Senaste året har jag ägnat mig åt en ny passion: att lyssna på ljudböcker och musik innan jag somnar. Det har växt fram ett skönt avslappningsbibliotek vid min säng. Just nu är favoriten Ragna Fagerlunds Quartet med "Intro" härligt skönsjungen jazz som ger ljuva drömmar.

Garanterad insomning ger också ljudet av gong-gonger i olika frekvenser, jag köpte Sound of the gong, a Cosmic Experience in Sound and Energy, från min yogalärare Mimmie Moran Gong-gongen ger dock en väldigt djup vila som kan göra en lite väl andlig, mitt råd är att man inte somnar för ofta till ljuden som egentligen är avsedda för meditation.

Lustig grej när jag nu tittar på mina tips är att både Ragna och Mimmie, precis som jag är medlem i Kvinnor och Företag här på Lidingö.

Victoria - insomnad och uppvaknad

Soluppgång över Östgötaslätten ger skrivro och inspiration.

Foto: Victoria Harnesk

Jag har återvänt från Östgötaslätten efter ett par dagar som var riktigt bra. Steg upp i ottan, utfordrade hästar, skrev och småkäkade ensam hela dagen, tog ett breake och mockade, skrev vidare och hade trevligt sällskap under kvällen. Verkligen bra att komma bort och kunna fokusera - och vilken utsikt det ombyggda fordermagasinet jag bodde i har! Det överrumplar mig varje gång. Jag förstår att författare och konstnärer söker anslag för att kunna ägna veckor i stillhet för att producera Jag har ju tidigare försökt bli bättre på att göra en sak i taget, nu fick jag inspiration att ta tag i det igen. Det är bra för själ och hjärta.


Victoria - andas djupt och stilla

I torsdag klippte jag och växtfärgade håret hos Lena Jansson på Bilein. Jag träffade henne av en händelse vid Smaklustmässan i Stockholm i höstas, vi kom att prata om giftiga kemikalier i hårfärg som återfinns i blodet på såväl kunder som frisörer. Enligt Lena Jansson är det välkänt men tystas ned från branschen. Jag har funderat länge och mycket på mötet.

När jag steg in på salongen i torsdags visste jag faktiskt inte vad jag skulle vänta mig - bara att jag förmodligen aldrig mer kan förmå mig att sätta "vanlig hårfärg" i håret om detta fungerar. Och faktum är att jag inte behöver det för BiLeins alternativ fungerar utmärkt! Jag har nu ett mörkt glänsande hår som sällan sett ut att må bättre. Besöket på salongen tog sina timmar men var ljuvligt och avkopplande, med handduk om huvudet läste jag tidningar och drack te. En frisörsalong som doftar som av nyslaget hö är en märklig känsla som får en att fundera över varför vi har bytt ut så mycket naturligt mot konstgjorda alternativ och vad dessa gör med oss.

Nu har det gått ett par dagar, jag har tvättat håret, färgen sitter kvar och lustigt nog har jag inte behövt använda några stylingprodukter för här är det form och fason ändå. Detta är en helt annan grej - jag är supernöjd! Branchen bör ta rygg på Lena Jansson!

Victoria - nytvagad i viol

Mitt hår är en katastrof! Å ena sidan beror det på det vanliga dilemmat - att jag inte vågar klippa mig vart som helst. Nu har det inte hänt sedan i försomras då allt i och för sig gick jättebra hos Klipp-Johan som är fantastiskt duktig. Men så är det det här med färgning som jag brukar fixa själv. I höstas kom jag i samspråk med en kvinna om samisk kultur och om naturen. Kvinnan var frisör och berättade om alla skadliga ämnen som finns i hårfärg - ämnen som sedan återfinns i blodet på dem som färgar håret och på dem som arbetar med det.  Det har man ju fattat innerst inne, inte undra på att vi får både cancer och klåda, tänkte jag. Efter det har jag inte kunnat förmå mig att färga håret!

Men Lena Jansson, som hon heter, har inte bara funderat kring problemet hon har satsat på växtfärgning och naturliga produkter. Nu har jag äntligen bokat tid hos henne! Superspännande - den 10 december kan ni läsa mer om hur det gick. Till dess, titta in på BiLeiStudio för friskt hår AB (Friekosör)

Victoria - er tillsvidare råttfärgade tova

Att ha barn på dagis i förkylningstider och samtidigt vara artist är ingen hit! Började dagen med att häva i min rossliga hals en drink av vitlök, äpple, multivitamin, blåbär, honung, ingefära, whisky, fil och granskottsirap. Återstår att smörja in halsen med Tigerbalsam och vira om en rejäl halsduk, dra i mig lite kortison och Bafusin och tiga hela dagen så att jag kan stå på scenen i morgon. Det kommer att funka!

Victoria - tyst min mun så får du mera honung

Foto: Victoria Harnesk

Mmm, mys. Jag ska smygstarta verkligheten igen. Långsamt som ett lodjur som vaknar till på en fjällsida. Mjuk och loj. Rullar runt på rygg, sträcker ut frambenen. Spänner klorna lite mot solen och faller tillbaka till sidoläge igen. Sköönt, jag tror att jag vilar en dag till. Eller två!

Victoria - er kissekatt i gräset

En sak är säker; somnar man tidigt så vaknar man tidigt! Snurrade länge i sängen till ingen nytta. Började skriva innan fem. Att sova lite är både min förbannelse och min lycka här i livet.

Jag talade om semster med min faster häromdagen. Hon skulle sluta ha semester. Min faster arbetar som konsult med sådant hon tycker är roligt, med data och förädling av ätbara växter. Vi talade om att göra saker när man vill och beroende på när det måste göras.

Filosofin i resonemanget var att en del saker behöver man för själen och en del för pengar. Men semester i dess form av en massa sammanhängande veckor är omodernt, en rest från det gamla industrisamhället och något man måste ha när man har barn med sommarlov. Vi resonerade vidare om att semesteridén hålls igång för att vi ska konsumera mer. Man arbetar hårdare än man behöver för att ha råd med semestern.

Mina föräldrar hade inte semester när jag var liten, vi åkte till fjälls för att renarna kalvade där och så var det med det. En klasskompis åkte till Mallorca och jag blev förskräckt. Hade familjen inget liv?!

Det är klart att man måste koppla av - men semester? Är det inte bättre att ha semester lite varje dag året runt! Att arbeta med sådant man tycker om, så att det inte märks att man arbetar även om man blir svettig. Att arbeta med sådant som får en att skratta och må bra. Och så hitta på något extra när det känns lägligt.

Men hallå! Samhället måste fungera, tänker någon vid det här laget. Någon måste stå på Mc Donalds, sköta telefonköerna och någon måste sälja alla kläder. Men hallå själv, säger jag då!
- Att någon måste arbeta innom vården köper jag. Men behöver vi allt det där?

Någon annan kanske vill hytta med pekfingret och tala om att moderna människor aldrig stänger av jobbet och arbetar dygnet runt. Men jag svarar glatt ja till att arbeta med att leva mitt eget liv. Och det lever jag gärna dygnet runt. Telefoner som ringer fel tid, morgon eller kväll, behöver man inte svara i.

Faster och jag talade om det samiska i att göra något när man ändå är på väg. Att röra sig när man har ett ärende, när man har ett syfte med rörelsen, annars avvaktar man. Så är det i fjälls, är vädret fel ligger man i kåtan så länge det behövs, man räknar kåtastänger, eldar och funderar. Det som idag kallas för att meditera.

Victoria - er morgonfilosof

"Lapparna är våra lärare och vi ska lära av dem. Då blir vi på alla sätt lyckligare och friskare"

Carl von Linné

--------------------------------------------------------------------------------

Moderna människor vet att lycka och framgång sitter i pengar trots att Carl von Linné redan för 300 år sedan utropade "Ack, om jag fick byta detta liv mot lapparnas".

Men i takt med klimatförändringar, utbrändhet och ohälsa till och med bland djuren ter sig samernas traditionella filosofi om att bruka utan att förbruka åter alltmer intressant.

Läs och lyssna på Sveriges Radio


Victoria - er knapp på webbradion

Livet kan inte bara bestå av att vara präktig hela tiden. I helgen blev jag kär i en lite för dyr sko som naturligtvis bara fanns i fel nyans i min storlek. Färgfelet kunde ju varit en bra ursäkt för att lägga ned köpet. Men är man kär så är man! Nu har jag ringt ESPRIT, fått uppgifter om i vilka butiker den fantastiska sandaletten med klack, designad av Elena Buckle, fanns (vilket inte var i särskilt många men det är bra då får man vara lite exklusiv ). Inom ett par dagar är den hemma hos mig. Där den hör hemma!

Johan Wiklund, för en del känd som Jokkmokks Klipp-Johan, som hjälper mig med styling vid särskilt viktiga tillfällen har just lanserat Beauty Club, siten med stylisternas samlade tips på nätet. Surfa in och läs om du skyddar håret i sommar, trenderna som gör dig helt rätt och tävla om produkter från de kändaste märkena. Ta chansen och bli Beauty Clubs hårmodell. Och det finns en speciell avdelning för killar!

Grattis Johan Wiklund och Rick Petrini till en lyckad start, jag håller tummarna för en fortsatt succe!

Kolla också in WiklundPetrini med fantastiska bilder, en del kommer ni att känna igen från tidningarna.


Victoria - ert puder på kinden

Så härligt! Klockan är tio och jag har avslutat dagens första pass; morgonjojk på Bosöns träningsanläggning på Lidingö. Det var en fin inramning med en renfäll att stå på, levande ljus och ett par renhorn. Nu dricker jag Te vid en fantastisk bukett vita blommor som jag fått av arrangören. Blommorna ser ut som snön på fjället, droppar, rosor och majestätiska strån som reser sig likt fjällsidorna.

Jag funderar på vad jag ska göra av dagen fram till kvällen i Uppsala. Jag borde passa på att städa lite så att familjen har det lite fint när de kommer hem. Jag måste bli bättre på det där - att ta ledigt när jag arbetar ovanliga tider. Men det sitter i djupt. I det lilla vattenkraftsamhället Porjus där jag växte upp steg rediga människor upp tidigt och arbetade fram till middagen.

Hemmafruar skötte hem och barn och knappast någon arbetade kvällar eller tidiga morgnar. Helgen var vigd åt familjen och att arbeta på söndag var syndigt. Det är svårt att bryta sig loss från gamla mönster och gå ut när solen skiner mitt på dagen eller att gå på lunchkonsert när energin tappar av och regnet strilar utanför fönstrets glas. Det är redigt!

Victoria - er snödroppe i gräset

Lunchkonsert med Ragna Söderlund http://www.opusnorden.com/se/klassisk/klassiskmusik/

Förkylning! Nu är jag less!!! Senaste månaden har jag hankat runt med rosslande lungor och täppt näsa. Inte optimalt när man är artist. Det har varit en ganska snäll förkylning men i går blommade den ut, idag är det lite bättre men nysigt! I morgon har jag två fotograferingar och en intervju, vi får se hur det blir med det.  Jag har fyllt min fruktskål med härliga apelsiner och mandariner. Det blev juice på färskpressade apelsinjuice och vindruvor till frukost. Kanske kan det hjälpa!

Åre, och Holiday Club, var inte dumt. Stort misstag att be att få åka hem sex på lördag morgon. Solen sken över fjäll och sjöar när jag kom dagen innan, efter ett par timmar utomhus provade jag bastun och badet men först attackerade jag gymmet och ett löpband som jag ville prova. Jag är ju av uppfattningen att löpning ska göras utomhus eftersom det är så mycket mer än bara springet. Den här apparaten hade tv skärm som erbjöd utsikt i form av en amerikansk film.

Det fanns en knapp för att öka farten, jag tryckte och tryckte och vips började hastighetsmätaren röra på sig. Jag hade dragit på alldeles för mycket, räkneverket passerade 3 km/h, 4km/h, 6 km/h, 8km/h. Benen gick fortare och fortare, jag höll desperat i mig i handtaget längst fram. När 10km/h passerades lyckade jag hoppa upp på den skenande apparatens sidor.

Med välstretchade höftböjarmuskler pustade jag bredbent ut, sänkte farten, åkte med sista biten baklänges över kanten och begav mig till badet. Där fanns pooler för alla storlekar,  vattenrutschbana med disko inuti. Solen sken in genom den stora glasväggen och fjällvärden bredde ut sig i bakgrunden.

Lägre in fanns en bastuanläggning med så många bastun med att jag inte han prova alla men det var färgterapi, ånga, is och lite annat. Det fanns också upplevelseduschar som erbjöd allt från en hink iskallt vatten över huvudet till tropiskt regn och en simulerad isvak. Jag gissar att det kostar lite mer att bo på Club Holiday men antagligen är det en billig semesterförsäkring utifall att man skulle råka ut för dåligt väder.

Victoria - snart är det påsk

Helhetstänkande var något vi talade om på radion i går. Samerna har ju, liksom andra naturnära folk, inte haft den typen av religion där man tillber en allsmäktig gud. Man levde i en annan typ av samhälle utan akademisk vetenskap, präster eller någon statsmakt som använde sig av dessa attribut för att skaffa sig makt över människor och land. Samerna trodde inte att något gick att äga.

Naturreligionen var mycket av en förklaringsmodell för att kunna förstå och leva gott. En modell som är aktuell att damma av och fundera över nu när både människa, djur och vår jord mår allt sämre.

Om våren värmde solens strålar Sápmi. Samerna fick kraft efter den långa vintern, snön smälte bort, de små kalvarna föddes tillsammans med andra små ulliga djurungar.  Naturen dukade upp ett överflöd för alla och en var. Samerna tänkte att vi måste vara solens barn! Man kände också stor kraft i vatten, vind och luften man andades. Men det var mäktiga krafter som kunde ödelägga lika mycket som de gav.

Den som var god mot makterna fick ta del av den lycka de kunde ge, i jakten, i fortplantning och välmående för nära och kära. Att vårda naturen var en stor uppgift. Vad man tog skulle vägas mot vad gav och det var viktigt att känna av och kommunicera med makterna. Kraften att råda över elementen tillskrevs gudar och gudinnor. De fanns överallt, också till skydd för samerna, gudinnor vaktade dörren till kåtan, rökhålet och de små barnen.

Men ibland vände lyckan, sjukdom bland människa och djur gick hårt fram. Då var dags att rannsaka sig själv. Någonting hade vredgat gudarna och de måste blidkas. Det kunde man göra genom offer och böner.

Och jag tror att det är just där vi är idag. Vi lever förvisso i en tid där vi är ”högre upplysta” men nog ligger det mycket i naturreligionens gamla förklaringsmodell. I år har renbetet varit svårt på många håll eftersom det varit varmt och en isskorpa täcker livsviktig föda. Västvärdens forskare är eniga om att en global uppvärmning pågår till följd av luftföroreningar.

Egentligen hade vi inte behövt forskare för att förstå sammanhanget, innerst inne har nog de flesta av oss vetat om det och funderat lite till mans över hur mycket saker vi omger oss med.

En del har kämpat emot men många har förblindats i begär efter ting, makt och pengar. Nu återstår tid för eftertanke, vi måste var och en fundera över hur mycket och vad vi konsumerar och vad vi är viliga att offra av.

Organisationer kallar det för hållbar utveckling. För mig är det självklart.

SLU, grafik om atmosfären http://www-vaxten.slu.se/atmosfaren/vxthusef.htm

Victoria – er syreatom över fjällen

Alla hjärtans dag, då tänker jag på mormor och morfar. Dom gifte sig den 14 februari långt innan det blev Alla hjärtans dag för alla av den dagen.

Jag firar det genom dela med mig av ett hårtips. Jag har haft supertorrt hår ett tag, antagligen beror det på för mycket styling och fix. Baksidan med att ha mycket jobb. Desperat har jag letat i hyllorna och släpat hem produkter i färglada förpackningar. Förpackningar med kletigt innehåll, med väldoftande innehåll och med fotogendoftande innehåll. Bara för att upptäcka att barret på toppen sett lika fnasigt ut.

Härom morgonen irrade jag runt med en tova spretande hår i ena handen. I köket fick jag syn på en flaska med olivolja som jag applicerade i håret. Inte i handen utan på huvet. Under hela måndagen satt jag här medan ni läste mina bloggar med håret i flottiga stripor. Lagom innan familjen skulle komma hem tvättade och jag frotterade. Resultatet blev över förväntat, för att inte säga fantastiskt! Och helt i linje med att jag tycker att vi tillverkar och konsumerar mer än vad jorden klarar av.

Victoria – med skinande lockar

När man packar upp efter en resa upptäcker man att det finns en hel del oanvänt i bagaget - och att det blivit en del kvarglömt. Det fick mig att bestämma mig för ett nyårslöfte: Gör en sak i taget! Jag ska genast texta en skylt och hänga upp på kontoret. Det ska bli årets ledord. Förutom att höja priserna förståss.

Nu kanske ni undrar vad packningen har att göra med nyårslöftet. Svaret är att jobbpackningen spårade ur. Annars är jag bra på att packa. Av kläder har jag just ingenting i trunken. Kanske beror det på att också garderoben är tom. Men snarare på att pappa lärde mig att man fick bära det man packar när jag var liten och vi vandrade på fjällen.

Det är viktigt att vara realistisk och inte tro att man kan göra allt på en gång. Uppenbarligen tänkte jag göra bort ett års arbete på ett par veckor… samtidigt som jag skulle njuta och umgås med vänner... Självklart leder sådant bara till dåligt samvete över allt som inte blivit av istället för tillfredställelse över det som faktiskt blev gjort. Konstigt jag tycker att jag känner igen det här från något jag skrivit tidigare. Nåja, det styrker ju att det ligger något i det. Att det inte bara är ett infall.

Därav min nya livsstrategi att göra en sak i taget. Det kommer att ge mig harmoni. Dessutom tror jag att man måste tänka mer på att göra sådant som är viktigt för en själv - före sådant andra förväntar sig av en. Det är faktiskt inte alltid så lätt att se skillnaden. Man tror att man gör saker för att man vill. Men i själva verket är sådant man gör för att andra vill.

Nästa gång jag jobbar på distans ska jag bara ta med mig underlag för ett enda uppdrag. Utöver det ser andra till att man har fullt upp ändå. Som nu tillexempel, medan jag skrivit den här texten har jag; tvättat två maskiner, lagat mat och utfodrat tre personer, spolat upp ett bad och tryck ner två stycken i det, ringt ett par samtal, plockat Lego, låssatsfikat sittande på pytteliten stol, våndat mig över allt jag inte gjort, öppnat en veckas post och…

Nu har vi bytt snöklädda marker mot vintergröna växter. Resan ner var ganska tuff, det var spårigt, snöslabb och slutligen regn. Lägg till det att vi ockuperade en offentlig toalett under lång tid med ett magsjukt barn så har ni hela bilden.

Nu packas det och stuvas för fullt här hemma. Om två dagar byter vi de vintergröna växterna mot riktigt varmt klimat. Vi styr kosan mot Thailand och håller tummarna för att han där uppe vill att vi kommer helskinnade hem därifrån.

Victoria - sansad och strukturerad

Idag lanserar jag en ny rubrik på min blogg Ta hand om dig heter den. Jag tänker samla lite visdom om att leva så att man mår bra under den.

Tempo, tempo! Dagens schema; lunchsushi Ikkis, filmad intervju på nordiska, journalistintervju direkt efter, föredrag på Skansen (Laila Spiik Skaltje - intressant), sedan hem så att gubben kan sticka tillbaka på kontoret och jobba över. Måste hinna köpa en tröja att ha på mig också. Stress, stress! Köp och spring! Missa inte tunnelbanan, chauffören  väntar inte!

Det där var mitt schema för eftermiddagen. Så ser livet ut mellan varven. Jag brukar lägga ihop mycket på en dag för att få loss andra dagar med arbetstid i lugn och ro. Jag tänder ofta ett ljus vid min arbetsplats för att påminna mig om nära och kära och sköna stunder. Det talas mycket nu om slowtrenden, att vi måste dra ner på tempot för både människa och miljö. Den franske författaren Carl Honoré, aktuell med boken Slow: Lev livet långsamt, försöker att få även stora företagsledare att förstå att vinsterna ligger i att satsa på kvalité och mervärden framför kvantitet och högt tempo.

Jag tänker att vi har mycket av det där i den samiska kulturen. Vi måste vara rädd om det och vi måste försöka lära samhället runt om oss att ta fasta på sådana värden. Tyvärr förändras vi själva och ju mer vi smälter ihop med det västerländska desto svårare är det att hålla fast vid vårt eget ursprungliga där varje årstid styr det som ska göras - inte klockan. Ett år som börjar med kalvarna som föds i maj. Ja, de finns förståss de som hävdar att nyåret betår av tre festliga dagar under Jokkmokks vintermarknad i februari.

Under försommaren hämtas rötter, masur och örter som berdeds. När sommaren når de nordligaste trakterna och kalvarna har vuxit sig starka, då börjar vi samla och märka. Vi som flyttar till fjällen lämnar klockorna hemma, åtminstone mentalt. Där arbetar händer med fiske, bakning och slöjd. Barnen finns runtomkring hela tiden. Framåt hösten är det dags att återvända till skola och förvärvsarbete. Naturen dukar naturen upp med bär och svamp, slakten drar igång och vi fyller våra frysboxar. Pengarna som kommer in ska helst räcka ett helt år, det gäller att hushålla med resurserna. Det blir mycket att stå i, allt ska tas om hand, kött, hudar och ben förvandlas till mat och slöjdmaterial. Vintern närmar sig, skotrar och annan utrustning måste förberedas.

Så går året. Var sak har sin tid. Ibland spelar naturen spratt och det blir dagar av veckor av väntan på rätt förhållanden för bete och flyttning. Hårt arbete blandas med perioder av vila, slöjdande och eftertanke.

Victoria - en snigel i karnevalen

Slow; Lev livet långsamt
http://lexis.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170280533