Tröttnat på att flytta din kåta?!
Titta in på "Stens små hus". Den som däremot söker en pimpelark att ha på Torneträsk får söka någon annan stans. Du har väl inte missat att friggebon ökar från 10 till 15 m2!
Victoria - ett litet hem är ett lättstädat hem
Roligt när det händer
Victoria - skapar och kreérar (hoppas det finns ett ord som heter så)
Bestulen av Pascalidou
Tänk att man aldrig är ensam om en tanke och att någon annan alltid hinner först och gör det där som man skulle göra själv - men i ärlighetens namn och för all del aldrig får till! Jag tror att dom snor den ur ens huvud!
Nu har Alexandra Pascalidou skrivit min bok Taxi som bygger på samtal med taxichaufförer. Jag skulle ju - det är helt säkert! Så här skrev jag i våras när jag åkt bil med Darko, som betalat ett högt pris som journalist i krigets Balkan och så här för ett år sedan när jag åkt med Muhammed som härstammade från den största av kamelskötare.
Jaja, det var ju skönt att jag slapp skriva denna succebok själv - bättre att få ojja sig över att någon annan snodde idén!
Victoria - berövad och befriad
Alla dessa ord
Det verkar som att jag drabbats av skrivkramp. Förut var mina bloggar roliga, underfundiga och blandade med slagkraftiga utbrott. Nu är dom? Tja, inte vet jag! Utan sting. Det är naturligtvis livsfarligt att göra sådana här bekännelser. Jag har dragit på det en längre tid. Kanske var det så Linda Skugge egentligen kände när hon slutade blogga. Men hon var för feg för att erkänna och skylde på något högt pris som hon inte var villig att betala.
Hur säger dom på engelska? What goes around comes around! Sådant man säger blir sanningar. Alla kanske börjar tycka att jag är trist och så vill ingen läsa mer. Jag blir en grå, trist och ointressant spillra och endast den färgglada mössan som ligger överst på högen som mot alla odds ännu andas skvallrar om att här fanns en same som skulle förända världen.
Uppryckning!
Victoria - er myra i tuggummit
Tjuvlyssnat
Nu ska jag vara ledig två dagar för jag har pratat och pratat och träffat så mycket människor på Smaklust och de senaste veckorna att det bara går runt i huvudet. Den samiska arenan bestod av jättehattkåtor som designats för VM i Åre tidigare i år. Det var fantastiskt roligt att få representera Sápmi i den vackra miljön. I en enda virvel snurrar nu gamla bekanta, nya möten, samtal om klimat, gränser, renar, vandringar över fjäll och genom dalar blandat med glada skratt och nostalgi. I en matkö i Tantolunden stod en mamma med sin son i tioårsåldern framför mig och talade.
Pojken: Titta där kan man kasta lasso på renhorn.
Mamman: Nej!
Pojken: Jo, man kan kasta såna där snören på hornen.
Mamman vänder sig om och tittar: Ja, det är såna där... tricks som samerna har när dom ska lära sig att bli... lappar. Men vad vill du äta nu?
Pojken: Samekött!
Victoria - ert öra mot världen
Tjuvlyssnat.se
Alla dessa lediga dagar
Det där med almanackan är inte alltid så genomtänkt och borde lämna utrymme för lokala varianter. Ta det här med att flytta pingstledigheten till nationaldagen. Det var helt bortkastat. Vid pingst infaller den samiska högtiden; pingstcupen i fotboll i Jokkmokk . Öh, pågår den ännu förresten, eller är det bara ett nostalgiskt minne från den tid då jag var ung, då förövrigt även dinosaurierna strövade i flockar över jorden!?
I alla fall vill man ju vara ledig och tillsammans med de sina, hellre än den dag man förväntas vifta med svenska flaggan och hylla det land som snott ens mark! Opps, vad sa jag? Snälla kasta inte ruttna ägg på min sida och påminn mig inte om att jag faktiskt får ta del av den svenska vården. Låt mig bara vara lite härligt bitter!
Men idag skiner solen och jag har mycket att stå i. Tänkte lägga in ett litet springpass till lunch och så ska jag förbereda sommaren, måste få tag på en ny duk till tältkåtan.
Victoria - over and out
Schlager byttes mot utslag
Vi skulle iväg och kolla schlager på storbild men så började vi tala om att lillen kanske hade vattkoppor och då rullades filmduken ihop med en snärt och vi fick gå i karantän! Ja, så kan det gå! Inte gick ju schlagern så bra heller, och inte hockeyn, för den som bryr sig om det. Tur i alla fall att inte Ukraina vann för då hade hela familjen blivit allvarligt sjuk!
Men dom här kopporna förbryllar mig. Hur små kan vattkoppor vara egentligen? Lillen var hemma förra veckan, barnsjukdomen har härjat sedan påsk på förskolan så vi har mest väntat på dem. Men lillen verkade lida av förkylning, tills han lade ett par kräkor i sängen - då trodde vi på magsjuka! I fredags var han frisk och drog i väg på dagis. Han kom hem med fem yttepytte små prickar - som är borta nu! Prickarna var lite upphöjda och på platsen där ett par av dem var kan man se ett lite märke men inga skorpor och ingen klåda. Men han har gett ett sjukligt intryck! Jag blir inte klok på det här. Hur ska man veta om han har haft vattkoppor eller inte? Eller om han har det ännu!
Victoria - undrar sa flundran?
Bilder på samiskt tema
Bilder på Gulasidorna
Renar http://www.eniro.se/query?q=renar&what=images
Kåtor http://www.eniro.se/query?q=k%E5ta&what=images
Sameslöjd http://www.eniro.se/query?q=samesl%F6jd&what=images
Lapp http://www.eniro.se/query?q=lapp&what=images
Victoria - er bild i ord
Plugga på Samernas
Tidig morgon vid Samernas i Jokkmokk, oktober 2006
Foto: Privat
Det finns en smått legendariskt plats i Jokkmokk - Samernas Utbildningscenter, tidigare Samernas Folkhögskola. Jag var på möte där förra veckan och det är något magiskt som sitter i väggarna.
På Samernas har generationer av samer och andra lärt sig om naturen, språket och slöjden. Den biologiska läran har stått i centrum på mer än ett sätt. På väggrana i lobbyn finns alla gamla skolfoton. Genom dem kan man följa klädselns svängningar genom tiderna. Från traditionell samedräkt med näbbsko till sextiotalets kort-korta kolt som bars till pumps. År nästan helt utan koltar och tillbaka till traditionellt med näbbsko. Den invigde möter också många välbekanta ansikten. Själv mötte jag både mannen med titeln "Sveriges värste make" och ett par till som garanterat hade kvalificerat sig - om bara någon vågat slå sig i lag med dem...
Nu bladas modern teknik med tradition och ännu ljuder skratten i korridorerna. Ännu sveper entusiastiska unga och äldre ut genom elevhemmets dörr. Och ännu lyser flitens lampa från slöjdhuset i den sena timmen.
Många som kontaktar mig vill få tag på en samisk familj att bo och leva med och det är ju inte alltid så lätt att ordna. Andra vill hitta tillbaka till sitt samiska ursprung. Mitt tips till er som söker och inte vet - eller vet - vad ni ska göra av ert liv. Plugga på Samernas, det blir garanterat minnen för livet.
Läs mer på www.samernas.se
Victoria - er vägvisare
Kåtaliv och yoga
Jag och en till har ju börjat på yoga härom veckan. Det är konstigt att någonting så enkelt ändå ger en så märkbar effekt på knopp och kropp. Men varje gång jag är där slås jag av hur mycket yoga påminner om vardagslivet i en kåta. Yogan går till stor del ut på att man sitter, antingen med benen i kors eller på huk. Från den positionen sträcker man sig och tänjer sig åt olika håll - precis som när man ska nå saker eller bädda i kåtan. Däremellan ligger man och samlar energier.
Meditation är en viktig del av yogan och det är ganska svårt att hålla styr på tankar och få hjärnan sådär lagomt tom - i en kåta däremot är det bara att fästa blicken i lågorna så löser det sig automatsikt.
Ibland gör vi något som kallas eldandning på yogan, man kan göra det i många olika positioner. Det går ut på att man andas kort och flämtande och liksom guppar med magen - precis samma moment som när man kavlar ut glödkakor, eller för all del umgås i rakasen. För den som inte vet är rakas ett sorts sovtält man knyter upp inne i kåtan för att få lite avskildhet och för att klara sig från mygg, råttor och köld. Rakas kan översättas till kärlek - det är väldigt vackert tycker jag.
Dessutom mässar vi ibland Sat Nam på yogan och det låter ju väldigt likt Sat-an som vi säger ofta i kåtan. Otroligt, gamla kulturer har sannerligen mycket gemensamt!
Victoria - kun jo gurdan amo (eller vad vi nu säger - på yogan alltså)
Att bli den störste av kamelskötare
Häromdagen åkte jag taxi från Arlanda. Bakom ratten satt Muhammed, han tillhör den näst största stammen av kamelskötare i Somalia. Vi samtalade om kameler, om att de precis som renar bryr sig väldigt lite om landsgränser när de betar. Vi talade om minoritetsproblematik när Muhammed plötsligt frågade:
- Hhhor monga barn får samer?
- Öh, ja två kanske tre. En del får fyra, eller bara ett...
- Listen now! Min farfar ville ha många kameler å mycket land. Så han tänkte att han måste göra många barn, han skaffade tolv. Now VI är 600 stycken!
- 600 stycken!
-Ja!
- Det är inte möjligt!
- You know, bara ett av de här barnen har blivit 41 stycken.
- Åhh!
Jag funderade en stund över det Muhammed sagt men kom på att vi har så lite mark.
- Men vi har ju så lite mark, det är bekymret.
- Inget bekymmer, det ordnar sig! You know, barnen kämpar för er, de arbetar och får fler barn. Och när ni är nog många - folk måste lyssna på er! Tänk bara på min farfar. Men kanske do tycker det låta konstig?
- Nej, intressant, mycket intressant!
- Men... så kom kriget och nu är vi utspridda över hela världen, 100 i skandinavien?
Medan vi körde sista biten berättade Muhammed att det finns 35 000 somalier i Sverige och 200 000 iranier. Jag vägde det mot 20 000 samer varav 2000 renskötande och tänkte att det var nog inte så dumt det här med att bli fler. Statsministern sade ju till och med det för ett par år sedan - att vi skulle gå hem och göra barn. I och för sig var det kanske inte en uppmaning direkt till samerna men vi borde ha lyssnat bätttre. Härom året fick vår släkt ett par nya barn. Min kusin kallade det en genetisk explosion. Jag tror att vi behöver en atombomb! Tio kvar till tolv?
Victoria - er... (f-n jag kom inte på nåt)
Homestyling till vardags
Här kommer morgonens blogg trots att det är eftermiddag, eftersom bloggen inte fungerade i morse.
Jag har ju kontoret hemma vilket innebär att jag ibland har möten här. Som igår eftermiddag. En timme innan startade jag upp en panikstädning. Medan jag diskade så att skummet yrde slog det mig att det egentligen inte alls är fråga om panikstädning utan en så kallad Homestyling.
Det som var skambelagt för våra mödrar, att rusa runt och stänga in smutsig klädhögar i garderober, stuva in disken i ugnen och sopa dammråttorna under mattan, har blivit Homestyling - vilket är helt legitimt och rätt. TV:s inredningsprogram lär ut hur vi på en timme gör våra hem presentabla för bjudningar. Hemligheten ligger i att stuva undan och frilägga stora ytor, putsa på utvalda ställen, som handfat och kranar, och att ställa fram färska blommor. Gör man det inför en flytt får man dessutom göra skatteavdrag för det. Homestyling är en revolution för kvinnan.
Så skönt att vardagen startar igen. Lillen ska skolas in på ett nytt dagis som ligger närmare än det förra. Vi var där igår och det verkar bra. Men jag såg barn som närmade sig fyra år och gick i blöja. Fick rysningar. Gud så skönt att vi tog tag i det där! Jag hade inte pallat med en blöja till. Hoppas för guds skull att han inte vill börja med blöjan igen. Risken finns för på det nya dagiset står ett roligt skötbord med fjärrkontroll.
- Jättekul, barnen hissar upp sig själva! förklarade den superrara förskolelärarinnan.
Nu ska jag homestyla nyllet och åka iväg och jobba på Skansen.
TV4:a Evelyns städtips för er som inte har annat för er
http://www.tv4.se/byggabo/antligenhemma/418409.html
Victoria - en fri kvinna
Väderprognos där du inte behöver den
Löjligt tänkte jag. Hur mycket Telia jag än har så lyckas då inte jag få täckning på de fjälltoppar och i de dalgångar där jag mest behöver en väderprognos. Men i tunnelbanan fungerar för all del mobilen även inne i tunnlarna.
Victoria - litar mer på innehållet i en fiskmage än på när Telia utlovar tillgång till väderprognoser
Kort, teknisk jurist med ekologiskt kunnande sökes
- Vara din egen jurist (med kunskap i folkrätt och konventioner)
- Vara historiker (nordisk historia med inriktning på samer och gränsdragning)
- Inneha kunskaper i statsvetenskap (svensk och internationell politik)
- Klara socionom/diakoninisseuppgifter (att ge tröst och vägledning till samer och andra medmänniskor)
- Vara politiker eller predikant (inneha talets gåva och förmåga att påverka)
- Vara lobbyist (med stort kontaktnät)
- Vara styrelseproffs (du kommer att ingå i styrelser som omfattar allt ifrån samisk äldreomsorg, dokumentationsprojekt och tung juridik)
- Vara ekolog (för att kunna styrka dina teser, bl.a. om att renbete inte förstör mossbiotopen)
- Vara skribent (du måste kunna skapa underlag som hjälper det fåtal svenska journalister som överväger att skriva något)
- Vara ekonom (med särskilda kunskaper i att söka och, inte minst, redovisa EU-projekt)
- Inneha pokerfejs (för att klara situationer med pinsamma, och direkt kränkande frågor, påståenden och önskemål)
- Vara medietränad (för att när som helst hantera vitt skilda frågor)
- Vara flexibel (Läs: ha anpassningsförmåga och nerver av stål)
Rensa i röran, nej tack!
Våga leva, våga vägra rensa!
Kvarlblivet i föräldrahemmet
En kväll talade vi om boende. Eftersom renskötsel betalar sig i andra värden än ekonomiska bor, framförallt samiska killar, kvar hemma ganska länge, milt uttryckt. Efter en snabb inventering i vårt umgänge kunde vi räkna ihop ett par stycken som aldrig flyttat hemifrån. Trots att de nu är smått övermogna män bor de kvar i föräldrahemmet, de har stannat så länge att föräldrarna dött och mamman till deras barn, som också bodde där en tid, har stuckit för länge sedan.
När nu även, de mer än vuxna barnen, framförallt döttrarna, talar om att flytta och bilda egen familj höjer dessa män på ögonbrynet och frågar förvånat:
– Ska ni flytta, varför inte bo här?
Victoria – har vuxit upp i pappas föräldrahem…
Två eller fem timmar ute
8.00 Vaknar, äter frukost (utsikt; lövträd och parkering, ser många som åker till jobbet), snyggar till mig
9.00 Fortfarande inne, städar och leker
10.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan, vi behöver luft, tar en kort promenad
11.30 Värmer infryst hemlagad barnmat i micron, sedan sover Niila i dubbelsängen, jag sitter vid datorn
13.30 Mellanmål
14.00 Står på busshållplatsen, åker till centrum, shoppar och promenerar hem
16.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan igen
17.00 Äter middag, inhandlat på Ica
19.00 Badar badkar för att hålla Niila sysselsatt
20.30 Nattar
21.00 – Diskar, fixar och jobbar lite på kontoret
Utomhustid: dryga två timmar, här är man inne när man är inne
Lyssnar till: Stockholmsdialekt med långa iiiin
8.00 Vaknar, äter frukost (sjö- och tallutsikt, inga människor i sikte)
9.00 Hasar ut med raggsockor nedkörda i gummistövlar, snaskar lingon i skogen och klättrar i vedhögen med Niila
10.00 Sång- och fruktstund inne, tar hand om hushållet
11.30 Äter nygjord blodpalt av årets blod (med köpt lingonsylt!) Niila sover ute, jag sitter inte vid datorn.
13.30 Mellanmål, går sedan ut på gården och gör lite nytta
15.00 Inomhusprojekt, slöjd, middagsförberedelser
17.00 Middag; pizza på taco- och blodpaltsrester
19.00 ”Nattpromenad” i mörkret med pannlampa, utfodring av 11 hundar
20.30 Nattar
21.00 Fixar, bloggar (slipper disken för här har de diskmaskin!)
Utomhustid: ca 5 timmar, här springer man in och ut hela tiden (till frysboxen i boden, hänger tvätten ute o.s.v.)
Lyssnar till: hemvan svenskdialekt och samiska
Vuxet med egen pressening
-Jo, men det är sorgligt att bli vuxen. När man är liten är det det enda man vill bli. Och sedan blir man det, och då är det bara en massa disk att diska. Och när man får ett infall hör man en röst som hejdar en. Och det är inte sin mammas röst man hör, det är ens inre... Det är sorgligt.
- Ja, usch, sorgligt!
Samtal från gårkvällen när vi täckte över en skoter efter en sen kvällspromenad, då vi klivit i skogen med barnen på ryggen och pannlampor på huvudet.
Mer grejjor, mera lycka?
Häromdagen hörde jag hur en pappa beskrev problemet med att få plats med semesterpackningen i bilen. Utöver kläder och personliga tillbehör hade familjen cyklar, barnvagn, golfbag, och i mina ögon ganska avancerad utrustning för bad, bestående av allehanda uppblåsbara föremål, vilstolar och parasoll.
Ja, vad säger man, – Jag förstår att det blev trångt i bilen!
Jag vill inte glorifiera fjällslivet eller ens tycka något särskilt. Jag tänker bara att min barndoms somrar i kåtan var helt okej. De är fylda av ljusa minnen trots att jag bara hade en liten röd telefon i plast, en grön lastbil, ett egentillverkat metspö, kritor och ritblock. Dessa skatter förvarades hängande på en spik på kåtaväggen i en hemmasydd påse i tidstypiskt sjuttiotalstyg. Dessutom fanns en grönmålad låda med serietidningar, det som fanns i den lådan var hårdvaluta och nyckeln till ens popularitet. Eftersom ingen hade TV besökte vi barn ofta varandra och läste serietidningar. Vi låg på ren- eller älghudar och läste Fantomen, 91:an och massor av Kalle Anka, på senare tid även Spindelmannen.
Men oftast var vi ute och lekte, bakom bodan fanns en osynlig ladugård med hästar, kor och höns. Vi byggde små hagar, där skalbaggarna fick vara renar. Dessutom var vi med i det vardagliga arbetet med att hämta ved, göra eld, tälja tändved, fiska och baka. Ett par gånger varje sommar fick vi gå till kiosken och köpa chokladkakor, den med schweizernöt var favoriten, och är det ännu - för att bevara smakupplevelsen äter jag den fortfarande bara i fjälls.
Om någon hade släppt ned ett sådant lass med grejor, som uppenbarligen denna familj släpat runt på semestern, hade vi nog inte vetat vad vi skulle ta oss till med allt.
Victoria - nu med något fler grejjor.
Tätt, tätt hår och hockeyben
Vi har just skolat in lillen på dagis. I samband med det fick vi i uppgift att sy en liten docka i filttyg. Dockan är fortfarande inte färdig. Den ska användas vid samlingsstunder och den ska likna vårt barn.
Jag fick byta ut syslöjden i skolan mot träslöjd eftersom syfröken höll på få ett sammanbrott - och jag med. Nu har docktillverkningen väckt alla hemska gamla minnen till liv; ulltovning, tillverkning av grytlappar, långkalsonger som blev för tajta och dessutom fick två vänsterben...
Min man och jag hjälps åt med dockan. Vi vill ju inte att vårat barn ska vara den enda som sitter utan docka på samlingen! Och vi vill inte att han ska ha den fulaste dockan heller, speciellt inte med tanke på att den ska likna honom själv. Det känns viktigt att inte ena benet är längre än det andra och att håret inte är för glest. Det kan ju för sjutton stjälpa hela hans självbild! Misslyckas vi kanske killen växer upp med tron att hans hår är för glest, att han inte kan bli hockeyproffs för att hans ben är olka långa. Det vore synd. Det var mindre ångestfyllt att göra originalet.
Förutom dockan ska man göra en mapp med bilder på familjen, ramsor och annat viktigt. Därtill ska kläder märkas upp och man ska få fram ett foto till en tavla. Allt det är nästan färdigt.
När jag ska göra liknande saker hemma tar det mig vanligtvis ett halvår. Herregud, jag har ju inte ens hunnit skicka ut tackkorten sedan vi gifte oss sommaren 2004!
Nu blev inte denna betraktelse särskilt samisk eftersom mitt svenska liv tog över, men det är väl så det går när små urkulturer möter västvärlden, de slukas och försvinner.
Victoria - med nålen i fingret och barnet på ryggen
