I dag fyller jag år och ska fira det genom att informera elever i Enköping och ha styrelsemöte på kvällen!

Villle ställde en intressant fråga utifrån att jag tidigare skrivit att näringsförbudet som förhindrar samebyar från att bedriva annan verksamhet än rennäring måste hävas.

Frågan var jättebra och löd så här:
 "Victoria, förstår jag inte varför det där näringsförbudet måste hävas. Renskötseln tycks kräva en speciell plats i Sverige. Och samebyarna är till för att förvalta renskötseln. Sen har alla individer (medlemmar likaväl som icke-medlemmar i samebyarna) möjlighet att starta andra sorters sammanslutningar och tävla på den öppna marknaden - jobba inom turistnäringen. Varför ska just samebyarna, som ju finns enkom för att renskötseln ska leva kvar, kunna syssla med annat?"

Jag ska försöka förklara. Rennäringslagen har sin förlaga i 1800-talets föreställningar om att samer var av en lägre stående ras som inte var kapabla till annat än att sköta renar och där med basta! I dag ser samhället annorlunda ut och man vet bättre - men rennäringslagen är i det närmaste förstenad.

Tillståndet hämmar samebyns möjlighet att utvecklas och finna nya inkomstkällor. De som tillexempel har stugor, en grustäkt eller annat på sina marker får inte göra något annat med dem trots att det ur byns nyttjandehänseende skulle fungera. Det samma gäller jakt och fiske som alltid varit viktiga komplement till renskötseln som när de av någon anledning inte nytjjas helt eller delvis inte kan utlokaliseras till någon annan. Alltså det man inte använder för renskötsel ska man inte kunna omsätta till pengar.

Denna näringsbegränsning saknar motstyckte, det finns ingen annan svensk näring som regleras så. Samhället i övrigt har dock som regel lätt för att få tillgång till de samiska markerna som är väldigt utsatta och påverkade av intrång. Rennäringen behöver precis som andra näringar möjlighet att utvecklas med sin tid. Därför är det viktigt att näringsförbudet hävs.

Precis som Villle skriver får enskilda samer bedriva "fri" näringsverksamhet vilket många gör och det är bra. Samtidigt är det synd att man inte nyttjar den koordination en Sameby ger. Näringslivet i stort stimuleras genom insatser för samverkan medan rennäringens naturliga förutsättning inte tillvaratas - trots påtryckningar från renskötarna.

De enskilda samiska företagen bedriver ofta sin verksamhet på byns marker, en knepig situation som kräver oerhörd hänsyn av båda parter vilket i sin tur leder till att de satsningar som görs i form av många små inte blir lika dynamiska och välplacerad som en gemensam utan kanske tvärt om till intressekonflikter. I stället för att skapa bärkraftiga samebyar styrs rennäringen mot ett fåtal stora renägare och enskilda mer eller mindra ofrivilliga turistaktörer. Och det tycker jag är synd.



Victoria - försöker birnga reda i röran

Krokoms kommun hör
inte samer i byggärenden,
nu stäms de av DO.
Bild: www.krokom.se


Ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, stämmer Krokoms kommun som underlåtit att höra Jovnevaerie sameby i bygglovsärenden som påverkar renbetesmarker. 

- Vi kan aldrig acceptera att en kommun diskriminerar och förvägrar samer deras rättigheter bara för att de tycker att det blir enklare, säger Katri Linna, ombudsman mot etnisk diskriminering.

Under 2003 - 2007 har Krokoms kommun beslutat i minst 15 byggnadslovsärenden som rör samebyns betesmarker. Trots regeringsbeslut och dom i Kammarrätten samt kritik från JO fortsatte kommunen att neka samer de rättigheter som sakägare har i byggnadslovsärenden.

- Egentligen är det särskilt viktigt att just samerna får sina åsikter beaktade, säger Katri Linna. Samer är ett urfolk och en nationell minoritet med särskilda rättigheter att bibehålla och utveckla sin kulturella identitet. Kunskapen om samers rättigheter är dessvärre låg och negligeras även från myndighetshåll.

Källa: DO:s webbsida
Pressmeddelande och stämmningsansökan

Victoria - tillfrågas alltid vid byggen i sitt eget kök

I går var det dags att laga hos tandläkaren men strax innan fick jag en intressant förfrågan om att ingå i en liten grupp som träffade Louise Arbour, FN:s högrådskommisare för mänskliga rättigheter, som var på ett sällsynt besök i Sverige. Självklart tackade jag ja - trots att det innebar att jag fick laga min tand med pyttelite bedövning för att vara säker på att kunna tala ordentligt.

Arbour, som även har varit chefsåklagare vid de internationella domstolarna för Rwanda och det forna Jugoslavien, var en oerhört engagerad och lättpratad kvinna med stort engagemang och djup kunskap. Trots att hon lagt en lång dag av möten bakom sig ville hon träffa företrädare för olika grupper för att talas vid direkt. Vi var ett tjugotal företrädare för bland annat samer, romer, kvinnoförbund, Amnesty och sexuellt likaberättigande. Från samiskt håll var det Sametingets styrelseordförande Lars-Anders Baer, Peter Rohde från Samiska Rättsförbundet och jag själv för Svenska Samernas Riksförbund.

Vi talade om den återkommande kritik som Sverige får från FNoch om hur staten kan ta ansvar när samer inte har råd att driva sina frågor i domstolar och demokratiska forum. Arbour uppmanade oss att fortsätta vår kamp som hon trodde skulle få framgång. Hon drog parallellen till Canada som haft en väldigt negativ inställning men som 1982 avsatte statliga medel till stöd för urfolket så att de kunde hyra in toppadvokater som hjälpte dem i sitt förhållande till staten. Genom att frågorna kunde behandlas i domstolar kom de också upp på den politiska agendan och utvecklingen i Canada har enligt Arbour genomgått enorma förbättringar. Louise Arbour tipsade om att undersöka möjligheten att söka medel från FN:s demokratifond i New York som stödjer mänskliga rättigheter.
- Ni behöver bara vinna en gång, sedan kommer staten att dra öronen åt sig, sade Arbour.

Bakom mötet som ägde rum på UD stod Svenska FN-Förbundet.

Mer om Luois Arbours besök

Victoria - bedövad av Madam Justice lilla kvinnas handlingskraft och värme

Kommer ni ihåg skogsavverkningen i Finska Lappland? Greenpeace och Samerådet engagerade sig hårt i kampen mot finska Metsähallitus som avverkade för rennäringen livsviktig urskog. Många vittnade om att påtryckningar utövades mot såväl forskare som TV-team. Men tack vare ett stort internationellt engagemang, dialog med investerare och offentliga aktioner har Stora Enso Som varit den största köparen dragit sig ur.

Såväl Metsähallitus som Stora Enso har utarbetat en policy för området och situationen har förbättrats även om det återstår en del.

Jag ringde upp Mattias Åhren, folkrättsjurist på Samerådet för att höra mig för. Åhren uppger att det pågår en domstolsprocess i området och att avverkningen är stoppad under tiden. Åhren berättar vidare att avverkningar genomförs med vissa förbättringar men uttrycker en oro för att bolagen söker kryphål. Inga avverkningar sker i det aktuella området men samma typ av skog avverkas nu i närliggande områden.

Rebecca Lawrence, forskare vid Stockholms universitet har studerat detta, hennes rapport kom i maj 2007 
Enligt Lawrence är de berörda företagen mer benägna att leva upp till åtaganden för ursprungsfolk internationellt än på hemmaplan.

Samerådet
Metsähallitus
Mer som jag skrivit 

Gårdagens klimatseminarium som arrangerades av Svenska FN-Förbundet fördes som en soffpanel under ledning av journalisten Gabriella Ahlström i Södra teaterns vackra bar i Stockholm. Samtalen var mycket intressanta, inte minst de samiska företrädarna imponerade genom att hålla ny och spännande nivå som gör mig stolt.

Å ena sidan tycker jag att våra företrädare generellt är väldigt kunniga men det har hänt något mycket positivt när det gäller den sociala kompetensen, inte minst Malin Brännström, jurist på Svenska Samernas Riksförbund står i en klass för sig. Klimatseminariet i går var en samisk uppvisning i att kunna vara saklig, framåsyftande och sätta fingret på många viktiga aspekter. För rennäringen ligger klimathotet framförallt i att de ytterligare ökar trycket på betesmarkerna.

Kravet på förnyelsebara energikällor i samverkan med att barrskog och därmed avverkningar kryper upp mot kalfjäll innebär nya utmaningar. Men också den politiska viljan är tydlig; exempelvis projekteringstillstånd för uranbrytning baserar sig helt på det sökande bolagets ekonomiska förmåga att genomföra arbetet och tar varken hänsyn till mark- eller renägare. Också vindkraften kräver väsentliga utbyggnader. De samiska företrädarna var tydliga med att det finns visst utrymme för detta men att det är viktigt att samråda och föra en dialog med samebyarna för att hitta bra lösningar.

Rune Fjellmeim, generalsekreterare vid Arktiskta Rådets urfolkssekreteriat i Köpenhamn redogjorde ur ett internationellt perspektiv om hur urfolk kommer i kläm eftersom staterna varken erkänner deras rättigheter eller kompenserar dem för markintrång. Fjellheim pekade också på att Sverige gör sig unikt genom att reducera det samiska folket till att enbart avse de som utövar näringen renskötsel. Ingen annastans är etnicitet kopplat till vilket yrke man har. Övriga medverkande var Bo Kjellén, Philip Thörn, Försvarsdepartementet, tidigare utredare vid Klimat- och sårbarhetsutredningen samt Bjarne Örnsted, ämnesråd Jordbruksdepartementet.

Men det finns lösningar, många internationella projekteringsbolag en vilja och kompetens när det gäller socialkonsekvensanalyser på ett sätt som statliga bolag som tillexempel LKAB helt slår ifrån sig.

Senaste veckornas händelser

FN Förbundet om Samerna och klimatförändringarna
FN-Förbundet om Samekvinnors rättigheter och lagstiftarens utmaningar
Uppsala universitet, Gränstvist i Sameland
Demonstration mot gränskonflikt med Norge Saarivuoma demonstrerar
Nordiska Museets nya utställning SÁPMI

Victoria - er jojkare med Vicks blå i munnen

Seminariet vid Uppsala universitet igår (och även i dag men jag hade bara möjlighet att närvara igår) var väldigt givande - känns som årets kanske viktigaste!

I morgon demonstrerar Saarivuomas sameby i Stockholm, samebyn har kommit ordentligt i kläm och såväl Norska som Svenska regeringen är oerhört passiva och brister i sitt ansvar! Följ Sarvuomas renar och samer på ett demonstrationståg genom Stockholm i morgon!

Dessvärre åker jag själv till Tallin - ett litet avbrott i vardagen med familjen vilket ska bli jätteskönt! Vi åker i kväll så jag säger "Hej så länge - vi ses på måndag!"

Läs om Saarivuomas kamp!


Victoria - demonstrerar i tanken - eller i färjan om man så vill!

I morgon bitti slänger sig den urbaniserade nomaden på - inte under - ett snabbt framrusande tåg mot Uppsala. På T-centralen kommer hon att fånga upp Språk-Villle - eller i sanningens namn är det tack vare honom som hon kommer att hitta - till Uppsala universitet som är målet för expeditionen. Väl framme vid kunskapens porlande källa - eller vem vet kanske är källan en sprutande gejser? - skall hon lära sig mer om internationella gränskonflikter i sameland. Under två dagar hålls seminarium där de främsta av experter medverkar tillsammans med samer från den hårt drabbade samebyn Saarivuoma, allt under ledning av professor Hugh Beach.

På fredag demonstrerar Saarivuoma sameby - byn som får sina kalvmärkningshagar rivna av Norska myndigheter - emot folkrättsbrott som begås av såväl Sverige som Norge. Följ Sarivuomas renar och samer på en rejäl runda. Samling sker 09.30 utanför Engelska kyrkan i Stockholm, rajden går via viktiga hållpunkter och avslutas klockan 13.00 i Kungsträdgården.

Visste du att?
Den gränsöverstigande renskötseln sedan förhandligarna mellan Sverige och Norge havererade 2005 styrs av Lappkodicillen - en otidsenlig lag från 1751!

Är det konstigt att det blir problem?
Å vad jag hade önskat mig en knapp för att rösta på "Ja" eller "Nej" här!


Läs ALLT på Sarivuoma.se


Victoria - övar för konversation med de lärda

Det nya Sápmi kommer från norr och blir en förebild för Sverige och världen. Det tar fasta på utvecklingspotentialen i de samiska näringarna och bygger på samverkan. Tiden då man såg samisk kultur som en olönsam kulturyttring tycks närma sig sitt slut. Särskilt roligt är det att se mina två hemkommuner; Jokkmokk och Gällivare. I Gällivare uttalar man rennäringen som en kommunens basnäringar, inte illa med tanke på att stora bolag som LKAB verkar i området. Och till förvaltningen av världsarvet Laponia som omfattar båda kommunerna släpper man fram samebyarna som har stor kunskap om hållbar utveckling av markerna och hämtar sitt näringsunderlag därur. 

Sameradion (2007-11-06), Gällivare kommun satsar på samiska näringar 

Sameportalen, om Samförvaltning av Laponia

Länsstyrelsens pressmeddelande (2006) om samförvaltning av Laponia

Fjällfokus, (Fjällmistra 2004), om Samförvaltning i fjällen


Victoria - och det var roligt att se hur fin Nordiska Museets Sápmiutställning blev

I går skrev jag om renbetesdomarna, att det tar så väldigt lång tid och att Sverige får internationell kritik. Den kritiken har bland annat bestått i att Sverige fått frågor ifrån Europadomstolen. Förfarandet är ovanligt och en indikation på att landet inte levt upp till sina åtaganden för mänskliga rättigheter. Sverige har nu svarat Europadomstolen, staten anser inte att den brutit mot europakonventionen utan hänvisar till att de domar som fallit har drivits på rätt sätt. Insatta jurister som jag talat med anser dock att lagstiftningen missgynnar samerna och grundar sig på statens perspektiv. Fortsättning följer.

SR 2007-10-31

Min tidigare blogg om detta


Victoria - er kompass i lagboken

Häromdagen talade jag med min favoritförfattare när det gäller samisk historia, docent Lennart Lundmark. Han arbetar just nu med att som han sade själv, "samla ihop sina tio senaste år" vilket kommer att resultera i en "ny" Så länge vi har våra marker.  Boken beräknas finnas i handeln under nästa år, vilket är bra eftersom Så länge vi har marker är slut hos förlaget.

Victoria - sätter gärna tänderna i en till

Att starta upp igen efter semestern är litegrann som nyårsafton. Man summerar året som gick, gläder sig lite, skäms en aning. Och tyngs över det som inte blev gjort. Lovar sig själv bättring - och bot. Siktar högt med insikt om att man ännu en gång kommer att skjuta sig själv i sank. Men tokladdad konstaterar man att det inte gör någonting eftersom man just denna höst har så exceptionellt mycket bra på gång!!! Pliktskyldigast stryker man bort något ur kalendern trots vetaskapen att kommer att genomföra det ändå. Och såååååå... Där är man iväg!

Nästa vecka smäller det. Den 6 augusti är allt som vanligt igen. Redan efter första veckan märks trenden. Kurvan brukar peka vackert uppåt. Men vart kommer det att landa?

Jag har smygstartat lite, fixat med hemsidan. Lagt upp lite engelsk material för utlandsjobb 2008. Skrivit utkast till ett par artiklar, bokat möten, biljetter och undertecknat kontrakt. Kollat firmakontot - snälla kan ingen sätta in lite sponsorpengar där; det är inte billigt att engagera sig för ett helt folk! Den sista semesterveckan ska jag spendera med familjen och boken "Begrav mitt hjärta vid Utjajaure"

Boken är skriven av regeringens förhandlare, under det han själv kallar "med-identiteten  Utdja Lasse" och handlar om övergrep och aktuella strandade renbetesförhandlingar mellan Sverige och Norge. Den utlovas vara såväl en historisk källa som spännande och underhållande läsning. 

Begrav mitt hjärta i Utjajaure, ISBN 978-91-633-0436-1, beställ på udtja.lasse@comhem.se, priset är 65 kronor + frakt.

Victoria - mot mörkret i ljuset (eller menade jag ljuset i mörkret?)

Jag måste flagga för den här artikeln. Den visar på hur människor och djur far illa på grund av ett skamligt och ansvarslöst förfarande av staterna Norge och Sverige. Vart är våra politiker i denna fråga? Det kan inte vara rimligt att enskilda samebyar ska drabbas så som Saarivuoma sameby gör.

Situationen är inte ny och kommer sig av att Norge och Sverige inte kan komma överens. Sedan förhandlingarna om renbetskonventionen havererade 2005 hävdar Sverige att den gamla Lappekodicillen från 1751 gäller, något som däremot Norge inte anser. Förra året rev Norska staten ned samebyns kalvmärkningshage. Nu hotar norska Reindriftsförvaltningen att driva bort de svenska renarna. Något som, enligt de svenska samerna, kommer att medföra att många kalvar som bara är ett par veckor gamla får sätta livet till genom drunkning i försommarens strida fjällbäckar och på grund av ansträngningen.

Norrbottens Kuriren


Victoria - er uppgivne rapportör

Minns ni Nordmalingsmålet där samebyarna vann rätten till vinterbete 2006?!

Domen överklagades efter att markägarna garanterats hjälp med rättegångskostnader av  sin miljardorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Med start i dag och fem veckor framöver prövas målet på nytt av Hovrätten i Övre Norrland.

Konflikterna är en direkt effekt av Sveriges kolonisering av Sápmi. Markprocesser är svåra, tärande och kostsamma, inte minst på det mänskliga planet. Sverige bör ta ett större ansvar vilket är internationell praxis och ett krav enligt ILO konventionen 169 om urfolks rättigheter. (Sverige har inte ratificierat ILO169).

Dagens bevisregler grundar sig i jordbrukets användande av marker. Rennäringen fungerar annorlunda, vilket gör att samebyarna har svårigheter att vinna i målen. Tillgång till renbete är helt avgörande för rennäringen. Men förutom folkrätt och juridik handlar frågan om politisk vilja och ansvarstagande. Ett ansvar som verkar ligga långt ned på prioriteringslistan för de flesta folkvalda. Många drar sig för att sätta sig in i bakgrund och förhållanden, men egentligen är frågan enkel; vill vi i Sverige ha rennäring eller inte?!

De pengar som LRF garanterar finns inte i samiska organisationer. I den så kallade Härjedalsprocessen, förlorade och dömdes samebyarna att betala 17, 5 miljoner i rättegångskostnader. Andra samebyar som blivit stämda har låtit ärendena gå till tredskodom eftersom de inte haft råd att föra sin talan. En tredskodom innebär att man förlorar per automatik utan möjlighet att få sitt ärende prövat på nytt. Gällivare Skogssameby var en av de byar som valde den lösningen och klarade sig undan med att betala den i sammanhanget nätta summan 250 000 kronor för motpartens kostnader.

Fler mål förbereds och kommer framöver, i samtliga fall är det samebyarna som blir stämda.

Tidplan huvudförhandling

Pressmeddelande SSR

Faktaunderlag rättsprocesser SSR Uppdaterat!

Kolla de olika organisationernas kassor

SSR om samernas rättskamp

SVT:s reportage om Gällivare skogs

LRF betalar rättegångskostnader


Victoria - er klipp och kistrare av länkar

Bild: www.sapmi.se

Eurpoadomstolen beslutade nyligen "kommunicera" Sverige efter att fyra samebyar i den så kallade Härjedalsprocessen som inleddes 1990 vänt sig till domstolen.

Att ärenden prövas av Europadomstolen är ganska ovanligt, ca 95 procent av inkomna ärenden tas aldrig upp. Att domstolen nu kommunicerar staten är ett första steg mot en prövning och en indikation på att Sverige inte levt upp till sina folkrättsliga åtaganden.

Förfarandet sätter press på staten som hittills varit ganska passiv i de konflikter som finns mellan samer och markägare. Samebyar i Härjedalen har även vänt sig till FN:s Människorättskommitté och Rasdiskrimineringskommitté.

Sametinget har fräschat upp sin sida, ta en titt på deras information om:

Ärendet i Europadomstolen http://www.sametinget.se/1843
Europarådet och folkrätt http://www.sametinget.se/1107

Samernas Riksförbund, om Samernas Rättskamp http://www.sapmi.se/ssr/lagar.html 

Victoria - er klubba i lagboken

Just nu: MixMegapols nyheter från Expressen berättade just att Greenpeace okuperat Stora Enso i Helsingfors eftersom de tillsammans med finska Skogsvårdsstyrelsen avverkar urskog i finska Lapland trots att forskning visar att både utrotningshotade arter och rennäringen skadas. Tyvärr hittade jag inget på nätet men det kommer väl. Den som hittar länkar får gärna fylla på! Jag har skrivit en del om detta tidigare här på bloggen, läs mer under Markfrågor.

Lite senare, SVT har vaknat: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=780400&lid=senasteNytt_275224&lpos=rubrik_780400

Victoria - er utrotningshotade lav vid tangentbordet

Mmm, sitter och myser med julen i sinnet. Det kom en väldigt vacker tomte klädd i renskinnspäls, vita lappskor och fantastisk gammal mössa. Han hade glasögon och vitt skägg och klappar till barnen. Det fanns stora paket och små paket. Men julen har också haft en doft av död i bagaget.

I morse diskuterades vägraset och klimatförändringar. Någon i TV:s morgonsoffa sade att vi måste börja bygga vägar utifrån att det faktiskt kommer att bli mer regn. Det var trist att höra det konstateras som ett faktum för regnandet gör också att renarnas bete kläs in i ett glaslikande lager av is. Till och med vi som lever högt uppe, norr om polcirkeln märker av detta.

Våran julhelg har varit en något bisarr kombination av tindrande barnaögaon och renar som dött i våra armar. Vi, liksom många andra, har samlat våra renar i hagar för stödutfordring. Men renar är naturbetande och har en väldigt känslig tarmflora. En del får kramper av utfordringen och tyvärr räddar inte behandlingar med massage och diverse hopkok alla. Sedan finns det renar, det är ofta kalvar, som vägrar att äta fodret. Dom svälter hellre ihjäl. 

Djur som självdör ska man inte äta. Därför ska vi slakta bort dem som vi inte tror kommer att överleva. Det kostar ganska mycket pengar att fodermata alla renar så vi kommer också att slakta utav de djur som inte har något direkt avelsvärde. Pappa har redan hämtat slaktbockarna och gett sig i väg.

Naturen har ju genom alla tider påverkat renhjordarnas storlek och samernas levnadsförhållanden. Nu verkar det ju inte bara vara naturen utan människan som ställer till det. Det känns inget vidare att vi dels knappt har några marker kvar och att det samhälle som har tagit markerna dessutom står för ett levnadssätt som ödelägger livsvillkoren för både människa och djur.

Det är inte bara livslågan i renarnas ögon som mattas ut och slocknar. Särskilt barnen blir lessna när renar de håller kära lider och dör. Kanske måste de ta farväl av just den renen som de fått av morfar samma år som de själv föddes. Under juldagsnatten jobbade vi med en fantastisk vaja, renko. Hon hade en perfekt liten hornkrona, stora svarta ögon och vackra färger. Men den natten blev hennes sista. När jag kom till hagen hade pappa redan varit där. Från plasten där vi lämnat henne skvallrade bara ett släpspår och några blodfläckar i snön om att hon inte orkat mer.

Nej, nu är det färdigömkat! Nu gäller det att öppna post, jobba undan lite och sticka till hagen när dagsljuset kommer. Jag har packat kniv, hink och visp. Konstaterar att vi borde ha druckit mer must än öl för då hade vi haft pet-flaskor att ta blodet i.

Victoria - er visp i blodhinken


P.S. Läs mitt recept på Blodpalt under fliken "Inspiration". D.S.

Det här med att använda sig av uppringt Internet är ingen höjdare! Det går inte ens att ladda upp bilder på bloggen. Inte kan jag läsa hela min sida heller... Jag var ute och fotograferade i morse och tänkte bjuda på några riktigt vackra bilder från en gryningsljust Porjus i minus 12 grader. Men den enda som verkar får se det är jag själv - och ett par hundra stycken till som bor här. Nåval... I morse kom jag åkande från Gällivare där jag och barnen övernattat.

Landskapen runt bilen såg ut som sidhuvudet Ann-Louise gjort till min blogg. Som en vintersaga. I strålkastarnas sken flög ripor upp från vägen. I bland en och en. I bland i ett par stycken tillsammans. Dom såg ut som snöklimpar som väcktes till liv, fick vingar och flög upp mot himmelen. I horisonten anade jag fjällkedjan. Jag tänkte på att det är i just de fjällen man nu vill leta koppar.

Där i gryningen kändes vemodet stort. Ska det aldrig ta slut? Nej förmodligen inte så länge det går att göra pengar av mark. Samma marker som vi sparat för att våra barn ska kunna leva. Nu slumpas den bort till främligar som vill gräva stora sår i den. Av det får samerna ingenting... Jag tror i och för sig inte att det är någon som är intresserad av att byta renens bete mot pengar.

Men nog är det märkligt att samtidigt som staten erkänner att samerna varit här långt innan Sverige kom till, samtidigt kompenseras samerna inte för all mark som tas. Det måste väl vara stöld att ta det man inte får och inte lämna något i gengälld? Jag tänkte på att det var om just det här samer sett och förtvivlats över. Ingrid och Paulus Utsi dikade här i min barndom, de skrev på samiska för att de förstod inte bara marken utan också språket var hotat. Oräknerliga är de samer som diktat, jojkat, skrivit och förtvivlats. Ja, kära fjäll med er magra gröda och era väsen. Jag är inte säker på att vi kan rädda er.

Victoria - er filosof under ripans vingslag

Det rasar gamla lik och annat ur ministrarnas garderober. Svenska Dagbladet skriver idag om ministrarnas aktieportföljer. För mig kändes det bekymmersamt att vår nye sameminister och högste chef på Jordbruksdepartementet Eskil Erlandsson har aktier i såväl SSAB, Boliden som från andra bolag i svensk basindustri. Erlandsson är den som har det största enskilda aktieinnehavet i regeringen, 3-4 miljoner kronor enligt artikeln. Kommer verkligen Eskil Erlandsson att i vissa fall vara beredd att motarbeta dessa bolag till förmån för samerna?

Man ska ju inte måla fan på väggen men inte känns det så mycket bättre att Erlandssons statssekreterare kommer direkt från jobbet som chef för LRF:s brysselkontor.

SVD http://www.n24.se/dynamiskt/nyheter/did_13896363.asp

Victoria – ständigt misstänksam

Pressen på rennäringen ökar och självmord bland unga renskötare blir allt vanligare. Förra året deltog jag i Samernas Riksförbunds landsmöte i Tänndalen. Det var vidrigt att vara där! Redan innan frukost möttes vi av demonstranter. "Ska sentida invandrare kallas urfolk?" stod det till exempel på ett av plakaten. Demonstrationen handlade om fastighetsaffärer och hade ingenting med mötet att göra. Demonstranterna var öppna med att de valt tillfället för att det ger garanterad publicitet. Och media slöt upp.

Jag delade rum med en mamma från området, vi talade om vardagen. Hennes renar har förlorat rätten till sitt vinterbete. Vi talade om hur domen påverkar familjen och barnen som läser tidningar och möter motsättningar. Vi talade om hur hennes barn ser på sig själva, på sin rätt att finnas. Vi talade om hur man som förälder ska kunna förklara och trösta när man själv inte vet hur man ska klara vintern. Vi talade om skillnaden på att vara samiskt barn eller svenskt. Vi talade om att barn borde ha rätt att fundera över sitt skolarbete och sitt lördagsgodis istället för att brottas med rädslan för att deras renar ska svälta till döds.

Mamman talade om det svåra med att leva mellan hopp och förtvivlan. Hon sade att staten måste våga bestämma sig - vill man ha rennäring eller inte? Hon sade att ett nackskott är barmhärtigare än utdragen pina. Jag grät för hennes och hela det samiska folkets skull. Kvinnorna i området har sedan dess startat ett nätverk, besök gärna deras webbsida http://www.aahkoe.dinstudio.se


Mammorna ställde politiker till svars men fick vaga besked, Länstidningen i Östersund
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=346619&avdelning_1=101&avdelning_2=136

Artikel Länstidningen i Östersund
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=349776&avdelning_1=101&avdelning_2=136


Victoria - mamma till två underbara barn

I dag känner jag mig ganska utschasad efter helgen i Storvik. Jag törs nog säga att alla som var där hade en härlig helg med skön gemenskap, intressanta samtal och god mat. I trapperslägret med tillhörande marknad beläget i en hästhage camperade en brokig skara. Från samiskt håll var det jag och Nils Olov Labba, han håller vanligtvis till med renar vid Åre, var det tre killar från Saariv, de som säljer renkött vid slussen och på Skansen. Därtill fanns det trappers och små squawer och skäggiga vikingar som sålde sina hantverk, lite bleka i hyn var de eftersom de flesta var svenskar även om jag hittade en hel del med samiskt påbrå. Möjligtvis låter det hela något suspekt men sådana tillställningar, eller rendez vous som det kallas, är jättetrevliga. De som deltar är på ett eller annat vis intresserade av urfolk och trivs i naturen.

En kvinna som är värld att uppmärksamma är Annika Banfield, hon arbetar ideellt med att stödja indianer bland annat genom att sälja deras hantverk. Men hon har också skrivit böcker, till exempel boken De kallar oss indianer, där indianerna själva får komma till tals. Nu arbetar hon med ett filmprojekt i samarbete med SVT. Jag har haft turen att få dela rum med Annika för andra året i rad nu och i våra långa samtal inpå småtimmarna hittar vi många gemensamma nämnare mellan samer och indianer, inte minst i hur människorna mår. Den splittring inom gruppen som drabbat både samer och indianer när staten tillskriver ett folkslag olika rättigheter, såsom renskötande och icke-renskötande samer, utan att folket själv har möjlighet påverka det själva föder en enorm frustration och utanförskap. Det är känslor som är helt befogade, splittringen är så definitiv. Den inte bara drabbar enskilda individer utan också dennes följande generationer.

The Flying Eagles http://www.theflyingeagles.com
Annikas engagemang (även nätbutik) http://www.world-foundation.nu/

Victoria - over and out