Man är snabb på att skriva när det går dåligt det måste jag erkänna. Men det har faktiskt fallit bort för mig att skriva om att Nordmaling fick rätt av Hovrätten i markprocessen där de blivit stämda av privata markägare som inte ansett att samebyn har rätt till bete för renarna. Det var naturligtvis en väldigt viktig seger och ett kvitto på att rennäringen som är väldigt gammal har ett starkt skydd. Den 17 oktober överklagades dock domen så fortsättning följer.

Sådana här tvister är långdragna och kostsamma vilket har gjort att vissa samebyar valt att inte komma till domstolar när de blir stämda. Det finns processer som pågått 15 år och kostnader som uppgått till över 17 miljoner kronor. Om man inte kommer till domstol blir det en så kallad tredskodom vilket innebär att man automatiskt förlorar och mister sin rätt att överklaga. Det alternativet valde bland annat Gällivare skogssameby som därmed blev av med stora vinterbetesmarker, samebyn fick också betala motpartens kostnader som uppgick till

Läs mer om markfrågor på samer.se
Svenska Samernas Riksförbund, SSR om HD:s dom

Den här hände i somras, jag tror inte att jag har berättat om det. Jag var på plats i god tid innan ett uppträdande och det visade sig att jag skulle dela loge med "Barbados-Magnus" och hans gäng. Eftersom jag var tidig sade jag till arrangören att jag skulle hänga in min kolt och komma tillbaka lite senare. Men arrangören såg tveksam ut.
- Din vaddå? sade han.
- Min kolt! svarade jag.
- Jag vet inte... Magnus Carlsson... Arrangören skruvade på sig och sneglade mot vaktpersonalen som drack kaffe en bit bort.
- Det vore bra om den fick hänga... Men jag kan sätta den någon annanstans... Bara jag slipper ha den med mig, försökte jag.

Jag vet ju att det kan vara lite känsligt ibland och att en viss status kan råda när det gäller loger - och här blev det onekligen ett spänt läge. Arrangören såg rädd ut.
- Vad är det för något? avbröt arrangören mina tankar.
- Vaddå?
- Den här kolten? sade arrangören med en ny entusiasm.
- Som en folkdräkt ungefär, jag ska ha den på scenen, svarade jag.
- Åhh, svarade arrangören märkbart lättad och fortsatte i nästa andetag:
- Jag trodde att det var ett vapen!

Victoria - med sikte på scenen

Det är lite julafton för de här dagarna kan man köpa Jokkmokkskorv, slöjd och annat i Huddinge. Så jag säger "hej så länge". Ses vi inte i Huddinge så träffas vi på bloggen till veckan!

Victoria - önskar trevlig helg!

I veckan, 25 - 27/10, är det dags för Jokkmokksdagarna i Huddinge då kommer företag från Jokkmokk säljer hantverk, resmål och delikatesser från området. Passa på att träffa nya och gamla bekanta.

Jag är där, Tommy Körberg och Delta River Band är där!

Läs mer på Huddinge centrums sida och besök gärna Jokkmokk.se

Victoria - uppe med tuppen

Häromdagen talade jag med min favoritförfattare när det gäller samisk historia, docent Lennart Lundmark. Han arbetar just nu med att som han sade själv, "samla ihop sina tio senaste år" vilket kommer att resultera i en "ny" Så länge vi har våra marker.  Boken beräknas finnas i handeln under nästa år, vilket är bra eftersom Så länge vi har marker är slut hos förlaget.

Victoria - sätter gärna tänderna i en till

Det är inte ofta som jag skriver om ett ämne som inte har en samisk aspekt men i morse funderade jag över våldtäktsdomen mot de så kallade Stureplansprofilerna. I Tingsrätten friades de eftersom killarna inte uppfattat att de våldtagit tjejen. Hovrätten gjorde en annan bedömning och fällde dem. Det som förundrar mig är att man i såna här fall ska inse att man begår ett brott för att dömas för det. Nu är ju jag ingen jurist men om jag jämför med att till exempel betala skatter så är man skyldig att ta reda på vad som gäller - punkt slut. Borde man inte också ha en skyldighet att ta reda på om den man vill ha sex med också vill det?

Victoria - er tankesmedja i duschen

Det är alltid svårt att sortera tankarna efter styrelsemöten för vi har så mycket och så skilda saker på dagordningen, ena stunden ligger luntor av komplicerad folkrättsjuridik på skrivbordet för att i nästa stund bytas ut mot en ny typ av stängsel för renhägn.

Vårt kansli är fantastiskt - man kunde tro att det arbetar ett tjugotal personer där. Men sanningen är att de bara är en handfull strukturerade och målinriktade människor. Jag misstänker ändå att de har någon sorts celldelningsförmåga för trots att de producerar massor av dokument verkar de ständigt arbeta ute på fältet - vilket innebär såväl fjällsidor som riksdagskulvertar.

Victoria - impressed

Denna höst granskar Ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, samernas situation. Jag deltar på Svenska Samernas Riksförbunds, SSR, vägnar i en grupp kopplad till Ombudsmannen för etnisk diskriminering. DO:s arbete är avhängt på att vi samer berättar om hur vi upplever vår situation. Inget ärende är för stort eller för litet, och du behöver inte ha för avsikt att anmäla något, det är lika viktigt att bara få en bild av hur vardagen kan se ut. Vänta inte för länge arbetet tycks bara pågå till årsskiftet. Har du något som känns angeläget att framföra, eller att särskilt beakta är jag glad om du kontaktar mig. Naturligtvis går det lika bra att kontakta DO direkt.

Victoria - er åra i båten

Bild: http://iis.se/

Bättre sent än aldrig - nu är det möjligt att använda samiska tecken på internationaliserade domännämn på Internet! På .se domänen kan man använda tecken från samtliga svenska minoritetsspråk; finska, meänkieli, samiska, romani och jiddish. Dessum fungerar övriga nordiska tecken.

Läs mer


Victoria - glad och nöjd

- Att vara same är att vara bakgrundsdansare till Roger Pontare och ha fjädrar i melodifestivalen. Alltså jag har inte tänkt på det så mycket men man får ju inte veta allt sånt här, sa en tjej till mig igår.
 
När jag kom hem ifrån gårdagens föreläsning på ett mediagymnasium var jag upprymd och kände jag tilltro på mer insiktsfulla beslut för framtiden
- tack vare att eleverna blir allt mer öppna och insiktsfulla, dom har perspektiv från andra delar av världen som de applicerar på svenska förhållanden och drar egna slutsatser av.
 
Men det är bekymmersamt att Sverige har så bristfällig kunskap om sitt urfolk. Varje gång jag förläser, oavsett om det är på skolor, PRO, eller för politiker är det samma sak - människor kommer fram och säger "men det här hade jag ingen aaaning om, varför får man inte lära sig?". Av samma anledning blir jag inbjuden till olika ställen. På skolan igår, återigen tack vare enskild lärare som upprörts över man kunde läsa om indianer men inte om samer i religionsboken. Kunskapsnivån är så låg att en religionsundervisningstimme blir lika mycket grundläggande samhällskunskap. Men som sagt, jag hyser stor tilltro till det nya Sverige som växer upp, tar för sig och ställer nya krav.

Vi samer arbetar ideellt och på företags basis med att förbättra och informera. Våra organisationer är i sammanhanget pyttesmå, om dessa hade lite mer pengar skulle vi gärna ta ett nationellt grepp om att se över och förbättra skollitteraturen.

Samer i skolböcker


Victoria - ert oskrivna kapitel i läroboken

Gårdagens vitamindoping verkar ha gjort susen. Inte är man ju helt fräsch men åtminstone så det fungerar, och det återstår ännu några timmar. Jag drar älgört i hetvatten.

Det blir alltid lite packning när man ska ut och jobba. Det fick mig att i förbifarten fundera på det här med att välja rätt utrustning för rätt tillfälle. På varför jag drar saker i en rullväska här när jag skulle ha burit dem i en ryggsäck till fjälls. Jag funderar på praktiska förklaringar, som att man inte ryms att sitta med ryggsäck i bussätet. Medan säcken på fjället fungerar utmärkt som ryggstöd när man sjunker ned på någon sluttning. Kommer samtidigt att tänka på att fjällsluttningarna är som estrader, alltid med bästa plats mot underbar utsikt. Jag landar dock i att fåfängan har en avgörande roll i valet av väska. Kappa, ryggsäck och högklackat är ingen snygg kombination. Rullväska fungerar å andra sidan inte i terräng.

Vi hade barnen i en samisk vagga i fjälls, där var den jättepraktisk. Vi bar den, hängde den i träd, rullade dess rundade underdel mot mjuka underlag för att gunga barnen till sömns. Och den hårda utsidan skyddade de små mot allahanda olyckor och erbjöd avskildhet. Men så tog vi ned vaggan till stan och det fungerade inte alls. Den var för otymplig, rymdes varken här eller där och det fanns sällan någonstans att hänga den. Nej i stan skulle det till någonting annat. Den moderna motsvarigeheten hette bilbarnstol med bärhandtag.

Victoria - filosof över älgört och granskott

Att ha barn på dagis i förkylningstider och samtidigt vara artist är ingen hit! Började dagen med att häva i min rossliga hals en drink av vitlök, äpple, multivitamin, blåbär, honung, ingefära, whisky, fil och granskottsirap. Återstår att smörja in halsen med Tigerbalsam och vira om en rejäl halsduk, dra i mig lite kortison och Bafusin och tiga hela dagen så att jag kan stå på scenen i morgon. Det kommer att funka!

Victoria - tyst min mun så får du mera honung

Renskötsel betraktas oftare som en kulturyttring än som en del av övrigt svenskt näringsliv. Så här skrev Elsa Laula i "Inför lif eller död?" redan år 1904. Har tiden stått stilla de senaste hundra åren eller?

"Merenledes framställes lappens arbete, hans kamp för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden och hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, hans verkliga arbete för nöjestillfredsställelse. Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett tidsfördrif utan ett af mödor, faror och umbäranden uppfyldt lif. Hvem täljer de lappska hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar tröstens ord till de hårt pröfvade, hvem mättar enkor och faderlösa barn och hvem räcker lappen en skärf i nöden? Man sätter sig icke in i lappbefolkningens förhållanden utan betraktar det hela som en föråldrad brokig tafla brevid svenskens högre kulturstadium."

Victoria - ett damm på en sedan länge gulnad sida

Bildmontage: www.aftonbladet.se

På Aftonbladet.se utses nu den konstigaste pizzafyllningen, renskav nämns bland de udda inslagen, skaven är dock inte röstbar - det är däremot glass med chokladsås.

Den som känner sig inspirerad finner förslag på recept under just rubriken "Annorlunda pizza" i Gudrun Thomasson-Eks kokbok "Ren Mat Lycka".


Victoria - lätt läskad

Jag fascineras ofta av hur mycket det går att säga om ett enskilt ämne. Och ju mer man fördjupar sig desto mer inser man att det återstår att lära. I går deltog jag i diskussioner om språk på Norra Latin i Stockholm under rubriken "Språket som identitet". Intressant och väl värt att ägna sig åt. Till tonerna av barockmusik dryftades frågor som om man är vad man heter, eller om man möjligtvis blir det? Att ett namnbyte från Charlotte till Katrin kanske inte förändrar ens liv men att Lasse oftare får gå på anställningsintervju än Ashmed.

Pajalas kommunalråd Bengt Niska berättade om Meänkieli och om hur en teater på temat; att göra upp med och inte skämmas för sin bakgrund drog mer än hela ortens hela befolkning och spelades i elva föreställningar på Folkets Hus. Författaren Ola Wikander talade med inlevelse om vad man kan lära sig av döda språk - och det var inte lite! Där fanns också många fler som tänkt mer än ett varv på språk och bjöd på såväl kompetens som bredd och underhållning. Lite mer beklämd blev jag över statssekreterarens övertro på minoritetsspråklagen - men jag ska ringa och tala med henne.

I stort sett samtliga av gårdagens diskussioner kan överföras direkt till samiska och norrländska förhållanden; exempelvis hur många språk vi ska ha och varför. En samtalspanel med representanter från media, skola, språkråd och forskare debatterade frågeställningen. Någon hävdade det samhällsekonomiska i att satsa på engelska medan någon annan hävdade att ett sådant förfarande - om man genomförde det trots att det enligt talaren inte går att genomföra - enbart skulle leda till att man sedan upptäckte att hela befolkningen borde lärt sig kinesiska i stället.

Ett konsensus som dock förenade de flesta var att språk, identitet och kultur är starkt förknippade med varandra och livsviktiga för människor. Sverige har varit ett ovanligt land i bemärkelsen att de flesta bara haft ett modersmål men det förändras och dagens yngre är bra på att zappa mellan modersmål, sms-språk och svenska.

Jag ser gärna en repris av seminariet i områden med samisk befolkning med samma målgrupp; verksamma inom skola, förlag och politiker - både svenskar och samer. Och jag ser gärna Erik Blix som moderator - han gjorde ett utomordentligt bra arbete. 

Victoria - er jojk i betongen

Norrland bjöd på höstens alla sprakande färger och Stockholm är grått. Grått men mysigt! Jag sitter på Wayne's Coffe på centralstationen och fördriver fyra timmar. Passar på att jobba med en artikel. Ur högtalarna strömmar skön jazz och jag ser människor skynda fram i det lätta regnet. En del är välklädda, en del är krumma, någon får skjuts i rullstol och andra kör bil. Alla är på väg någonstans. Jag undrar vart? Själv väntar på jag en väska som vi glömde på tåget i lördags, den har varit en sväng till Nordnorge och är påväg till Stockholm nu. Den väskan gav mig faktiskt en riktigt skön start på veckan - hade det inte varit för den hade jag inte suttit här. Och i morgon är det språkseminarium på Norra Latin - det kommer att bli riktigt bra.

Mina springkompisar har kämpat hårt och gjort bra i från sig under helgens Lidingölopp. De sprang alla över sin egen förväntan, den ene på tre och trettio, "mamman" gick i mål på det smått otroliga 2.43. Vi som talat om att springa tillsammans - jag skulle aldrig hunnit med henne! Och Jocke som tog över min plats - han fick springa under kvinnonamn men fixade "en Svensk klassiker" så han var nöjd ändå. Grattis, jag är så stolt över er alla!

Victoria - hejar på alla som kämpar i regn och i spår