Nytt skolmaterial i Älvsjö
En undersökning från Umeå Universitet 2004 visade att informationen om samer i svenska skolböcker är minst sagt bristfällig. Men det behöver inte vara så, nu kommer nyutformat skolmaterial.
Idag kl. 13.00, 14.00 och 15.00 finns jag på Älvsjömässan där Skolforum pågår i dagarna tre, med start idag (31/10 - 2/11). Jag är där med Samernas Utbildningscentrum som visar sitt nya undervisningsmaterial, en helt ny typ av bok om samer. Vi återfinns i monter C:07:65, monterna är enligt uppgift väldigt vacker, designad av den samiska konstnären Ulrika Tapio.
Mer information http://skolforum.stofair.se/10126/index.asp?menulink=1
Min blogg om läromedel http://app.blogg.se/index.bd?fa=article.edit&tab=3&ar_id=293068#item293068
Victoria - på väg mot mer kunskap
Idag kl. 13.00, 14.00 och 15.00 finns jag på Älvsjömässan där Skolforum pågår i dagarna tre, med start idag (31/10 - 2/11). Jag är där med Samernas Utbildningscentrum som visar sitt nya undervisningsmaterial, en helt ny typ av bok om samer. Vi återfinns i monter C:07:65, monterna är enligt uppgift väldigt vacker, designad av den samiska konstnären Ulrika Tapio.
Mer information http://skolforum.stofair.se/10126/index.asp?menulink=1
Min blogg om läromedel http://app.blogg.se/index.bd?fa=article.edit&tab=3&ar_id=293068#item293068
Victoria - på väg mot mer kunskap
Tillverkning av barnböcker
Det finns en del barnböcker på samiska. Men mitt problem är att jag har så pass dåliga språkkunskaper att jag får sitta med ordboken bredvid för att förstå 100 procent. Dessutom hittar jag oftast böcker på fel språkvariant, senast har jag för mig att det var det Totteböckerna på sydsamiska.
Men det finns lösningar. Jag köper barnböcker på "loppis" och ber någon om hjälp med översättning (tack mina stackars släktingar) så att alla böjningar blir rätt. Svårt tycker jag, men å andra sidan är finns det 45 sätt att böja verb på i samiskan. (Bra julklappstips för er som kan samiska)
Sedan tar jag en rejäl märkpenna och skriver stort direkt i boken. Vips har jag både svensk och samisk text! Perfekt! Jag har också gett mig på nya böcker som vi fått i present, som pekboken "Bobos alla djur". Men det var svårt att hitta bra översättningar för, de ur samiska ögon sett, exotiska djuren: tukan, jaguar, krokodil, flamingo, igelkott, dinosaurie... Lite fantasi löste vissa problem: Sankt bernadshunden fick bli juhkkan-beana (dryckeshund) och zebran blev ráiddat-heasta (randig häst). I en annan bok blev kyparn resturang-addjá (restaurang-farfar).
För att inte lägga ner allt för mycket arbete fäster jag större vikt vid "ordböjning" än stavning.
Läs mer om samiska språk http://www.sametinget.se/sametinget/view.cfm?oid=1149&sat=no
Victoria - mottager tacksamt översättningar på exotiska djur
Hårda pass i Huddinge
Oj, pust! Det är hårda dagar ute i Huddinge, jag är helt slut och har knappt någon röst kvar. Har inte varit hemma sedan torsdag förmiddag. Men i morgon är det sista svängen på den scenen för i år, grand finalé. Förutom det som står på det officiella programmet har det varit lite ytterligare tillställningar runt ikring. Nu måste jag hoppa i säng, innan scenen i morgon kl.12.00 har jag trettio (vet faktiskt inte hur många de är men det är i alla fall ett stort gäng) hästar som jag ska mata innan jag sticker iväg. Stämningen är i alla fall toppen i Huddinge och Jokkmmokkskorven har, enligt vad jag hört, lyckats ta slut redan idag.
God natt!
Programm http://www.huddingecentrum.se/
Victoria - har just skaffat en turkisk trumma som jag provkör på scenen
God natt!
Programm http://www.huddingecentrum.se/
Victoria - har just skaffat en turkisk trumma som jag provkör på scenen
Jag och Brolle Jr i Huddinge
I dagarna brakar Jokkmokksdagarna igång i Huddinge, ett riktigt bra tillfälle för dig som vill uppleva samisk och norrländsk kultur. Passa på att handla, provsmaka eller bara uppleva.
Jag kommer att uppträda med jojk och berättelser på scenen
Torsdag 27 oktober, invigning med tal och jojk, torsdag 12.00 + jojk 13.30
Fredag jojk 11.30, 12, 20 och 13.30
Lördag 29 oktober jojk 12.00
dessutom modevisningar, Brolle Jr och Clownen Manne
Läs mer på http://www.huddingecentrum.se/
Victoria - bäst att börja sjunga upp...
Jag kommer att uppträda med jojk och berättelser på scenen
Torsdag 27 oktober, invigning med tal och jojk, torsdag 12.00 + jojk 13.30
Fredag jojk 11.30, 12, 20 och 13.30
Lördag 29 oktober jojk 12.00
dessutom modevisningar, Brolle Jr och Clownen Manne
Läs mer på http://www.huddingecentrum.se/
Victoria - bäst att börja sjunga upp...
Fastskjuten tunga
Tunghäfta. Det låter hemskt, tung-häfta. Som att någon har skjutit fast ens tunga med häftapparat, i bästa fall bara inne i själva munnen och inte på ett bord eller i väggen. I verkligheten är tunghäfta värre än så.
Jag, och många andra samer i min och mina föräldrars generation har sån här tunghäfta - när vi ska tala samiska. Dels saknas det en massa ord, men det finns också en inre spärr, en hemsk låsning. Det är smärtsamt att inte behärska sitt eget språk. Att varken kunna tala eller skriva det, att vara analfabet på sitt eget språk, men tillfullo behärska ett annat.
Nu är jag så lyckligt lottad att jag har en liten kille på ½ år, Niila. Det är bra, för på honom kan jag träna min samiska varje dag. Det blir lite torftigt eftersom jag har för lite ord, och ingen i min direkta närhet talar samiska. Mitt närmaste stöd är en ordbok från 70-talet också, inte helt modern men den enda jag fått tag på.
Ibland känns det som att vi är begränsade till att bara göra vissa saker, det jag har ord för. Nej, så illa är det inte men det känns så ibland! Bäst är jag på att svära och kommendera på samiska, det verkar komma helt naturligt. Så det vill till att han gör mycket hyss så att vi kan upprätthålla en god kommunikation. Nej så är det ju inte heller.
Jag åkte upp till Jokkmokk tidigare i höst och stannade ganska länge. Språkbad tänkte jag! Men nej, vad hände? Jo, tunghäftan slog till. Som alltid när jag är bland samer. Icket ett ord kom över mina läppar, knappt ens när jag var ensam med Niila.
Ibland känns det som att vi är begränsade till att bara göra vissa saker, det jag har ord för. Nej, så illa är det inte men det känns så ibland! Bäst är jag på att svära och kommendera på samiska, det verkar komma helt naturligt. Så det vill till att han gör mycket hyss så att vi kan upprätthålla en god kommunikation. Nej så är det ju inte heller.
Jag åkte upp till Jokkmokk tidigare i höst och stannade ganska länge. Språkbad tänkte jag! Men nej, vad hände? Jo, tunghäftan slog till. Som alltid när jag är bland samer. Icket ett ord kom över mina läppar, knappt ens när jag var ensam med Niila.
Victoria - ibland önskar nog min omgivning att jag haft tunghäfta på svenska också!
UR:s program Gulahalan, om samiska språk och kultur http://www.ur.se/gulahalan/gulahalan_radio.html
Kvällens föreläsning i Stockholm
I kväll kl. 18.00 föreläser jag på Junfrugatan 5, Östermalm om samer och samisk kultur.
Arrangör är NBV som även bjuder på entrén!
Varmt välkommen, läs mer på http://www.nbv.se/templates/NewsPage.aspx?id=7513
Arrangör är NBV som även bjuder på entrén!
Varmt välkommen, läs mer på http://www.nbv.se/templates/NewsPage.aspx?id=7513
Och nu ryar även proffessorerna
Nyligen ryade biskoparna mot markprocesserna som bedrivs mot samebyarna. Nu har också proffessorerna fått nog. I Dagens Nyheters beskriver fem proffessorer hur en levande mångtusenårig näring nu närmar sig sitt slut efter domar från det svenska rättsväsendet. De anser att frågan egentligen är politisk och inte juridisk.
Läs artikel i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=477755
Biskoparnas artikel http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200510/10/20051010133327_Headline123/20051010133327_Headline123.dbp.asp
Victoria - vad skönt när fler är med
Vart är barnens rätt till språk?
En sak som jag har hört talas om tidigare, men inte trott var sant, är att adoptivbarn från ett annat land har starkare rätt till sitt modersmål än de svenska nationella minoriteterna. Minoriteterna ska ha "grundläggande kunskaper" i språket men det gäller inte för adoptivbarn.
Bra för adoptivbarnen, det skyddet borde alla barn ha! Och faktum är att om man inte väljer att bryta mot FN:s Barnkonvention och Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter som Sverige faktiskt gör, så borde inga barn i Sverige behöva ifrågasättas i sin rätt som individer.
I går hade vi en jätteintressant seminariekväll här i Stockholm. Det handlade om samiska barns rätt till modersmålsundervisning. På plats fanns, förutom intresserade samer och en del andra, representanter från den statliga utredningen "Rätten till mitt språk", diskrimineringsombudsmannen, Centrum för multietnisk forskning och en inspirerande kille som undervisar i samiska, trots att han inte är same. Behöver jag säga att ansvariga från Skolverket och Utbildnings- och kulturdepartementet ite dök upp.
Utredningen "Rätten till mitt språk" http://www.regeringen.se/sb/d/5073/a/44987
D.O. http://www.do.se/
Utredningen "Rätten till mitt språk" http://www.regeringen.se/sb/d/5073/a/44987
D.O. http://www.do.se/
Victoria - ser fram emot att riksdagen antar en ny, förbättrad språklagstiftning
Språkseminarium med eller utan mig
Börjar känna mig något bättre. Bra, för det är meningen att jag ska vara koordinator på ett språkseminarium här i Stockholm i morgon. Men vi får väl se. Kan i alla fall rekommendera intresserade att gå dit. Det kommer både regeringsutredare och språkforskade representant från D.O. och andra som ska diskutera minoritetsspråkproblematik utifrån samiskt perspektiv.
Om seminariet http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=1764
Bakgrunden är att det ofta är mycket svårt för samiska barn att få undervisning i sitt modersmål, särskilt i de områden som ligger utanför det samiska kärnområdet. Orsakerna är många, brist på såväl lärare som undervisningsmaterial, för långa resor. Det har hänt att det är så få barn i grupperna (bara ett) att barnen helt enkelt inte vill sitta ensamma med en lärare när kompisarna gör annat. Men, det finns också en tröghet, okunskap och ibland en ovilja från dem som borde stötta barnen.
Att lära sig samiska är inte prioriterat i det svenska samhället och de som verkligen bestämmer sig för att söka undervisning upplever ibland att de blir så ifrågasatta och kränkta som individer att de inte orkar gå vidare. I ett fall har det gått så långt att efter sju år, då i princip hela skoltiden har gått, handlar det fortfarande om huruvida barnen har rätt till undervsning eller inte. Dessa barn blev, så vitt jag känner till, de första som testades för huruvida de har "grundlaggande kunskaper" i sitt språk.
Trots att Sverige har antagit en minoritetsspråklag som ska stärka minoritetsspråken kräver Skolverket grundläggande kunskaper i det samma. Vad som avses med "grundläggande" svarar man inte på. Kravet är en paradox eftersom det är samma stat som nu kräver grundläggande kunskaper som för inte så länge sedan berövade samerna sitt språk. Behöver jag tillägga att Sverige får internationell kritik för detta.
Lite språkhistoria http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1216
Litet språklexikon http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1189
Om språklagstiftning http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1187
Victoria - saknar mer än vart annat ord
Om seminariet http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=1764
Bakgrunden är att det ofta är mycket svårt för samiska barn att få undervisning i sitt modersmål, särskilt i de områden som ligger utanför det samiska kärnområdet. Orsakerna är många, brist på såväl lärare som undervisningsmaterial, för långa resor. Det har hänt att det är så få barn i grupperna (bara ett) att barnen helt enkelt inte vill sitta ensamma med en lärare när kompisarna gör annat. Men, det finns också en tröghet, okunskap och ibland en ovilja från dem som borde stötta barnen.
Att lära sig samiska är inte prioriterat i det svenska samhället och de som verkligen bestämmer sig för att söka undervisning upplever ibland att de blir så ifrågasatta och kränkta som individer att de inte orkar gå vidare. I ett fall har det gått så långt att efter sju år, då i princip hela skoltiden har gått, handlar det fortfarande om huruvida barnen har rätt till undervsning eller inte. Dessa barn blev, så vitt jag känner till, de första som testades för huruvida de har "grundlaggande kunskaper" i sitt språk.
Trots att Sverige har antagit en minoritetsspråklag som ska stärka minoritetsspråken kräver Skolverket grundläggande kunskaper i det samma. Vad som avses med "grundläggande" svarar man inte på. Kravet är en paradox eftersom det är samma stat som nu kräver grundläggande kunskaper som för inte så länge sedan berövade samerna sitt språk. Behöver jag tillägga att Sverige får internationell kritik för detta.
Lite språkhistoria http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1216
Litet språklexikon http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1189
Om språklagstiftning http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1187
Victoria - saknar mer än vart annat ord
Ynklig och sjuk
Om någon händelsevis har saknat min blogg idag, beror frånvaron på att både Niila och jag har magsjuka. Vilken tur att jag jobbade dubbla pass igår. Ett och ett halvtåringen, han som är världens centrum och härskare, kastar surt sina tuttar eftersom mamma mest verkar bry sig om sig själv idag. Nu ska jag krypa tillbak under täcket, det är synd om oss.
Victoria – man behöver då inte känna sig ensam när man är sjuk tillsammans med barn
Bebisar till salu på eBay
I går skrev jag om att Staloluokta kyrkkåta varit till salu på eBay, det spred sig som en löpeld över Sápmi, många blev förskräckta och hörde av sig. I dag kan man läsa på Aftonbladet att även bebisar varit tillsalu på den kinesiska versionen av sidan. Ännu värre!
Exempelvis kostade en pojke 28 ooo kronor och en flicka under halva priset. Något högre utgångspris alltså än för kåtan som hade ett utropspris på ynka sex kronor.
Läs artikeln http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,716560,00.html
Victoria - ja, säg det man inte får för pengar
Exempelvis kostade en pojke 28 ooo kronor och en flicka under halva priset. Något högre utgångspris alltså än för kåtan som hade ett utropspris på ynka sex kronor.
Läs artikeln http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,716560,00.html
Victoria - ja, säg det man inte får för pengar
Bland kräksjuka, stökhögar och filmteam
Alla råd man fick om nattning, amning och gud vet vad, i samband med att barnen föddes var av helt onödiga. Man växer in i rollen och allt löser sig. I morse tänkte jag att det egentligen bara finns en sak man behöver instrueras i, det viktigaste faktiskt - hur man får bort spya från allehanda material!
Jepp, hösten är här, dagis med kräksjuka, löss och förkylning. Uäck, och jag jobbar hemma på lokalkontoret, i en ombyggd klädkammare utan ventilation. Utanför dörren huserar en vild, sjuk dagispojke, hans pappa, tillika min man, försöker spärra av med hjälp av en tvättställning så att jag kan få in lite syre, och barnskrik.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag beslöt ju härom veckan att våga vägra rensa i röran och se stöket som en kreativ miljö med stora möjligheter. Det projektet har haft stor framgång och en närmast enorm genomslagskraft.
Utan en tanke på projektet bjöd jag in ett filteam för att tala om samer i media. Jag är inte säker på att bilden blivit så mycket bättre om de hade kommit hit. Men, tack vare magsjukan, som sätter skräck i de flesta, kommer vi i stället att träffas på ett café och allmänheten kommer att få mycket trevligare och normalare bild av oss samer.
Victoria - själv hel, ren och snygg
Jepp, hösten är här, dagis med kräksjuka, löss och förkylning. Uäck, och jag jobbar hemma på lokalkontoret, i en ombyggd klädkammare utan ventilation. Utanför dörren huserar en vild, sjuk dagispojke, hans pappa, tillika min man, försöker spärra av med hjälp av en tvättställning så att jag kan få in lite syre, och barnskrik.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag beslöt ju härom veckan att våga vägra rensa i röran och se stöket som en kreativ miljö med stora möjligheter. Det projektet har haft stor framgång och en närmast enorm genomslagskraft.
Utan en tanke på projektet bjöd jag in ett filteam för att tala om samer i media. Jag är inte säker på att bilden blivit så mycket bättre om de hade kommit hit. Men, tack vare magsjukan, som sätter skräck i de flesta, kommer vi i stället att träffas på ett café och allmänheten kommer att få mycket trevligare och normalare bild av oss samer.
Victoria - själv hel, ren och snygg
Kyrkkåta säljes
Svenska kyrkan uppges ha dålig ekonomi, för att komma tillrätta med problemen säljer de ut en del kyrkor. Väl medveten om detta blev jag ändå, minst sagt, överraskad när jag hittade Staloluokta kykkåta till salu på eBay med ett utropspris på 6 kronor. Kanske något för Skansen som håller på att rusta upp sitt sameviste.
Bra med kreativa lösningar men jag vill ändå tipsa kyrkan om att ta lite bättre betalt!
Se annons http://www.ebay.se/viItem?ItemId=6211181513
Bra med kreativa lösningar men jag vill ändå tipsa kyrkan om att ta lite bättre betalt!
Se annons http://www.ebay.se/viItem?ItemId=6211181513
Victoria - förutsätter att annonsen är någons uttryck för humor eller ännu hellre för någons alltför feta fingrar på tangentbordet
SVD, 18 oktober
Jag har ju klagat på att media skriver för lite om samer. Men idag blev jag så glad när jag såg att Brita Sina Sjaggo, ordförande för Saminuorra (Svenska samernas ungdomsförbund) fått in en insändare på SVD.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10792957.asp
Victoria - damsuger media
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10792957.asp
Victoria - damsuger media
Kort, teknisk jurist med ekologiskt kunnande sökes
Ibland blir jag less på mig själv, att höra min egen röst. Speciellt i tider som dessa då det blir mycket prat om rättsprocesser. Därför tänkte jag erbjuda någon att överta min plats som same, bara någon gång då och då. När jag själv bara vill läsa skvallertidningar, tänka på inredning och shoppa hejvilt.
Här kommer en liten kravspecifikation på det lilla som krävs av dig som same för att klara mötet med omvärlden.
Du skall:
- Vara din egen jurist (med kunskap i folkrätt och konventioner)
- Vara historiker (nordisk historia med inriktning på samer och gränsdragning)
- Inneha kunskaper i statsvetenskap (svensk och internationell politik)
- Klara socionom/diakoninisseuppgifter (att ge tröst och vägledning till samer och andra medmänniskor)
- Vara politiker eller predikant (inneha talets gåva och förmåga att påverka)
- Vara lobbyist (med stort kontaktnät)
- Vara styrelseproffs (du kommer att ingå i styrelser som omfattar allt ifrån samisk äldreomsorg, dokumentationsprojekt och tung juridik)
- Vara ekolog (för att kunna styrka dina teser, bl.a. om att renbete inte förstör mossbiotopen)
- Vara skribent (du måste kunna skapa underlag som hjälper det fåtal svenska journalister som överväger att skriva något)
- Vara ekonom (med särskilda kunskaper i att söka och, inte minst, redovisa EU-projekt)
- Inneha pokerfejs (för att klara situationer med pinsamma, och direkt kränkande frågor, påståenden och önskemål)
- Vara medietränad (för att när som helst hantera vitt skilda frågor)
- Vara flexibel (Läs: ha anpassningsförmåga och nerver av stål)
Därutöver förutsätts goda kunskaper i samiska språk, slöjd, renskötsel, jojk, naturmedicin och traditionellt botande. Du ska vara i fysisk form som en toppidrottsman, längden bör ej överstiga 160 cm. Inga särskilda krav på att kunna klä sig snyggt, det kan till och med vara bra att inte kunna föra sig alltför fint i offentliga sammanhang, för att inte slå hål på fördomar. Naturligtvis skall du också ha goda kunskaper i att laga alla äldre modeller av skotrar, bilar, båt- och motorsågsmotorer (ej gräsklippare).
Kontakta mig för att diskutera tillträde, löneanspråk undanbedes.
Victoria - mer eller mindre komplett inom ovantående
Duvemåla och Nordmaling i rättsal
Benny Andersson och Björn Ulvaeus kan inte komma överens med Carl-Johan Seth om vem som skrivit vad i musikalen Kristina från Duvemåla. Detta står att läsa på rikstidningarnas förstasidenyheter. Självklart blir jag nyfiken och läser, bråket har pågått i tio år och ekonomiska intressen ligger bakom.
I morgon börjar en annan rättegång, precis som i fallet "Kristina från Duvemåla" handlar det om att inte ha rett ut saker ordentligt från början. I rättsfallet "Samerna från Nordmaling" som handlagts av Umeå tingsrätt sedan 1998 finns en långvarig oenighet, ett par hundra år faktiskt.
Saten har delat ut mark som den aldrig ägt och nu får befolkningen i Västerbotten reda ut problemen som uppstått i och med det. Ett hundratal fastighetsägare har stämt tre samebyar i Nordmalings kommun. Förhandlingarna inleds den 18 oktober vid Umeå tingsrätt och beräknas pågå under fem veckor. Självklart kommer jag att följa och rapportera om detta.
Dagens Nyheter, 16 oktober
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=474914
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=474914
Johanne Hildebrandt, Aftonbladet skriver 17 oktober
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,714224,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,714224,00.html
Västerbottensnytts nya program re:agera inleder sin programstart med att ta upp markprocessen, 19 oktober
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33914&lid=Vasterbottens-_nytt
Svenska Samernas Riksförbunds webbsida, kan svara på frågor och bistå med fakta. http://www.sapmi.se/webb/index.php?option=com_content&task=view&id=32&Itemid=11
Och inte minst, om den bitska stämningen i Duvemåla-rättssalen
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,714737,00.html
Victoria - hur ska man hinna leva sitt eget liv när allt detta är på gång
Framrusande vinthundar med portföljer
Bloggar ska inte vara orörda mer än högst en dag, men vad gör man när inte hela Sverige har tillgång till bredband. Detta är ett politiskt problem!
Har just anlänt Stockholm med nattåget från Gällivare. Även denna gång slog storstadens morgonstress emot mig som en smäck. Redan i trappan ner från spåret på centralstation höll min lilla familj på att bli nedmejjad av framrusande urbaner, som likt vinthundar forcerade fram i jakten på sitt byte: arbetsplatsen. (Skulle vara intressant att se hur många av dessa som; får hjärtinfarkt, går in i väggen, får depression, alkoholism... Håller man det tempot redan före klockan åtta på måndagmorgon är, åtminstone min amatörbedömning, att man ligger i riskzonen för minst en av nämnda åkommor)
Nu ska jag över en kaffekopp tänka ut något vettigare att skriva än detta blajj. Det var i alla fall mysigt, för mig som kunde åka därifrån, att det var frost i Porjus i går morse.
Har just anlänt Stockholm med nattåget från Gällivare. Även denna gång slog storstadens morgonstress emot mig som en smäck. Redan i trappan ner från spåret på centralstation höll min lilla familj på att bli nedmejjad av framrusande urbaner, som likt vinthundar forcerade fram i jakten på sitt byte: arbetsplatsen. (Skulle vara intressant att se hur många av dessa som; får hjärtinfarkt, går in i väggen, får depression, alkoholism... Håller man det tempot redan före klockan åtta på måndagmorgon är, åtminstone min amatörbedömning, att man ligger i riskzonen för minst en av nämnda åkommor)
Nu ska jag över en kaffekopp tänka ut något vettigare att skriva än detta blajj. Det var i alla fall mysigt, för mig som kunde åka därifrån, att det var frost i Porjus i går morse.
Victoria - har nu hämtat min almanacka från Jokkmokk
Biskopar ryar mot staten
Överraskande, med tanke på kyrkan och samernas historiska relation, men dock icket mindre glädjande är att de tre nordligaste biskoparna går ut i en gemensam debattartíkel till samernas fördel gentemot staten i markfrågorna.
Läs artikeln http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200510/10/20051010133327_Headline123/20051010133327_Headline123.dbp.asp
Mer nyheter finns på www.samer.se
Victoria - med både far och son döpt av biskop
Läs artikeln http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200510/10/20051010133327_Headline123/20051010133327_Headline123.dbp.asp
Mer nyheter finns på www.samer.se
Victoria - med både far och son döpt av biskop
koltklädda män i moderna skolböcker
Det står en koltklädd korpulent man i en renhage. Han håller ena handen på det tjärade lassot som vilar snett över axeln och blickar ut över sin renhjord. Det är kallt, kölden som får det att ryka från renarnas näsborrar, söker sig mot den svarta vinterhimlen.
Jag har sett honom. På sjuttiotalet när jag var liten. Det fanns ett par sådana män kvar en bit in på åttio- och tidigt nittiotal. Sen dess har jag inte sett dem, de var mycket gamla, jag tror att de är döda nu.
De yngre, deras söner, döttrar, barn och barnbarn har behållit många traditioner men följt sin tids utveckling av kläder och utrustning. Många av dem arbetar ännu på fjället, klädda i goretex, de har plastöverdragen lassolina. Lättviktskåtor med aluminiumprofiler har ersatt yxade kåtastänger i trä.
Men den gamle mannen med kolten i gärdet står kvar. Han står så i skolböcker och på vykort.
Bilden av samer hos allmänheten blir lätt romantisk; koltar, jojk, mystik och renar finns på näthinnorna. Det är inte konstigt, en undersökning av Therese Karlsson, forskarassistent vid Umeå Universitet 2004, visar att det i dagens skolböcker ännu går att läsa om trolltrummor men inget om modern rennäring.
Therese Karlsson har granskat hur, och inte minst om samer skildras i landets 63 mest använda läroböcker. 30 av böckerna innehöll ingen information om samer. I den nationella läroplanen för geografi saknas dessutom mål som pekar mot samer och samisk kultur.
Hur är det möjligt? Markfrågorna mellan staten och samerna är och har varit bland det mest brännande under flera hundra år. Kanske är det just därför våra skolelever inte behöver lära sig om detta.
Undersökningen visar att bilden som visas av samer är exotisk i skolböckerna. Om modern renskötsel står intet. Inte heller finns mycket att läsa om förtryck mot samer, kvinnor och barn förekom ytterst sparsamt i litteraturen. Däremot kan man läsa om ”trollkarlar och trolltrummor”.
Självklart får detta konsekvenser för samerna. Vid våra skolbänkar sitter just nu de som fattar beslut i Sverige om femton år. Inte ens de samiska barnen får en objektiv bild av sitt eget liv. Vi måste ge alla barn och unga tillgång till objektivt och rättvist skolmaterial så att de får möjlighet att skapa sig en egen uppfattning.
Om situationen för samerna ska förbättras måste Sveriges befolkning ha en medvetenhet om det koloniala förflutna, om rennäringens och andra samiska näringsgrenars förutsättningar. Det kan inte vänta, klockan har redan gått för långt.
När svenska skolbarn läser om bruttonationalprodukter, handelshinder, mänskliga rättigheter, demokrati och andra kulturer måste det göras med utgångspunkt i det egna landet! Paralleller kan med fördel kopplas till det egna landet och dess urbefolkning.
Victoria – åter på resande fot, på väg mot norr för att söka den koltklädde renskötaren och min kvarglömda filofax
Borttappat; 20 miljoner
Kanske har vi inte kommit längre idag, än på den tiden då präster och upptäcktsresande beskrev det märkliga folket som skred fram på skidor i norr. Många av dessa gamla dokument och skelettdelar ligger ännu idag till grund för bilden av samer.
Men det skulle Sverige råda bot på. Regeringen satsade under fyra år 20 miljoner på information om samisk kultur. Men vart tog pengarna vägen? Ja, det kan då inte Jordbruksdepartementet som administrerade projektet svara på.
Samtidigt som FN kritiserar Sverige för att samerna inte ges tillräckligt inflytande i sina egna angelägenheter förekommer det spekulationer om att statliga institutioner tillhör dem som fick mesta delen av de nämnda miljonerna. Inte minst ur den aspekten är en detaljerad redovisning intressant, så att man kan se vilket inflytande samerna själva haft i denna viktiga process, att medverka i informationen om sig själv.
Samtidigt som FN kritiserar Sverige för att samerna inte ges tillräckligt inflytande i sina egna angelägenheter förekommer det spekulationer om att statliga institutioner tillhör dem som fick mesta delen av de nämnda miljonerna. Inte minst ur den aspekten är en detaljerad redovisning intressant, så att man kan se vilket inflytande samerna själva haft i denna viktiga process, att medverka i informationen om sig själv.
"Regeringens nationella informationssatsning om samer och samisk kultur" avslutades 2004 och genomfördes under ledning av Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist.
I juni i år skrev vi från Sameföreningen i Stockholm till jordbruksdepartementet för att få reda på hur pengarna fördelats och vad projektet resulterat i. Om det låg något i påståendena att statliga institutioner fått mest ville vi gärna veta det och hur man i så fall resonerat. Om det däremot inte var så tycker vi att en redovisning är viktig för det fortsatta förtroendet för satsningen och för regeringen.
Vi har inte fått något svar, det har inte heller de andra samer som har ställt frågan fått. Inte heller svenska journalister har kunnat få fram kompletta uppgifter. När jag ringer upp departementet menar de att svårigheten ligger i att fyra departement varit inblandade, det finns inte någon slutrapport och eftersom projektet är avslutat säger de sig inte längre kunna kontrollera vad som skett.
Det känns märkligt att tänka sig att Jordbruksdepartementet inte vet vart öronmärkta pengar tagit vägen! Själv får jag hålla reda på mina papper tio år för att kunna svara på eventuella frågor från Skatteverket, men de har ju å andra sidan mandat att fråga på allvar.
Victoria - skriver detta i rollen som vice orförande för Sameföreningen i Stockholm
Digitala fotspår i gnistrande snö
Imorse när jag vaknade hade jag snövita marker på näthinnan, jag såg spår efter haren och räven. En solstrimma letade sig ner mellan träden och fick spåren att gnistra mellan frostbitna grenar. Det var inte så att den första snön hade kommit. Nej, det var litet av en dröm som låg kvar från natten. En dröm som bitit sig fast för att få utforska dagen.
Fortfarande kvar under det varma täcket, i det lika varma sovrummet, började vakenhjärnan arbeta, den funderade över hur våra spår har förändrats. Från att ha varit avtryck i mark och snö lämnar vi nu våra avtryck digitalt på kreditkort, hos teleoperatören, i övervakningskameror. I dessa spår syns inte bara storleken på fötterna, och någon lingonrest i en bajshög.
Dagligen registreras vad jag handlar i affären, till vem jag ringer, vart jag befinner mig när jag ringer, om och när jag betalar mina räkningar, dörrar jag passerar in igenom, vilka sidor jag besökt på Internet, mitt hälsotillstånd om jag går till doktorn… Spottar du snus, tappar hårstrån eller pissar på fel plats vid fel tillfälle kan det spåras och ställa till det ordentligt. Inte ens djuren slipper undan, tamdjur katalogiseras i rasregister, veterinärregister och utrustas datachips och eget pass. Vilda djur förses med radiosändare, till och med renarna kommer i försök att övervakas med sattelit.
Hypotetiskt är det ganska enkelt att kartlägga våra liv. Här har vi Victoria Harnesk, hon handlar barnkläder, oftast på halva priset, käkar mycket bacon och färska champinjoner, skickar sällan sms och ringer mest till sin man, hon kollar nyhetssidor och lite kändisskvaller på nätet. Och titta här, har hon inte köpt röd hårfärg på Lindex, naturligtvis när hon hade en rabattkupong på 25%.
Detta är ju både på gott och ont, om denna kartläggning hade kommit igång för ett par hundra år sedan hade antagligen inte samerna mist sina betesmarker!
I detta perspektiv känns det patetiskt att våra politiker diskuterar i vilken omfattning man ska tillåta buggning och telefonavlyssning! Men varför denna uppståndelse? Det är väl det lilla problemet, vi är ju redan där, och de människorna är ju åtminstone misstänkta för något - till skillnad mot vilda och tama djur och lilla mig.
Victoria -mellan en efterhängsen dröm och vakenhjärnan
Rensa i röran, nej tack!
När jag var hemma i norr förra veckan slogs jag av hur mycket saker alla har, självklart är det ett resultat av livsstil, filosofi och tillgång på utrymme både inom och utomhus. Hur som helst blev det en stark kontrast till de avskalade lidingöhem och trendigt inredda företagslokaler med ek, borstat stål och glas med frostade fyrkanter, som utgör vardagen här nere.
De senaste åren har jag trampat runt i halv förtvivlan; sorterandes och kastandes grejor. Det började redan när jag bodde i Porjus (jag trodde väl att jag kunde städa bort ångesten efter ett kraschat förhållande, nu har jag insett att det fungerar helt tvärt om - livet ska fyllas med nytt, inte tömmas ännu mer). Det går inte att vinna över disk och smutsiga sängläder, det kommer alltid igen och i jämförelse med ljusa hem i total avsaknad av högar av papper, kläder, sparade glasburkar och plastkärl har resultatet av mitt hårda arbete aldrig räckt till. Dessutom får man ju inte ens timlön.
Väl hemma här nere igen väntade senaste numret av Amelia, där fann jag, inte helt oväntat, ett "Rensa i röran reportage". Tidigare blev jag glad och inspirerad över dessa välbehövliga råd och strategier. Javisst, jag rensade och slängde och hade nog inte haft så lite grejor som jag har idag om det inte vore för Amelia, kraschade förhållanden och alla de gånger jag flyttat. Förutom hur man rensar i röran i hemmet kan man läsa om att man också bör rensa i sin inre oreda, och det ska man göra genom att "göra sig kvitt alla måsten".
Snacka om dubbla budskap, hur ska jag kunna skippa alla måsten om jag måste genomföra ett mastodont "rensa i röranprojekt" och kasta bort mina grejor också? Jag blev förbannad. Jag tänker inte rensa i röran mer! Ingen ska tro att man blir lyckligare av ett fläckfritt hem där det inte ligger grejor överallt, nåja lite lyckligare kanske. Men det är inte där lyckan sitter, det insåg jag när jag såg mig omkring hemma, på högar av stök och halvfärdiga projekt. Bland allt detta satt en liten kille som kletat köttfässås på sina sprillans nya långkallingar och i soffhörnet smaskade det stora originalet glupskt i sig mat (som han lagat själv) och jag tänkte att bättre än så här kan det inte bli.
Våga leva, våga vägra rensa!
Våga leva, våga vägra rensa!
Victoria - ser från och med nu röra som en kreativ miljö med stora möjligheter
Från vilket land kommer jag?
Utanför min dotters klassrum i Gällivare satt häromdagen två mindre pojkar och regerade över ett litet fort med soldater. Jag klev ett stot steg över dessa men hejdade mig med handen på dörrhandtaget och ena benet fortfarande halvvägs över fortet när den ene pojken frågade:
- Från vilket land kommer du?
- Från Sverige, svarade jag, eftersom jag inte hade tid med att berätta om samerna och Sápmi.
- Men varför ser du ut så där i ansiktet då? envisades pojken.
Ja, hur kan det komma sig, jag var här före dig, tänkte jag men log bara glatt.
- Från vilket land kommer du?
- Från Sverige, svarade jag, eftersom jag inte hade tid med att berätta om samerna och Sápmi.
- Men varför ser du ut så där i ansiktet då? envisades pojken.
Ja, hur kan det komma sig, jag var här före dig, tänkte jag men log bara glatt.
Det är långt ifrån första gången jag får denna typ av frågor trots att jag varken utvandrat eller flytt från mitt land. Svaret "från Sverige" har förbryllat fler än pojkarna med det lilla plastfortet. Vuxna brukar förtydliga genom att fråga vart jag ursprungligen kommer ifrån, om jag möjligtvis är adopterad. En kvinna på krogen kom fram till att jag nog var en adopterad eskimå (jepp, jag vet att det heter inuit, det vet jag sedan jag råkat kalla en inuit för eskimå i P4 riksradio, sedan har omtänksamma människor rett ut begreppen så att det inte blir fel igen).
I tunnelbanan och på soliga öar händer det att folk pratar spanska med mig och på min backe i Enonjalbme fick jag beröm för min goda svenska. När jag med en suck förklarade att samer i Sverige generellt är bra på just svenska såg paret med komplimangen frågande ut. Det visade sig att de trodde att jag kommit dit ifrån något asiatiskt land.
Det började redan när jag som liten satt i kundvagnen på Ica i Porjus. Kring mig samlades ett gäng romer (märk väl, jag sade inte Zigenare) i praktfulla kläder. De började livligt diskutera mina mörka ögon och svarta lockar; kunde jag möjligtvis vara en av dem? Mysteriet fick sin lösning när min far dök upp och tog mig därifrån, han ser likadan ut.
Betydligt senare i livet var jag på väg upp för trapporna som bland annat leder till moskén på Södermalm i Stockholm. Det var tid för bön och många muslimer hade samlats. Bland dessa kom jag, såklart utan täckt hår, och säkerligen med allt för många otäck(t)a kroppsdelar i vårsolen. De ogillande blickarna jag fick från äldre muslimska män fick mig att skynda på stegen.
Oftast tycker jag inte att det gör något men sena kvällar i tunnelbanan kan jag känna olust när jag passerar grupper som inte ser så invandrarvänliga ut. Inte för att jag är same, snarare på grund av mitt inte helt germanska utseende. Sådana tillfällen ger dock åtminstone anledning att glädjas över sin grådassiga och inte allt för färgstarka hy.
Oftast tycker jag inte att det gör något men sena kvällar i tunnelbanan kan jag känna olust när jag passerar grupper som inte ser så invandrarvänliga ut. Inte för att jag är same, snarare på grund av mitt inte helt germanska utseende. Sådana tillfällen ger dock åtminstone anledning att glädjas över sin grådassiga och inte allt för färgstarka hy.
Victoria - har någon funderat över vart svenskar och andra europeer kommer ifrån?
Hemma hemifrån
I samma sekund som dörrarna öppnades och jag steg in från norrlandstågets perrong till T-centralen såg jag fler människor än jag gjort på tio dagar i norr. Ändå tyckte jag att halva släkten slöt upp när jag kom hem, en dag var vi 10 personer, plus alla jag mötte ätande köttsoppa efter kyrkan samma dag. (Men det är ingenting jämfört med december förra året då vi blev 19 personer i mormors tvåa -rena leastadianmötet!)
Sittande i baksätet på bilen på väg hem såg jag uppför husväggarna, på gröna och terracottafärgade stenhus, en del i brunt med vackra stenornament, jag såg människor nedtyngda av shoppingpåsar, taxibilar som trixade fram mellan filerna. Ingenstans gick det att se naturen eller vidderna, om man bortser från ett och annat träd som sticker upp mellan gatstenarna. En skarp kontrast till Vaikijaurs stilla strandkant.
Men det är konstigt, jag kan inte säga vad som är att föredra; det är härligt att vara ung i en storstad och det är härligt att finna ro utan storstadens krav. Men en sak är påtaglig - ens hem är ingen plats, det är där man är.
Victoria - bär sitt hem som snigeln
Sittande i baksätet på bilen på väg hem såg jag uppför husväggarna, på gröna och terracottafärgade stenhus, en del i brunt med vackra stenornament, jag såg människor nedtyngda av shoppingpåsar, taxibilar som trixade fram mellan filerna. Ingenstans gick det att se naturen eller vidderna, om man bortser från ett och annat träd som sticker upp mellan gatstenarna. En skarp kontrast till Vaikijaurs stilla strandkant.
Men det är konstigt, jag kan inte säga vad som är att föredra; det är härligt att vara ung i en storstad och det är härligt att finna ro utan storstadens krav. Men en sak är påtaglig - ens hem är ingen plats, det är där man är.
Victoria - bär sitt hem som snigeln
Kvarlblivet i föräldrahemmet
Den observante kanske har noterat att jag inte bloggat om dagsaktuella nyheter, ja förutom det som rör händer vid lingonriset vilket inte är helt oviktigt. I alla fall beror det på att jag inte tittat TV på en vecka, lugn det finns TV-apparater även här, men vi har helt enkelt umgåts.
En kväll talade vi om boende. Eftersom renskötsel betalar sig i andra värden än ekonomiska bor, framförallt samiska killar, kvar hemma ganska länge, milt uttryckt. Efter en snabb inventering i vårt umgänge kunde vi räkna ihop ett par stycken som aldrig flyttat hemifrån. Trots att de nu är smått övermogna män bor de kvar i föräldrahemmet, de har stannat så länge att föräldrarna dött och mamman till deras barn, som också bodde där en tid, har stuckit för länge sedan.
När nu även, de mer än vuxna barnen, framförallt döttrarna, talar om att flytta och bilda egen familj höjer dessa män på ögonbrynet och frågar förvånat:
– Ska ni flytta, varför inte bo här?
Victoria – har vuxit upp i pappas föräldrahem…
En kväll talade vi om boende. Eftersom renskötsel betalar sig i andra värden än ekonomiska bor, framförallt samiska killar, kvar hemma ganska länge, milt uttryckt. Efter en snabb inventering i vårt umgänge kunde vi räkna ihop ett par stycken som aldrig flyttat hemifrån. Trots att de nu är smått övermogna män bor de kvar i föräldrahemmet, de har stannat så länge att föräldrarna dött och mamman till deras barn, som också bodde där en tid, har stuckit för länge sedan.
När nu även, de mer än vuxna barnen, framförallt döttrarna, talar om att flytta och bilda egen familj höjer dessa män på ögonbrynet och frågar förvånat:
– Ska ni flytta, varför inte bo här?
Victoria – har vuxit upp i pappas föräldrahem…
Det man packar får man bära
När jag var liten och vi gick på fjället sade alltid pappa att ”det man packar får man bära”, och det fick jag också (fast i ärlighetens namn hände det att han satte både mig och min packning ovanpå sin egen ryggsäck när det gick för sakta och vi var tvungen att springa för att hinna med något fjällflyg). Den principen fick det bli nu också eftersom jag flänger ensam över Sverige med min ettåring. Alltså principen att jag bär både packning och barn.
Nu har jag nomadiserat en vecka, vilken tur att jag lämnade en del ambitioner hemma. Man tror ju att man ska hinna med allt när man åker hemåt. Jag har verkligen hunnit med allt också, men inte riktigt det jag tänkte - och det är tur för det har antagligen gjort resan så mycket bättre. Synd bara att man kan jobba på distans.
I går var det söndag och lulesamiskgudstjänst i Jokkmokks kyrka, i samband med mässan invigdes en ny psalmbok. På plats fanns biskopen, och andra prominenta herrar, och det bjöds på köttsoppa med klimp i Församlingshemmet. För första gången har hela psalmboken med sånger och bibelord översatts till lulesamiska, den kommer att finnas att köpa för runt en femtiolapp. (Såg att Ájtte fjäll- och samemuseum har den, www.ajtte.com ) Nu ser vi fram emot en nord- och sydsamisk upplaga också.
Det är skönt att vara hemma, allt är som vanligt, prästen har samma röst som vanligt, människor ser ungefär likadana ut, samma koltar och ansikten med ungefär samma tankar, men många nya barn, bra Niila fick en massa kompisar. Hösten är här med vackra färger, det börjar bli kallt och älgjakten är i fullgång, det slaktas och styckas lite här och där.
Victoria – lyftandes en älgskånk med lastpall (pust)
Nu har jag nomadiserat en vecka, vilken tur att jag lämnade en del ambitioner hemma. Man tror ju att man ska hinna med allt när man åker hemåt. Jag har verkligen hunnit med allt också, men inte riktigt det jag tänkte - och det är tur för det har antagligen gjort resan så mycket bättre. Synd bara att man kan jobba på distans.
I går var det söndag och lulesamiskgudstjänst i Jokkmokks kyrka, i samband med mässan invigdes en ny psalmbok. På plats fanns biskopen, och andra prominenta herrar, och det bjöds på köttsoppa med klimp i Församlingshemmet. För första gången har hela psalmboken med sånger och bibelord översatts till lulesamiska, den kommer att finnas att köpa för runt en femtiolapp. (Såg att Ájtte fjäll- och samemuseum har den, www.ajtte.com ) Nu ser vi fram emot en nord- och sydsamisk upplaga också.
Det är skönt att vara hemma, allt är som vanligt, prästen har samma röst som vanligt, människor ser ungefär likadana ut, samma koltar och ansikten med ungefär samma tankar, men många nya barn, bra Niila fick en massa kompisar. Hösten är här med vackra färger, det börjar bli kallt och älgjakten är i fullgång, det slaktas och styckas lite här och där.
Victoria – lyftandes en älgskånk med lastpall (pust)
Två eller fem timmar ute
Befinner mig norröver och slås över olikheterna i vardagen, vardagen tillhör samma människor
Vardag med barn i lägenhet på Lidingö
8.00 Vaknar, äter frukost (utsikt; lövträd och parkering, ser många som åker till jobbet), snyggar till mig
9.00 Fortfarande inne, städar och leker
10.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan, vi behöver luft, tar en kort promenad
11.30 Värmer infryst hemlagad barnmat i micron, sedan sover Niila i dubbelsängen, jag sitter vid datorn
13.30 Mellanmål
14.00 Står på busshållplatsen, åker till centrum, shoppar och promenerar hem
16.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan igen
17.00 Äter middag, inhandlat på Ica
19.00 Badar badkar för att hålla Niila sysselsatt
20.30 Nattar
21.00 – Diskar, fixar och jobbar lite på kontoret
8.00 Vaknar, äter frukost (utsikt; lövträd och parkering, ser många som åker till jobbet), snyggar till mig
9.00 Fortfarande inne, städar och leker
10.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan, vi behöver luft, tar en kort promenad
11.30 Värmer infryst hemlagad barnmat i micron, sedan sover Niila i dubbelsängen, jag sitter vid datorn
13.30 Mellanmål
14.00 Står på busshållplatsen, åker till centrum, shoppar och promenerar hem
16.00 Sitter pliktskyldigast i sandlådan igen
17.00 Äter middag, inhandlat på Ica
19.00 Badar badkar för att hålla Niila sysselsatt
20.30 Nattar
21.00 – Diskar, fixar och jobbar lite på kontoret
Närmiljö: lekpark, parkering, garage i tre plan, fina promenadvägar i trollsk lövskog, fem minuter till hav med båthamn, 76 trappuppgångar, trimmade buskar och anlagda rabatter.
Utomhustid: dryga två timmar, här är man inne när man är inne
Lyssnar till: Stockholmsdialekt med långa iiiin
Utomhustid: dryga två timmar, här är man inne när man är inne
Lyssnar till: Stockholmsdialekt med långa iiiin
Vardag med barn i hus på skogstomt i norr
8.00 Vaknar, äter frukost (sjö- och tallutsikt, inga människor i sikte)
9.00 Hasar ut med raggsockor nedkörda i gummistövlar, snaskar lingon i skogen och klättrar i vedhögen med Niila
10.00 Sång- och fruktstund inne, tar hand om hushållet
11.30 Äter nygjord blodpalt av årets blod (med köpt lingonsylt!) Niila sover ute, jag sitter inte vid datorn.
13.30 Mellanmål, går sedan ut på gården och gör lite nytta
15.00 Inomhusprojekt, slöjd, middagsförberedelser
17.00 Middag; pizza på taco- och blodpaltsrester
19.00 ”Nattpromenad” i mörkret med pannlampa, utfodring av 11 hundar
20.30 Nattar
21.00 Fixar, bloggar (slipper disken för här har de diskmaskin!)
8.00 Vaknar, äter frukost (sjö- och tallutsikt, inga människor i sikte)
9.00 Hasar ut med raggsockor nedkörda i gummistövlar, snaskar lingon i skogen och klättrar i vedhögen med Niila
10.00 Sång- och fruktstund inne, tar hand om hushållet
11.30 Äter nygjord blodpalt av årets blod (med köpt lingonsylt!) Niila sover ute, jag sitter inte vid datorn.
13.30 Mellanmål, går sedan ut på gården och gör lite nytta
15.00 Inomhusprojekt, slöjd, middagsförberedelser
17.00 Middag; pizza på taco- och blodpaltsrester
19.00 ”Nattpromenad” i mörkret med pannlampa, utfodring av 11 hundar
20.30 Nattar
21.00 Fixar, bloggar (slipper disken för här har de diskmaskin!)
Närmiljö: vedhög, grushög, fem hundgårdar, egen bagarstuga, skog utan stigar, sjöstrand med pir, asfaltplätt, tallar och lingon.
Utomhustid: ca 5 timmar, här springer man in och ut hela tiden (till frysboxen i boden, hänger tvätten ute o.s.v.)
Lyssnar till: hemvan svenskdialekt och samiska
Utomhustid: ca 5 timmar, här springer man in och ut hela tiden (till frysboxen i boden, hänger tvätten ute o.s.v.)
Lyssnar till: hemvan svenskdialekt och samiska
Victoria – ätande lingon i mörkret med falnande pannlampa






