I går på kursen hände något helt oväntat! När jag gick upp och skulle redovisa min hemläxa fick jag någon sorts nervös reaktion. Först började rösten darra, sedan sade jag fel ord. När jag försökte läsa vad jag skrivit hade handen som höll i pappret börjat skaka så våldsamt att jag var tvungen att lägga ned det på ett bord. Som i ett töcken hörde jag mig själv säga att jag inte klarar detta. Jag hörde en hel del annat osammanhängande svammel också som verkade komma från mig. Sedan hörde jag Tomas Oredsson som leder kursen.

- Andas Victoria, sa han.
- Fortsätt efter det om bioglog, försökte han
- Vadåför biolog? frågade jag.

Min hjärna jobbade hårt med att sortera bland raderna som tycktes byta plats med varandra och hoppa runt på pappret. Tillslut lyckades jag få stopp på en och läsa mig igenom det sista. Det är helt galet! Jag trodde inte uppriktigt sagt inte att något sånt här kunde hände mig. Jag har inga minnen av att det har hänt i skolan och jag jobbar med att stå på scen. Men, ja! Det är väl för mycket nytt och läskigt eller nåt!
I morgon ska vi ha någon sorts avslutning och förhoppningsvis få med oss en liten Publik. Det blir grejer det!

Victoria - går dit och försöker idag igen

Den här Stand Up-kursen jag går är skitsvår! Man ska vara rapp och rolig och människor ska kunna identifiera sig med, eller skratta i desperation åt det man säger. Steget från att arbeta som föreläsare och artist är enormt. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att skala texter men här ska nästintill allt bort tills bara en eller ett par rader med det roligaste är kvar. Svårt, otroligt svårt!

Men det värsta är ändå identifieringsfaktorn. Jag tyckte att jag plockat fram en hel del bra idag. Problemet var bara det här med referensramar. Till exempel ser inte en storstadsbo felet i att någon beskrivs gå i högklackade gummistövlar på fjällvandring… och att en annan fjällvandrare skådas bärande på en stereo av bergsprängarmodell i utkanten på Sareks nationalpark ter sig inte heller särskilt underligt!

Enklast vore att resignera och koncentrera sig på att dra skämt om hur ens egen kropp ser ut eller om hur pinsamma ens föräldrar är. Men jag tänker inte släppa detta. Jag måste ta mig igenom veckan med det samiska perspektivet i behåll. Jag måste testa om man kan göra samisk Stand Up som hela Sverige kan ta till sig. Jag tror att det är så man plockar fram fördomar i ljuset och får dem att spricka.

Victoria - er same i klackeskor

Den här veckan är kul - släkten är här. Fem tjejer har invaderat vårt hem och lillen är salig av lycka! Synd bara att det åker i morgon. Jag måste erkänna att jag inte sprang någon tjejmil - jag skötte om alla barnen istället. Av olika skäl blev det så, jag får satsa på nästa år i stället. Men faktum är att jag inte känner mig så deppig, jag vet att jag hade fixat det. Inte på rekordtid, jag hade säkert fått gå en bit också men jag hade i stort sett kunnat jogga mig igenom milen.  Äsch vad eländigt att säga att man skulle ha kunnat... Det blir helt enkelt upp till bevis nästa år! Håll tummarna för att allt funkar då.

Veckans stora sak är i alla fall att jag gör ett nytt försök på Stand Up Comedy kursen som jag missade i våras (det vart ju matförgiftning och sjukan i stället). Nej hjälp vad klockan är mycket! Nu är det bäst att hoppa iväg med bussen!

Victoria - er släktälskare

Häromdagen åkte jag taxi från Arlanda. Bakom ratten satt Muhammed, han tillhör den näst största stammen av kamelskötare i Somalia. Vi samtalade om kameler, om att de precis som renar bryr sig väldigt lite om landsgränser när de betar. Vi talade om minoritetsproblematik när Muhammed plötsligt frågade:


- Hhhor monga barn får samer?
- Öh, ja två kanske tre. En del får fyra, eller bara ett...
- Listen now! Min farfar ville ha många kameler å mycket land. Så han tänkte att han måste göra många barn, han skaffade tolv. Now VI är 600 stycken!
- 600 stycken!
-Ja!
- Det är inte möjligt!
- You know, bara ett av de här barnen har blivit 41 stycken.
- Åhh!

Jag funderade en stund över det Muhammed sagt men kom på att vi har så lite mark.


- Men vi har ju så lite mark, det är bekymret.
- Inget bekymmer, det ordnar sig! You know, barnen kämpar för er, de arbetar och får fler barn. Och när ni är nog många - folk måste lyssna på er! Tänk bara på min farfar. Men kanske do tycker det låta konstig?
- Nej, intressant, mycket intressant!
- Men... så kom kriget och nu är vi utspridda över hela världen, 100 i skandinavien?

Medan vi körde sista biten berättade Muhammed att det finns 35 000 somalier i Sverige och 200 000 iranier. Jag vägde det mot 20 000 samer varav 2000 renskötande och tänkte att det var nog inte så dumt det här med att bli fler. Statsministern sade ju till och med det för ett par år sedan - att vi skulle gå hem och göra barn. I och för sig var det kanske inte en uppmaning direkt till samerna men vi borde ha lyssnat bätttre. Härom året fick vår släkt ett par nya barn. Min kusin kallade det en genetisk explosion. Jag tror att vi behöver en atombomb! Tio kvar till tolv?

Victoria - er... (f-n jag kom inte på nåt)

Styrelsemöte i tre dagar. Det är lätt att tro att ändan blir stor och platt. Men icket! Första kvällen körde vi en joggingrunda som sedan visst låtit höra tala om sig i Umeå. Sensationen bestod i klädseln. Vår ordförande och en till hade packat ned kläder och skor för jogging. Det hade jag med - men i sista stund packade jag ur dem igen! Så när motion kom på tal hängde jag på iklädd kolten. Innerst inne trodde jag nog att dessa två ledamöter skulle nöja sig med en halvtimmes promenad i omgivningen. De ser inte ut riktigt som atleter. Men ack vad jag bedrog mig! De satte av med fruktansvärda löpsteg. Och jag sprang! Med sjalar i silke och smycken av silver. Förklädsbandet viftade i vinddraget bakom oss och mina platta skor med näbb och skoband smattrade mot asfalten. Inne i de väl tilltagna skorna gled fötterna omkring och fotbladen kantades snart utav blåsor. Så småningom tog mina krafter slut och jag tvingades använda den sista luften till att ropa efter de två framförvarande ryggarna att de skulle stanna.

Mina kinder blossade, bröstkorgen bälgade och temperaturen innan det tjocka kolttyget skulle nog få den mest inbitne bastufantast att leta sig mot utgången. Tillbaka på mötet visade sig att en annan av våra ledamöter hade tagit med sig en ryggbänk som gick ut på att man spänner fast fötterna och hänger upp och ned samtidigt som man vrider sig i olika riktningar. Många av oss provade under stor förtjusning bänken. Dagen efter var det ganska uppenbart vilka av oss som deltagit i en av eller flera av de fysiska aktiviteterna. En del såg skönt avspännda ut medan andra stapplade omkring med en kombination av alltför ihopdragen skink- och vadmuskulatur men med väl utdragen och rasslande rygg. Bland samer i Umeåområdet hade telefonerna ringt, det talades om en konstig trio bestående utav två män som jagades runt Umeås ytterkanter utav en samisk kvinna. Jag tror att denna trio och några fler ska utmana andra samiska organisationer till nästa års SameSM!!!

Victoria – en fjällfru på joggingtur

Sameföreningen i Stockholm genomförde i helgen närmare 10 000 personliga möten, de flesta var positiva. Det måste göra skillnad!

Då och då händer det att samtal glider in på hur ovärderliga personliga möten mellan människor är. Inte minst när det gäller kunskap och förståelse för samiska förhållanden -oavsett om det handlar om renskötande eller citysamer. Möten, människa till människa, bidrar till en ömsesidigt förståelse för varandra. Det löser naturligtvis inte alla bekymmer men bidrar till att olika situationer blir mindre låsta och till att kreativ utveckling som kommer många till godo skulle uppstå. Vi borde mötas mycket, mycket mera!

I helgen deltog Sameföreningen i Stockholm i Världens längsta bokbord. Föreningen delade ut hela 1000 exemplar utan skriften Samer - ett ursprungsfolk i Sverige. Det är ett fantastiskt arbete! Bedömningen var att ungefär var tionde som gått genom föreningens tält tog emot en skrift. Det innebär att uppskattningsvis 10 000 människor mötte samisk kultur och de flesta möten var positiva.

Lagskildnaden för den samiska gruppen slår in kilar mellan renskötare kontra icke-renskötare och får samer att vända sig mot varandra. Men vi samer borde i större utsträckning bortse från det och gå våra egna vägar. Inte minst det arbete som sameföreningarna utanför renskötselområdena gör i form av informationsarbete är ovärderligt för den samiska gruppen - inte minst för renskötarna.

Runt om i landet genomför sameföreningar mängder av aktiviteter som resulterar i positiva möten med människor från det svenska samhället, t ex Samiska veckan i Umeå och andra kulturevenemang. Dessutom bidrar aktiviteterna naturligtvis också till att stärka den samiska gemenskapen.

Beställ boken gratis på www.samer.se

Victoria - saluterar föreningsentusiasternas idoga arbete

I dag känner jag mig ganska utschasad efter helgen i Storvik. Jag törs nog säga att alla som var där hade en härlig helg med skön gemenskap, intressanta samtal och god mat. I trapperslägret med tillhörande marknad beläget i en hästhage camperade en brokig skara. Från samiskt håll var det jag och Nils Olov Labba, han håller vanligtvis till med renar vid Åre, var det tre killar från Saariv, de som säljer renkött vid slussen och på Skansen. Därtill fanns det trappers och små squawer och skäggiga vikingar som sålde sina hantverk, lite bleka i hyn var de eftersom de flesta var svenskar även om jag hittade en hel del med samiskt påbrå. Möjligtvis låter det hela något suspekt men sådana tillställningar, eller rendez vous som det kallas, är jättetrevliga. De som deltar är på ett eller annat vis intresserade av urfolk och trivs i naturen.

En kvinna som är värld att uppmärksamma är Annika Banfield, hon arbetar ideellt med att stödja indianer bland annat genom att sälja deras hantverk. Men hon har också skrivit böcker, till exempel boken De kallar oss indianer, där indianerna själva får komma till tals. Nu arbetar hon med ett filmprojekt i samarbete med SVT. Jag har haft turen att få dela rum med Annika för andra året i rad nu och i våra långa samtal inpå småtimmarna hittar vi många gemensamma nämnare mellan samer och indianer, inte minst i hur människorna mår. Den splittring inom gruppen som drabbat både samer och indianer när staten tillskriver ett folkslag olika rättigheter, såsom renskötande och icke-renskötande samer, utan att folket själv har möjlighet påverka det själva föder en enorm frustration och utanförskap. Det är känslor som är helt befogade, splittringen är så definitiv. Den inte bara drabbar enskilda individer utan också dennes följande generationer.

The Flying Eagles http://www.theflyingeagles.com
Annikas engagemang (även nätbutik) http://www.world-foundation.nu/

Victoria - over and out

"Världens längsta bokbord" arrangeras på Drottninggatan söndag den 20 augusti mellan kl 11.00 - 18.00. Där finns bland annat det samiska bokförlaget DAT. Böcker och cd-skivor på samiska och svenska finns till försäljning och påseende, nämnas kan Annica Wennströms debutbok "Lappskatteland".

Ett tusen häften av "Samer" och trehundra häften av "Same same but different"  delas ut till allmänheten.

Sameföreningen i Stockholm håller i trådarna


DAT
http://www.dat.net/main.html

Världens längsta bokbord
http://www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=11686&ptid=1023


Sameföreningen i Stockholm
http://www.stockholm.sapmi.net


Victoria - visar litteratur och skivor i Storvik

I helgen är det trappermarknad i Storvik som ligger en bit utanför Gävle. Jag deltar för andra året med två föreläsningar där jojk och berättelser blandas.

Lördag 18/8  kl.11.00 Jojkworkshop
Söndag 19/8  kl.13.00 Om samer förr och nu

I år tar jag även med mig lite alster till försäljning, det är i huvudsak konst med samiska motiv utav mig själv och min mor Margaretha Dahl-Sandling. Men jag också med böcker, skivor och annat som man kan titta gratis i om man vill ha tips.

Utöver det finns spännande föreläsningar, bland annat om hur man kommunicerar med hästar. På plats finns också ytterligare en same med efternamnet Labba som föreläser, jag vet inte om det är en man eller en kvinna eller vilket temat blir. Det blir spännande att se. För den hungrige serveras Suovas, rökt renkött, av Ulf Bergdahl. Vill man sedan röra lite på sig går det bra att kasta lite lasso.

Läs hela programmet eller förboka dig till föreläsningarna på www.theflyingeagles.com
Föreläsningarna kostar 50 kronor.
Arrangör: The Flying Eagles

Victoria - er same bland trappersen

Är du student, gillar party och vill få dina fördomar om norrland bekräftade. Anmäl ett lag till Lappfejden.
http://www.ludd.luth.se/~d6/lappfejden/main.htm

Deltagandet kostade 2005, 700 kronor, glöm ej att ange ras (lapp, skåning, lapp-Lisa...), eventuella könssjukdomar och om man har kredit på systembolaget!

Lappfejden 2006 (all info ligger inte ute ännu)
http://www.ludd.ltu.se/~d6/lappfejden/main.htm

Victoria - hu geda mig!

Valrörelsen närmar sig. Vad händer med samernas frågor? Har en minoritet möjlighet att lyfta sina frågor eller framställs de som ett hot mot demokratin och säkerheten? Används deras frågor som ett slagträ för vilket parti som man inte ska rösta på. Varsågod jag har listat, länkat och kommenterat hot om inbördeskrig i norr och mammors frågor till partierna.

Tystnad i samefrågan
Jag börjar med Aftonbladet som var vänlig nog att ta in min debattartikel tidigare i somras. Min tes var att partierna inte lyfter samiska frågor eftersom de är rädda för att förlora röster på dem. Tanken var att rikta en strålkastare mot ett demokratiproblem som inte diskuteras och att inte fokusera på de konflikter utgör det mesta av nyhetsraportering från Sápmi.

Min debattartikel, Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,851251,00.html

Jag skrev för alla samer men kanske tog jag det alltför självklart att ILO 169 är en konvention för ett folk inte bara för renägare. Artikeln retade i alla fall upp en Marianne Johansson, en icke-renägande same, som snabbt riktade tillbaka ljuset till konfliktfrågorna igen. Personligen tror jag att vi samer skulle nå mycket längre om vi enade oss och såg hoten runt omkring oss och inte i vår egen grupp.

Marianne Johanssons replik
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,856644,00.html

Rasistisk stämning

Delvis utifrån Erling Wällivaras, kd-ledamot i försvarsutskottet, tidigare uttalande om att en ratificering av ILO 169 kunde leda till inbördeskrig i Sverige påstår jag att nonchalansen från politiker och media bekräftar att samer är en oviktiga. Det öppnar dupp för skrämselpropaganda. Och visst förekommer sådant helt öppet.  Peter Hjortberger, riksdagskandidat Junilistan, har skrivit en insändare som är ett utmärkt exempel på att debatten har nästintill rasistiska inslag. Läs och begrunda!

Peter Hjortberger, Norbottens Kuriren
http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1250903&ArticleOutputTemplateID=125&mode=SEARCH&BoolFlag=AND&PubDate=1900-01-01&FreeText=samer&Category=

Samma insändare i Norrländska Socialdemokraten
http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=29524&cat=10&pageIndex=0&arkiv=False

Sverigedemokraterna hakar på
Samiska angelägenheter används som slagträ för vilket parti man inte ska rösta på. Konflikter mellan renägare passar som handen i handsken för Sverigedemokraterna som gör frågan till sin och kandiderar i Jämtland och Härjedalen. De har tidigare slagit följe med Lars Törnman, Kiruna i Jakt- och fiskefrågan. Inför valet genomför de en riktdad kampanj mot rennäringen.

Nyhet, SVT
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=52278&a=628023&lid=puff_629161&lpos=extra_0

Törnman och Sverigedemokraterna, Newsdesk
http://www.newsdesk.se/view_pressrelease.php?id=77058

Sverigedemokraternas kampanj
http://www.sverigedemokraterna.se/lokalt/blogs/index.php/harjedalen 

Mammor kräver svar
I Härjedalen har samiska mammor bildat ett nätverk eftersom familjerna och barnen mår dåligt. Inför valet frågar de riksdagspartierna om de anser att renskötseln och den samiska kulturen i Härjedalen ska finnas kvar? Inget av partierna har ett konkret svar.

Artikel Länstidningen Östersund,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=346619&avdelning_1=101&avdelning_2=136

Rödgröna samer
Och hur är det med oss samer själva, ser vi passivt på eller engagerar vi oss. Enligt en undersökning som Sveriges radio har gjort kandiderar 164 samer till riksdagen. Två av dem har möjlighet att ta sig in. För att vara ett litet folk på 20 000 personer tycker jag att siffrorna visar på att samer vill vara med och påverka. Utöver detta är ju långt fler samepolitiskt engagerade.

Sveriges Radio
 http://www.sr.se/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=902420

Artikel Länstidningen Östersund,
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=344480&avdelning_1=101&avdelning_2=107

Vad engagerar vi oss i? Inte helt oväntat ligger miljö och social trygghet oss närmare om hjärtat än kapitalpolitik även om det finns utrymme för en viss borgerlig kristendom.

Sveriges Radio,
http://www.sr.se/jamtland/nyheter/artikel.asp?artikel=902420

Det är står inte mycket i tidningarna om vad samer vill och tycker är viktigt i valrörelsen. Vårt eget media, Sámiradio gjorde en liten trevare för att kolla läget, tyvärr orkade de sig inte utanför renskötselområdet.

Sámiradio,
http://www.samiradio.org/article25681.html

Summa sumarum
Efter denna lilla granskning står jag kvar vid min uppfattning om att den politiska och mediala dagordningen sätts i Stockholm. Det som anses viktigt här dominerar nyhetsrapporteringen och valrörelsen. På samma vis speglar media och politiker i norr sin egen verklighet och vardag. Det är uppenbarligen inte bara korven som har två ändar - så har även Sverige.

Victoria - er hjälp i djungeln

Morgon. Jag sitter på min knarriga köksstol och ser ut på regnet som ritar ränder över fönsterrutan. Utanför är allting grått. Familjen sover tungt i sina sängar. Jag sörplar på en kaffekopp och lite yoghurt, nyduschad och faktiskt trött. Sov för lite i natt trots att jag var helt slut sedan i lördags då vi spelade världsmusik i Norrtälje. Spelningen gick jättebra. Vanligtvis kör jag mestadels ensam på scen men vi testade några låtar ihop och det blev riktigt bra. Kalousch spelar Arabisk- Marockansk musik och vi fick till ett riktigt läckert kulturmöte i en musikalisk blandning av röster och instrument. Musiker ger en verkligen mycket mer utrymme att leka och jobba avslappnat med rösten.

Vaknade av ett bakslag i pottprojektet för någon timme sedan. Underligt, han har ju varit klockren på nätterna. Men jag antar att sånt händer och inte är något att bekymra sig över. Övergår till att tänka på vädret igen. Det är lite mysigt efter den fantastiska sommaren. På mina fötter tronar ett par raggsockor. Jag grävde fram ett par med snöstjärnor på som ger julstämning. Det gäller att passa på.

Men egentligen är julstrumporna bara ett simpelt försök att fly från mina egna tankar. Det är min vän hästen som inte vill lämna mig i fred. Om bara ett par timmar finns hon inte längre. Jag hälsade på henne i gårkväll. Hon var så fin i sin regniga hage. Skrapade med hoven, rev upp jord ur marken. Hon travade fram och tillbaka, visade upp sig och försökte locka mig att ta med henne in i stallet. Hon såg strålande ut och tuggade glupskt i sig brödet som jag bjöd henne. Men jag vet att hon egentligen inte är frisk. Det är hennes sista morgon. Kanske är hon redan borta. Och fem minuter från stallet sitter jag med en svalnad kopp kaffe och ser ut över regnet som strilar nedför rutan. I dess spegelbild rinner tårar på en kind.

Victoria - er stövel i pölen

Fredag -i princip helg igen! Om du inte är reskötare har du antagligen arbetet första veckan efter semestern. Förmodligen har det gått lite småsegt. Solen har strålat utomhus. Själv har du stretat på inne. Smugit till dig lite för lång lunch, ringt lite privatsamtal eftersom chefen fortfarande lyser med sin frånvaro. Mellan post- och mailöppningen har du tagit timslånga fikaraster med kollegorna och pratat om sommaren som gått itakt med att ni dragit skinnflagor från axlarna som sticker fram. Och nu är det helg. En pytteliten förlägning av sommaren. Läge för en sommardrink. Varsågod här kommer två helt nya drinkrecept för den händige! Drinkarna är livsfarliga att förtära!

Blanda enligt principen tre dunkskvättar Skogsstjärna, ur trelitersdunk alternativt fem skvättar ur 1 ½ liters pet-flaska. Tappar du skattefritt ur Donjedunk; räkna till fem när du öppnat kranen. Ett rationellt alternativ är att blanda direkt i hink eller dunk, så kallat bål.

Screwdriver
Donjebas
1 Apelsin
1 Scruvmejsel

Placera apelsinen i glaset, tryck igenom skruvmejsel. Låt dig väl smaka!
Bål: använda en uppladdningsbar skruvadragare. Placera fem apelsiner på botten av hinken, kör sönder dem med skruvdragaren, avlägsna batteridelen och häll på basen. Mums!

Tequila sunrice
Tequila alternativt Donjebas och batterisyra
Apelsin
Gräs

Har du inte tequila uppnås den fräna smaken med en udd batterisyra. Strö lite gräs (ej rök-gräs) i botten på kärlet, lägg på en apelsin, fyll till kanten med donje. Har du ingen apelsin kan du uppnå soleffekten genom att dricka drinken på dagen eller i ljuset av midnattsol. Tasty!

P.S. Fler drinktips finner du under bloggen från den 30 maj http://www.vhjojk.se/blogg/att_ta.html D.S.

Donjedunken http://www.gustafsivers.com/dunkendonje.html

Victoria - er shaker i vardagaren

Somnade tidigt igår. Kände mig hängig. Vaknade nästan utan röst idag. Inte bra - har en större spelning på lördag. Ska ju testköra med Kalousch också. Nåja, det brukar alltid lösa sig på något sätt. Man får sänka några toner och dopa sig med astmamedicin…

Passar på att kolla ordlistan och påminna mig om vad förkylning heter på samiska. I Korhonens ordlista finns två alternativ choaskindávda (kall-sjuk)och (snuv-sjuk) nuorvodávda eller kort och gott nuorvo (snuva/förkylning). Nysa heter gastit och en snornäsa är snuorganjuonni.

Ja, det finns sannerligen en nytta med allt. Tre nya ord lärde jag mig. Tack förkylningen, det var mycket omtänksamt!

Kalousch  http://83.227.193.189/~lasse/kalousch/aboutswe.html

Victoria - er snuvige sångare

Här kommer morgonens blogg trots att det är eftermiddag, eftersom bloggen inte fungerade i morse.


Jag har ju kontoret hemma vilket innebär att jag ibland har möten här. Som igår eftermiddag. En timme innan startade jag upp en panikstädning. Medan jag diskade så att skummet yrde slog det mig att det egentligen inte alls är fråga om panikstädning utan en så kallad Homestyling.

Det som var skambelagt för våra mödrar, att rusa runt och stänga in smutsig klädhögar i garderober, stuva in disken i ugnen och sopa dammråttorna under mattan, har blivit Homestyling - vilket är helt legitimt och rätt. TV:s inredningsprogram lär ut hur vi på en timme gör våra hem presentabla för bjudningar. Hemligheten ligger i att stuva undan och frilägga stora ytor, putsa på utvalda ställen, som handfat och kranar, och att ställa fram färska blommor. Gör man det inför en flytt får man dessutom göra skatteavdrag för det. Homestyling är en revolution för kvinnan.

Så skönt att vardagen startar igen. Lillen ska skolas in på ett nytt dagis som ligger närmare än det förra. Vi var där igår och det verkar bra. Men jag såg barn som närmade sig fyra år och gick i blöja. Fick rysningar. Gud så skönt att vi tog tag i det där! Jag hade inte pallat med en blöja till. Hoppas för guds skull att han inte vill börja med blöjan igen. Risken finns för på det nya dagiset står ett roligt skötbord med fjärrkontroll.
- Jättekul, barnen hissar upp sig själva! förklarade den superrara förskolelärarinnan.

Nu ska jag homestyla nyllet och åka iväg och jobba på Skansen.

TV4:a Evelyns städtips för er som inte har annat för er 
 http://www.tv4.se/byggabo/antligenhemma/418409.html

Victoria - en fri kvinna

I Norrtälje arrangerar föreningen Klotet föreställningar på temat världskultur. På kvällskvisten ska jag och Lars Gullikson, och förhoppningsvis hela bandet Kalousch, försöka hitta varandra i någonting som svänger.
Lördag den 12/8-06.

Läs mer på http://www2.norrtalje.se/turist/evenemang/evenemangpresentation.asp?id=6647

Victoria - er världsmusikant i natten

I morgon är det Urfolkensdag. Det uppmärksammas bland annat på Skansen där jag kommer att medverka kl.11.00 och 13.00 på en liten scen som sätts upp i anslutning till samevistet.

Lustigt egentligen, jag kallade min mormor för Urcellen-Ellen, efter någon i ett barnprogram på TV tror jag, det var i alla fall långt innan jag hört talas om något urfolk. Nu sitter man här och är urfolk själv.

Skansens program http://www.skansen.se/pages/?ID=633

Victoria - ert urfolk på Skansen

Det är en sällsynt trist kväll i kväll. I morgon ska lillan åka hem till sin pappa som bor 120 mil bort. Usch, hur ska jag stå ut. Visserligen har jag ett barn kvar men det ena kan ju inte ersätta det andra. Som om inte detta var nog ringde ägaren till min kompis hästen, som jag brukat rida på tisdagar (det är alltså hästen jag ridit). Hon berättade att hästen inte mår bra och måste resa till de evigt gröna ängarna på måndag morgon. Snyft! Och dubbelsnyft! Jag tror att jag ska ha mens också.

Tack hästen för alla fina ridturer! Jag kommer aldrig att glömma dig. I morgonbitti kommer vi med äpplen.

Trots allt började dagen ganska bra. Jag hörde på omvägar att jag haft med en liten krönika i Stockholm Metros Gringobilaga. Det var kul, synd bara att jag glömde att svänga förbi någon tunnelbanestation och hämta mig en tidning.

Imorgon ska jag göra en intervju för en hälsotidning. Jag antar att jag förväntas säga något inspirerande om hur man finner kraft i naturen. Men just nu känner jag mig så otroligt kraftlös. Urlakad. Tömd. Dessutom svider det i skinnet av all sol.

Hasade mig ner på ICA för en stund sedan. Köpte lite kvällsfika till familjen. Tänkte köpa en Trisslott eller två men glömde bort det när jag stod i kassan för mina ögon föll på en lidingödirektör med mörka shorts, vit välstruken skjorta och en liten samisk kniv i bältet. Det är väldigt ovanligt att överhuvudtaget se någon bära kniv här nere. Hemma i byn är det inte ovanligt. Men här… Och i vit struken skjorta? Ja, så glömde jag lotterna vilket antagligen var lika bra -nu har jag åtminstone pengarna kvar.

Victoria - er dystergök i natten

Jag brukar ju hävda att varje morgon när jag vaknar känner jag att det är just en same som vaknar. Men de senaste dagarna har det inte varit så. Efter sex veckor, eller vad det nu blir, verkar semestern ha trängt in totalt. Allt är som ett töcken av sol, blöta badkläder, tvätt, lite mat, mer tvätt, sjöben, sol, getingar, ett och annat vinglas och små lintottar. Och på morgonen vaknar bara en människa - ingenting annat. Möjligtvis är människan en mamma också men i övrigt bara vem som helst som vandrar på jorden. Jag grunnar lite på huruvida detta är svenssonlivet? Om det är helt enkelt är så här man lever om man inte sticker ut på något särskilt vis alls. Om man inte är same, eller för fet, för smal eller för homosexuell eller för… någonting annat.

Victoria - en fläck bland många andra

Jag är sjukt trött. Kom hem mitt i natten, lite småvinglig efter ett 45-årskalas som slutade med att vi crusade omkring med båten i Stockholms innerstad. Det var fint med alla stadens ljus, skratt och musik som sökte sig ut över det mörka vattnet. På kajerna trängdes restauranger om de bästa platserna och underbara dofter nådde oss.

Några timmar senare väcktes jag innan tuppen galt när min kusin med jetlag vaknade. Nu försöker jag jobba lite men det går trögt. Jag ser helt blek ut. Lika bra att laga en tidig lunch och krypa ned under täcket igen.

Victoria - er urlakade lake

Oauo!!!! Vad kul jag hade på lägret! Det var jätteduktiga och supermusikaliska ungdomar som dessutom var jättegoa. Inte alls som de ungdomar man läser i tidningarna om… Jag har lärt mig en massa nya lekar och rytmer och jag hoppas att de har lärt sig lite om jojk och om samer. Vi bodde på Sättraby bygdegård i Norrtälje. Det var en jättefin gammal skola som nu inrymde både dagis och en lägenhet förutom bygdegårdsdelen. Det enda som saknades var kaffe men det bjussade dagispersonalen oss på. I gengäld showade vi för barnen och lämade lite pantflaskor och mjölkskvättar.

Förutom vi på jojk-hajken var det ett gycklargäng med. Vi gjorde ett läckert gemensamt uppträdande med jojk-kör med gycklarspel som bland annat innehöll jonglering med skarpslipade svärd. Sedan fick vi snacka lite med förskolebarnen om det här med att man inte får leka med knivar ... tur att inte barnen var där på natten för då körde killarna en bejublad eldshow. Det var lite sorgligt att lämna allihop och åka därifrån. Men också skönt att komma hem till familjen, vi har sovit i båten i natt. Är bara hem och packar om och provianterar. Börjar känna mig lite snuvig - inte bra för jag har tre uppträdanden nästa vecka. Min kusin kommer antagligen hit från Japan i eftermiddag, kul måste kolla vilken tid han kommer och lite praktiska grejor.

Victoria - er virvel på trumman