Veckan har varit strålande men lagom till helgen breder ett täcke av dimma och regn ut sig över Stockholm. Det ger en åter lust att kura under filten med raggsockor på fötterna och en god bok. Jag passade på att läsa på min nyfixade balkong-oas medan solen sken så jag ska ta med något mer spännande under min filt. 

För er andra har jag lagt ut två nya bokrecenssioner på min webbsida www.vhjojk.se Klicka på knappen "inspiration" och vidare på "böcker". Nytillkommet är Nils-Aslak Valkeaspääs diktbok Vidderna inom mig från 1987 och Jörgen i Erikssons bok Vandrare i två världar, 2004, som det han kallar samisk schamanism. Det finns en hel del annat smått och gått också...

Victoria - er mal i bokdammet

Stockholms lokalTV visste uppenbarligen inte vad de tackade nej till då de dissade bokfesten på Etnografiska. Det var diktläsning så ryslig att håren stod rätt upp, publiken chockades.

Gårkvällens program på Etnografiska museet var ett av de bästa jag varit på. Men när jag tänker efter så håller de flesta samiska tilldragelser väldigt hög kvalitet.

Kvällen inleddes med ett panelsamtal mellan professor Louis Bäckman, Sáminuorras ordförande Britta-Stina Sjaggo och den före detta sameombudsmannen Tomas Cramér. Samtalet var mycket behagligt, lite så där som man sitter vid ett köksbord och talar om livet nu och förr. Britta-Stina Sjaggo och Louise Bäckman talade om överföring av samisk kunskap och hur det har förändrats på ett par generationer. De reflekterade över att barn inte är med i vardagen på samma vis som förr, varken i renskötseln eller i övrigt.

Sedan gav Tomas Cramér en historisk bakgrund om rättsläget och det ställdes en del frågor. Behovet av en samisk ambassadör nära makten i Stockholm diskuterades också. Det samtalet fortsatte under efterfesten.

Efter panelsamtalen var det dags för diktläsning av författarna till den nya boken Viidát/Vidd. Och nog var det vidd på dikterna. Rose-Marie Huuva inledde så att håret stod på ände på de flesta i publiken. Förmodligen grät guds änglar också. Det var hemska sanningsskildringar om hur samiska gravar skändats och hur huvudet på ett avlidet barn avlägsnades och stals utan föräldrarnas vetskap. Chockerande nog var det predikanten Laestadius som i lönndom samordande leveranser av säckvis med samiska kranier.

Därpå följde mer normala dikter om naturens krafter, livet, förändringen och kärleken av Inghilda Tapio, Thomas Marainen och Simon Marainen. Det bjöds på en hel del jojk, bland annat framförde Simon Marainen den jojk som placerade honom på andraplatsen i årets Sami grand prix. Sedan var det dags för snittar och vin. Säkra källor bekräftar också att ytterligare en liten efterfest hölls i ett hörn på en av stadens inneställen.

Här hölls den hemliga efterfesten http://www.tgifridays.com/mixology.html

Victoria - har inte fått ner frisyren ännu

Tandfeber. Den som säger att det inte finns vet inte mycket. Niila vankar här hemma för tredje dagen med sin tandfeber och dreglande liten mun. Håret står åt alla håll och han är otroligt söt. Ibland gråter han ynkligt, då passar jag på att kramas så mycket jag hinner. Men i morse blev köksgolvet halt av tårar, dregel och snor när låg han näck och skrek efter pappa i 40 minuter. Inte roligt. Bara pappa skulle det vara, men han hade åkt till jobbet.

Jag har ju inte skrivit om hur det var på Etnografiska igår kväll. Det har resulterat i att tre stycken ringt hit och frågat. Rätt kul faktiskt! Men de kanske skulle ha ringt i alla fall, ved vet jag. Om en liten stund kommer rapporten från i går, åtminstone från delar av kvällen.

Victoria - snart är det helg

I går fälldes en kvinna i tingsrätten efter att ha kallat en mörk kille för svartskalle och djävla neger. Killen hann spela in händelsen med sin mobiltelefon. Det höll som bevis och den ilskna gumman erkände i rätten. På frågan om varför hon sagt som hon sagt svarade hon
- Men det var ju det.

När jag såg inslagen smålog jag igenkännande, konstaterar att det kan hända vart som helst, inte minst i renskötselområdet. Precis sånt råkar man på som same då och då. Man tar det mer eller mindre rakt upp och ner och tänker väl mest att det är sånt man får leva med. Men det kanske inte är så.

Kolla länken med det inspelade samtalet. Dessutom kan man se hur kvinnan efter rättegången klipper till TV4:as filmkamera med handväskan.
http://www.tv4.se/nyheter/459774.html

Victoria - tar inget personligt

Imorgon är det mingelfest för den som vill avnjuta samisk kultur och träffa nya och gamla vänner i Stockholm. Etnografiska museets vänner och bokförlaget Podium arrangerar temakväll på Etnografiska museet. På programmet står smakprov ur den rykanande färska boken Viidát - divttat Sámis/Vidd - dikter från Sápmi. Författarna själva läser dikter och jojkar.

Inledningstalare är den eminenta professorskan Louise Bäckman och den store nestorn inom samisk juridik Tomas Cramér. Som pricken över i:et serveras samiskt tilltugg. Väl insatta källor avslöjar att det också kommer att finnas vin på festen, men så kostar kalaset 50 kronor.

Läs mer på http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=210&a=5338
Viidat http://www.podium.nu/bok/pod_utg/viidat/viidat.htm

Victoria - tar buss 69 i morgon

VAB, vård av barn. Det är en sån dag idag. Lillen är egentligen frisk tycker jag. Han härjar vilt här hemma, men han hade pyttelite feber, 37,2 och är lite tjock i näsan. Så av solidaritet mor de andra barnen får han vara hemma. Och jag med. Egentligen är det inte så tokigt. Jag har redan lekt Blambla i tio minuter. Det räcker för att man ska bli helt slut. Inte för lillen, ni vet han som är sjuk, men för mig, som ska föreställa den friska.

Leken går ut på att man trillar omkull på golvet och ropar Han blambla! Sedan håller man sig på armbågar och ben och ojjar sig. Blixtsnabbt reser man sig upp, blamblaromkull igen och så håller leken på. Reser man sig inte fort nog drar lillen i en och lägger man sig för långsamt visar han med handflatan i golvet vart man förväntas landa. Busenkel och rolig lek som ger bra motion.

Victoria - utslagen på golvet

Måndagsmorgon. Härligt, en helt ny vecka för kreativa idéer. I helgen har jag gjort massor. Och jag hade inte ens planerat det! Men det är väl då det händer mest. Lillens spjälsäng åkte ut, en liten utdragbar säng åkte in. Fortfarande i vårat sovrum, där kan han stanna så länge han vill. Eller vänta nu, jag kom att tänka på en liten tjej som sa "Jag tänker aldrig sluta sova i eran säng". Hon var sju år då. Men den här har åtminstone en egen säng.

Vinterbalkongen har rensats, skurats och förvandlats till en prunkande oas. Blommor har planterats och tvättmaskinen har snurrat konstant.  Dessutom var vi ute i stort sett hela lördagen. Jag har till och med hunnit med årets första joggingtur. En hel timme. I och för sig inkl. stretchning men ändå. Och den första cykelturen! Det är ingen hejd på framgångarna. Nu ska jag ladda lika mycket på jobbet. Jag har ett jättespännande utredningsprojekt på gång.  Jag tror att det kommer att revolutionera Sápmi. Och världen. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.

Victoria - med ljusets hastighet

I fjällen är allt vitt. Vitt, vitt, vitt. Men allt är inte vad det ser ut att vara. Tittar man riktigt noga kan man här och där se en snabb rörelse. På platsen där man såg något lågt ihop böjt med två vita kullar står plötsligt en eller flera människor och trycker ned fliströjor innanför täckbyxorna. De gungar till en aning framåt uppåt när dragkedjan dras igen. Så på med jackan. En gul fläck trampas ned i snön, ibland tillsammans med en bit ihopvikt papper.

Det som fick mig att reflektera över fenomenet är att Niila, snart två år, var väldigt intresserad av gå på pottan och göra både det ena och det andra sedan han kom hem från fjälls nu efter påsk. Han som obekymrat har levererat allt i blöjan. På sin höjd har han tidigare tittat förundrat på skådespelet när han pinkat i badkaret. Men nu har ett sällan skådat intresse uppstått och det kan inte bero på annat än att han sett allt kissande i fjällen. Ute i snödrivor, mot träd och inomhus i hinkar.

Victoria - ät inte gul snö

Grattis alla blattar! Finaly har er tolkning av svenskan vunnit respekt. Språket som förvisat alla som talat det till att sälja kebab eller fikon börjar så smått accepteras. Bra med tanke på hur många som talar det.

Ett av de "nya" orden är guss, även om blattarna säger att det stavas guzz. Hur som helst betyder "det snygg tjej" ungefär, cáppa nieida. Ett annat ord som kom med är namnet på den kryddiga korven Chorizo.
- Det var på tiden, redan 2006 fick ni med Chorizo ironiserade ståupparen Özz Nüjen, på TV4 i morse.
- Ja, när folk redan har det i munnen sade Horance Engdahl från Svenska akademien lite förläget.

Men hur står det till med suovasen då tänkte jag och kollade i den tidigare upplagan. Nej, ingenting där. Det vore kul om det rökta renköttet finns med i den nya upplagan, ordet används ju ofta när folk frågar efter det. Att få får tag på det är ju en annan sak. Något för Sametingets språkråd att bita tag i? Eller ligger det på SSR:s projekt Ren Mats bord?

Ordlistan är ett urval av de ord som används mest, det innebär per automatik att minoriteternas ord har svårt att komma fram.

Regeringens proposition Bästa Språket http://www.regeringen.se/sb/d/5969/a/50740

Victoria - en guzz i sin mans ögon 

I går sminkade och tvättade jag mig för första gången på en vecka. Sådana tilltag är ju högriskprojekt i fjälls. Tvättningen funkar för all del fläckvis men smink är självmord. Den vattenfasta mascaran finns inte som klarar en snö- och isdusch i ansiktet när någon kört fast med skotern och spinner loss. Eller när man somnar och vaknar under tre dygn utan spegel inom räckhåll. Dessutom skrattar folk en rakt upp i ansiktet om man skulle visa sig med mascara eller eyliner i renskogen.

Återstår bara att låta ansiktet falla. Tvätta bort varje gnutta smink. Gno till sista spåret är borta. På sin höjd kan man lägga på en tonad fuktkräm för att dölja den värsta blekheten. Har man tur är det vår och vitligon byts inom ett dygn ut mot en härlig solbränna. En fördel med det nya rödsvedda fejset är att det faktiskt ser lite yngre ut. Den lilla svullnad som blir efter brännskadorna från solen slätar effektivt ut rynkor. Som Botox ungefär. Efter några dagar glömmer man sitt gamla jag och börjar tycka att man rent av ser snygg ut i sitt nya. Ja, jag vet att man inte får tycka så i Sverige…men i alla fall.

Så i går när jag lade på ett ymnigt lager av allehanda färger kände jag knappt igen mig själv. Mumma vad jag luktade gott och så håret sken! Jag fluffade barret lite extra. Det stod liksom av sig själv, inte minsta lilla hårspray behövdes. Varje gång jag passerade en spegel röck jag till. Shit man, vem är hon? I mina kläder och i mitt hem. Har hon flyttat in medan vi var borta? Jag borde ha fattat det redan när jag såg hennes högklackade stövlar i hallen. Men... det är ju jag, eller... Frågan är bara vem man egentligen är. Den toviga otvättade eller den som sköljdes fram i klackar och läppstift?

Victoria - inget är bara svart eller vitt

Vitligo (ni vet sånt som Michel Jackson har)  http://www.uas.se/templates/page____19640.aspx

De första renhjordarna är flyttade över Akkajaure, påskriset är både påklätt och bortstädat, 260 mil avverkade med bil och många ytterligare med skoter. Av skiddturerna blev det inget trots att vi släpade med både skidor och dragpulka. Men till jul har vi inte det problemet när vi åker till Gällivare. Vi har överlistat oss själva. Vi lämnade skidutrustningen i fjällstugan som vi  inte kommer förrän till påsk igen. Vi slipper misslyckas och kan i stället klappa oss på magen och säga "Så synd att skidorna är i fjälls..." 

Tillbaka! Jag sitter åter vid datorn i min unkna klädkammare. Påsken är över, fjällen är kvar långt bort i nordväst. Det är färdigtrampat för i år med stora yettiskor på skaren, slutpinkat i snödrivorna och färdigborrat i isen. Fast det blev bara ett enda hål eftersom jag råkade veva i botten och förstörde skären så nu får jag fixa nya åt farsan. Det blir ingen fisk i ett sådant hål heller.

Nu börjar mitt nya liv med dagliga joggingtrurer och grönsallad. I morgon.

Victoria - med solbränd näsa

Vi pustar ut i mammas kök i Jokkmokk. Idag har vi varit på en fantastisk tur med hundspann. Det är min kusin och hennes man i Vaikijaur som har ett stort gäng med trevliga draghundar. Egentligen var det lite för varmt, det blev klibbsnö och lite tungt för att det skulle gå att få upp farten ordentligt. Men å andra sidan var det ingen som frös och både vi och alla fem barn som var med hade jättemysigt. Vi låg på renskinn på en torrbacke och grillade korv. Barnen lekte i snön och de större tjejerna kunde köra tvåspann aldeles själva. I morgon bär det av till Ridklubben Dundret där en liten ponny väntar, sedan styr vi till fjälls.

Enda molnet på himlen är att min mobiltelefon inte fungerar eftersom jag var dum och trodde på säljaren Harris från Nofatel AB som sålde Vodafone, han sade att deras nät numer fungerar även i norr. Det gör det INTE. Sedan Norsjö i Västerbotten har den varit stendöd, en mil norr om Arvidsjaur blinkade den till och lite fläckvis i Gällivare. Harris lovade att kostnadsfritt lösa abonemanget om det trots allt blev problem. Nu vill de ha tusenlappar för att lösa upp bindningstiden. Fy f-n, så ruttet!

Företaget som inte håller vad de lovar
http://www.gulasidorna.se/query?search_word=nofatel&where=&what=yp&newSearch=1
Nofatel verkar inte ens få igång sin egen webbsida www.nofatel.se

Victoria - trött, nöjd och missnöjd

I går kväll hade vi en liten avslutningsfest på språkkursen. Vi träffades på L8-Lees favvoställe Saddle & Sabre, ett helsjyst pläjs i bästa vildavästernstil mitt i stan. Bara deras webbsida är värd ett besök. Vi blev nog tretton personer tror jag.

I dag är den stora packningsdagen, allt ska stuvas i ordning i bilen, skotern ska lastas för i morgon bär det av uppåt. 120 mil med skoter och släp och med 1 ½ åring fastspänd i bilen - är man riktigt klok? Ibland flyger jag med ungarna så får Mats köra bil. Varför gör jag inte det nu egentligen? Något har gått galet!

Saddle & Sabre http://www.saddleandsabre.com/

Victoria -  er sporre på stöveln

Nu ska jag berätta om något från den tiden fågelinfluensan inte var känd och kärleken var ny. Vi hade lagt till båten vid en vacker skärgårdsklippa, ibland kluckade det till och båten skruvade lite på sig i solnedgången. Under kapellet kucklade vi till vin och ost. Förhållandet var nytt och romantiken på topp, det var första gången jag besökte Mats i Stockholm.

Vi sjöng lite sommarvisor och jag jojkade. Mats slog förstrött små knopar på ett snöre. Jag kom på att jag skulle visa honom hur man kastar lasso, jag tog med en tamp och vi klättrade iland. Sedan sprang vi barfota på det ännu solvarma berget och fångade varandra med det korta, improviserade lassot. Vid strandkanten guppade en vacker vit svan, friden var total. Men bara en liten stund till.

Min jaktlust råkade vakna, innan jag visste ordet av smög jag likt en indian mot svanen.
- Nej, vad ska du göra om du fångar den väste Mats.
- Man fångar inget med en båttamp viskade jag.

Men det var bara vad jag trodde, öglan for i en perfekt båge och lade sig runt halsen på svanen som kvickt kom på fötter. Den blev fantastiskt stor när den rusade upp, sträckte på sig och slog ut med vingarna och fräste ohyggligt. Mats kom till undsättning och lyckades få grepp om svanens hals, med näppe undvek han att träffas av den huggande salivfräsande käften. Det var omöjligt att trä av öglan samma väg den kommit dit, dessutom var det snorhalt vid vattenlinjen. Vilt slagsmål utbröt mellan oss och svanen, till sist fick vi öglan över bakkroppen. Svanen for iväg som en racerbåt över fjärden. Mats var upprörd.
- Man kan inte ha lappar i skärgårn, utbrast han och jag tänkte detsamma. 
Men gissa vilka som gifte sig ett par år senare?

Victoria - man vet aldrig vem man får på halsen