Tidigare i kväll träffade jag Thomas Sarri från Sameradion, vi pratade en timme om ditten och datten. Temat var kvinnor och företagande men vi han avhandla mycket utöver det - plus sightseeing på Lidingö. Det ska bli spännande att se vad han väljer.

En sak som vi talade om var rädslor för att göra fel och oskrivna regler om vad man får och inte får göra. Det fick mig i efterhand att tänka på min kollega Mely, inkaindianättling från Peru. Hon övar sig på att få nej eftersom hon tycker att det ligger stor utveckling däri.

Och visst är det väl av misstagen man lär sig. Därför mina damer och herrar tycker jag att vi ska sluta vara rädda för att bli bedömda och sluta vara rädda för kritik! Åtminstone jag vill inte - på ålderns höst - se tillbaka på drömmar som jag aldrig gav en chans!

Normalt hinner jag inte läsa bloggar och surfa men ikväll har jag gjort det. Bland annat sökte jag information om samer, hamnade på Wikipedia och fann att en text som legat där om mig (tidigare i år citerad av Expressen) var borta. Någon illvillig människa försöker alltså radera ut mig från nätet - lycka till där bet ni i sten säger jag! Å andra sidan lyfte någon fram mig.

Victoria - en krabba som inte går att få död på

Idag ska jag jobba undan en massa administrativt som STIM-rapporter, diverse telefonsamtal och sammanställa underlag till bokföringen. I morgon åker jag till Wien för att hålla ett par föreläsningar, det ska bli jätteroligt för jag har aldrig varit i Österrike.

Resan får mig att tänka på hur mycket den här jojkfirman låter mig se och uppleva. Jag har sett skidbackar, spa-anläggningar och små hembygdgårdar som jag annars aldrig skulle kommit i närheten av.  Jag träffar engagerade människor inom olika yrkesgrupper och får jobba med landets såväl bästa - som sämsta ljudtekniker. Och visst erbjuds mycket för egot som roliga fotosessioner, att få titta ut över publikhav och de där riktigt små tillfällena när dialog uppstår. En annan kul grej är att man som artist också kommer in bakom kulisserna och ser miljöer som man vanligtvis inte ser, som långa källargångar, loger och personalomklädningsrum. Det finns inget som skulle få mig att vilja byta ut mitt liv. 

Victoria - ert lysrör på vindan

Samisk magi och Harry Potterinspirerade sidor - en problematisering av uranfrågan och livets mysterier. Nåjdens Sång, Martin Widmark, 2008

Jag har just skummat igenom -  för det blev bara skumma eftersom boken inte lyckades gripa det där riktiga taget om mig - Martin Widmarks bok Nåjdens Sång, Bonnier Carlsen Förlag, 2008. Nåjdens sång är en äventyrsbok för yngre och handlingen utspelar sig i norrland och bygger på konfliken samisk mark och brytning av uran.

Tema, story, spänningsfaktor är egentligen bra men vad som slår mig mest är att denna bok, precis som många andra böcker på samiskt tema - till exempel Tove Klackenbergs Självtäkt (som jag ändå gillar) - blir så upplysande att balansgången tenderar att slå och landa på en problematiserande faktabok och tappa på det. Widmark har visserligen kryddat med lite magi och Harry Potterinspirerad sidlayout men det är lite för mycket av allt - och samtidigt lite för lite av annat. Men den ger utgångspunkt för reflektioner! 

Och visst är jag glad över att författare vågar sig på att lyfta fram angelägna frågor på ett sätt som når ut till nya målgrupper även om jag personligen börjar önska mig böcker som bara får vara bra böcker. Men för den som vill ha en äventyrsbok med lite perspektiv rekommenderar jag den gärna.


Victoria - er nåjd i natten


Spännande mangaböcker med hästar och samisk magi för flickor finns i serien, Stall Norrsken 

Foto: Kenneth Paulsson Expressen 8 mars 2008. http://www.expressen.se/1.1077002
"Samerna rasar" Carola i samemössa av herrmodell skapade löpsedlar över hela Sverige. Men kan det göras på ett annat sätt?
 

Carola i samemössa - av herrmodell har minst sagt väckt reaktioner! Jag hukade mig faktiskt själv framför TV:n när jag såg henne i luvan på Kiruna flygplats. Inte för att det störde mig - utan för att jag visste hur det skulle tas emot!

Det här är känsligt att diskutera, därför vill jag börja med att säga att jag har förståelse för dem som tagit illa upp. Sverige har en kolonial historia och många tjänar pengar på dåliga imitationer av samisk slöjd och turism medan samerna själva inte har samma näringsvillkor. Visste du att rennäringslagen förbjuder samebyar att bedriva annan verksamhet än rennäring? I Sverige idag - inte klokt!

Men - och nu kommer det - mitt fokus handlar om mediebilden av samer. Det är ur-svårt att driva samiska frågor, om det vittnar många. DO var den senaste att förvånas över hur obemärkt deras stämning av Krokoms diskriminering av samer passerade.

Bråk bland samer är dock desto lättare att nå ut med. Carola-grejen gav ett svårtslaget resultat: både löpsedel och helt uppslag i Expressen. Det ligger ett oerhört PR-värde i sådan publicitet. Om den är positiv. Det här förstärkte nog dessvärre den stereotypa bilden av samer som gnälliga bakåtsträvare.

Vad jag menar är inte att man ska jamsa med för att få vara med i media men det finns olika sätt att hantera saker på och ofta kan man vända det som inte ser så bra ut till något positivt. Och ja, jag förstår att Expressen ringde runt och frågade. Inge Frisk har en konstruktiv vinkel på hur man kan gå vidare.

Carola är inte den enda som inte har koll på samer, jag skulle säga att hon väl representerar det svenska folkets kunskaper: nästan noll! Carola har gett uttryck för att hon tyckte att det var "en kul grej" vilket kan te plumpt ur ett samiskt perspektiv. Men hur som helst kom hon att tänka på sin fars gamla samemössa och tog med den när hon reste till Lappland. Det utgångsläget är en oslipad diamant. Ur den vinkeln kan man till och med säga att artikeln förbättrade läget - om vi tar vara på tillfället.

Vi samer vinner inte i domstolar och vi vinner definitivt inte på att skjuta på landets folkkäraste artist i sank. Men med rätt engagemang kan Carola bli vår främsta förespråkare och göra stor skillnad för den samiska kulturen.

Läs gärna Expressens artikel och kommentarerna till dem: 498 stycken var det idag. Här är ett slumpmässigt utvalt referat, signaturen "TJ" skriver:
"hahaha, samerna måste ju visa att de lever så de kan kvittera ut alla f-bannade bidrag some finns och leva loppan på hederliga svenska skattebatalare :p"


Victoria - er mediestrateg

P.S. Jag har dessutom hört samer säga att "det var det bästa hon kunde göra". D.S.

Bild: Petdeg http://www.tradera.com/auction/auction.asp?aid=59312038  

Nu ska jag gå emot min egen policy att inte racka privatpersoners ansträngningar som jag inte tycker om. Jag ska spy min galla över den som under signaturen "Petdeg" i Luleå säljer "en magisk samisk trolltrumma" på Tradera. Denna trumma är tillverkad av min morfars bror silversmeden Elver Dahl som inte är same. Han arbetade som silversmed och gjorde ett par trummor som turistsouvenirer för sin arbetsgivare Åhmans i Jokkmokk - vilket jag inte tänker ta i försvar.

För någon vecka sedan skrev jag till säljaren i förhoppningen att han skulle rätta till de oriktiga uppgifterna - något som denne inte gjort. Att det här inte är sameslöjd vet jag! Huruvida trumman under åren blivit magisk kan jag däremot inte svara på - men kanske är det anledningen till att den prismässigt börjar närma sig fin och äkta sameslöjd. Visst kan trumman ha ett samlarvärde i sig men det skadar ju inte med lite uppriktighet vid försäljningen. Bu för lurendrejare!

Och till er som blev lurade att bjuda kan jag bara säga: det var synd!


Victoria - er Sverker vid soptunnan

Att jobba hemifrån kräver lite organisation för att det ska fungera bra. Ibland, som igår när julpackningen belmarar lägenheten, var det bara att fly och hålla möte på favoritcafét vilket inte är så tokigt. Jag har reflekterat över olika grejer som jag har för mig, antagligen för att alla ska må bra. Men ibland är det som att hoppa bungyjump.

Mammagruppen på besök - ringer efter städhjälp dagen innan

Same-TV filmar - stökar om lite så att det inte ser tillgjort ut

Svenska journalister på besök - spelar jojk som bakgrundsmusik

Bara familjen/ensam hemma - drar runt i långkalsonger

Svärmor på besök - bjuder på bullar och lägger fram ny tvål på toaletten

Ringer gamla kompisar - pratar extra bred norrländska

Affärsluncher - ser till att det är bäddat och snyggt, fixar sallad

Ensamluncher - käkar gårdagens rester eller mina snabbmatsplodpaltar

Familjemiddagar - lagar vilt, bär och svampsås

Barnens kompisar kommer - steker plättar och vispar grädde

Säljare ringer  (på mobilen)- hänvisar till min miljöpolicy och lägger på

Alltid - kokkaffe

Victoria - flyger gummisnodd över kaoset

P.S Du har väl inte glömt att ansluta dig till NIX så att du slipper bli terroriserad av telefonförsäljare. Om inte - gör det! D.S.

På onsdag (läs idag) deltar jag i ett möte med Ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, som granskar samernas situation. I denna allt för sena timme går jag igenom det förberedande materialet. DO har valt att studera tre kommuner; Jokkmokk, Krokom och Arjeplog.

Läsningen är beklämmande och stämmer väl överens med vardagserfarenheter som jag personligen är så van vid att jag knappast tänker på som diskriminerande. Men en del inslag är så dråpliga att jag skrattat rakt ut trots att det gäller diskriminering av mitt eget folk. Vad sägs om att en skylt med det samiska namnet "Hivset" som betyder "toalett" plockades ned för att det påminde om ordet "HIV"?!

Konklusionen i det stora hela är i alla fall att såväl samerna som kommunerna har svårt att förstå varandra och upplever sig diskriminerade i olika delar. Jag ser fram emot en mycket intressant morgondag, det känns inte som en dag för tidigt att DO gör detta. Mer utlovas!

Victoria - säger "hivas" för i kväll (betyder "hej då")

Renen Rudolf från norska Finnmark har blivit en internationell kassakalv
Bild: Pricerunner

Har du någonsin funderat efter vart jultomten fått sina renar ifrån? Svaret är att de kommer från Finnmark i Nord-Norge. Historikern och journalisten Roy Andersen berättar i NRK om hur 500 renar och samer vid slutet av 1800-talet flyttades till Alaska. Samerna skulle lära inuiter renskötsel men de kom så småning om att medverka i en reklamfilm för renkött. Året var 1926 då sex förspända renar kom ned för en gata i Seattle inför en publik på 10 000 människor. En av finnmarkssamerna ledde den lilla rajden - i släden satt jultomten med massor av klappar. Det hela blev en succé som turnerade över Amerika och befäste bilden av tomten och renen i det stora amerikanska julfirandet.

Än i dag använder sig stora bolag som Coca Cola och Walt Disney av metaforen - förvisso har samen trillat bort men den kommersielle tomten är kvar. Ättlingar till finnmarkssamerna samer tycker att det är bra att renar förknippas med någonting positivt men påpekar också att det är vanligt att urfolks kulturer förekommer i kommersiella sammanhang utan att kompensation utgår.
 
Lyssna, NRK om Rudolf

Victoria - funderar på vart Tomten kom ifrån?

En sak som jag länge tänkt skriva om är det samiska krisnätverket som sedan denna höst går att nå via SOS. Särskilt utbildade samtalspersoner finns på plats under fredag och söndag kvällar. Samtalspersonerna är samer, vilket är viktigt eftersom liknande kulturell bakgrund gör att man förstår varandra bättre och underlättar samtal som också kan föras på samiska, berättar en av dem som finns till hands för behövande.

Det finns idag nio medmänniskor, ett antal som gärna får bli större. Eftersom den personliga integriteten är viktig är också de som arbetar med samtalen lite hemliga för dem som inte är direkt behövande.  Organisationen är uppbyggd genom Svenska Kyrkan och förs enligt SOS arbetsmodell. Medmänniskan skaffar en detaljerad bild av situationen och hjälper över den akuta fasen, därefter är det dags att komma fram till lämpliga åtgärder. Samtalen förväntas komma att handla om det mesta som får en människa att må dåligt; som mobbing, skilsmässor, arvs- och marktvister,  jaktbrottsanklagelser, arbetslöshet och alkoholrelaterade problem.

Mycket bra tycker jag. Jag hoppas också att underlaget dokumenteras i enklare form, det skulle ge en mycket bra bild av samisk folkhälsa och utgöra underlag för beredskap i olika sammanhang.

Victoria - ger en kram till alla som behöver :)

Det är alltid svårt att sortera tankarna efter styrelsemöten för vi har så mycket och så skilda saker på dagordningen, ena stunden ligger luntor av komplicerad folkrättsjuridik på skrivbordet för att i nästa stund bytas ut mot en ny typ av stängsel för renhägn.

Vårt kansli är fantastiskt - man kunde tro att det arbetar ett tjugotal personer där. Men sanningen är att de bara är en handfull strukturerade och målinriktade människor. Jag misstänker ändå att de har någon sorts celldelningsförmåga för trots att de producerar massor av dokument verkar de ständigt arbeta ute på fältet - vilket innebär såväl fjällsidor som riksdagskulvertar.

Victoria - impressed

Denna höst granskar Ombudsmannen för etnisk diskriminering, DO, samernas situation. Jag deltar på Svenska Samernas Riksförbunds, SSR, vägnar i en grupp kopplad till Ombudsmannen för etnisk diskriminering. DO:s arbete är avhängt på att vi samer berättar om hur vi upplever vår situation. Inget ärende är för stort eller för litet, och du behöver inte ha för avsikt att anmäla något, det är lika viktigt att bara få en bild av hur vardagen kan se ut. Vänta inte för länge arbetet tycks bara pågå till årsskiftet. Har du något som känns angeläget att framföra, eller att särskilt beakta är jag glad om du kontaktar mig. Naturligtvis går det lika bra att kontakta DO direkt.

Victoria - er åra i båten

Gårdagens vitamindoping verkar ha gjort susen. Inte är man ju helt fräsch men åtminstone så det fungerar, och det återstår ännu några timmar. Jag drar älgört i hetvatten.

Det blir alltid lite packning när man ska ut och jobba. Det fick mig att i förbifarten fundera på det här med att välja rätt utrustning för rätt tillfälle. På varför jag drar saker i en rullväska här när jag skulle ha burit dem i en ryggsäck till fjälls. Jag funderar på praktiska förklaringar, som att man inte ryms att sitta med ryggsäck i bussätet. Medan säcken på fjället fungerar utmärkt som ryggstöd när man sjunker ned på någon sluttning. Kommer samtidigt att tänka på att fjällsluttningarna är som estrader, alltid med bästa plats mot underbar utsikt. Jag landar dock i att fåfängan har en avgörande roll i valet av väska. Kappa, ryggsäck och högklackat är ingen snygg kombination. Rullväska fungerar å andra sidan inte i terräng.

Vi hade barnen i en samisk vagga i fjälls, där var den jättepraktisk. Vi bar den, hängde den i träd, rullade dess rundade underdel mot mjuka underlag för att gunga barnen till sömns. Och den hårda utsidan skyddade de små mot allahanda olyckor och erbjöd avskildhet. Men så tog vi ned vaggan till stan och det fungerade inte alls. Den var för otymplig, rymdes varken här eller där och det fanns sällan någonstans att hänga den. Nej i stan skulle det till någonting annat. Den moderna motsvarigeheten hette bilbarnstol med bärhandtag.

Victoria - filosof över älgört och granskott

Se upp SameNet nu nätverkar samerna på Facebook!
SameNet har länge kämpat för sin överlevnad. Projekt har avlöst varandra för att hålla nätverket i liv. Samtidigt växer andra communitys upp och drivs av kommersiella intressen. Allt fler samiska nätnomadern söker sig till Facebook - ett Lunarstorm  för dem som vuxit ifrån barbiedockor och leksaksbilar!

Jag kommer att tänka på en intervju, där Robert Bronett svarade på huruvida de erhöll bidrag för sin cirkusverksamhet. Han berättade att hans far lärt dem leva efter mottot att om människor inte vill betala för att gå på cirkus fyller ska man inte ha någon cirkus. Därför strävade de efter att göra bättre och mer spännande föreställningar som tilltalade publiken. Jag är självklart angelägen om att vi ska ha ett Samiskt Nätverk. Men fundera på saken, varför hänger allt fler på Facebook?


Victoria - självklart på Facebook
 

I förmiddags ringde en grannfru på och överlämnade en bok om samer till min son. Så att han skulle kunna läsa om samernas liv när han blir större. Det var en väldigt fin bok som jag faktiskt inte hade själv i min samiska samling. Boken heter "Samernas liv" och är skriven av Rolf Kjellström, den är på närmare 300 sidor och rikt illustrerad med fotografier och teckningar. Den hamnar definitivt på "att läsa listan".

Damen rensade lite i bokhyllan och hade uppfattat att min son heter Niila, så otroligt gulligt och generöst!

Det är här samiska bjuder ofta på speciella kontakter, då och då blir jag inbjuden i människors vardagsrum för att titta på samiska tavlor som hänger på väggen. För något år sedan ringde det också här på dörren, det var en man som engagerat sig väldigt mycket för en samisk minnesplats i Jokkmokk. Innan jag han besöka honom fanns han tyvärr inte kvar i livet men jag håller ett litet öga på att hans gärning förverkligas.


Victoria - kunskapens börda är lätt att bära

att trassla in sig i resterna av sitt språk
att ta farväl av kunskap som försvinner
att glädja sig åt FN:s urfolksdeklaration

Victoria - trasslad, uträtad och beläst

Sveriges Radio om deklarationen

att förväntas vara färgglatt klädd
att äta fisk på sommaren och kött på vintern
att ta del av BRÅ:s rapport om illegal rovdjursjakt

Victoria - er servitör av livets förnödenheter

Dagen har bestått av möten, uppföljning och administration. Det blir ett skönt avslut att tillbringa kvällen på Akalla Bibliotek där jag föreläser klockan 19.00.

Beklämmande är det att läsa följande i Västerbottens Kuriren. Innehållsmässigt tycker jag att det finns en hel del faktafel men kolla in kommentarerna! Jag förvånas ständigt över att det är okey att utrycka sig både grovt och osakligt när det gäller samer.

Det är bra att DO i år tittar närmare på hur diskriminering av samer ser ut. Och jag är glad för att jag kommer att finnas med i det arbetet! Enligt uppgift har detta varit förstasida på VK. Som same långt utanför blir jag oerhört illa berörd. Jag undrar hur det kändes för de samer som fick tidningen till mogonkaffet på sitt köksbord. Jag undrar vad barnen tänker?

Träning: Att jogga med hästen gick bra - men nog var den lite långsam! Cyklar en del varje dag.

Välkommen!

Det är jättegulligt, tack ni som bryr er om min skrivkramp. Sedan min bekännelse häromdagen har jag fått både telefonsamtal, sms och mail från bekymrade människor som varsamt puffat på mig. Den har inte släppt men det känns i alla fall varmt om hjärtat. Riktigt skönt faktiskt. Jag gör ett försök att leverera.

Min faster dök upp här förra veckan, hon hjälpte till lite vid informationsdisken under Smaklust. Vi stod och pratade om hur roligt det var att få representera Sápmi i de vackra kåtorna som designats för VM i Åre under våren och att det var bra med informationsmaterial att dela ut. Plötsligt drog faster en djup suck och sade:

- Men nog är det ju ändå lite sorgligt att man människor frågar samma idag som när jag var ung.
- Gör de? Frågade jag och konstaterade i samma ögonblick att jag egentligen inte var förvånad.
- Vi hade tältkåta vid turistbryggan, sade faster och fortsatte:
- När vi låg där och eldade hörde man turisterna gå runt kåtan. Efter en stund ropade de med låg röst mot tältduken "Får man komma in?". "Joooooooo" svarade vi lika lågt. Då fortsatte de ett par varv till innan rösten hördes igen "Vart går man in?", "Genom hålet!" svarade vi "Ska man använda stegen?", "Nej, det går bra med dörren!".  Vi hade stege upp till rökhålet, när de väl hittat in fick man ju be dem sätta sig ned för att de inte skulle få rök i ögonen. Men jag tror inte att jag har fått en fråga idag som jag inte fick då.

Victoria -samma svar under solen

"Jojk och tal hör i hop", så säger jojkaren Krister Stoor, som har studerat sambandet mellan jojk och berättande. I september lägger han fram sin avhandling Juoiganmuitalusat vid Umeå Universitet.

Stoor menar att det oftast fokuseras på det musikaliska i jojken och mindre på sammanhanget kring när den framförs, det underförstådda och berättandet. Otroligt spännande perspektiv som alla som intresserar sig för jojk nog har en medvetenhet om, men som ändå märkligt nog passerar vid sidan av i debatter.

Jag har själv funderat en hel del över hur viktigt sammanhang, känsla och budskap är i förhållande till röstteknik när man förmedlar kultur ut från den egna gruppen. Hur jojken öppnar sinnen och gör att människor kan ta till sig sådant de annars kanske inte orkat med. Jag ser fram emot att läsa vad denne kunnige man satt på pränt!

Läs hela artikeln i NSD

Victoria - er talande tunga

Dagens Nyheter gav den 19 juni 2007 en favorit i repris, det är seriefiguren Rocky som fikar med en vän och bjuder på följande dialog:

- VET DU VAD JAG INTE GILLAR?
- TALK TO ME BROTHER!
-  SAMER!
-  OOOH! KONTROVERSIELLT! HETS MOT FOLKGRUPP!
- VAD ÄR DEALEN MED DE DÄR DJÄVLA KLÄDERNA? ALLT ÄR BLÅTT OCH RÖTT MED ETT TAJT SKÄRP RUNT MIDJAN! DET FUNKAR JU INTE! OCH SÅ HOVNARR SKOR I HUDFÄRGAT LÄDER! ÄH!
- SEN STÖR DET MIG ATT DE ALLTID DRAR LIKNELSER MELLAN SIG SJÄLVA OCH INDIANERNA! NI ÄR INTE INDIANER. NI ÄR RUMPNISSAR!

Serieansvarig Beata Holmquist har inte gått att nå för en kommentar.

Victoria - balanserar på fördomar

"Packar - åker norröver". Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det. Det känns som att alltid skriver det. Funderade på att inte skriva det den här gången. Men det hade ju verkat underligt. I så fall hade jag ju fått låssas att jag kvar i Stockholm. Då hade jag fått kolla väderleksrapporten och ringa och dubbelkolla innan jag skrev att solen sken fast det regnade där jag själv var. Eller tvärt om. Och när jag inte kunde blogga för att det inte fanns något Internet fick jag skriva att jag var i skärgårn fast jag var i fjällen. Jag hade fått låssas att allt jag ville berätta var gamla minnen och hitta på en nya vardag. Knäppt!

Av nån anledning kommer jag nu att tänka på den här filmen med, hmm... svensk film... Skarskård, nej,... korthårig, mörkhårig kille, lite söt faktiskt. Ja, ja! Hur som helst är han livrädd för att hans kollegor ska komma på hur knäppa saker han tänker hela tiden. Fast han tänker mest på sex, och det gör ju inte jag. Eller...? Nej, men nu var det ju packningen jag tänkte skriva om.

Besynnerligt att man kan packa i flera dagar. Egentligen skulle det ju fungera lika bra om man bara tog tandborsten och gick! Och datorn. Och inloggningsuppgifterna till banken. Och kläder till ungarna förståss. Sen räckte det! Men det är klart rakasarna som jag sydde hade jag inte kunnat lämna. Och inte resten jag sytt till stugan i fjälls heller. Varför sydde jag egentligen? Det har ju fungerat hittills! Överkurs! Joggingskorna måste med. Jag ska ju springa Lidingöloppet. Och rejäla kläder behövs. Och kolten. Och lite fint till midsommar. Men varför det egentligen?. Vi har ju inte ens planerat något. Men om! Nej, men sen är det inget mer. Hur kunde det ta flera dagar att få ihop det där?

Verktyg och häftpistol. Och lite annat för att renovera huset. Passar på att tömma lite ur förrådet. Gammal skivspelare och enorma högtalare. Min pappa säger att det man packar får man bära själv. Det är inte sant, det kom jag på när jag bytte sällskap och skaffade bil. Lasso och kosor. Något att läsa. Ordlistor. Läsa ja, det gör man ju i solen. Badkläder, handduk, solkräm och myggmedel? Så där håller det på! Föralldel ett sånt här lass får man inte i hop på en kvart! Inte kostigt att hårborsten alltid blir kvar!

Victoria - dignar under bördan

Jag självutnämnde mig till sameexpert och körde livechatt på bloggen härom kvällen. Ödmjukt skulle jag svara på frågor. Men jag vet inte... Så här blev det!

Chalmers: Jag pluggar och undrar om alla samer är renskötare?
Experten: Nej, bara ca 10% i Sverige.
Chalmers: Vad jobbar de andra med?
Experten: Alltmöjligt, som du och jag.
Chalmers: Jag förstår, dom kan t.ex. jobba som brevbärare?
Experten: Just det. Post-it-lappar, de är små och gula.
Chalmers: Jag tror att jag träffade en som var kock.
Experten: En grytlapp! Det är en något större variant.
Chalmers: Ååå!
Experten: Men grytlapparna förkommer också vid småviltsjakt istället för grythund.
Chalmers: Weerd, men jätteschyst att du svarade!
Experten: Ingen orsak!
Chalmers: Loggar ut

Experten: Hallå! Är det någon fler där?
Experten: Jag håller livechatt. Ställ era frågor om samer!!!
Experten: Hallå, livechatt om samer!
Internet: (ekande tystnad)
Experten: Hallå! Livechatt om samer! Fråga på...
Internet: Dom hänger på Lunarstorm
Experten: Vilka då?
Internet: Kidsen och peddona på nätet, alla andra har gått och lagt sig.
Experten: ??? Jaha ja. God natt då!
Internet: Natti natti!
Experten: Loggar ut


Victoria - er självutnämnde sameexpert

I boken om Agnes som söker sina samiska rötter och finner kärleken berör Ann-Helen Laestadius samisk identitet.
Foto: www.podium.nu


Nordiska museets barnbokstävlig är avgjord; vinnare blev Ann-Helen Laestadius, en utflyttad Kirunatjej som arbetar som journalist och ibland uppmärksammat samiska frågor i Stockolmspressen. Boken kommer ut till hösten och Leastadius kan även se fram emot 50 000 kronor i prispengar. Bakgrunden till tävlingen var en studie som visade att samerna försvunnit ur svenska barnböcker.

Jag är riktigt nyfiken på boken för jag har förhandsläst ett annat manus som jag tyckte var väldigt bra. Nordiska museet, förlaget Podium och Samiskt informationscentrum som arrangerade tävlingen uppger att standarden på de 21 bidragen genomgående var imponerande hög, och hoppas att vi får se flera av dessa manus i bokform framöver.

Läs mer på http://www.podium.nu/nyh/PM_Samebok_070524.pdf


Victoria - ert nyhetsankare

Är kvar i gårkvällen! Den bjöd på något så märkligt men i samma stund självklart som urgammal samisk tradition som mötte Stureplansvisdom i ett event på Bonniers konsthall. Annika Dopping ledde en talkshow där samiska Laila Spiik och juristen Jens Lapidus som skrivit boken Snabba Cash möttes i ett samtal om livet och förhållandet till tid. Det blev ett mycket intressant samspråk där två ytterligheter trots skilda liv visade sig ha mycket gemensamt.

Lapidus och Spiik enades bland annat i paradoxen; att ju senare man kommer hem efter mycket arbete desto svårare har man att sova. Och att de har rätt kan jag som stod sist på programmet och hemma efter midnatt intyga - trots den sena timmen ville sömnen inte infinna sig och redan vid 05.00 var det dags att vakna.

Victoria - ert stirrande öga i natten

Anna Bornstein har skrivit om Laila Spiiks liv i boken Jag är kunskapen som dessvärre är slut på förlaget men väntas komma i ny upplaga. Laila Spiik kommer att finnas i samevistet på Skansen under Linneveckan med start den 12 maj.

Linnédagar på Skansen
Snabba Cash
Jag är kunskapen

Mars -en bra månad att bo långt hemifrån! Det är nio månader sedan midsommar (ha, ha nu tror ni att jag kommer att avslöja att jag är med barn men icket!!!), varje dag kommer man på att man glömt att fira någon som fyller år.

Jaha, så vad är det som är bra med att glömma nära och kära?! Jo, man slipper käka tårta hela tiden och därmed tillbringa sommaren i hukande vassen. Å andra sidan är det inte så mycket badväder där som här, tårtätande kamouflerar sig själv under grönbyxor och tröjlager som toppas med hemstickat, ryggsäck och vindjacka.
 
Men tillbaka till födelsedagarna. En tid bodde jag i ett hyreshus där dom flesta fyllde år i mars, och på min arbetsplats var alla utom chefen födda i fiskarnas tecken. Sanslöst!

Här är en liten kodad födelsedagslista över de närmaste, (jobbet och huset är inte med) den bygger på bokstäver ur för- och efternamn. Jag behöver hjälp att räta ut frågetecken - Siivu vaeihkken munje! (Snälla hjälp mig!)

Och grattis i förskott och efterskott!!!

Jag skulle vilja vara en bättre människa som ringde på rätt dag - och rätt månad!

Mars
4 AlL Ke?
7 InP
?  KeS
12 Jag själv
13 JoN
(13/14) CaN ???
? MaL
14 ? VeD
?  RoIT
19 JoN
22 NiW
29 ToS

Victoria - er förvirrade födelsedagsfirare

Efter lunch sticker jag till Umeå, det ska bli trevligt. Hoppas att ni också får en bra helg. Varsågod, några länkar att försvinna bort i!

Sara Svonni har uppdaterat bilder på sina kollektioner, de första åtta i fotogalleriet
www.sarasvonni.com

Samer i Syd, en förening som växer
http://www.samerisyd.info.se

Lars-Ánte Kuhmunen har skaffat hemsida
http://www.kuhmunen.se/index.html

Röda Korset, håller bland annat seminarier om folkrätt
http://www.redcross.se/rksf/sfdesign.nsf/main?openagent&Layout=folkratt&docid=18F1960B48532430C1256DD30059D5D2&size=&menu0=2&menu1=3

Victoria - er riktning när gräset är högt



KÄNSLIGA PERSONER VARNAS FÖR ATT NEDANSTÅENDE LÄNKAR KAN HA EN NEGATIV EFFEKT PÅ DET GODA HELGHUMÖRET!

Men det gäller att se det positiva: Glädjande nyheter är att man som renägare kan få ersättningar på 18 000 kronor per ren - mycket bra! Saknar du din utbetalning? Kontakta Marianne Johansson så berättar hon hur man gör! (tredje stycket under rubriken Magsjuka)
http://www.vk.se/Article.jsp\?article=104199&leftmenu=132

Mer av samma författare
http://www.folkbladet.nu/2007/03/06/maste-man-aga-renar-for-att-vara-en-riktig-same/

Hon svarade på min debattartikel i Aftonbladet i somras, tyvärr missade hon att den handlade om alla samer, alltså även hom hennes vackra bruna ögon
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,851251,00.html
Min artikel http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,856644,00.html

Darko har en värdefull utbildning, men bara på Balkan. I Sverige får han nöja sig med att köra taxi. I hans bil kan man föra spännande samtal med perspektiv och djup anlalys. Men han är också en duktig konstnär som bland anat målat denna vackra bild.

Mina bästa och mest intressanta samtal har jag ofta när jag åker taxi. Det brukar finnas gott om tid för det blir gärna längre sträckor till och från flygplatser. Nästan varje gång tänker jag att man borde skriva en krönikebok utifrån samtalen. Det skulle bli en färgsprakande bok med berättelser från hela världen, en bok med tårar och skratt som får en att rysa och älska. Killarna som kör, för det har hittills bara varit män, bär på berättelser med perspektiv som inte är helt olik de samiska. Kanske är det därför vi förstår varandra så bra. Många kommer från släkter som har blivit av med sina land, marginaliserats, stridit och slutligen flytt.

Många är milt sagt högutbildade. Det är ju ingen nyhet men får mig ända att reagera gång på gång. Så oerhört slösaktigt med investerad kunskap, erfarenhet och mänskligt värde! Jag har mött människor med yrkesliv och levnadsöden som näst intill fått mig att tvivla på att det ens är sant. Fascinerad har jag lyssnat till den äldre mannen som var med och utvecklade en av de första datorerna, till chefsekonomen som skött hemlandets affärer och till sonsonen av den största klanen kamelskötare.

Men deras berättelser har också varit berättelser om hur äldre damer vägrar att sätta sig i deras taxi för att de har fel hudfärg, om hur en människa istället för pengar efter en körning få kan få svaret ?jag betalar inte apor för att köra bil!?.

Det är inte bara berättelserna som fascinerar mig, ännu mer berör det mig hur dessa människor lyckas balansera livets vedermödor. Muhammed, som är svart, skakar på huvudet och ler med hela ansiktet, han släpper ratten och slår ut med båda armarna.
- Vad kan jag göra? Om han vill vara oförskämd mot mig. Det kan inte vara mitt problem! Det är han som är arg. Jag bara säger, vart vill du åka?

Nej, sannerligen har han rätt men vart får människan kraften att härda ut. Kanske föds den ur att inte ha något val. Kanske ur hans bakgrund?

Nyligen tillbringade jag ett par timmar efter en slingrig vinterväg under tidiga morgontimmar tillsammans med Darko. Han är jurist och journalist, eller var kanske man ska säga för det var på Balkan han senast fick jobba med sin rätta utbildning. För uppskattningsvis femton år sedan.
- Det var viktiga arbeten men hade ett högt pris, säger han.

Sedan Darko kom till Sverige har han översatt en bok, målat tavlor, haft en utställning ? och kört taxi. Vi har analytiska diskussioner under färden, om nyheter i Sverige; om Jas Gripen, Gudrun Schyman och om internationell politik. Darko är skärpt och har spännande perspektiv. Jag säger till honom att jag tycker att han ska skriva en bok. När jag kommer hem tänker jag att svensk media skulle ha nytta av killar som Darko, med internationella perspektiv, kunskap och utbildning. I honom skulle de få en underbar arbetskamrat och ett tillskott i grabbgängets motionslag, för Darko har varit en duktig idrottsman.

Victoria ? ert öra i passagerarsätet

I går bloggade Alex Schulman, chefredaktör för tidningen Stureplan, hörs också dagligen i Mix Megapol morgon med Adam och Gry, om samer. Läs hans intressanta och kärleksfulla inlägg på http://www.stureplan.se/blogs/alex/ (lördag 17 februari)

Jag tror att jag ska ta med mig trumman och lite andra lämpliga attiraljer och åka över Lidingöbron och hjälpa honom komma över sina trauman så att också Schulman kan bli en hel människa, det vore en välgärning för hela landet ;)

Få se nu, lördag morgon, vart kan han vara? Antagligen ligger han utslagen med resterna av en flottig bakåtkammad frilla och rosa skjorta någonstans runt Svampen...
Lite senare: Tur att jag kollade in en bild på hans blogg, killen är ju snaggad, shit där sprack den första fördomen om flottslickat hår, dessutom bar han batiktröja!!! Som en hippie ungefär! Skönt att det alltid finns ett nytt fack att placera människor i... men jag får det inte riktigt att gå i hop nu i alla fall.

http://www.stureplan.se/

Victoria – jojkar och puttar, jojkar och puttar

Allt börjar stilla sig efter årets intensivaste vecka. Som vanligt sänker sig en ödslig tomhet. Alla möten, skratt och färger är långt borta. De ekar i sinnet och vill förgäves ta sig tillbaka. Som tur är skymtar bekanta ansikten förbi i olika reportage från Åre. Det känns bra att vi samer finns där med värme och kultur. Och nästa år vet man ju att på något magiskt sätt kommer allt åter. Människor strömmar till från hela världen, ting som tagit månader för flitiga händer att sätta samman byter ägare och skratten sprider köldrök över marknadsområdet. Men just nu återstår bara att röja upp väskor, mail och pappershögar. Jag vill ha en assistent…

Jag var på Skansen i går och kollade in Ola Stinnerboms dans -fantastiskt stark och smidig kille. Jag hade bara sovit tre timmar natten innan så tyvärr räckte inte kraften till för föreställningen Skuvle Nejla som gavs i sameföreningens regi på kvällen. Jag hoppas att jag får tillfälle att titta på den senare.

Jag funderar över den där recenssionen i Kuriren. Den måste slå något slags rekord i hur illa det kan bli! Tur att den i alla fall inte handlade om det musikaliska innehållet, det hade inte varit så kul för jag har oerhört skickliga musiker. Lasse på blås släppte en skiva häromveckan och fick fyra solar i sydsvenskan. Hur som helst är ju det här med fördomar känsligt. Det ligger liksom i sakens natur. Det textmässiga innehållet var väldigt genomarbetat, så det handlar nog mer om tillfället. Jag körde samma innehåll kvällen efter, då blev det väldigt hjärtligt. Det måste vara det berömda klaveret, jag antar att ingen var beredd på att det skulle dyka upp mitt i en jazz och jojk konsert. Men nu förvarnar jag: Jag kommer att köra samma del på Konserthuset i Stockholm den 24 februari! (Fast utan jazzbandet och under förutsättning att inte arrangören avbokar..)

Lars Gullikssons platta http://www.swedishmingus.com/

Victoria - på hal is

Oj, oj, oj! Nu har man hållit en konsert som väcker anstöt! Rubriker i Norrbottens Kuriren. Fasa och förfäran! Jag hade lagt in en liten fördomsdel i JazzÅjojkkonserten som jag anade kunde få en och annan att reagera. Meningen var att provocera och skapa reaktioner kring synen på samer. Det fungerade uppenbarligen. För mig är det politik, jag tycker att det finns nog av sockersöta konserter (absolut inget fel i det) som friar till sinnena. Jag hoppas att Sápmi hämtar sig snart!


Ris i Kuriren http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1415259&ArticleOutputTemplateID=125&mode=SEARCH&BoolFlag=AND&PubDate=1900-01-01&FreeText=victoria harnesk&Category=

Politikern och författaren Enn Kokk, som såg samma fördomsdel i höstas beskrev den lite annorlunda; "som en riktig höjdare" skrev han senare på sin blog http://enn.kokk.se/?m=20061022

På catwalken verkar inga skandaler ha skett, tvärtom, fast då skrev ingen att det var jag. Så här stod det "En ung tjej gjorde bejublad entre i flikig skinnkjol, svarta lackstövlar och röd rosett i håret."
Inte illa för en tvåbarnsmorsa som närmar sig trettiofem!

Ros i NSD http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=49280&arkiv=False

Victoria - er nagel i ögat

Vintern har slagit sitt grepp om Stockholm och jag trivs som fisken. Sitter på möten två dagar på Nordiska museet på Djurgården. Det är också roligt vi arbetar med en ny utställning om samer. Det finns mycket att stöta och blöta och det är oerhört inspirerande - och svårt också för den delen. I går hade jag dessutom ett möte på Skånska Gruvan, en restaurang som ligger intill Skansen och Ulla Winblads restaurang. Det var en fantastisk vinterdag, jag bestämde mig för att hoppa av bussen och promenera sista biten.

Minusgraderna bet i kinderna när jag gick över Djurgårdsbron, i vattnet låg stora snötäckta båtar fastfrusna i vattnet. Jag stannade till och såg mig hänförd omkring slagen av skönheten innan jag knatade vidare.

Jag kände mig oerhört lycklig; tänkte på det varma Thailand, på renhagen och livet i norr och på hur vackert Stockholm är en vinterdag. Solen sken i mitt ansikte och livet kändes som en gåva. Jag tänkte att det är det här jag borde ha berättat om den där gången på radion när det var meningen att jag skulle berätta något positivt om Sverige men till min egen stora förfäran bara fick ur mig att Sverige relativt bra land att bli koloniserad av. Jag som tjatar om att vi måste ändra mediebilden av oss själva och inte gnälla så fort vi har chansen. Så otroligt pinsamt!

Skånska gruvan visade sig vara ett litet teglat krypin med bakverk som kunde fresta den kräsnaste gom och med en hälsosam lunchmeny med mycket bönor och grönt. I spisen sprakade en brasa som fick hjärtat att växa ytterligare. Hur stort kan ett hjärta bli innan det spricker tänkte jag förskräckt. I morgon skulle jag allt ta med kameran och fotografera allt det vackra. Men tji fick jag för i dag viner snöblandade isspikar runt knutarna och jag ska ut i rusket.

Victoria - efter en oförskämt bra dag

Det blev en galet rolig mailskörd efter nylanseringen av webbsidan i går. Det var kul att höra av så många nya och gamla bekanta. Därför fortsätter tacktalet i dag. Tack alla som hörde av sig, hoppas att många att mod till sig att skriva på bloggen också. Jag somnade som en sten i gårkväll, nu måste jag ta tag i allt som inte blev gjort igår. Dagis är stängt i morgon, sedan är det bara två arbetsdagar tills vi åker uppåt.

Ni som har lite tid över kan gå på konstutställning här på nätet. Det är Peter Rohde som gjort en underfundig installation med bilder på samiskt tema och tankar om sin konst, identitet.

Konsthallen http://www.same.net/~peter.rodhe/

Victoria - tackar och buggar

I gårkväll var det mingelfest på Royal Viking i centrala Stockholm. Födelsedagsbarnet var Diskrimineringsombudsmannen som fyllde 20 år - det är såna inbjudningar man får som same. Men de är inte att förakta! Tillställningen var både trevlig och viktig trots att det ligger en viss tragik att en organisation mot diskriminering ska behöva finnas så pass länge. Det optimala firandet vore väl den dagen man kan fira att DO inte behövs. Nu är det inte så!

Bland gästerna märktes förutom DO själv JämO, HomO, HO, H20 på flaska och champagne, Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, f.d. statsrådet Mona Sahlin och en massa framstående företrädare för diskriminerade grupper. Jag var där som representant för Samernas Riksförbund.

Jag såg inte till några andra samer där. Men samer är ju ganska små så kanske missade jag någon representant från Sametinget eller annat som helt enkelt hamnat bakom eller under någon möbel. Många av oss diskriminerade är inte så långa. Det tänkte jag på igår. I går underlättade det. Vi kunde stå vid mingelborden och bara öppna munnen. Sedan kunde vi skyffla maten från tallriken - utan att lyfta den  -direkt in i munnen bara. För det var samma höjd på bordet och munnen. Men inte för killen i rullstol. Han hade fått ett sånt där lågt bord som man brukar ha att kavla ut degen på när man bakar i kåtan. Hans kompisar fick sitta på huk brevid honom. Det var snällt tycker jag. Att kunna äta fort när det är gratis är viktigt när man är i lag med en brokig skara med den gemensamma nämaren att de flesta anses som både tjuvaktiga, bidragsberoende och lata. Somliga av dem kunde dessutom gömma pistoler under sin fes. Det lilla bordet fick mig att tänka på dvärgar. Jag vet inte hur de är förutom att de är ännu kortare. De måste vara väldigt diskriminerade tänker jag. För de är ju ännu kortare. Om dvärgarna varit inbjudna hade de kunnat dela bord med killen i rullstolen. (Jag vet att det som förut kallades dvärg numer heter "kortväxt" men det funkar liksom inte i samiska sammanhang. Jag tycker att de istället borde heta "väldigt kort människa")

DO är en av de få statliga organisationer som yttrat sig kraftfullt mot två aktuella utredningar; Jakt- och fiskerättsutredningen och Gränsdragningskommissionen. DO anser att utredningen utgår ifrån kompromissförslag och inte från mänskliga rättigheter.

DO har under de senaste åren arbetat riktat mot utsatta grupper som till exempel romer och afro-afrikaner. Samerna är en av de grupper som står på tur och jag vill uppmana alla läsare, särskilt de samiska, att börja fundera över situationen. DO:s arbete kommer att hänga uteslutande på hur alerta vi själva är på att bidra med kunskap om faktiska förhållanden. Jag kommer att flagga här på bloggen när det närmar sig.

Under gårkvällens presentationer och samtal framgick det väldigt tydligt att DO:s arbete inte bidrar till särskilt mycket såvida gruppen själv inte deltar aktivt. Varken på DO eller någon annanstans finns samlad kunskap om samers diskriminering och upplevelse av diskriminering. Det är bara vi samer, och människor i vår närhet som kan berätta och det är viktigt att vi gör det.

Morgonen har också varit intresant, jag var på frukostmöte på Sveriges Tidskrifter, företaget XnX data presenterade VoiceXpress, ett intressant system för att skriva och styra datorn med rösten. Något som verkar spara mycket tid och underlätta. Titta in på www.xnxdata.se 

DO
www.do.se
Sameradions intervju av DO (text)
http://www.sr.se/sameradion/nyheter/artikel.asp?artikel=1040335


Samernas Riksförbund http://www.sapmi.se/webb/index.php

Victoria - välnärd på mat och nya pennor

Det finns risk att dagens blogg blir nästintill religiös. Jag har haft ett möte under förmiddagen med fem kvinnor som arbetar med en teaterproduktion som handlar om livets och samhällets förändring. Om hur själen inte alltid är i takt med livet runt om kring oss. Jag fick en metafor innan vi träffades. Det var en berättelse om ett skepp på havet. På skeppet fanns en kock, han hade en liten fågel i en bur. En dag tog han med sig fågeln upp på däck för att den skulle få flyga fritt. Men fågeln hamnade bakom skeppet och hur den än flög kunde den inte hinna i fatt. Kocken försökte förmå kaptenen att vända båten eller åtminstone sakna sakta ned. Men kaptenen lyssnade inte och fågeln blev tillslut bara en liten prick i horisonten.

Berättelsen handlar egentligen om samanhanget i livet och fågeln är vår själ. Vi har talat om detta med utgångspunkt i den samiska kulturen. Det är bara en pusselbit i det som ska bli den färdiga produktionen. Men det som slog mig var att genom den samiska kulturen har vi i Sverige fortfarande möjlighet att sakta ned. Vi behöver inte riva ned det samhälle som har byggts upp men vi har faktiskt möjlighet att ta tillvara på, och ge oss själva av det som livet bygger på; eftertanke, tid och samklang med naturen. Och det är inte lite.

I mitt vardagsrum brinner ännu tre ljus och de goda enegierna ligger som siden inom och runt om mig.

Victoria - over and out

Umeå aspirerar på att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Konstigt, hur man kan bli huvudstad och inte bara stad när man inte är huvudstad, nåja det var inte meningen att haka upp mig. Med anledning av det genomförs en hel del aktiviteter. Förra veckan bloggade till exempel samiska Lena Nilsson.

Läs Lenas blogg http://umea2014.blogg.se/lena_nilsson.html
Umeå 2014 www.umea2014.se

Victoria - ert kulturhuvud 2006

Den här Stand Up-kursen jag går är skitsvår! Man ska vara rapp och rolig och människor ska kunna identifiera sig med, eller skratta i desperation åt det man säger. Steget från att arbeta som föreläsare och artist är enormt. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att skala texter men här ska nästintill allt bort tills bara en eller ett par rader med det roligaste är kvar. Svårt, otroligt svårt!

Men det värsta är ändå identifieringsfaktorn. Jag tyckte att jag plockat fram en hel del bra idag. Problemet var bara det här med referensramar. Till exempel ser inte en storstadsbo felet i att någon beskrivs gå i högklackade gummistövlar på fjällvandring… och att en annan fjällvandrare skådas bärande på en stereo av bergsprängarmodell i utkanten på Sareks nationalpark ter sig inte heller särskilt underligt!

Enklast vore att resignera och koncentrera sig på att dra skämt om hur ens egen kropp ser ut eller om hur pinsamma ens föräldrar är. Men jag tänker inte släppa detta. Jag måste ta mig igenom veckan med det samiska perspektivet i behåll. Jag måste testa om man kan göra samisk Stand Up som hela Sverige kan ta till sig. Jag tror att det är så man plockar fram fördomar i ljuset och får dem att spricka.

Victoria - er same i klackeskor

Sameföreningen i Stockholm genomförde i helgen närmare 10 000 personliga möten, de flesta var positiva. Det måste göra skillnad!

Då och då händer det att samtal glider in på hur ovärderliga personliga möten mellan människor är. Inte minst när det gäller kunskap och förståelse för samiska förhållanden -oavsett om det handlar om renskötande eller citysamer. Möten, människa till människa, bidrar till en ömsesidigt förståelse för varandra. Det löser naturligtvis inte alla bekymmer men bidrar till att olika situationer blir mindre låsta och till att kreativ utveckling som kommer många till godo skulle uppstå. Vi borde mötas mycket, mycket mera!

I helgen deltog Sameföreningen i Stockholm i Världens längsta bokbord. Föreningen delade ut hela 1000 exemplar utan skriften Samer - ett ursprungsfolk i Sverige. Det är ett fantastiskt arbete! Bedömningen var att ungefär var tionde som gått genom föreningens tält tog emot en skrift. Det innebär att uppskattningsvis 10 000 människor mötte samisk kultur och de flesta möten var positiva.

Lagskildnaden för den samiska gruppen slår in kilar mellan renskötare kontra icke-renskötare och får samer att vända sig mot varandra. Men vi samer borde i större utsträckning bortse från det och gå våra egna vägar. Inte minst det arbete som sameföreningarna utanför renskötselområdena gör i form av informationsarbete är ovärderligt för den samiska gruppen - inte minst för renskötarna.

Runt om i landet genomför sameföreningar mängder av aktiviteter som resulterar i positiva möten med människor från det svenska samhället, t ex Samiska veckan i Umeå och andra kulturevenemang. Dessutom bidrar aktiviteterna naturligtvis också till att stärka den samiska gemenskapen.

Beställ boken gratis på www.samer.se

Victoria - saluterar föreningsentusiasternas idoga arbete

Jag brukar ju hävda att varje morgon när jag vaknar känner jag att det är just en same som vaknar. Men de senaste dagarna har det inte varit så. Efter sex veckor, eller vad det nu blir, verkar semestern ha trängt in totalt. Allt är som ett töcken av sol, blöta badkläder, tvätt, lite mat, mer tvätt, sjöben, sol, getingar, ett och annat vinglas och små lintottar. Och på morgonen vaknar bara en människa - ingenting annat. Möjligtvis är människan en mamma också men i övrigt bara vem som helst som vandrar på jorden. Jag grunnar lite på huruvida detta är svenssonlivet? Om det är helt enkelt är så här man lever om man inte sticker ut på något särskilt vis alls. Om man inte är same, eller för fet, för smal eller för homosexuell eller för… någonting annat.

Victoria - en fläck bland många andra