En sak är säker: att han där uppe i himlen har varit god mot oss när han låtit tre ensamstående damer i pensionsålder flytta in i varsin lägenhet i vår trappuppgång. Dessa kvinnor tycker mycket om barn och bor alla en bit från sin familj och sina barnbarn.

Och det mina vänner betyder att vi har tillgång till barnvakt för korta och längre stunder! Som de närmaste dagarna då jag jobbar borta samtidigt som min man har det intensivt på jobbet - och jag fick hämta lillen med feber från dagis. Oj, oj, oj vad skulle vi gjort utan dessa rara människor. Sån ska jag bli när jag blir stor; hjälpa föräldrar med barnpassning!

Nu ska jag ge mig iväg, först till Flen och sedan till Wien. So long!

Victoria - er fackelbärare för den samiska kulturen

Tack alla som kom till Nordiska museet i går kväll, det var väldigt trevligt. Jag gillar den behagliga formen med soffsamtal och det är märkligt hur fort en timme kan gå - tyckte i alla fall jag! Vi talade om att jojk är som ett fotografi utan kamera. Att fota med mobiltelefonen kanske är det moderna sättet att jojka. Hursomhelst, dessa har jag tagit de senaste dagarna - Varsågod!


Västerbotten i förrgår, vårtrinda vajor slickar i sig vägsalt i solskenet.

Stockholms skärgård i går, en vårsol som sken helt galet över vattnet. Det var en fantastisk kraft i marken som fullständigt knakar av livskraft och små gröna färger som gör sig redo att skjuta iväg uppåt. Själv satt jag på en sten och njöt av solen som sken i mitt ansikte och i kylskåpet har vårlökarna (och för all del även den gula löken) börjat gro.

Tips 1:
Glöm inte att det är alla hjärtans dag i dag! Ett tips - köp inte en nya saker, gör något trevligt för någon annan i stället!

Tips 2:
TV4:as Talang söker jojkare eller andra samiska/norrländska talanger som vill tävla om 1 miljon kronor.

Victoria - klurar på något trevligt till kvällen

Har lunkat omkring i långkalsonger och strumpläst hela dagen. Småstädar och nyser en aning, har känt att en förkylning varit på gång ganska länge men sköt upp den till efter nyårsföreställningen. I går - dagen efter - började jag krokna. Men det är för all del lite skönt att gå runt och skrota också. Jag har plockat mängder av kvarglömda julpapper, granbarr och skruvat fast en dörr. Dessutom läste jag en rolig grej som Samer.se skrivit om den planerade men ännu ej skådade sametingsbyggnaden.

Läs Nyårssaga från svenska Sápmi


Victoria - snörvlar och dammar

Jag har förflyttat mig en aning söder ut - till Avanäs vid Vindelälven. Vi har repeterat två dagar inför morgondagens nyårsshow i Lycksele. Det känns som att det kommer att bli en jättefin föreställnig så nu är det bara att hålla tummarna. Mer törs man inte säga dagen innan så att "ond-örat "inte hör och ställer till det. Tog en skogsprommenad tidigare idag, det som var tänkt att bli uppskattade tre kilometer blev det dubbla traskandes i två decimeter nysnö. Återvände svettig men nöjd.


Victoria - sammanbitet förväntansfull

Victoria Harnesk - Jojk & Samekultur befinner sig i ett paradoxalt läge, jobbmässigt går det bra men kontoret är torftigare än någonsin. Tidigare i höst åkte det ur klädkammaren och in i vardagsrummet. Där huserade det på ett gammalt skrivbord i ena hörnet. Nu har skrivbordet nomadiserat norr över och kvar finns - ingenting!

Datorn står på en pinnstol och en barnpall i plast utgör kontorsstol. Kring detta fashionabla kontor beläget på Lidingö fungerar golvet som arbetsyta och under tvättställningen och det lilla barnets lekbord i miniatyr finns ett förråd. Men det ÄR modernt att arbeta hemmifrån.

Dessutom blir man vig av att arbeta så här. Jag har ju saknat yogan i höst men mitt nya kontor kommer att råda bot på den stelhet som uppstått. Det kommer nog att visa sig att det finns fler vinster än så med det nya arrangemanget. Men i morgon bitti ska jag åka in till stan på möte.

Victoria - utstretchad och skön

Tallinn bjuder på många gamla vackra miljöer och hemstickade julklappar.
Foto: Victoria Harnesk

Det var skönt att åka bort ett par dagar. Tallinn är vackert och lite gammalt, jag har varit där en gång tidigare och det var roligt att komma tillbaka. Barnen tyckte om att åka färja, vi badade bubbelpool och handlade lite stickat. Men jag ska erkänna en pinsam grej: jag tar med flytvästar, jag tycker att färjorna är småläskiga!

Vi slog in julklappar när vi kom hem, då kom jag att tänkta på att första advent närmar sig och att julpyntet är i Porjus - 120 mil bort! Den moderna nomadens dilemma - julpyntet är på fel ort. Det var förra året som jag släpade upp allt till byn. Då blev det inte ens uppsatt så egentligen vet jag inte vad som är skillnaden. Som tur är har vi jullampan som aldrig blivit nedtagen, den sprider sin kärlek och frid för tredje året i rad!

Victoria - er julmysare i raggsockorna

I dag har jag hunnit med att skriva överallt utom på bloggen. Det är mycket på gång i samband med Nordiska museets Sápmi-utställning, jag koordinerar pressfrågor om den samtidigt som jag själv skriver andra reportage. Dessutom blev jag Pokad av Språk-Villle på Facebook. Denna i mitt liv nya händelse förbryllade mig. Pökad enligt Ronny och Ragges terminologi känner jag ju till men Pokad saknade jag helt referenser för. Eftersom jag är en dinosaurie som drumlar genom cybersfären kollade jag Språkrådets svensk - engelska ordbok. Poke översattes bland annat till "snokar (verb) rota i andras angelägenheter, lägga sig i; spionera".

Pokad var i samanhanget bättre än pökad. Men jag ville ändå få en förklaring av Villle. Lyckligtvis är han en lugn person som dessutom har försökt lära mig samiska. Han försäkrade att det är normalt och att det kan liknas vid ett vänskapligt "knack, knack, minns du mig?". Och det var ju både trevligt och lugnande! :) 

Vid min framfart över Internet såg jag också en rubrik, något i stil med att hellre vilja ha tid med att leva sitt "verkliga" liv än att hänga på Facebook. Och det är en intressant aspekt, Facebook erbjuder många kontakter men ja, jag vet inte?! Kanske finns det en anledning till att man har tappat kontakten med en del av sitt umgänge. Om jag har tid kanske jag läser hela den krönikan.


Victoria - har fått skavsår på ett finger

Tack alla ni som kom på min föreläsning i Akalla i går. Jag hade fantastiskt trevligt och sådant beror ju till största delen på publiken! Tack också till Föreningen Bibliotekets Vänner i Akalla som arrangerade och bjöd på tilltugg tillagat av Renprodukter i Sollentuna

I dag får alla som vet med sig att den ligger efter med korrekturläsning eller underlag till mig se upp!!! För idag är det - den stora artikelskrivardagen!

Gårdagens träning: käkmuskulaturen!


Victoria - er virvel på tangentbordet

Skrivkrampen håller i sig. I dag letade jag till och med på andras bloggar för att kunna länka till något intressant  som någin ANNAN hade skrivit. Det har aldrig hänt tidigare. Hittade ingenting, hoppades på att L8Lees fantastiska Lapplista skulle ligga ute. Det kanske den gör men jag hittade den inte. Sedan tänkte jag desperat ta ett stycke ur boken jag skriver. Men jag ville inte! Den bygger ju i sin tur på bloggarna. Dessutom nämar sig Lidingöloppet med fastlig fart. Och den enda som inte har upparbetat en faslig fart är jag! Men jag lovar att det blir massa annat gjort. Och det är ju bra. Kanske gör jag rent av allt som annars inte blir gjort när jag skriver.

Gårdagens träning: Ingenting utöver kamp med snabeldraken (Porjusord för dammsugare)!

Victoria - er fastvuxne same

En kvinna som varit ledig borde vara - utvilad! Men är hon det? Nej! Varför? Hon har städat, städat, städat och städat! Och hon är ännu inte färdig. Det verkar som att hela sommaren har flyttat in i hennes hem; sand, kalvöron och sunkiga badgrejor samsas i vart hörn med skolväskor, fingervantar och jojkattiraljer. Och i dag har hon dessutom bokat affärsmöten i detta hemskaste av träsk! Inte klokt. Bara att köra på den lilla stund som återstår. Tur att det ska göras radio och inte TV!

Victoria - er dammvirvel i den friska höstluften

Blä, datorproblem! Tog hela förmiddagen. Jag upprepar vad en klok kvinna sade: Bland det bästa med att vara anställd är att det finns andra som fixar datorerna. Håller helt med!

Nu är jag i alla fall igång. En bra sak var att jag städade skrivbordet och vardagsrummet när det nu inte blev så mycket arbetat. Skönt att starta en måndag med nystädat skrivbord, rent golv och fräscht defragmenterad hårddisk. Det är det jag alltid sagt: Så ska en vecka starta!

Märkligt bara att det börjar en ny arbetsvecka när man aldrig slutade jobba veckan som var, och inte heller kommer att sluta ens kommande helg. Tur att dagiset bestämde sig för att ha stängt i morgon så att det blir en dag ledigt då!


Victoria - er händige Hans

Gårdagens träning: joggat ca 1,2 mil

Ja, så satt man här igen!!! Det var det! Over and out helt enkelt! Men inte ut för nu är det kontoret som gäller. Men jag har bestämmt att det bara blir till lunch idag. Sedan ska jag njuta av solen och i kväll blir det nattåg till norrland för ett par möten. Bäst att köra på alltså!

Victoria - er svettfläck på kontorsstolen

Foto:Victoria Harnesk

Landade ett par dagar i bloggosfären, kollade runt vad de andra bloggarna hade för sig - inte mycket! Och i media - nyhetstorka... Så jag tar tåget söderöver, siktar på Stockholms yttre skärgård och tackar för mig i cyberrymden för en vecka igen!

Victoria - er blomma på sommarängen

Märkligt men sant; när jag tittar mig omkring befinner jag mig i västerbottens inland. På en vacker höjd invid Vindelälven, runt om finns tallhedar och en gammal ladugård. Omtöcknad av sommarens brist på dag, natt och rutiner har jag knappt en aning om hur vi kom hit. Vi har nog varit här ett par dagar jag och barnen, men det är svårt att hålla koll på tiden. Har plockat en och annan svamp, klurat på idéer och umgåtts med min kloka faster.

Små, små fågelungar gapar och piper hungrigt i bona. En del hörs från skogen, den grå flugsnapparmamman har sina små i en gammal konservburk. Svalan har bråda dagar att mata högt under ladugårdens tak, sorgligt nog dödsstörtade två av hennes ulliga och övermodiga ungar idag. Själv bor vi i en liten timring nedåt älven, där är rofyllt men inte ensligt för här finns tusentals myror. Dessutom har jag fått fatt på ett trådlöst nätverk invid foten av en tall, där kan man surfa och kissa samtidigt, bara att hålla tummarna för att regnet håller sig undan!

Victoria - er funderare under svalans bo

Jag minns att förra året på midsommarafton var jag ute och joggade på morgonen, sedan åkte vi ut med båten i Stockholms vackra skärgård och dans runt midsommarstång på Storholmens dansbana. I år attackerade jag och min barndomskompis träd med motorsåg och yxa i skogen. Det blev en härlig norrländsk midsommarafton med mygg och midnattssol långt ifrån lövade midsommarstänger och dragspel. Vi blandade det med lite stockholmstradition med silllunch och mycket mat samtidigt som vi barkade av kåtastänger och stänger till annat. Så bra att man inte behöver välja bara det ena eller det andra!

Och barkandet har vi fortsatt med i soliga dagar och fler ljusa nätter, nu återstår bara åtta stänger, det fixar vi nog under dagen.


Victoria - med stärkta underarmar

Det är inte helt lätt att blogga norr om Dalälven... Jag undrar vad det blir av alla färdigformulerade tankar som inte åker ut i cyberrymden. Går de bara upp i rök? I början blev jag arg när det inte fungerade. Jag tror inte att jag blir det längre -  åtminstone bryr jag mig inte om det.

I dag ska i alla fall två tappra kvinnor med var sitt barn ut i skogen och hämta kåtastänger. Jag har tittat ut en bra plats med raka tunna björkar där skogen behöver gallras ur och markägaren har tillfrågats (mycket byråkrati för att kunna resa upp sin lilla kåtaduk). Nu återstår bara en aning svett och så hålla tummarna för att den nya lavvuduken hinner fram innan vi åker till fjälls nästa vecka.

Såg, motorsåg, yxa, sekatör, myggmedel, kåsor, kniv, korv, extra kläder till barnen, tändstickor, kaffe, Festis, mackor, papper, spännband, plånbok, telefon... Och så ber vi att få slippa regn!

Victoria - er barnafot i skogen

Fotade denna enorma båt som vi mötte i helgen, den fyllde tillsammans med massor av andra båtar Värtans vatten i segeltävlingen Lidingörunt. Ingen höjadarbild med mobiltelefonen men en desto härligare dag!

Alltså vi deltog inte i tävlingen utan var ute i helt andra ärenden - sopsortering!

Mer och bättre seglingsbilder på Lidingö Segelsällskap


Victoria - er fjäder på böljande hav

Vilket fantastiskt roligt uppträdande jag gjorde i går kväll! Synd att jag inte kan skriva om allt jag tar mig till. Men ha, ha, ha! Jag skrattar fortfarande. Oj, oj! Hi, hi hi! Det blev lite practical joke och sånt är ju för kul!

Nej, nu ska vi packa oss i väg till stugan och fixa med grovsopor. Vi har fått en ny stuggranne, Ann Söderlund, hon som hade dom där underbara föräldra/barnprogrammen och har en massa egna barn, hon ser så himla mysig ut. Jag har inte träffat henne men förutom det mysiga intrycket verkar hon vara en rackare på att fälla träd. Jag tror att hennes man bloggar och skriver eller liknande, men jag vet faktiskt inte. I kväll blir det i alla fall schlager på storbild. Nu ska jag surfa fram texten till The worrying..., äh sjutton vad jag är kass på engelska! Hur ska jag kunna surfa fram något som jag inte ens kan stava till. Jag får söka på The Ark helt enkelt. Eller på Ola Salo som ju var och varannan påpekar blir samma även om man råkar stava baklänges.

Heja The Ark!

Lite senare: Det verkar omöjligt att hitta text till den låten men kolla den här videon med dom bästa klippen från The Arks väg mot den svenska segern. Nu håller vi tummarna för resten!


Victoria - på väg mot sopor, hav och nedsågade träd

Det går bra det här livet, man har överlevt årets majbrasa - igen! Jättetrevligt var det, lite annorlunda för all del. Det var Schlagerfest, vilket var lite oväntat på den lilla orten eftersom det inte är dags för schlagerfinalen ännu. Men det visade sig vara ett bra tema som drog mycket folk från när och fjärran. De inhemska killarna gjorde stora ögon när mängder av vackra tjejer anlände i parti och minut. Stämningen var på topp med dans och bra musik. Men tjejerna hade bara ögon för varandra... Bygdens killar bestämde snabbt att de också var flator - för de gillade också bara tjejer!


Victoria - er glöd i natten

Uppsala bjöd på en sommarkväll igår. Människor flanerade, träden hade smyckat sig med rosa blommor och vattnet glittrade. Men en liten intresserad skara trotsade restaurangernas utsmugna bord och kom för att lyssna på samisk kultur. Jag hade mycket trevligt och träffade på en del tidigare bekantskaper och något så spännande som bloggbekanta - superkul att få ses live!

Dessutom fick jag prova nåt som jag måste berätta om för det var så smart: en mikrofon med sändare till en hörapparat. Helt enkelt en mobil personlig hörselslinga! En sådan skulle jag skaffa om jag hörde dåligt. Jag undrar bara om man kan samsända till många olika apparater eller om man kanske måste ha tjugo små mikrofoner om man har tjugo lyssnare med sådan mottagare. Hmm, jag borde ha tänkt på att fråga om det!

Café Ofandahls var ett anrikt och vackert fik men ett trevligt ägarpar som spenderar en hel del tid i fjällen och känner en del samer. Dom bakar underbart bröd och jdär jag kommer att stanna till nästa gång jag har vägarna förbi Uppsala. Ja, kanske inte nästa gång för då åker jag bara just förbi påväg mot norrland.

Det enda sura var en parkeringsböter som jag lyckats kvalificera mig för trots att jag ägnat massa tid åt att söka rätt på en laglig plats, kontrollfråga den som parkerat bredvid (men jag borde ha frågat den på min vänstra sida istället för den slapp böter) och dessutom parkerat så långt bort att jag fick promenera tio minuter (vilket i och för sig inte gjorde något)- Blä!

Nej men hej hopp! Nu ska jag kolla av mina tio tusen mail och sedan intervjua tänkbara förbundsdirektörer för Samernas Riksförbund. Nej, Malin ska inte sluta men vi skiljer direktörsdelen och det juridiska för att få en rimlig arbetsbelastning.

Victoria - er sol bland molnen

Ungefär här gifte vi oss en magsik sommardag när myggen tystnade och molnen skingrades. Prästen välsignade ringen mot himmelen i guds vackraste av rum. Utsikt från Pålno mot Ritsemsidan, till höger syns det mäktiga Akkamassivet, sveriges högsta fjäll från fot till topp. Foto: Mats Gällman.


Städar och packar, fixar och donar! Uppträdande i Haninge i morgon och sedan direkt in i bilen för att påbörja 120 mil mot - norr! Snö och sol i fjällen ska bli underbart. Har bestämt mig för att det ska bli sol. Hör du det solen!

Victoria - känner redan solen mot huden

Tillbaka i stan! Arvidsjaur var vackert med snö och åtta plusgrader. Nu rycker det verkligen i fjällsnerven. Två gånger inom en vecka har jag varit upp och nosat på de vackraste av snöklädda vyer - bara för att stiga upp innan klockan sex och ge mig av. Frustrerande!

Arvidsjaur www.arvidsjaur.se
Åre http://www.holidayclub.se/

Hur som helst köpte jag Sofia Jannoks nya skiva Cheaskat på Monika Unnes fina affär (Jag måste fixa samiska bokstäver så jag kan skriva ordentligt. Vet någon vart de finns?), strax ska jag slå på den och lyssna.
Monikas affär http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=55222&cat=1&pageIndex=0
Sofias skiva http://www.kelkoo.se/b/a/ssc_150401_white_ceaskat.html (fast den var billigare hos Monika U)

Jag såg att Sameradion den 2 april kommer att göra förändringar i sändningarna över Stockholm, så här skriver de:

"Den 2 april genomförs en förändring som påverkar dig som lyssnar på Sameradions sändningar i Stockholm. Alla våra sändningar, med ett undantag, kommer ni att kunna höra i P2 riks på frekvensen 96,2 över Stockholm. Undantaget är fortsättningen på vår morgonsändning mellan 06.50 och 08.00 som ligger kvar i P6 på frekvensen 89,6."
Sameradion http://www.sr.se/sameradion/

Nu har jag sett reportaget på www.samer.se. Det var ju inget att oroa sig över, bra faktiskt!

Victoria - på väg mot ppp pp påååsk!!!!

Gårdagen var otroligt märklig. Min plan var ju att satsa på att få slut på en massa dåliga samveten. I stället fylldes dagen av ändrade planer på många plan. Och så ringde Singelkarriärtjejen och förslog att vi skulle gå på mässa. Efter en snabb blick på högarna  tackade jag ja. Pliktskyldigast sprättade jag ett brev innan jag drog i väg likt en skållad råtta.

Innehållet förvirrande mig. Brevet kom från Arbetsförmedlingen och innehöll det torra budskapet "Victoria - sök jobbet som projektledare för Skandia Mäklarna så att de kan bygga ett nytt intranät. Annars måste vi rapportera till a-kassan och du kommer att bli fattig och mager!".  Jag läste vidare i arbetsgivarens kravspec "Optimistisk och glad" förväntades man vara. Glad och optimistisk må väl vara men några tekniska kunskaper i webbapplikationer har jag aldrig märkt av. Och såvida jag inte missat något väsentligt är jag varken arbetslös eller lever på a-kassa!

Jag knölade ihop det torftiga hotet och kastade det. Tänkte med ett snett leende på den gången AF hade registretat mig som "verktygsupphängare" i sin databank över kompetenta arbetare. I dag har jag knövlat upp brevet igen. Bäst att ringa och kolla läget.

Singelkarriärtjejen plockade upp mig i sin snygga tjänstebil. Hon letade i sin handväska av modernt jätteformat och fiskade fram ett läckert rött etui, sedan sade hon med låg röst:
- Titta, det här är någonting alldeles nytt!

Jag lutade mig förväntansfullt över den lilla asken som öppnades med ett klick! Där i låg en bettskena mot gnisslande tänder i rödlackad plast. Jag blev lite överrumplad men Singelkarriärtjejen log.
- Snygg va? Man kunde välja på rött eller blått. Det är tandläkaren som gör dem.

Inom mig såg jag henne framåt kvällen, iförd röda underkläder, med hårdlackade pumps i rött, leende med denna matchande bettskena. I nästa andetag fortsatte hon bubbla ur sig om en kille på gatan som fångat in henne och talat om hur snygg hon var. Shit! Sånt slutar hända i samma stund man blir hemmafru tänkte jag. Vi passerade Polishögskolan och snabbspanade på några träningsklädda polishunks som hängde vid busshållplatsen. Vi konstaterade att det är uniformen som gör mannen men att det ändå kan vara ett ställe att ragga på. För dem som inte är gifta alltså. Men Singelkarriärtjejen försäkrade mig om att det är de gifta som är värst! För tredje gången förvånades och förskräcktes jag.

Fylld av dagens energi blev jag dumpad på en busshållplats. Singelkarriärtjejen hade inte tid med mig längre, hon skulle vidare på nya hippa äventyr. Det fick bli bussen sista biten hem.
- Vart ska du? frågade chauffören.
- Öh, ja! Ja, kanske till Torget, svarade jag åter förbryllad för biljetterna räcker ju en hel timme.
- Ska du till Torget eller till Vägen, fortsatte chauffören.
- Till? Jag vet inte. Kanske Torget, det beror på om jag ska handla eller inte, svarade jag.

Lätt irriterad över att jag varken kan bestämma mig eller ens verka som att jag bestämt mig försvann jag till en plats långt bak. Vi susade över Lidingöbron, bussen stannade vid Torget och chaufförens röst hördes ur högtalaren:
- Har du bestämt dig?

Tiden stannande, allt blev tyst, med undantag från ett diskret fnitter från ett par ungdomar. Resenärerna tittade åt alla håll tills tjugo ögonpar fastnade på mig som nickade förläget och avslöjande.
- Vi kan vänta med bussen medan du handlar, fortsatte högtalarrösten.

Skratten spred sig och ökade i styrka. Jag gled rödflammande ned från mitt säte och vinglade fram till chauffören som vid det laget börjat köra igen.
- Öh, jag måste hem och reka i skafferiet, mumlade jag.
- Men du är ju så söt att du kan fylla hela skafferiet själv, sade han.
- Eööhh, jaha, hm, svarade jag klyftigt och funderade över om han raggade på mig eller inte.
- Kom ner och åk med mig om en timme igen, log chauffören när jag klev ut genom dörren.

Sånt där borde vi säga oftare till varandra, tänk sådan glädje det sprider! Dagen slutade inte där men resten behåller jag för mig själv ;)


Victoria - ert förvirrade leende i luftströmmen efter en förvinnande buss

Skandia Mäklaren söker... http://platsbanken.ams.se/direkt/74/070319,170100,240907,11,999174.shtml

I dag skall mina fingrar smattra med annat textmaterial än detta. Som vanligt har jag skjutit upp och skjutit upp, fått kreativa ideer som jag dragit igång, skjutit upp annat och nu sitter jag här i ett gytter som måste redas upp, benas ut och skickas vidare! Häpp, full fart framåt!

Victoria - over and out

Utmattad och nöjd efter en intensiv gårdag! Jag har träffat så många intressanta och intresserade människor att det går runt i huvudet. Norrköping är vackert. Jag ska spendera mer tid där nästa gång, det lovar jag. Jag hade turen att få skjuts med en auktoriserad guide så jag fick lite inspiration. Mysigt och mycket människor var det på Cresendo.

Perrongen i Flen är antagligen bland det svenskaste man kan uppleva. Bortifrån Konsum hörs ljudet av dragspel, på grillen kan man köpa kebab och tåget är tjugo minuter försenat. Inne  i väntrummet på det stora stationshuset luktar det öl, tre överförfriskade män huserar så att alla irriterade resenärer tvingas vänta utomhus. Men det ena fyllot är lyckligt, hans öl innehåller ofantliga 8,5 procent alkohol, han har handlat billiga cigaretter han tar 120 kilo i bänkpress, det vet alla på perrongen nu.

Snön faller sakta över spåren, stora målningar föreställande pampiga gods, sjöar och stolta spårvagnar pryder banområdet. Intill står en rödmålad byggnad i trä med igenbommade fönster. Plötsligt bryts tystnaden, tre starka ljus närmar sig med sådan hastighet att det enda jag kommer mig för är att spärra upp ögonen. Marken skälver och tiden stannar till när X2000 likt en rytande rymdorm kastar sig förbi stationen.

Victoria - er globetrotter i Sverige

Det senaste dygnet har varit underbart! Kulturhuset i gårkväll var fantastiskt roligt och välarrangerat. Särskilt imponerad blev jag av Anna och Frida Snell, Frida var grammisnominerad 2003 som årets kvinnliga pop/rock med sitt album Black Trillium. Jag förstår varför: Grymt bra tjejer! En annan supergo och duktig kille var Ville Niskanen, minns ni den rödhårige killen som åkte ut från Idol och sedan fick ett skivkontrakt! Han svängde loss med bandet MUST i disko och moden musik; inte tokigt alls! Och hur gick det för mig själv då? Det får någon annan svara på men publiken var härlig och i såna stunder kan man bara konstatera att det är magiskt att stå på scen!

Eftersom jag var gränsänka över kvällen smet jag i väg till L8Lee, drog en öl på en bar med ett underligt fågelnamn, drack the halva natten, sov över i hennes gustavianska säng-soffa och käkade frukost halva morgonen. Jag har lyssnat till skivorna som L8:a skrivit om på sin blogg, löst livsfrågor och återvänt hem som en hel människa. Riktigt najs! Nu är jag redo att vara en bra fru och mamma i långa tider framöver! Av L8:as blogg att döma verkar också hon fått ut något av umgänget…

Victoria - er och starkare än någonsin!

Bloggar
L8Lee http://l8lee.blogspot.com/
Ville Niskanen http://ville.webblogg.se/
En annan Villle (med tre l) http://villle.com/
Om Frida Snell idag http://www.umea.se/ungstudent/studentstaden/genomfordaarrangemang/september/fridasnell.4.7f72e05d10d356aab34800011177.html

Packar ihop, ska krypa till kojs. Måste åka på ett möte i Gällivare i morgon, 240 mil över dagen, tur att det finns flyg. Naturligtvis fick lillen feber... Hur är det dom brukar säga... "alla de här dagarna som går, det är det som är livet". Ja, man får passa på att njuta!

Victoria - ert liv ovan molnen

Det finns nog inget som värmer ens hjärta så som när man ser sin man ta hand om barnen. För en liten stund sedan stod jag och såg ut genom fönstret. Utanför stod två overallkklädda killar - en liten och en stor. Det stora borstade snön av den lilla och lyfte upp den lilla. Åhh, vad tårögd man kan bli för ingenting. Dom är det bästa jag har.

Just när man blir ensam kvar och sista dammråttan sjunker undan i hörnet efter morgonkaoset är det lätt att känna så. Jag jobbar ju hemma och brukar lite symboliskt öppna balkongdörren, medan det drar kallt efter golven tar jag på mig ytterskorna. Då känns det nästan precis som att man själv också gått iväg på jobbet.

Men jag har två roliga arbetskompisar; Gry Forsell och Adam Alsing heter dom. Vi har en väldigt okomplicerad relation. Tröttnar jag på deras flabbande stänger jag bara av - radion. Nyss berättade Alsing om en undersökning från USA som visade att den absolut snuskigaste platsen i offentlig miljö är; inte handtagen på toalettdörrar utan handtagen på kundvagnar. Urk, handskar rekommenderades!


Mix Megapol http://www.mixmegapol.com/888.aspx

Victoria - med varmt hjärta och kalla tår

Man vet att det är sista dagen på semestern när man lyckas få varmvatten ur duschen. Vi packar för fullt. Det är konstigt men allas resväskor verkar ha krympt i värmen. Nu ska vi hem och drömma om både det vackra och svåra i Thailand. Om blå vatten, kryddstark mat och små blomsterpojkar som dansar go-go med hokerserna långt efter midnatt. Snyft jag vill adoptera alla stackars barn... Den underliga musiken och bönerna fortsätter ur buskarna. Jag vet inte vad jag ska tro längre. Det har varit starka veckor. Jag har både skrattat och gråtit åt livet. Jag vill åka tillbaka någon gång, har fått kontakt med en jättefin familj som äger fyra hästar bara en bit från mina svärföräldrars hus. Nästa gång ska vi rida med dem (syftningsfel, alltså inte rida ut med svärföraäldrarna, red förvisso med svärfar så helt fel blev det ändå inte. Men, ärsch...) . Det kommer att bli jättemysigt, undrar bara när?

Victoria - den som väntar på vykort från mig väntar förgäves

Scchvung, fläpp, spläsh!
- Ååååå! Nu djävlar ska ni se!
- Inte svära mamma!
- Mmm, åh, mhrrrrrmm. Va? Nej, självklart ska man inte svära lilla gumman...  Iiiiiiiiäääääck!

Scchvung, Spläsh…
- Ooooo, hjälp, vad halkigt också!

Scchvung, spläsch med den långa golvrakan under taken i det lilla badrummet och…och spläsch på golvet. Där satt den. Eller nej, där flög den. Fast nedåt.

- Yes! Yes! Men vart fan for den?
- Mamma, inte svära!
Jag känner hur det större barnet myndigt spänner blicken i mig.

- Ödla mamma! Ropar den lilla killen, han myser i skräckblandad förtjusning och klappar händer.

- Ja, ödla. Mamma har slagit ned ödlan. Men vart fan for den!????

Jag hoppar runt på det hala golvet med vild blick. Mitt hjärta bankar, jag hör hur det bankar. Ingenstans, den finns ingenstans!

- Vart faaa..?, öh, jag menar vart tog den lilla ödlan vägen?

Inte svära så barnen hör och inte se hysterisk ut men vart är du ditt blekskinnade lilla äckel?

- Ödlan borta!
- Ja, borta! Men vart? Den landade ju… i duschen… Ödlan är borta!

Shit den måste ha dragit ner i vårat avlopp. Gör dom verkligen det? Den är säkert skitförbannad… Svälj, se bara lugn ut så att inte barnen blir rädda i onödan för ofarliga djur. Tänk på att du inte är ensam Victoria.

- Kom nu barn. Nu har mamma fixat! Kom nu lillen. Nu! Vi bajsar på den andra toaletten idag, den är ändå mycket bättre. Det har jag alltid tyckt.

I går jagade jag en salamander i 35 graders värme på vår toalett. Dom äter i och för sig upp myggen så det kunde vara en poäng att ta med ett par stycken hem. Men jag vet inte… det är lite ofräscht. Dagen innan hade ödlans polare ömsat skinn på diskbänken. Och dagen inan hade någon av dem kakkat vid mitt vattenglas.

I dag duschade jag det snabbaste jag kunde med blicken stint riktad mot avloppet, livrädd för att få tvål i ögonen den allra minsta sekund. Snart ska vi ut på stan. Om vi bara kommer förbi geccon med tagghals som regerar vår entrétrapp med ett järngrepp…

Victoria – er ännu levande krokodiljägare i asien

Livet i byn är behagligt. Igår kväll när jag var ut med soporna såg jag ett fantastiskt norrsken över himmelen. Eftersom familjen redan sov sött i sina sängar, eller snarare i vår enda gemensamma säng med fjädrar som trycker mot ens revben, följde jag vägen som leder bort från byn. Normalt är vägen inte uppskottad. Men häromdagen var pappa där med traktorn och röjde upp. Det finns en renhage ett par kilometer bort och där har vi våra renar nu. När jag passerat den sista gatlyktan omslöt mig mörkret och de höga granarna sträckte sina snötyngda grenar upp mot norrskenet som dansade och vred sig över himlavalvet. 

Trollbunden och tyst lyssnade jag till det knastrande ljudet från skådelpelet ovanför mig. Sådana stunder är magiska och jag var glad över att jag inte vänt om och gått in igen när jag stängde soptunnans lock en stund tidigare. Stående i skogen funderade jag över om det är sant att norrskenet kommer när man visslar. För ett ögonblick tänkte jag försöka. Men så blev jag feg, vi har ju växt upp omgivna av laestadianer som predikat att också "Hornper" kommer på sina klövar om man visslar. När jag var liten var jag rädd för norrskenet också. Jag knep ihop läpparna, försökte låtsas som att jag inte var rädd. Herregud jag är ju en modern och upplyst människa som fattar att inte satan kan komma fram ur skuggorna runt träden! Eller, kan han det…? Så generande pinsamt! På trots gick jag femtio meter till innan jag vände om.

Väl hemma var det skönt att krypa in under täcket tillsammans med de andra. Å vad jag älskar familjebäddar där man kan ligga nära sin pruttande bebis och sin snarkande gubbe - såna som dom håller Hornper på anvstånd!

Patricia Cowern är en engelsk kvinna som bosatt sig i Porjus för drygt tio år sedan. Hon fotograferar de mest fantastiska norrskensbilder man kan tänka sig. Hon har köpt det gamla järnvägsstationshuset vid stranden just nedanför inlandsväg 45, öppnat fotogalleri i en järnvägsvagn och driver ett mysigt vandrarhem. Har du inte möjlighet att besöka Arctic Colors galleri kan du alltid titta in på http://www.arctic-color.com/

Victoria - er skräckslagne norrskensspejare

Det tar sig sade mordbrännaren! Vi har tagit oss upp till Porjus, fått upp två arbetsstationer. Lyckats med Internetanslutning på den ena, rivit en halv köksvägg på nedervåningen och varit på första inskolningsdagen på dagis med den lille. Inte illa om jag får säga det själv. Hela rockaden är första stegen i att få ett friare liv där vi kan bo i norr och ha riktig vinter på vintern. Sommarmånaderna tänkte vi tillbringa i Stoclkholms skärgård. Det återstår en del del pyssel, som till exempel att begripa sig på den nya telefonen. Jag är på den nivån att jag lyckades få upp luckan till kameran härom kvällen...

Nu ska jag ta mig en titt på skoldebatten som verkar hålla sig i liv här - spännande!

Victoria - en snöflinga i luften

Stora snöflingor virvlar genom luften, ett tjockt snötäcke ligger över bilen. Borta är gårdagens klara vackra vinterväder. Det är dags att ge sig av och lämna fasters varma hem. Det har varit mysigt att stanna till lite längre än vanligt. Men nu ska vi åka upp och se till huset i Porjus.

Victoria - påväg mot bilen igen

Det blev en underbar helg. Ett dygn på tu man hand var som ett helt liv. Som att ställa bak klockan ett par år. Vi har inte velat semestra utan barnen. Halva glädjen är ju att se och låta dem uppleva saker. Nu gjorde vi en minisemester, det kan jag verkligen rekommendera. Lite vuxentid, bara jag och gubben, jag hade nästan glömt hur mysig han är. Man blev lite nykär.

Tidigt på lördag morgon steg vi in på Centralbadet för bad och massage. Gudomligt! Efter lite shopping, vila på ett vackert designat hotell och italiensk mat styrde vi kosan mot Cirkus och Mama Mia - vilket drag! Verkligen toppen! Innan vi stöp i säng hann vi med ett par barer.

Sista anhalten var Dubliner en ställe där det brukar kunna vara riktigt bra drag. I baren hamnade jag vid en långhårig snubbe som pratade engelska. Till och med jag som inte är någon inbiten hårdrockare förstod att jag mötte en legend när det visade sig att den övervintrade rockersen var Steve Harris, Janic Gers, basist och mannen bakom Iron Madens låtar.  Shit hans burriga hår nuddade min kind, tänk om jag blir transformerad - så där som Spindelmannen - jag kanske blir värsta poeten nu…

Med detta i bagaget ska jag ägna dagen åt genrep på JazzÅjojk och kurera halsen den är inte riktigt bra ännu. Men det kan inte hjälpas.

Iron Maden http://www.ironmaiden.com/homepage.php?section=0&subsection=0
Dubliner http://www.dubliner.se/
Jättebra priser på hotell http://www.hotellwebb.com/index.php

Victoria - med Steve Harris DNA

Jag är inne i en kreativ period. Antagligen är det ångesten över att JazzÅjojkpremiären är farligt nära som står för utveckllingen. I dag är ska vi repa nästan hela dagen, sedan är det bara genrepet kvar. Men jag har ont i halsen, har haft det i flera veckor och det har blivit värre. Halsont och ansträngning kan förstöra stämbanden, se bara hur det gick för Carola. Hon har sångförbud. Hon kanske har råd att ha det men det har inte jag. Jag lagade till en brygd på blåbär, lime, tre vitlökar, honung, äpple och älgört efter den desperata prinsipen man tager vad man haver. Det luktar väldigt mycket vitlök nu.


I helgen skrev jag om mellansnacket, kortade ner ganska mycket och formulerade om. Det är vådligt att göra det så tätt inpå. Innan jag gjorde om hade jag testkört dsnacket fyra gånger och det hade börjat sätta sig. Men jag var inte riktigt nöjd och då måste det göras om. Efter dagens rep är det bara genrepet kvar.

Det är svårt att memorera de samiska texterna eftersom jag har ett taskigt ordförråd och inte vet ordagrant vad allt betyder. Dessutom verkar jag ha blivit utsatt för ett attentat - alla mina tre samiska ordlböcker är borta sedan minst en månad tillbaka. Det har placerat mig i ett vakuum. Jag befinner mig i ett svart språkhål där jag svävar omkring hjälplös utan att få kontakt med någonting. Jag måste ringa till mormor och få ordning på vad alla ord betyder. Tyvärr finns det ett moment 22 med mormor. Hon är inget vidare på att förklara innehåll på svenska. Det är just därför hon är så bra på samiska.

Jag har gjort en liten omstart i mitt liv. Jag ska göra färdigt en eller ett par saker istället för att ha jättemycket halvfärdigt. Såg taktiken på ett TV-program med Ann Söderlund och det skapar faktiskt stor tillfredställelse att göra så. Fast jag har bara levt efter det ett par dagar ännu. Det konstiga är att när man gjort en sak färdigt känner man sig så duktig att man glatt tar tag i nästa. Och nästa. Och nästa. Men sen tar kraften slut. Jag såg att Ann Söderlund och hade köpt stuga på Storholmen där vi också håller till.

I alla fall ledde det till att jag bland annat tog mig för att mäta upp mönster från en gammal Rakas så att jag kan sy ett par nya. Rakas är ett sovtält som man spänner upp inne i kåtan för att få avskildhet från råttor, rök och resten av familjen. Namnet rakas måste härstamma från ordet rakas som betyder kärlek. Så det är helt enkelt ett kärlekstält. Otroligt vackert!

Victoria - i ett moln av vitlök

Som vanligt pendlar mitt liv mellan våldsamt kaos och tillfällig tystnad. Efter åtta intensiva dagar har släkten rest hem norröver. Kvar sitter jag, med mina minnen och en liten hög av dammråttor.

I helgen arbetade jag ett par timmar, ja räknar man den faktiska arbetsinsatsen så arbetade jag ynka 1 timme och 30 minuter fördelat på två dagar och sex tillfällen. Men i alla fall. PG Idivuoma, ordförande i SSR, och Lis-Mari Hjortfors som är etnolog, (Lis-Mari arbetar också med att utforma Skansens nya informationsplats om samer) deltog också. Det var härligt att ha kloka och kunniga människor vid sin sida. Det blev många glada skratt och samtal med människor som slog sig ned runt elden i kåtan på Skansen. I en lavvo, tältkåta, bredvid serverade Saariv Suovas, rökt renkött ,i Pitabröd.

Victoria - ännu doftande av rök

Mmm, det har blivit vinter i Stockholm. När jag tittade ut i morse hade gårdagens snöoväder lagt sig och solen strålade över ett vackert vitt snötäcke. Det ser ut ungefär som en aprildag i Porjus. Nu gäller det att passa på och ge sig ut innan allt försvinner och förvandlas till en geggig smörja.

Som tur är har vi lite ärenden som behöver göras, bland annat måste bilen hämtas från en parkering där den blev kvar i går när det var trafikkaos och min gubbe fick gå en dryg halvmil i ovädret. Själv kämpade jag med att få in blommorna från balkongen och skörda årets sista persilja, oregano och purjolök.

Victoria - er snögumma

I dag blir det en tjejig ångestblogg. Gillar du inte ångest går det bra att hoppa över den. Jag har egentligen en hög halvskrivna, smarta bloggar som jag kunde putsa till och slänga ut. Men jag tänker inte göra det, jag vill skriva blaj, blaj. Mitt halvtunga sinne beror på att jag läser en bok av Eva Dahlgren. Att närma sig ett träd heter den. Eva Dahlgren skriver underbart och minimalistiskt, det blir underligt nog ändå målande. Men hon har ett sinne som är ganska tungt. Blandat med en betraktande humor som får en att skratta högt mellan varven. Jag tror att hon dricker en del vin också. Resultatet av läsningen är att man övergår till att bli en tungsint skapare med skrivkramp - precis som Eva Dahlgren. Har ni tänkt på att när man läser något eller ser en film på bio så går man in det så att man nästan blir personen i filmen under timmarna efteråt. Man blir lite cool, går lite slängit eller skjuter med fingret mot någon. Jobbigt och patetiskt. Men lite kul också.

Men tillbaka till min ångest. Jag har ett större arbete som borde vart klart för veckor sedan. Det är inte konstigt att man får ångest av sådant. Det behöver man knappast ta Eva Dahlgren till hjälp för. Å ena sidan märker jag att arbetet tjänar på att få mer tid - men det gör ångesten också. Det hemskaste är att andra väntar på resultatet. Dom tror nog att jag är en slarver som inte bryr mig. Men det är tvärt om, det är därför det gått i baklås. Prestationsångest tror jag. De senaste dagarna har jag dock fått fart och skriver som fan. Men det beror bara på att jag har panik över nästa grej - vi börjar repa inför JazzÅjojk turnén på torsdag. Det blir så definitivt. Jag får spader, blir rädd att inte kunna prestera något. Har en massa bra idéer men borde ha förberett dem. Fan, fan, fan! Disciplin. Disciplin skulle föra mitt liv framåt. Hade ju en idé om scendekor som jag skulle fixat i Porjus men glömde bort det. Illa!

I dag är det Trollfest på dagis. Självklart hade jag glömt bort det. De som ville fick klä ut sig, jag hade kvar lite ångest sedan lillen fick gå utan tomtedräkt på luciafesten förra året fast han hade en hemma. Och lite ångest för att jag inte skaffat något fint åt honom till klassfotot - i år heller. Hur kunde jag glömma att många barn på Lidingö har sidenslips och pärlhalsband en sån dag? När jag påminndes om trollfesten igår blev det tomt i hjärnan. Jag hade ingen aning om hur ett troll ser ut, i våra samiska folksagor finns bara Stallo och hans fru. De är stora dumma, hemska figurer med ringar i öronen som äter små barn till frukost. Jag vet att en del funderat på om det egentligen inte var svenskar - eller birkarlar. Men det finns de som påstår att John Bauers troll var samer också.

Dagispersonalen föreslog till min man att vi bara kunde låta bli att kamma lillen - men det gör vi ju ändå aldrig. I natt vaknade jag och visste svaret. Så i morse steg jag upp lite tidigare, vilket var tungt eftersom jag var vaken och tänkte i natt. Jag tog fram symaskinen, plöjde igenom lådor i förrådet efter en begagnad grå barnt-shirt, lite tyglappar, garn och en gammal kapuschongsnodd. På en halvtimme hade jag förvandlat alltsammans till en jättesöt överdragst-shirt med fastsydda lappar och en svans med tofs och blå rosett. Sedan gick jag och lillen ut i skogen och gjorde varsin fin höstdekoration av kottar, grenar och nypon i en kruka. Nu ligger jag på duktighetsplus igen! Men bara på dagis.

Victoria - ert troll vid datorn

Jösses vilken dag - och halva är kvar ännu! Den började ganska tidigt med en frukost på Mc Donalds, inte direkt hälsosamt enligt vad jag kan förstå men faktiskt rätt mysigt. Sista slurken av mitt kaffe i pappmugg drack jag på Skansen innan morgondimman lättat och grindarna öppnat. Jag var där och kollade första fullskaliga prototypen på den nya samiska informationsplatsen. Jag kände mig riktigt kulturell och passade på att spana på lite statyer när jag därefter begav mig till ett möte på Nordiska museet som också bygger ny samisk utställning.

Till dunder och brak återvände jag hemåt efter mötets slut. Regnet forsade nedför Stockholms gator och blixtarna skymtade bakom den gråtunga molnmassan. Jag utrustade mig med en tidning att ha över huvudet när jag hoppade av bussen. Redan vid första vägkorsningen fylldes mina skor av vatten och när jag kommit en bit uppför vägen stod jag framför en vattenpöl som närmast kan liknas vid en insjö. Tidningen slokade runt mitt huvud och jag andades in den fuktiga doften av trycksvärta. Jag provade ta mig över på vägens båda sidor men fick fly tillbaka för svallvågorna efter en bil.

Det gick ganska fort att besluta sig för att ett barfotavad var enda alternativet. Jag lyckades baxa av mig mina redan genomblöta skor och strumpor. Min ena hand höll tidningen och väskorna på plats runt huvudet, den andra handen höll i skorna. Oktoberdagens iskalla smutsiga regnvatten nådde över vristerna men det kändes ändå som att rätt beslut var fattat. Sista biten hem som gick på asfalt stack det och brusade i mina röda fötter. Blöta fotspår följde mig genom trappuppgången, in genom dörren och fram till badkaret där jag försiktigt spolade liv i mina frusna fötter.

Victoria - på möte i stan

Jag sprang ju inte tjejmilen fast det var lite den jag tränade för - och jag gillar inte när saker inte blir av! Det har blivit för mycket sådant på senaste tiden. Inte tog jag mina sista fem poäng i statsvetenskap i våras - kursen startade mitt i påsken då vi är i fjälls! Jag hoppade av Stand Up kursen - för jag fick matförgiftning och låg på sjukhus, men det har jag tagit igen så det är ok! Värst är att jag ställde in universitetsstudierna i Nordsamiska - för schemat kom först veckan innan kursen startade. Tänkte fortsätta rida - men hästen dog. Å andra sidan får jag ju gjort en hel del oplanerat - som yogakursen jag började. Och det flyter på med boken och lite annat.

Förra veckan sprang jag dryga sju kilometer tillsammans med Den nyblivna mamman. Har aldrig joggat så långt innan vad jag kan minnas. Jag hade krafter kvar - tills hon satte igång att rejsa i sista backen. Jag behöver väl knappast säga att jag aldrig har sprungit något lopp heller (förutom en gång i tredje klass och en gång på Same SM - fast på Same SM minns jag då inte att jag kom till start, jag tror att jag drack sprit istället). Trots det har jag börjat fundera på att springa Lidingöloppet nästa höst. Det måste ju gå tänker jag. Tre mil, det är ju bara fem kilometer längre än det vi går på kalvmärkning med packning. Men det är klart att vi springer ju inte direkt - och vi tar gärna en fikapaus och tupplur i någon backe.

Årets Lidingölopp går nu på söndag. Det finns en tjejmil också och det går ännu att anmäla sig. Men det känns inte så utmanande eftersom jag vet att jag kan springa en mil. Dessutom ska Den nyblivna mamman och pappan döpa babyn samma dag så hon kan inte vara med och jag tror att jag kommer att få panik ensam bland allt folk. Den nyblivna mamman och jag provsprang sträckan igårkväll. Det gäller ju egentligen bara att härda ut tänkte jag. I värsta fall runt 1 ½ timme så är saken klar. Men vi sprang på makligt men bra och gick i mål på 1.10. Tur att jag hälsade på min kompis Sjukgymnastmamman häromkvällen och fick lite stretschingtips. Det berhövs sannerligen för jag ska föreläsa och uppträda på PRO i eftermiddag.

Surfade in på Lidingöloppets hemsida och kollade tiderna. Hittade igen två tjejer från Gällivare på 49 minuter respektive 57 min. Jättebra! Såg ingen från Jokkmokk eller Porjus. Snabbast var en Kenyan (naturligtvis) som sprang i mål på 34:24! Otroligt! Den stora massan återfanns runt 1.22. Sämsta tiden låg på 2:04:16 förra året. Också otroligt!  Smått oroande känns att 705 kvinnor aldrig verkar ha kommit i mål. Undrar vart de tog vägen?

www.lidingoloppet.se

Victoria - er sula i barken

Just nu arbetar jag med allt samtidigt. Inte helt optimalt men det har blivit så eftersom jag flängt runt så mycket senaste tiden. En smålustig sak hände häromdagen. Jag hade parkerat bilen och skulle lägga i mynt för att stå en halvtimme. Men det minsta jag hittade var en tia och jag blev lite snål. Tio kronor kändes dyrt eftersom en halvtimme bara kostade en krona. Men jag kom ändå fram till att tio kronor är mindre än ett par fem-sjuhundra i böter så jag lade i min slant.

Samtidigt hörde jag två röster, jag fick för mig att de kanske hade växel så jag tröck på ångerknappen och väntade in två män som närmade sig. Egentligen hade jag inga förhoppningar så döm om min förvåning när den ena visade sig vara en busschaufför med myntväxlarväska på axeln.
- Ja visst, jag kan växla flera hundra, sade han och tröck fram mynt så det rasslade i väskan. Och jag passade på att växla till mig enkronor för ett par tior till.

Victoria - bättre en tia i automaten än böter på rutan

Det gick bra på kursavslutningen i fredags. Det kom två personer som skrattade artigt - i början. Allt eftersom tiden gick stelnade deras leenden allt mer. Själva orkade vi inte skratta, vi var ju både slutkörda och hade hört varandras skämt fyra gånger om redan…

Nej, så djävligt var det inte. Det gick bra för alla. Det var fantastiskt att se att även de mest ostrukturerade människor kan lyckas få ner texter till tre minuter och hålla tråden. Oredsson verkade nöjd också. Jag har bestämt mig för att använda mina texter till kontrabaskomp i JazzÅ Jojkprojektet, jag Tommy Skotte och Lars Gulliksson, som börjar turnera i höst. Jag tror att det blir underfundigt och soft.

Victoria - till tonerna av kontrabas

I går på kursen hände något helt oväntat! När jag gick upp och skulle redovisa min hemläxa fick jag någon sorts nervös reaktion. Först började rösten darra, sedan sade jag fel ord. När jag försökte läsa vad jag skrivit hade handen som höll i pappret börjat skaka så våldsamt att jag var tvungen att lägga ned det på ett bord. Som i ett töcken hörde jag mig själv säga att jag inte klarar detta. Jag hörde en hel del annat osammanhängande svammel också som verkade komma från mig. Sedan hörde jag Tomas Oredsson som leder kursen.

- Andas Victoria, sa han.
- Fortsätt efter det om bioglog, försökte han
- Vadåför biolog? frågade jag.

Min hjärna jobbade hårt med att sortera bland raderna som tycktes byta plats med varandra och hoppa runt på pappret. Tillslut lyckades jag få stopp på en och läsa mig igenom det sista. Det är helt galet! Jag trodde inte uppriktigt sagt inte att något sånt här kunde hände mig. Jag har inga minnen av att det har hänt i skolan och jag jobbar med att stå på scen. Men, ja! Det är väl för mycket nytt och läskigt eller nåt!
I morgon ska vi ha någon sorts avslutning och förhoppningsvis få med oss en liten Publik. Det blir grejer det!

Victoria - går dit och försöker idag igen

Den här veckan är kul - släkten är här. Fem tjejer har invaderat vårt hem och lillen är salig av lycka! Synd bara att det åker i morgon. Jag måste erkänna att jag inte sprang någon tjejmil - jag skötte om alla barnen istället. Av olika skäl blev det så, jag får satsa på nästa år i stället. Men faktum är att jag inte känner mig så deppig, jag vet att jag hade fixat det. Inte på rekordtid, jag hade säkert fått gå en bit också men jag hade i stort sett kunnat jogga mig igenom milen.  Äsch vad eländigt att säga att man skulle ha kunnat... Det blir helt enkelt upp till bevis nästa år! Håll tummarna för att allt funkar då.

Veckans stora sak är i alla fall att jag gör ett nytt försök på Stand Up Comedy kursen som jag missade i våras (det vart ju matförgiftning och sjukan i stället). Nej hjälp vad klockan är mycket! Nu är det bäst att hoppa iväg med bussen!

Victoria - er släktälskare

Styrelsemöte i tre dagar. Det är lätt att tro att ändan blir stor och platt. Men icket! Första kvällen körde vi en joggingrunda som sedan visst låtit höra tala om sig i Umeå. Sensationen bestod i klädseln. Vår ordförande och en till hade packat ned kläder och skor för jogging. Det hade jag med - men i sista stund packade jag ur dem igen! Så när motion kom på tal hängde jag på iklädd kolten. Innerst inne trodde jag nog att dessa två ledamöter skulle nöja sig med en halvtimmes promenad i omgivningen. De ser inte ut riktigt som atleter. Men ack vad jag bedrog mig! De satte av med fruktansvärda löpsteg. Och jag sprang! Med sjalar i silke och smycken av silver. Förklädsbandet viftade i vinddraget bakom oss och mina platta skor med näbb och skoband smattrade mot asfalten. Inne i de väl tilltagna skorna gled fötterna omkring och fotbladen kantades snart utav blåsor. Så småningom tog mina krafter slut och jag tvingades använda den sista luften till att ropa efter de två framförvarande ryggarna att de skulle stanna.

Mina kinder blossade, bröstkorgen bälgade och temperaturen innan det tjocka kolttyget skulle nog få den mest inbitne bastufantast att leta sig mot utgången. Tillbaka på mötet visade sig att en annan av våra ledamöter hade tagit med sig en ryggbänk som gick ut på att man spänner fast fötterna och hänger upp och ned samtidigt som man vrider sig i olika riktningar. Många av oss provade under stor förtjusning bänken. Dagen efter var det ganska uppenbart vilka av oss som deltagit i en av eller flera av de fysiska aktiviteterna. En del såg skönt avspännda ut medan andra stapplade omkring med en kombination av alltför ihopdragen skink- och vadmuskulatur men med väl utdragen och rasslande rygg. Bland samer i Umeåområdet hade telefonerna ringt, det talades om en konstig trio bestående utav två män som jagades runt Umeås ytterkanter utav en samisk kvinna. Jag tror att denna trio och några fler ska utmana andra samiska organisationer till nästa års SameSM!!!

Victoria – en fjällfru på joggingtur

Morgon. Jag sitter på min knarriga köksstol och ser ut på regnet som ritar ränder över fönsterrutan. Utanför är allting grått. Familjen sover tungt i sina sängar. Jag sörplar på en kaffekopp och lite yoghurt, nyduschad och faktiskt trött. Sov för lite i natt trots att jag var helt slut sedan i lördags då vi spelade världsmusik i Norrtälje. Spelningen gick jättebra. Vanligtvis kör jag mestadels ensam på scen men vi testade några låtar ihop och det blev riktigt bra. Kalousch spelar Arabisk- Marockansk musik och vi fick till ett riktigt läckert kulturmöte i en musikalisk blandning av röster och instrument. Musiker ger en verkligen mycket mer utrymme att leka och jobba avslappnat med rösten.

Vaknade av ett bakslag i pottprojektet för någon timme sedan. Underligt, han har ju varit klockren på nätterna. Men jag antar att sånt händer och inte är något att bekymra sig över. Övergår till att tänka på vädret igen. Det är lite mysigt efter den fantastiska sommaren. På mina fötter tronar ett par raggsockor. Jag grävde fram ett par med snöstjärnor på som ger julstämning. Det gäller att passa på.

Men egentligen är julstrumporna bara ett simpelt försök att fly från mina egna tankar. Det är min vän hästen som inte vill lämna mig i fred. Om bara ett par timmar finns hon inte längre. Jag hälsade på henne i gårkväll. Hon var så fin i sin regniga hage. Skrapade med hoven, rev upp jord ur marken. Hon travade fram och tillbaka, visade upp sig och försökte locka mig att ta med henne in i stallet. Hon såg strålande ut och tuggade glupskt i sig brödet som jag bjöd henne. Men jag vet att hon egentligen inte är frisk. Det är hennes sista morgon. Kanske är hon redan borta. Och fem minuter från stallet sitter jag med en svalnad kopp kaffe och ser ut över regnet som strilar nedför rutan. I dess spegelbild rinner tårar på en kind.

Victoria - er stövel i pölen

Det är en sällsynt trist kväll i kväll. I morgon ska lillan åka hem till sin pappa som bor 120 mil bort. Usch, hur ska jag stå ut. Visserligen har jag ett barn kvar men det ena kan ju inte ersätta det andra. Som om inte detta var nog ringde ägaren till min kompis hästen, som jag brukat rida på tisdagar (det är alltså hästen jag ridit). Hon berättade att hästen inte mår bra och måste resa till de evigt gröna ängarna på måndag morgon. Snyft! Och dubbelsnyft! Jag tror att jag ska ha mens också.

Tack hästen för alla fina ridturer! Jag kommer aldrig att glömma dig. I morgonbitti kommer vi med äpplen.

Trots allt började dagen ganska bra. Jag hörde på omvägar att jag haft med en liten krönika i Stockholm Metros Gringobilaga. Det var kul, synd bara att jag glömde att svänga förbi någon tunnelbanestation och hämta mig en tidning.

Imorgon ska jag göra en intervju för en hälsotidning. Jag antar att jag förväntas säga något inspirerande om hur man finner kraft i naturen. Men just nu känner jag mig så otroligt kraftlös. Urlakad. Tömd. Dessutom svider det i skinnet av all sol.

Hasade mig ner på ICA för en stund sedan. Köpte lite kvällsfika till familjen. Tänkte köpa en Trisslott eller två men glömde bort det när jag stod i kassan för mina ögon föll på en lidingödirektör med mörka shorts, vit välstruken skjorta och en liten samisk kniv i bältet. Det är väldigt ovanligt att överhuvudtaget se någon bära kniv här nere. Hemma i byn är det inte ovanligt. Men här… Och i vit struken skjorta? Ja, så glömde jag lotterna vilket antagligen var lika bra -nu har jag åtminstone pengarna kvar.

Victoria - er dystergök i natten

Jag är sjukt trött. Kom hem mitt i natten, lite småvinglig efter ett 45-årskalas som slutade med att vi crusade omkring med båten i Stockholms innerstad. Det var fint med alla stadens ljus, skratt och musik som sökte sig ut över det mörka vattnet. På kajerna trängdes restauranger om de bästa platserna och underbara dofter nådde oss.

Några timmar senare väcktes jag innan tuppen galt när min kusin med jetlag vaknade. Nu försöker jag jobba lite men det går trögt. Jag ser helt blek ut. Lika bra att laga en tidig lunch och krypa ned under täcket igen.

Victoria - er urlakade lake

Oauo!!!! Vad kul jag hade på lägret! Det var jätteduktiga och supermusikaliska ungdomar som dessutom var jättegoa. Inte alls som de ungdomar man läser i tidningarna om… Jag har lärt mig en massa nya lekar och rytmer och jag hoppas att de har lärt sig lite om jojk och om samer. Vi bodde på Sättraby bygdegård i Norrtälje. Det var en jättefin gammal skola som nu inrymde både dagis och en lägenhet förutom bygdegårdsdelen. Det enda som saknades var kaffe men det bjussade dagispersonalen oss på. I gengäld showade vi för barnen och lämade lite pantflaskor och mjölkskvättar.

Förutom vi på jojk-hajken var det ett gycklargäng med. Vi gjorde ett läckert gemensamt uppträdande med jojk-kör med gycklarspel som bland annat innehöll jonglering med skarpslipade svärd. Sedan fick vi snacka lite med förskolebarnen om det här med att man inte får leka med knivar ... tur att inte barnen var där på natten för då körde killarna en bejublad eldshow. Det var lite sorgligt att lämna allihop och åka därifrån. Men också skönt att komma hem till familjen, vi har sovit i båten i natt. Är bara hem och packar om och provianterar. Börjar känna mig lite snuvig - inte bra för jag har tre uppträdanden nästa vecka. Min kusin kommer antagligen hit från Japan i eftermiddag, kul måste kolla vilken tid han kommer och lite praktiska grejor.

Victoria - er virvel på trumman

Gäsp! Verkligheten smyger sig på… Jag ska försöka ta mig ur töcknet som kallas semester. Borde varit utvilad… Men det är jag inte. Snarare slutkörd! Inte för att jag egentligen gjort så mycket. Men barnen har det. Min förtjänst! Försöker skaka liv i bloggfingrarna och blogghjärnan. De är svarta av blomjord och grillkol. Känns lite trögstartade.

I morgon och dagen därpå ska jag fixa jojkläger eller vad vi nu ska kalla det för. Det är förbundet Vi Unga som har sitt Rix06 då flera hundra ungdomar samlas för att ha trevligt i Norrtälje. En del av dem kommer att dra iväg med mig. De kommer att ha roligast av alla. Gäsp! Ska fundera ut hur jag ska ta mig dit. Första planen var att åka båt. Andra planen var bil. Båda planerna sket sig. Nu verkar buss vara det som återstår. Gäsp! Ska fundera ut hur jag ska ta mig dit. Första planen var att åka båt och övernatta i båten. Med familjen. Andra planen var bil och åka hem och knoppa. Med familjen. Båda planerna sket sig. Nu verkar buss vara det som återstår.

Gäsp! Kollade SL. I värsta fall måste jag åka kl. 05.17... Inte bra. Får kanske överväga att sova över i militärtält. Med ungdomarna. Kanske egentligen en mysig idé. Det var ju inte precis i går man var på ungdomsläger. Och jag är ju bra på camping liv. Har diskat och tvättat i naturen sedan slutet på juni.

Något senare: Jag har bestämt mig. Det blir övernattning på lägret. Allt annat är uteslutet. Kommer i och försig att ta bilen i alla fall. Men det blir 32 mil om jag ska köra fram och tillbaka. Känns meningslöst långt bara för att sova. Även för en norrlänning som brukar åka 25 mil för att shoppa kläder och handla på Överskottslagret. Typiskt bara att jag bestämde mig för att lämna sovsäcken i fjälls. För att jag inte hade använt den på fyra år. God natt vi hörs på onsdag! Lägger mig tidigt och packar i morgon. Får bara inte försova mig.

Victoria - er tvättbalja vid bäcken

Lägret http://www.viunga.org/rix06.nu/aktiviteter.php