Norrland bjöd på höstens alla sprakande färger och Stockholm är grått. Grått men mysigt! Jag sitter på Wayne's Coffe på centralstationen och fördriver fyra timmar. Passar på att jobba med en artikel. Ur högtalarna strömmar skön jazz och jag ser människor skynda fram i det lätta regnet. En del är välklädda, en del är krumma, någon får skjuts i rullstol och andra kör bil. Alla är på väg någonstans. Jag undrar vart? Själv väntar på jag en väska som vi glömde på tåget i lördags, den har varit en sväng till Nordnorge och är påväg till Stockholm nu. Den väskan gav mig faktiskt en riktigt skön start på veckan - hade det inte varit för den hade jag inte suttit här. Och i morgon är det språkseminarium på Norra Latin - det kommer att bli riktigt bra.

Mina springkompisar har kämpat hårt och gjort bra i från sig under helgens Lidingölopp. De sprang alla över sin egen förväntan, den ene på tre och trettio, "mamman" gick i mål på det smått otroliga 2.43. Vi som talat om att springa tillsammans - jag skulle aldrig hunnit med henne! Och Jocke som tog över min plats - han fick springa under kvinnonamn men fixade "en Svensk klassiker" så han var nöjd ändå. Grattis, jag är så stolt över er alla!

Victoria - hejar på alla som kämpar i regn och i spår

Nu är det sorgliga ett faktum, det blir inget Lidingölopp för mig! Jag reser hem på begravning i stället.

Startnummer 52038 är till salu för 500 kronor, plus 100 kronor för namnbyte som betalas vid start den 29/9 enligt arrangörens anvisningar. Mer om startplacering finns här. Passa på att investera i din hälsa! Maila mig på victoria@vhjojk.se  

Ordinarie anmälningstid för Lidingöloppet har gått ut, direktanmälan på plats kostar 700 kronor.

Vill du kolla banan kan du kolla Adidas film som visar hela loppet och ger tips. Jag har tränat mig igenom samtliga sträckor och det är rätt kul faktiskt att se dem utan att svettas. Jag lovar att under hösten jogga mig igenom hela loppet.
Lidingöloppets hemsida

Ärvd lila tröja, turkosgröna tjocksockar och svarta tights - det är härligt att jobba hemma!

Det går ju inte så vidare bra med träningen för Lidingöloppet. Men för kvällen har jag skaffat en löparkompis! En häst som jag ska springa sju kilometer med! Det kommer nog att få ordning på torpet. För att inte fuska och åka snålskjuts på hästen har jag fixat en liten tjej som sitter i sadeln. Detta måste fungera!

Gårdagens träning: Ingenting :(


Victoria - ert hovtramp mot marken

Det var helt rätt att göra annat än jobba igår. Jag lyckades locka med hela familjen ut med båten, vi åkte till Vaxholm, åt pasta och det blev en härlig eftermiddag.

Men så är det ju det här med Lidingöloppet. Nu är det bara 44 dagar kvar och det är hög tid att ta tag i saken på allvar. Hrm, ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag får nog springa på lite varje dag nu. Osså ett pass som är runt en mil i veckan... och så kanske två stycken tvåmilasvängar innan loppet. Ja, något sådant får det bli. Jag tror att jag ska börja skriva gårdagens pass i bloggen varje dag, men inte hur lång tid det tog!

Victoria - ert skållade troll i spåret

Gårdagens träning: joggat 6 km

Kalaset är över. Stillheten ligger tung, blandad med balonger och bullrester. En enslig serpentin hängde sig envist fast runt lilltån när jag steg ur sängen. Jag tog en återställare redan innan klockan 07.00. Det kändes bra, precis vad jag behövde!

Nu bestod inte återställaren av sprit, om någon trodde det, utan av en tre kilometers löprunda. Perfekt efter söndagens tvåmilare. Sedan käkade jag gröt. Jag tycker att jag börjar bete mig farligt likt Gunde Svan på sin tid. Inte bra för I-magen det här. Får börja ägna mig åt andra återställare och rock'n roll. Medan jag drömmer om det är det hög tid att böja huvudet över det sista i en lunta från Nordiska Museet, vi är inne på slutklämmen i den nya samiska utställningen som invigs under senhösten.

Victoria - er idrottande präktige proffessor

Firade morsdag med att springa två mil, det var riktigt eländigt på slutet! Jag sprang med den nyblivna mamman, (måste sluta kalla henne för det, yngsta barnet har ju hunnit passera ett år - får hitta å något bättre). Hur som helst fick vi oss en riktig näsbränna; det tog 2, 5 timme och benen värkte helt galet när vi stapplade mot mål. Vi trodde faktiskt att vi var bättre än så.

Vi sprang ju 2,1 mil i höstas och vad jag kan minnas gick det bättre. I och för sig var det stekande sol och det kan man skylla på. Men sol gör knappast att man får ont i benen... I höstas sprang vi å andra sidan bara på mjukt underlag, denna gång var en del på gångstigar och asfalt. Vi tillryggalade Lidingöloppets första två mil, nu har vi sprungit igenom loppets alla sträckor och det känns bra. Nu återstår bara att bota min torgskräck som kommer att inträda när jag står vid starten tillsammans med 30 000 andra. Känner ångest bara jag ser bilder från trängseln. Bättre egentligen att springa ensam och fri på fjället.

Victoria - er ömfoting

I höstas hävde jag ju ur mig att jag skulle springa Lidingöloppet - det långa! Jag gjorde inte bara det: jag betalade in startavgiften också... Nu sitter jag här och inser att något måste göras. Mitt mål är inte att vinna utan att komma runt - innan de stänger av banan, vilket de gör vid två eller tre tillfällen. Man måste alltså klara en minimi tid.

I söndags, innnan föreläsningen på kyrkan i Brevik, kastade jag mig ut i spåret och brännde av sju kilomter. Redan från början funderade jag på att promenera istället. Men skam den som ger sig, jag fixade hela sträckan utan att stanna. Pust! Att jag sedan tvärsomnade och höll på att riskera hela föreläsningen var ju en annan sak.

Nu har jag årtiondets träningsvärk! Jag brukar sällan drabbas av det Hmm, vad kan det bero på...? Att jag inte tränar specielt hårt kanske... Jag fattar inte hur det gick till. Det kändes ju lite stumt när jag sprang men i alla fall. Det skulle ju kunna bero på att jag bara sprungit två korta snuttar sedan i november... men i alla fall. En långdragen förkylning har effektivt satt stopp för det mesta av träning men nu är jag tillbaka på banan och jag har en plan.

Jag vet ju inte hur man tränar för långdistanser för jag har ju inte sprungit ett lopp i hela mitt liv. Men jag tänkte så här. Att jag springer två gånger i veckan, den ena gången kort och snabbt och den andra långt och segt, runt en mil tänker jag. Kanske finns det någon som har värdelns bästa träningstips?

Victoria - er bultande lårmuskel



 

Vårdagen blev för mycket för att klara av att sitta inomhus. Visserligen fick den hjälp av en vän som ringde och sade att den som inte går ut på lunchen är dum i huvudet - och det vill man ju inte vara. Jag letade rätt på mina gympadojor men hittade dem inte. Det är nackdelen med att vara en vimsig nomad. Rätt som det är befinner sig skorna 120 mil från fötterna. I bästa fall - i värsta fall hittar man aldrig igen dem!

En gång sprang jag på resterna av mina skor på en sten vid en renhage sju år efter jag gått ifrån dem. Jag blev lite förvånad för jag kom inte ens i håg att de var borta innan jag såg dem där på stenen. De var inte mycket att ha men ett kärt återseende, jag undrar hur många fler de hade gjort sällskap under åren som gått? Att glömma skorna är inte hela världen, det var lite värre för en släkting som förlagt sina stifttänder i det fria...

Nu pustar jag ut efter att ha forcerat årets första kilometrar i svarta promenadskor med stenhård, torkad sula. Det gick bättre än väntat även om det rosslar i luftrören. Men jag skyller på en ihärdig förkylning.

Förra veckan kom ett kuvert med massa reklam om kost, motion och en påminnelse om att jag anmält mig till Lidingöloppet. Som om jag hade glömt det! Förträngt det så gått det går möjligtvis, men knappast glömt! Svårt att säga om jag ska tacka eller förbanna min impulsitivitet och brist på självinsikt. Jag vet inte vad jag såg i spegeln den dagen jag anmälde mig, men det kan knappast ha varit en halvfet tvåbarnsmorsa nära medelåldern med taskiga knän och ansträngningsastma.

Skrämd av insikten släpade jag härom kvällen fram ungarnas studsmatta - minns ni den lilla svarta åttiotalsmodellen som rymdes inomhus- ur högen med kuddar och gosedjur. Planen är att jag ska fjädra omkring som en liten sparv på den tio minuter om dagen för att stärka vrister, knän och annat man kan behöva för att ta sig de tre milen runt. 
 

Det trixigaste är att få hoppa själv, utan tvååringen som har diktatoriskt monopol på att bestämma vart och hur människor ska stå här hemma. Så det får bli när familjen - och resten av huset har somnat. Jag hade vissa betänkligheter när det gäller grannarna men jag kom snabbt på knepet som gör det möjligt att träna vid midnatt utan att de klagar. Det handlar inte om att smyga eller hoppa lätt. I stället placerar jag helt enkelt studsmattan mitt ovanför grannens sovrum, sedan är det bara att köra på. Knirrande fjädrar tio minuter varje natt är för genant för någon att klaga över!

Victoria - er spänstiga hälsena

Det är 232 dagar kvar till Lidingöloppet - och 76 dagar sedan jag sprang senast. Om jag springer 2 gånger i veckan från och med nu blir det 66 träningstillfällen. Men det kommer jag inte att göra för jag tycker att det är för kallt och för halkigt ute. Alltså återstår Friskis & Svettis, det är jätteenkelt att träna där. Man bara går dit och gör likadant som ledaren, och försöker undvika att krocka med andra, en timme senare går man därifrån med träningsvärk och man har inte behövt tänka en enda tanke själv på hur det ska gå till. Rekommenderas!

Jag ringde min träningskompis "den nyblivna mamman" som jag inte träffat sedan vi åkte norröver i början av december. Hon hade legat i de 76 dagar som jag latat mig. Fast jag har egentligen inte bara latat mig. Jag har kört lite yoga, arbetat en del fysisk, varit på Friskis ett par gånger och så gjorde jag vattengympa två gånger om dagen i poolen i Thailand så det är mest konditionen som måste få sig en omgång.

Men hmm, kollade träningstips på loppets hemsida. Det rekommenderas fyra gånger i veckan, ja, jag får nog nojda lite så att snön försvinner, eller köpa broddar och haka på "den nyblivna mamman" i spåret. Jag har ju aldrig sprungit något lopp förut men tror att jag ska göra det vart femte eller tionde år framöver bara för att förhindra totalt förfall. Hmm, kanske tre gånger i veckan när det närmar sig. Jag tänkte ju inte slå något fartrekord. Bara komma runt.


Träningstips http://www.lidingoloppet.se/start/info.cfm?SupSec_ID=2&Sec_ID=5

Victoria - er muskel i vila

Otroligt! Det regnar manna över mig! Nyss hittade jag ett par sprillans nya skidpjäxor i en skrubb som jag rotade i här i kåken!!! I min storlek! Och jag som har ojjat mig över att jag lämnat skidorna i fjälls.


Sedan har jag haft stora bestyr med att låna mig ett par nya. Jag vart lite snål och ville inte köpa något som jag redan har… jag får ju ända tag på dem inom ett par månader. Men nu ska jag rota ute i bodan - kanske finns det skidor till dojan där!? Stavar skiter jag i - vem behöver stavar i denna energi! Jag kommer garanterat att hitta en pulka och skaklar också så att jag kan ta med lillen på tur. Vi kan skida till hagen i kväll och mata renarna. Nej nu måste jag ut!

Lite senare; tillbaka från bodan. Jag hoppade högt i pannlampans sken och kom ut med ett par vallningfria och ett par klassiska skidor. Hurra! I mörkret skymtade jag pulka och skaklar också. Men säg den glädje som varar. Den nyfunna pjäxan passar varken de lånta eller skidorna ur bodan. Och skakeln visade sig passa hundar och inte människor. Men skam den som ger sig. Jag tänker ut något nytt!

Victoria - er evige optimist