Föräldramöte, sopor och framtid
Men egentligen, är man ju hemma där man själv är. I hjärtat liksom. Det är väl så nomader, globetrotters och sniglar har levt sina liv. En sak har jag dock bestämt på den här svängen; att jag inte ska åka en enda gång till återvinningsstationen. Annars tycker jag att det är det enda jag gör: samlar i hop gammalt skräp som legat på gården sedan 1920-talet och för det till tippen.
Men från och med nu och till sommaren är det slut med den manuella hanteringen - när snön är borta ska jag hyra en schaktmaskin som föser i hop allt, lastar det och försvinner. Sedan ska jag bli en fin gräsmatta och där ska ungarnas gungor, ruschkana och små vackra stenar som vi målar få plats. Så underbart det ska bli. =)
Victoria - med bråte under snön
Tiden ligger lika orörd som snön
Det är snö här, visserligen något tillplattad av för få minusgrader och väldigt, väldigt halkigt. Slog en vurpa redan första dan så nu går jag ytterst försiktigt. Inte helt lätt när man har en yster femåring att hålla jämna steg med. =)
Victoria - gryningsljus mot vit snö
Slutspurtar med snö i siktet
Nu däremot är det stallosagor och björnberättelser på Skansen som gäller, vi kör hela helgen men sedan bommar kåtan igen för en tid framöver.
Victoria - letar vantar och tjocksockor i garderoben
När riddaren blev pilot
En timme tog syprojektet och lyckligtvis hade jag ett snyggt marinblått tyg sedan jag sytt rakasar, sovtält till kåtan. Men när den lille riddaren vaknade ville han inte vara riddare. Och visst... jag hade inte frågat. Riddaren tog på sig vit skjorta, slips och keps istället och blev en pilot.
Själv sitter jag snopen kvar. Med en vacker mantel över axlarna.
Victoria - jungfru på sin kammare
Höstmysigt på Djurgårn
I morgonbitti blir det tidig morgon och en lång dag så jag tvivlar på att jag hinner få till någon blogg då. Därför blir det denna lilla i kväll. Natti, natti!
Victoria - med höstlöv under skon
En resa med livet
Mitt senaste inlägg hamnade om att ”strömma” och det var just vad jag gjorde därefter. Det var inte riktigt meningen, eller jo! Jag skulle iväg men hade åtminstone tänk lägga in ett autosvar på e-posten och ett litet meddelande på bloggen.
Så blev det inte. Telefonen ringde en natt och då var det dags att följa med en kompis på en av de häftigaste upplevelser jag någonsin varit med om – att hjälpa till med att föda barn. Oao, jag säger bara det – vi tjejer är fantastiska! Jag har visserligen två egna barn men det har blivit snitt båda gångerna så det var extra kul att få uppleva en normal födsel också. Vi hade tränat innan också så jag var så beredd man kan vara och kände faktiskt att jag gjorde lite nytta mitt i allt. Men den stora elogen ska naturligtvis mamman ha! Fantastiskt!
Vilken upplevelse när ett liv kommer till världen – jag är så otroligt tacksam för att jag fick vara med! Nu vill bara göra sådant, kanske ska jag skola om mig till barnmorska.
Efter detta stora och nästintill ogreppbara bar det i väg till Linköping på Folkmusikfestival och seminarier och sedan till Umeå på styrelsemöte med Svenska Samernas Riksförbund. I går kväll trillade jag in här hemma igen och idag har jag mest bara sovit. Nu ska jag kolla milen och boka tågbiljetter till Porjus.
Victoria - tilbaka med floden
Och så gick luften ur
Visst finns det högar att ta i tu med, en massa saker som kan och ska bli något. Men också sådant som man nog får inse aldrig blev något. Och jag vet inte riktigt vart jag ska börja i allt. Borde vara så modig att jag bara rensade bort allt som: a) inte känns motiverande, b) inte är ekonomiskt lönsamt och c) det som har legat för länge. Jag ska se om jag vågar mig på den metoden.
Bäst är nog om man i så fall transporterar ut det i sopnedkastet direkt i så fall, så att det inte går att ångra sig. Men jag måste utvärdera den metoden först och fortsätter med att redigera text till spelboken till konversationsspelet tills allt faller på plats. Kanske ska det inte i soprummet utan i en låda i förrådet där det får mogna ett år eller två. En fegare men kanske klokare variant.
Victoria - en urfladdrad ballong på oljad ekparett
Vackra minnen
För alla samer som förknippar namnet Cramér med Altevanndommen kommer ett förtydligande: det har INTE med den att göra. Eftersom priset var nyinstiftat utgår jag i från att det handlar om denne Cramér.
Friluftfrämjandets dag på Ekebyhov var också superskön och folklig. Tänk att man kan få betalt för att vara med dit människor kommer för att umgås och ha trevligt. Helt galet knasigt, men man får vara tacksam!
Helgens minus var att jag missade att se min lille plutt när han sprang Lidingöloppets knattelopp på 1.7 kilometer. Det hade jag viljat se. Han hade sockerladdat med lördagsgodis och tränat genom att springa jättefort runt huset.
Idag jobbar jag faktiskt sista dagen på Skansen. Fyra månader är över. Fort var det gjort, sommaren är borta och hösten är här. Ett snabbt överslag på min insats att cykla till och från jobbet visar att det blev ca 132 mil. Bra jobbat cykeln. Och tack snälla kroppen. Jag älskar er!
Men idag blir det bussen för det är regningt och jag har en del grejor som ska hem. Bland annat en vandringsstav som jag suttit och täljt på hela sommaren. Men kanske borde jag ha byggt mig et tcykeldäck eller pedaler i trä i stället.
Victoria - har satt en ny surdeg
Lazy Tuesday
Victoria - nyvaken över en kaffekopp
Dag 2
Älgört, vitlök, ingefära, blåbär, svarta vinbär, Juvvas marknadstugg osså Alvedon och Nezeril. Och sömn, sömn, sömn. Ännu en dag med förkylning! Men idag funderar jag på att duscha så jag antar att jag är lite piggare. Lite piggare. Men datorn väcker svettningar direkt. Jag tror jag kryper tillbaka i sängen och stannar där ett dygn till. Tack Gud för att det finns dagis och att det hittills bara är jag i familjen som är sjuk.
Victoria - en svettfläck på ett lakan
Ont i halsen
Victoria - än så länge bara vanlig
Terminsstart
Det ska bli roligt att få komma igång med den nya styrelsen och jag tror jättemycket på Jörgen men visst kommer jag att sakna PG Idivuoma, att SSR stod under hans ledning var faktiskt anledningen till att jag ställde mig till organsisationens förfogande för fyra år sedan. Hur som helst mot nya mål och nya utmaningar.
Victoria - med väskan i handen
Röriga helgtankar
Fredag, skönt! Jag ska verkligen försöka göra den normal för sedan blir det helgjobb sex veckor på raken. Undrar vad normalhelg är bara. Hälsa på kompisar kanske, bio och sovmorgon? Eller är det ett tillfälle att städa, tvätta och gå till återvinningen? Svårt att veta så här efter sommaren rutinerna är väck.
Men kompisidén är bra, de flesta har kommit hem och det var ett tag sedan sist. Men hur ska man välja... den man inte träffat på längst tid, den som bor närmast eller den som har jämnåriga barn?
Med tanke på hur mycket vi bakat kanske vi ska bjuda hem någon. Undrar om jag är sent ute, här i Stockholm är hälsa-på-projekt mindre spontana än i Porjus - där går man bara över gården och knackar på närmaste dörr och är inte dom hemma tar man nästa.
Det här dubbbeljobbandet trodde jag skulle vara enkelt. Det är ganska körigt kan jag konstatera, ingen långtidslösning direkt. Alltså, åtminstone inte om man inte drar ned på något. Nåja, jag har fixat halva tiden och resten ska också gå bra.
En som hunnit med lite annat som sommarens festivalliv är Nils Anders Inga, han delar med sig av den här filmen från Markomeannu . Nils Anders är en duktig föreläsare med ett rikt bildmaterial för som vill anlita någon i de nordligare trakterna - men för all del han är faktiskt flyttbar och kan komma söderöver också. Han har bland annat ett trevligt upplägg med lunchseminarium.
Victoria - utan kompass
Vitaminladda för lågkonjunktur
Snart ska det vara slut på finvädret, man kommer säkert att sakna det men just nu längtar jag faktiskt efter lite svalka. Är på väg till Skansen igen för att dra på mig den galet varma kolten och jobba. I går körde jag tre pass på en liten utomhusscen, solen var så intensiv att jag faktiskt bränt på panna och näsa när jag kom hem.
Det är inte bara vädret som märks utan även lågkonjunkturen, jag måste säga att det var riktigt lägligt att ta en anställning över sommaren, jag vet inte hur det skulle ha gått annars. A-kassa kanske? Nu börjar visserligen bokningarna trilla in i takt med att människor återvänder från semestern men det ser inte riktigt ut som vanligt. Nåväl, jag har täckt upp ett par månader framåt, för tiden efter det har jag ändå andra planer så det är egentligen ingen fara. Men jag är tacksam över att ha ett företag som istort sett saknar fasta kostnader.
Dom närmaste dagarna ska jag fortsätta plocka bär och fylla frysen med de vitaminer som naturen erbjuder. Helt gratis! Det behövs när mörkret tar över efter sommaren.
Kolla in Tastelines härliga blåbärsrecept, glass, pannkaka och klassisk paj
Victoria - med magen full av hallon
Soligt
Victoria - bland bunkar och löv





