Naken kvinna i köket
Snett bakom vår torvkåta fanns en liten oas när jag var liten. Skymd bakom rönnar som mamma grävt upp under Pålno och planterat porlade kallt och klart dricksvatten ur en svart slang. Vattnet kom från en kallkälla högre upp i backen. På platsen fanns också en sorts tvättmaskin som bestod av ett stort kärl som vi eldade under när vi tvättade ett par gånger varje sommar.
Det ständigt rinnande vattnet bildade en liten å, över den tjänade en omkullvält dörr som bro. Strandkanterna var rödfärgade av den lera som är så karaktäristisk för backarna i Enonjalbme. Ibland hjälpte farmor oss barn att bygga en damm så att vi kunde ha småfisk, men de smet allt som oftast. Litet längre ned, inåt buskaget tömde vi slaskhinken på kaffesump, och för all del också på en och annan droppe pink.
Emellanåt hände det sig att turister förirrade sig till platsen. De stannade till, drack och fuktade pannan med vattnet innan de vände och försvann. Det gjorde inte så mycket. Men en dag upptäckte farmor en spritt språngande naken kvinna som tvättade sig. Men kvinnan var oförstående, hon såg en slang med vatten att tvätta sig med efter en lång fjällvandring. Hon kunde inte förstå att hon i princip befann sig i vårat kök, duschande i vårt dricksvatten. Hon såg inte en familjs rum under bar himmel.
Victoria – duschar helst inte i kallkällvatten
Antijulafton i kåtan
Ja nu är det bara att inse, det man inte hinner i kväll kommer inte att bli gjort. Julen kommer i alla fall det kan vi vara säkra på. I förmidags tog jag mig ut i Stockholms överdingnande juldjungel. Överallt fanns glitter, kläder, leksaker, godis. Julpyntet reas redan på halva priset.
Det verkar finnas en helt outsinlig massa av mat och tillbehör. Det är den första julen jag firar här nere, vi brukar alltid åka upp till Gällivare. För även om pepparkaksdegen alltid är slut där så finns det snö och julefrid så det är värt att åka de 120 milen dit. Men det ska ändå bli roligt att fira här nere, vi har bjudit in hela Mats familj så det blir en hel del jobb men kul blir det nog.
Mitt i allt detta kom jag att tänka på en antijulafton som jag och min kusin försökte fira när vi var i 14-års åldern. Inga julklappar skulle vi ha. Inga klappar skulle vi ge och vi skulle tillbringa kvällen i en torvkåta på kusinens gård. Tyvärr hade kåtan förvandlats till förråd och vi slet hårt med att få bort så pass att det gick att elda i den. Det gick inte.
Men skam den som ger sig, vi snodde en marschall utanför ett grannhus och kurade ihop oss. Men eftersom platsen för detta antijulfirande ligger ovanför polcirkeln blev det snabbt för kallt så vi gav upp och gick hem. Där väntade naturligtvis julmat och klappar även på oss trots att vi inte delat ut en pinal själva.
Victoria - firar i år en överäckligt julig jul
Det verkar finnas en helt outsinlig massa av mat och tillbehör. Det är den första julen jag firar här nere, vi brukar alltid åka upp till Gällivare. För även om pepparkaksdegen alltid är slut där så finns det snö och julefrid så det är värt att åka de 120 milen dit. Men det ska ändå bli roligt att fira här nere, vi har bjudit in hela Mats familj så det blir en hel del jobb men kul blir det nog.
Mitt i allt detta kom jag att tänka på en antijulafton som jag och min kusin försökte fira när vi var i 14-års åldern. Inga julklappar skulle vi ha. Inga klappar skulle vi ge och vi skulle tillbringa kvällen i en torvkåta på kusinens gård. Tyvärr hade kåtan förvandlats till förråd och vi slet hårt med att få bort så pass att det gick att elda i den. Det gick inte.
Men skam den som ger sig, vi snodde en marschall utanför ett grannhus och kurade ihop oss. Men eftersom platsen för detta antijulfirande ligger ovanför polcirkeln blev det snabbt för kallt så vi gav upp och gick hem. Där väntade naturligtvis julmat och klappar även på oss trots att vi inte delat ut en pinal själva.
Victoria - firar i år en överäckligt julig jul
Turister i dasset och på torven
Turister har klättrat på vår kåta tills torven rasat för att se in genom fönsterglasen, mamma försökte styra upp det hela med skyltar; "Klättra ej på kåtan". På vårt utedass textade farmor efter bästa förmåga, med spritpenna direkt på väggarna; "privat dass", "stick" och "försvinn". För att vara extra tydlig ritade hon ett par döskallar med benknotorna i kors, så att budskapet blev internationellt, många vandrare kom ju från andra länder.
"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå" börjar en klassisk svensk visa. Själv har jag bott vid en turistbrygga på en utpost till obygden, en plats som blivit mångas första möte med det som kallas vildmarken. Där har jag sedan barndomen kunnat se storstadsfröknar trampa upp för stenskravlet i röda gummistövlar med hög klack, sett en entusiast med elektrisk bandspelare i handen. Vad som dolt sig inne i de otaliga packningar som passerat är jag tacksam för att jag inte vet.
"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå" börjar en klassisk svensk visa. Själv har jag bott vid en turistbrygga på en utpost till obygden, en plats som blivit mångas första möte med det som kallas vildmarken. Där har jag sedan barndomen kunnat se storstadsfröknar trampa upp för stenskravlet i röda gummistövlar med hög klack, sett en entusiast med elektrisk bandspelare i handen. Vad som dolt sig inne i de otaliga packningar som passerat är jag tacksam för att jag inte vet.
Där på backen har vi barn sålt egenhändigt tillverkade souvenirer, berättat egenhändigt påhittade historier om björnar och annat som kan tänkas röra sig på fjället, för att ge turisterna lite spänning på färden. Vi lärde en stugvärd, som ville kunna tacka för sig på samiska efter sommaren, att ovetande säga grova oanständigheter. Vi har rivit tält och ställt till med en hel del, men det har också utspelat sig många fantastiska möten och ömsesidigt utbyte av kultur. Många möten har lett till livslång vänkap mellan min familj och människor runt om i världen.
Andra möten har blivit betydligt kortare, som när en lång man drog upp kåtadörren, som var låst, med sådan kraft att låshaspen rätade ut sig. Sedan föste han in hela sin skara, som fick huka sig in genom dörröppningen, och sade med kraftig finsk brytning "och det är så här samerna bor", mannen såg uppenbart nöjd ut. Ingen hälsade på oss och vi tittade dumt på det lilla sällskapet som såg sig omkring innan de vände och gick.
När jag berättar den här historien slår det mig att de flesta av oss samer är så präglade av att vara de som är annorlunda att vi alla blivit kulturambassadörer. Jag tycker att den finske mannen betedde sig klumpigt men jag kan inte bli så där riktigt arg över det, antagligen är jag för van, dessutom kan man ju alltid sälja en hembakt kaka eller få hjälp att bära ved när någon tittar in.
Vi samer har vuxit upp med sånt och händelsen är långt ifrån unik. Jag kan inte låta bli att leka med tanken på vad som hänt om ett gäng turister stigit in i en svensk familjs hem någon större stad och tittat sig omkring.
Victoria - tittar oftast tillbaka med en road min
