K-lapparna kommer från Ájtte
Webbshoppa unika samiska julklappar från Jokkmokk.
Julen närmar sig, undvik julstressen genom att enkelt fixa klapparna på Ájtte fjäll- och samemuseums webbshop. Där finner du unika ting med samisk touch. Vad sägs om en skärbräda med traditionella bandmönster till väninnan ett magnetpussel med motiv av Lars Pirak till mormors kylskåp eller lattemuggar med björkmönster och renhornsöra till – varför inte till dig själv!?
Dessutom böcker, traditionell slöjd, mysiga plädar och tändstickor. Museet har också en jättelik och skräckig julkalender med sägner från förr, lucköppning varje vecka kan följas på P2 onsdagar 15.45. Passa på att lär dig något av gammal samisk folktro som du kan glänsa med och skapa lite spänning med på julafton - perfekt för att skapa det där lilla extra efter julklappsöppningen.
Victoria - tjuvkikar i paketen
Adventspimpa din ren
Första advent närmar sig, du glömmer väl inte att pimpa din ren?!
Trenden med kändisar som stylar sina små hundar tog abrupt slut när det visade sig att de små accessoarerna behövde mer än att bara åka väska över röda mattan.
Men som alltid når modet Sápmi lite senare och här går det bättre - för här åker jyckarna skoter. Röda mattan har dock ingen lyckats återfinna under snölagret, den består i stället av avskavd högkammsmatta passande Skii-Do.
Också av bling-blinget återstår en del att önska, det begränsar sig ännu till reklamprydda reflexshalsband från Folksam och en och annan hemmagjord dräkt med egna sametryck på stretchtyg - någon hävdar att dräkten i själva verket är en duffel tillverkad på Västra strand i Porjus.
Kläder, väskor och annat för vallhunden kan dock köpas på exempelvis www.lechien.se. Förbered genom att måtta och kontrollera om jycken gillar leopardmönstrat, hot pink eller strass. Så här mäter du.
Men unga renskötarbratz vill ha mer, de söker också glamour för sina renar. Tillhör du dem som är ute efter en snygg outfit för din hornkädde vän är det ingen idé att Googla på "Ren skönhet". Då får du bara träffar på naturprodukter - och det har du förmodligen nog av när du kommer hem från en dag i skogen. Om nu motorolja under naglarna kan räknas som naturprodukt..?
Men lugn, vhjojk bjuder självklart på ett Gör-det-själv-tips för renen: Fixa glittriga horn genom att linda dem med foliepapper och julglitter. Låt glittret hänga ned en bit så fladdrar det vackert när ni åker släde över vidderna, en brinnande trädgren baktill i akjan ger den rätta julfeelingen - och ger garanterat en extra slant när du bjuder in turister på en åktur.
Foliepapper och glitter kan köpas hos lokala handlare eller på bensinmack även i glesbygd. Lycka till!
Victoria - en julkula insnörd i folie
Lätt som en plätt
På bara ett par timmar hade jag fixat ett mobilfodral med liten ficka och snodd att ha runt armleden. Jag tror att jag ska dekorera den med små silverpärlor också.
Foto och design: Victoria Harnesk
I morgon bitti blir det upp och i väg tidigt och hemma sent. Fredagsbloggen får alltså bli nu om den ska bli, och det ska den. Jag har en "helgstopp-policy", att bara skriva på vardagar och dessutom semesterstänga ibland, för att inte hamna i ett tvång. Det är skönt, för nu är bloggen en ventil och ger tillfredsställelse i form av att intressanta saker når ut. Fast, det skulle dom förmodligen göra utan mig också.
Ibland tror man för mycket om sig själv. Men ibland också för lite. Jag, till exempel, har aldrig trott att jag kunnat sy. Och förmodigen hade jag inte tillräckligt tålamod heller när jag var yngre - och det var då min syfröken bad mig byta till träslöjd istället.
De senaste åren däremot, har jag upptäckt att jag visst kan sy. Jag har fixat snygga gardiner, draperier och till och med en fordrad barnvagnsåkpåse som mammorna på Lidingö trodde var tillverkad av Hästens sängar. Jag är en fena på att laga trasiga barnkläder och nu efter mormor gick bort har jag tvingats upptäcka att jag faktiskt kan laga stickade tröjor också. Det är inte klokt!
Mest förvånad blev jag under de senaste två veckorna då jag först sydde ett saxfodral och sedan ett mobiltelefonfodral i renskinn. Rätt snygga blev dom faktiskt, enda minuset var egentligen att skinnet var så maskingarvat och mjukt att jag var tvungen att sy med jättestygn för att det inte skulle skäras sönder. Så här blev i alla fall fodralet. Kanske gömer jag stygnen bakom snygga silverfärgade pärlor. Nu har jag letat fram hemgarvat skinn till en sypåse.
Victoria - med skärnål och tråd
Glömde visst minnet
Typiskt mig. I går glömde jag bort att vi hade avslutningsfest på Skansenjobbet. Vilket innebar att när de andra elegant bytte om och snyggade till sig, då stod jag där i cykelbyxor och ett svettigt linne. Återstod bara att bestämma om jag skulle gå med eller utan hjälmen. Jag valde utan. Men så fick jag låna en kofta, en sjal och använde linnet som kjol och festen var jättetrevlig!
Medan jag mumsade i mig av den ljuvliga buffen kom jag på nästa sak som jag glömt – att baka 48 kanelbullar till dagis som har fest idag. Samtidigt började det smattra mot taket, jag skippade kaffet. I hällande regn och utan belysning på cykeln bar det av hemåt. På Östermalm kurade ett ungdomsgäng under ett utskjutande butikstak.
Tillskillnad från andra ungdomsgäng var det svårt att känna skräck inför dessa. Alla hade händerna i byxfickorna, var klädda i skjorta och kavaj. En enda var svart. Jag bestämde mig för att dom kom från närområdet och så korsade jag Lidingöbron i motvind. Regnet hade ökat i styrka och över det nattsvarta vattnet gick glittrande vågor.
Bullarna var färdiga just var färdiga vid midnatt och idag tog jag sovmorgon. Utan varken hjälm eller blyluva.
Victoria – med linnet i minnet
Skördetid
Höst - tid för äpplen och skohö
Foto: Victoria Harnesk
Influenser... är varken inspirerande att skriva om eller leva med. Nu har min förvisso gått över men sviterna är tärande. Vad man än gör av dagen så är det återhämtning som gäller.
Äpplen däremot gör en glad. Dom är pigga och glada till färgen, smakar gott - men ger en lust att baka lite för mycket med massor av fett och socker. Min mat- och bakorgie fortsätter och frysen blir fullare och fullare. Efter att ha länsat svärfars äpelträd doftar det som ett musteri hemma. Jag brukar äppelmos, men i år vill jag hitta på något annat. Hittade recept på äppelgele och tomat- och äppelcutney igår som jag tänker ge mig på.
På Skansen har vi vigt helgen åt att preparera skohö. Passade på att fylla skorna själv också och det väckte funderingar över vilken hälsokur det måste vara för fötterna. Jag tänker så här; att såväl hårfärg som textiliär vi använder lämnar spår i form av gifter i våra kroppar. Det måste strumporna också göra. Om man istället bäddar in fötterna gräs som bör innehålla såväl vitaminer som oljor och god energi bör det inverka positivt.
Faktum är att jag till och med tycker mig minnas att "upptäcksresande" som studerat samer, i sina skildringar har nämt just det här med att samerna har så friska, väldoftande och fina fötter. Det måste väl bero på skohöet!?
Läs om skohö på Folkdansaren, mer om samiskt dräfktskick och fotbeklädnad på saami.info
Victoria - doftar äppel och nyslaget hö
Kontorsdag
Å vad skönt, idag har jag en efterlängtad hemma-arbetardag på kontoret i vardagsrummet. Som jag har längtat. Visst är det jätteroligt att vara ute och träffa folk. Men, att kunna skrota omkring i t-shirt och strumpläst är inte dumt.
Nu ska ju jag inte skrota runt utan framförallt skriva, skriva, skriva. Fördela ut fraser på samespråkspelet och planera inför helgens Smaklust i Tanto.
Sara Svonni som vanligtvis designar exklusiva plagg har tagit fram funktionella vardagsting.
Foto:Victoria Harnesk
Apropå t-shirt brukar jag knorra över avsaknaden på samiska vardagskläder. Men, Sara Svonni har ordnat denna snygga överdel och en liten accessoar i form av en disktrasa. Så nu är jag redo för hemmakontoret. Och visst kommer jag att använda den vid andra tillfällen också - t-shirten alltså. Tack för det Sara!
Victoria - rustad och redo
Inget att ha på mig!
Radio är bra då syns det inte vad man har på sig - ja, såvida dom inte har web- eller digitalkamera vilket verkar vara att måste för varenda studio - värre är det idag och nästa vecka då det ska bli tv-inslag. Hur sjutton ska man hitta något att ha på sig, om man inte vill gå i kolten? Någon som vet?!
Jag har förvisso jätesnygga klänningar av Sara Svonni och Camilla Tell, men dom funkar inte att göra nyheter och barnprogram i. Vi behöver fler som gör kläder som Tomas Niemi tror jag, även om det kanske inte är hans huvtröja jag är ute efter heller. Vart hittar man...?
Och den samisk inspirerade skon från Puma går ju bara att använda inomhus för det är en limited edition som jag inbillar mig har ett samlarvärde. Åtminstone ska jag ha den på mitt priva museum när jag blir gammal. Jag har designat ett eget silversmycke i alla fall, får se till hösten om det går att sätta i produktion eller om jag bara ska ha det själv.
Victoria - med solglasögon från H&M
Sommar i sydsamisk kolt
Appropå företag, ekonomi och framtid har jag inte nämt att jag ska jobba i kåtan på Skansen i fyra månader. Anledningen är att jag tappade drivet efter att jag och Erika Unnes i somras arbetade tillsammans med lanseringen av Kautokeinoupproret. Det var superkul att ha en arbetskompis, jag har alltid trott att jag är en ensammänniska men så mycket roligare det var att dra tillsammans, Sen blev det aptrist att sitta ensam och vara kreativ, dessutom blev jag orolig för vad finanskrisen kunde ställa till med.
Har du en passande, etablerad verksamhet och kan tänka dig ett samarbete så hör av dig!
I slutet på maj drar Skansenjobbet i gång och håller på till september, mitt eget företag kommer dock att fungera ungefär som vanligt med bloggar, bokningar och annat. Skönt ska det i alla fall bli att kunna satsa övrig tid på att göra saker som inte betalar sig direkt, som böcker, spel och annat bus utan att behöva sitta och tänka på pengar samtidigt.
Undrar bara hur jag ska klara av att ha en chef, tider att passa och inte få bestämma allt själv. Det blir en utmaning. Allt det där kommer nog att väcka intresse för mitt eget företag igen. =)
Nej, det kommer det att bli underbart att sitta som ett plupptroll uppe på höjden, titta på blommorna som växer, prata med utländska besökare och leka med barn. Det blir en härlig sommar. Betald semester helt enkelt!
Och så en skräll - jag har bestämt mig för att ha sydamisk kolt eftersom kåtan är sydsamisk.
Victoria - redo för camping på Skansen
Från samerna till Somalia
- Tack, du är också fin!
- Kommer du från samerna?
- Ja, men samerna är ett folk, vi bor i norra Sverige och...
- Jo, jag känner till samerna. Dom har 50 grader kallt. Kommer du från dom?
- Jag tillhör i alla fall samerna och kommer... Vart kommer du ifrån?
- Somalia.
- Trevligt.
- Ja, men samerna bor inte där.
En söt episod från här om dagen då jag stod på busshållplatsen i kolt.
Victoria - i våta näbbskor
Musklerna men inte i hjärnan
Dagarna i Porjus börjar lida mot sitt slut. Till helgen åker jag och lillen ner. Bu! Det har varit skönt att vara här, visserligen orsakar vistelsen en hel del träningsvärk. Snöskottning och ett evigt kånkande på grejor i huset som vi renoverar håller en i form. Konstigt nog märks det inte på figuren, känner mig tyngre för varje dag. Men kanske är det musklerna som växer. Dom ska ju vara riktigt tunga dom. Musklerna.
I dag funderar jag dock mest på om jag är riktigt klok. Jag tackade nej till att gå med på Idrottsgalan i Globen på måndag - eftersom jag skulle på styrelsemöte Svenska Samernas Riksförbund i Umeå. Jodå, plikten framför allt. Hrm. Finklätt skulle det vara på galan så jag antar att det inte var läktarplats med skymd sikt bakom ett trappräcke. Men, men vad är väl en bal på slotten...
Inför mötet i Umeå behöver jag då inte fundera över finklänningen jag inte äger. Men jag har faktiskt just fått min nya kolt så jag kanske hade invigt den. Stort tack till min sömmerska och släkting, Irene, du har gjort ett jätte bra jobb. Som vanligt! =)
I dag fortsätter arbetet med min webbsida.
Victoria - askungen på möte
Kläderna säger vem du är
I dag har jag föreläst på en skola. En del elever var sömnigt nyfikna, andra fnissiga och någon hade egen samisk bakgrund. Ganska ordinärt. Jag funderade över det absurda i att frivilligt utsätta sig för situationer där man vet att en del kommer att garva åt en. Men det bekommer mig faktiskt inte. Jag tycker om att se elevers resa från obekväm till nyfiken. Hade jag själv sett en folkdräktsklädd människa jojka och trumma i mitt klassrum så hade jag förmodligen dött. Och drömt mardrömmar efteråt.
Jag åkte kollektivtrafik klädd i kolt. På tåget hem kände jag mig trött, undrade varför men kom på att jag stigit upp klockan fem. När man är trött hinner man höra vad som sägs omkring en. Kanske för att man inte orkar prata i mobiltelefonen. En skolklass ställde upp sig på perrongen vid Östra station. Barnen tittade stimmigt på mig och läraren förklarade att jag var en same, han log ursäktande mot mig. Jag log mot barnen - det var bra att de kom förbi.
På tunnelbanan bytte paret mitt emot från svenska till ett språk som jag inte förstod, men blickarna berättade att de talade om mig, hon sade "sami".
- Är det inte kallt i de där skorna, frågar kvinnan plötsligt på svenska.
- Öh, kallt. Nej, dom är helt formlösa så det går bra att ha flera strumpor i. Tjocksockor också, och skohö, svarar jag och funderar över hur hon kommit att tänka på kyla nu. Det regnar ju.
- Skohö, upprepar hon med alert blick. Nej, varför sade jag det, jag har ju aldrig ens haft skohö. Jag är en pappskalle - en trött pappskalle.
Sista biten hem går med buss, invid mig satt en äldre dam. Hon kände med sina fingrar på kolttyget och banden, frågade om materialet och frågade om mina släktingar som sytt och vävt. Hon berättade stolt om en lappmössa som hon klätt sina barn i och om en före detta kollega som var same. Utan att ha frågat sade hon att hon förstår att jag längtar hem, bort från stressen och bort från, ja vad?Jag hörde henne som i en dimma, log lite och tänte att det är märkligt vad en kolt kan få människor att prata.
När jag kom hem somnade jag och vaknade framåt kvällen. Åkte ned till biblioteket, bytte böcker, bakade kanelbullar och gick på yoga. Helt vanlig, helt osynlig men lika nöjd.
Victoria - ett stygn i på väven
Ny samisk design
Jag har fått en del frågor om mina kläder i DN Söndag häromveckan. Klänningen är designad av Camilla Tell, företaget är nytt och heter Sápmi Couture. Se kollektionen här, om jag förstått rätt finns den inte i butik ännu.
Denim Demon har ju som bekant ett gäng jeans ute på prövning i samiska förhållanden, det finns nya bilder att se från användning vid såväl älgjakt som mossplockning. Kolla in på.
Victoria - klädd för rulltrappsåk
Etnojeans
De senaste dagarna har jag gått klädd i trasiga jeans och i morse slog det mig att det inte är så många andra brallor man tar på sig med ett leende efter det gått hål i dem. Sanningen är nog att man inte bär andra plagg tills de fullständigt rämnar - och sedan fortsätter att använda dem.
Men vill man trots allt köpa ett par nya och vill ha en tusch av svensk etno-citet är det läge att ta en titt på Denim Demon som i Stockholm finns att köpa på Solo. Bakom jeansen står bröderna Olsson som plockat upp sitt samiska arv i byxorna som fått samiska namn som Aajja och Aahka (sydsamiska för far- och morföräldrar). Självklart har jag ett par, de har en superskön passform och är redan en favorit. Just nu testas de också av sju samer i hård terräng.
Victoria - er jeanssöm längs benet
Lägger till SVD länk, de hade i helgen en artikel om denimkillarna
Inpackad och uppackad
Victoria - i en liten sidenask
Nej min vita tvätt är rosa!!!
Det här skulle ha varit en ljus och lustfylld dag. Istället är den ångestladdad. Min vita tvätt har blivit rosa. Och låt mig säga så här: jag har aldrig kört så mycket nytt i samma maskin. En del var helt oanvänt - bortsett från det där gamla linnet med röd kant... Hur kunde jag låta det åka med?
Finns det någon med goda råd så kläm fram dem! Det är inte en uppmaning, det är en order. Det är priset för att läsa den här bloggen!!!
Jag har gjort följande; kört sköljprogram, tvättat på låga grader i Klorin, blötlagt i tvättmedel för vittvätt över natten, tillsatt rejält med Vanishgel nu på morgonen och det ska verka fram till lunch. Därefter blir det en sväng till i tvättmaskinen med Vanish och tvättmedel. Men tänk om det ändå inte räcker. Tänk om vi får använda mina blöta, söndertvättade kläder till att släcka majbrasan!
Victoria - desperat och stirrande
