ANNONSER
Samisk kultur står för hållbar
utveckling, god livskvalitet och
genuin kunskap. Mina annonsörer
är noggrant utvalda, de värnar i
tanke och handling om människa
och miljö.


22369-115






Nej min vita tvätt är rosa!!!

Det här skulle ha varit en ljus och lustfylld dag. Istället är den ångestladdad. Min vita tvätt har blivit rosa. Och låt mig säga så här: jag har aldrig kört så mycket nytt i samma maskin. En del var helt oanvänt - bortsett från det där gamla linnet med röd kant... Hur kunde jag låta det åka med?

Finns det någon med goda råd så kläm fram dem! Det är inte en uppmaning, det är en order. Det är priset för att läsa den här bloggen!!!


Jag har gjort följande; kört sköljprogram, tvättat på låga grader i Klorin, blötlagt i tvättmedel för vittvätt över natten, tillsatt rejält med Vanishgel nu på morgonen och det ska verka fram till lunch. Därefter blir det en sväng till i tvättmaskinen med Vanish och tvättmedel. Men tänk om det ändå inte räcker. Tänk om vi får använda mina blöta, söndertvättade kläder till att släcka majbrasan!



Victoria - desperat och stirrande


Redo

Nu är man fixad bokstavligt talat från topp till tå. Sista handen ska läggas innan fotografering så jag ska i väg och få lite hjälp med det. Inte tid att sitta och skriva alltså. Men jag känner mig ytterst nöjd med klädvalet - som i och för sig inte är klart men det står mellan två bra alternativ.

Men innan jag ger mig av måste säga det är oroväckande så lite det kommit på min lista "positivt om samer som jag startade häromdagen. Ett löfte om en ny "ordlista" - vilket är jättebra - och så Henrik Schyfferts öh, ja, jag vet inte vad man ska kalla det? Ja, hans inslag i underhållningsprogrammet Parlamentet.

Positivt listan finns under 14/4 "Vi målar en annan bild" för den som vill fylla på.


Victoria - er same under outfiten

Med kolt i Wien

image133
Trött men nöjd framför Universitetet i Wien i kväll.
Foto: Imbi Sooman

För den som idag tycker att jag valt underliga bokstaver beror det pa att jag sitter jag pa Universitetet i Wien, en fantastisk byggnad mitt i staden som star i spröd grönska. Tack vare engagerade medarbetare, som Imbi Sooman och Jeanette Bergström, finns inom universitetet ett stort fokus pa Norden och Östersjöomradet. Dagens föreläsningar genomförs i samarbete med Svenska ambassaden och Österrichich - Schwedische Gesellschaft.

Jag gar omkring här i min kolt som passar klimatet perfekt men när jag steg ut fran pensionatet i morse tänkte jag att det skulle bli en san där dag da manga tittade. Flyktigt funderade jag över varför jag klär mig sa här - egentligen förstärker jag ju stereotypen om hur en same ser ut. Men, jag trivs ju i min kolt!

I Wien vänder dock ytterst fa pa huvudet, inga tanter kommer fram och nyper en i kinden och ingen ber att fa lukta pa en för att kolla om man är äkta. De som bor här är antingen väldigt artiga, självupptagna eller bara helt bekväma med att människor ser olika ut. För det kan väl inte vara sa att de inte SER att det gar omkring en person i färgglad folkdräkt och näbbskor!?

Oavsett hur det ligger till har jag hallit tva otroligt inspirerande forelasningar och dagen kommer att avslutas med en kulturkväll pa samiskt tema, vi kommer att fa se bilder av Kerstin Schröder och David Bacher som under de senaste tre aren besökt Leavas sameby och fotograferat vardagen som renskötare. Och i morgon gar en dröm fran min barndom i uppfyllelse - att fa se Spanska ridskolan i Wien.


Victoria - ert kolltyg pa vift

Stövlar på topp

image122
Med Bootpin mår mina stövlar bra, hade jag hängt upp lappskorna så här i julas hade inte råttorna käkat upp skobanden!

Det var skönt att komma upp till Kiruna och snön en liten sväng nu när våren enligt metrologerna har kommit till Stockholm. Vi hade också turen att få se premiären av Tant Blomma av Kristina Lugn som spelades på Samiska Teatern. Föreställningen var välspelad och tragikkomisk men slutade så abrupt att åtminstone jag trodde att det var paus för första akt. Extra plus för skådespelaren Björn Johansson som talade en underbar stockholmssamiska, det var lite homovarning på den - men det skönaste jag hört på länge. Tummen upp för Johansson i ilsket grönrandig klänning.


Men VECKANS BÄSTA måste ändå vara mina stövlars räddare - min nya Bootpin! Nu är det färdigtsnubblat över vikta stövelskaft i hallen, slut med att stoppa tomma hushållsrullar i dyra stövlar och slut med tråkiga veck. Kolla in Bootpin som spar såväl stövlar som humör. I love it!



Victoria - med sträckta snygga skor


P.S. Bootpin finns på Designtorget också! D.S.


 


Toe Tube till kolten

image105

Det här är ingen bra bild men den visar en bra funktion. Jag köpte "Toe tubes" på Lindex. Det är en liten snutt nylonstrumpa, ca en decimeter bred, som man enligt namnet ska ha på sin fot. För mig känns det helt obegripligt att någon skulle vilja gå omkring med en sådan. När använder man den? När man ligger på stranden? När man har en sko med öppen mitt? Eller när man går omkring hemma och är för svettig om fötterna för att ha på sig en hel strumpa?

Toe Tubs finns för händer också men då heter de något annat. I alla fall slog det mig att det finns ett användningsområde för denna lilla tarm - att dra ihop kolten nertill för att hålla vecken på plats. Antagligen fungerar det på plisserade kjolar också. Så jag köpte upp det lilla lager á tre par som jag hittade i extraprislådan.

Eko-tips: enligt samisk tradition kan du göra din egen Toe Tube genom att klippa av en snygg begagnad nylonstrumpa.


Victoria - föredrar hela strumpor

Möten och koltband

Jag fick möjlighet att vara ensam ett dygn i helgen och det var jätteskönt! Men det är märkligt vad en gräsänkande tvåbarnsmamma tar sig för när hon får koppla av. Badar hon i sitt bubbelbad? Ringer hon en väninna och går ut på krogen? Läser hon böcker? Nej varken eller! Hon använder hela dygnet till att storstäda hemmet! Inte klokt men sant och mer njutbart än en baksmälla efter en fest som man inte minns slutet på. Faktiskt!

I dag har jag bokat in möten i stort sett hela dagen och sedan ska jag ut och kolla lite band till en ny kolt som jag beställt av min kusin. En annan släkting, L8Lee inspirerade mig till att ta lite nya grepp på bandsidan, eller snarare talade hon om hur snygg Lars-Ante Kuhmunens karesuandokolt var helt utan band. I alla fall så hittade jag häromdagen ett sjaltyg som jag blev förälskad i.


Victoria - och själv är jag tvagad ocjh fin

Upp med händerna här kommer kolten

Den här hände i somras, jag tror inte att jag har berättat om det. Jag var på plats i god tid innan ett uppträdande och det visade sig att jag skulle dela loge med "Barbados-Magnus" och hans gäng. Eftersom jag var tidig sade jag till arrangören att jag skulle hänga in min kolt och komma tillbaka lite senare. Men arrangören såg tveksam ut.
- Din vaddå? sade han.
- Min kolt! svarade jag.
- Jag vet inte... Magnus Carlsson... Arrangören skruvade på sig och sneglade mot vaktpersonalen som drack kaffe en bit bort.
- Det vore bra om den fick hänga... Men jag kan sätta den någon annanstans... Bara jag slipper ha den med mig, försökte jag.

Jag vet ju att det kan vara lite känsligt ibland och att en viss status kan råda när det gäller loger - och här blev det onekligen ett spänt läge. Arrangören såg rädd ut.
- Vad är det för något? avbröt arrangören mina tankar.
- Vaddå?
- Den här kolten? sade arrangören med en ny entusiasm.
- Som en folkdräkt ungefär, jag ska ha den på scenen, svarade jag.
- Åhh, svarade arrangören märkbart lättad och fortsatte i nästa andetag:
- Jag trodde att det var ett vapen!

Victoria - med sikte på scenen


Våga och vinn

Herregud vad trött man är efter helgerna nu när man börjat arbeta igen!!! Sneakernstuffs lanseringsfest på Södra Teatern var jättekul, massor av unga människor som frågade hur mycket som helst om samisk kultur. Dessutom pengar till Saminuorra. Jag träffade till och med på några bekanta som jag inte sett på massor av år. Kul!

Den här dojan fick mig att tänka lite nytt. Vi samer må vara rädda om att dela med oss av vår kultur men jag tror faktiskt att om vi bjuder till lite och ser till att vara med själv där det händer - då kommer vi att nå ganska långt och få mycket större förståelse för våra frågor! Jag tror att om vi vågar lite nytt för att nå nya målgrupper kommer det att gynna och öka intresset också för det traditionella hantverket.


Victoria - ert skonöre i vid vristen

Puma designar samiskt

image79
Foto: www.sneakersnstuff.se

Idag släpper Puma skon SNS Puma Clyde som är designad med inspiration av den samsika kulturen. När Peter Jansson och hans kompanjon Erik Börjesson, Sneakersnstuff, tillfrågades att desiga för Puma tänkte de att de kunde göra något för den samiska kulturen som de tycker uppmärksammas allt för lite. Resultatet blev Puma SNS Clyde.

Läs hela min artikel i höstens nummer av Saminuorat. Till dess; surfa in på Sneakersnstuff och kolla in skon som är producerad mestadels av renskinn från Sverige. Nu drar jag iväg på releasepartyt för att kolla läget!


Victoria - er Puma över fjället


Modevecka i världen

Nu pågår Modeveckan i Stockholm, London Fashion Week och samtidigt dog modellen Eliana Ramos av svält.  Det är andra gången som den stackars farmodern hittar ett av sina barnbarn död på grund av att de ätit för lite, i somras avled Elianas storasyster, modellen Luisel Ramos. Oerhört tragiskt, oerhört tragiskt! Som mamma till en liten tös blir man självklart bekymrad.

En gång frågade jag min mormor om gamla samiska skönhetskurer för inre och yttre rening och välmående.
- Puh, det var väl ingen som tänkte på hur man såg ut, det fanns annat att syselsätta sig med fnös mormor.

Sannerligen har nog livet förr varit både lättare och svårare och det verkar som att vi har kastat om alltihop så att det som var svårt en gång nu blivit lätt och vice versa.
 
Jag vet inte om våra samiska designers tagit sig ner till Stockholm. De står ju för fantastiska värden och kvalitet så det vore väldigt roligt att se dem i sådana sammanhang. Jag tyckte  dessutom, med risk för att det här blir helt fel, jag tyckte att det var härligt och kändes rätt att vi som visade kläder på Ájtte under marknaden var helt vanliga tjejer och killar i varierande ålder och kroppsform.

För mig är det en stor glädje att Gudrun Sjödén vill vara med på min sida. Gudruns Sjödén har varit i Svensk och internationell modebranch i över trettio år. Det som är unikt och så fantastiskt med Sjödén är att hennes produktion helt bygger på idén om att det går att skapa kläder utan att våldföra sig på miljön, utan att offra vare sig de människor som tillverkar eller ska bära kläderna. Det har gått bra för Sjödén, hon omsätter nu 250 miljoner kronor världen över. Många har uppmärksammat framgången och försöker följa Sjödéns fotspår.


Gudrun Sjödén om modellsvälten http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,1002108,00.html

Aftonbladet artikel om Eliana http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,1001873,00.html

Gudrun Sjödén http://www.gudrunsjoden.com/butik/assets/mallar/start_0/start_0.html
Min egen klädtjej Sara Svonni
www.sarasvonni.com

Victoria - lagom och lycklig


Vad köper du egentligen?

Jag har tänt mitt ljus, dricker en kopp kaffe. Käkar en macka, morgonkaoset har lagt sig. Jag fortsätter min påbörjade livsstilsfilosofi här vid datorn. I dag ska jag och barnen åka till Gällivare och gå på vårdcentralen. Tio mil blir det om man räknar båda vägarna. Resan tar lika lång eller kort tid, det beror hur man ser på det, som att förflytta sig mellan två stadsdelar i Stockholm. Bussarna går sällan, ungefär två om dagen på vardagar och ingen vissa helgdagar. Så här gäller det ha både bil, körkort och stålar att tanka för.

Jag funderar lite över att man inte har lust att shoppa speciellt mycket här i byn. Kanske för att det inte finns särskilt mycket att handla, det är Ica, Grillen och Porjus Allehanda. Men de har å andra sidan det mesta man behöver. Det blev inte särskilt många julklappar i år. Vi fick i hop allt utan stress dagarna innan julafton. För ovanlighetens skull hade vi ganska bra koll på vad som efterlängtades - tror jag. Kanske berodde det på att vi hade haft tid att umgås med folk så vi visste vad det behövde. Förra året firade vi en överdådig jul med massor av pynt, klappar och dignande julbord. Det är enda julen vi firat i lägenheten på Lidingö och vi ville göra den till något extra. I år satte vi inte upp ett enda julpynt bortsett från en minijulgran som fungerar som sänglampa. Otroligt skönt, det betyder att endast 30 sekunder kommer ägnas åt att städa undan efter julen.

När man läser tidningsrubrikerna känns det väldigt skönt att det inte blev några hysteriska julklappsinköp. Återigen kritiseras klädkedjan Indiska för att de betalar ut dåliga löner till dem som arbetar med produktionen. Jag tror att vi alla måste inse att det kostar att producera och konsumera. Det vore antagligen en fördel om allt var lite dyrare så att vi tvingades fundera över vad vi verkligen behöver och vill ha. Men framförallt måste vi komma ihåg det mänskliga värdet och ställa frågan. Vill jag handla till så lågt pris att barn får vada omkring barbenta i giftig vätska för att färga kläder?



Läs mer om Indiska
http://www.dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2006%5c12%5c28%5c5061

Rena Kläder
http://www.renaklader.org/


Victoria - ert filter i dyngvattnet


Mormor fixar

Min mormor är här, bättre kan man inte ha det. Hon är till stor hjälp både i mitt arbete och med barnen. Mormor hjälper mig att få ren kolten, jag insåg förskräckt att vissa fläckar snart skulle ha firat tjugoårsjubileum. Men nu är det slut med dem. Och likaså med hål och spruckna sömmar. Tack vare mormor! Dessutom gjorde hon ett översättningsjobb för ett tyskt bolag som textar en svensk film där det finns samiska samtal med. Kul! Nästa uppdrag är att dekorera om instrument som jag har köpt till JazzÅjojkföreställningarna. Helt ovärderligt, dessutom har mormor på något underligt vis tid att ge barnen den där kärleken som man själv allt för ofta skjuter på framtiden.

Victoria - med frid i sinnet


Ryssjalens återkomst

Ryssjal
Ryssjalen åker tunnelbana på väg mot city                                   
Foto: Privat




Jag var ju ganska sen med att avlägsna min gamla ryska sjal med tryckta blommor från kolten. Trivdes bra med den, men kände mig alltmer som en relik från Ivan den förskräckliges tid. När jag liksom Sovjetunionen väl mötte den moderna världen kändes det på många sätt skönt - trots att Ivans skugga fräste i mitt öra att jag skulle sätta tillbaka sjalen. Det enda han åstadkom var att övertyga mig än mer om att jag gjort rätt.

Döm om min förvåning när jag nu allt oftare möter den gamla ryssjalen på trendiga tjejer i stan. Den åker ganska ofta tunnelbana från Lidingö till T-centralen - och det är inte mig den slagit följe med. Jag får nog fundera på det här igen. Hörde att näbbskon är på frammars också - sån tur att jag inte gjort mig av med den.


Victoria - kommunismens och modeindustrins ofrivilliga offer


Herrmode i höst

Herrmode
Det är manliga kläder som gäller på kvinnor i höst.                         Foto: Privat



Fyrans morgonsoffa presenterade höstmodet för en stund sedan. Det är manliga kläder som gäller - även på kvinnor. Manligt är kvinnligt konstaterades det och kvinnliga modeller poserade i kavaj, slips, frack, fluga och hatt. Ja, de hade ju inte allt det på sig samtidigt.

Höstens mode passar alltså den samiska kvinnan väl eftersom hon, åtminstone längst i norr, redan fattat grejen och gärna bär militärens gröna byxa, M59, tillsammans med keps och Helly Hansen. Det är alltså helt rätt i höst bara man tänker på att bära en kvinnlig sko till. Ut med Graningekängan och in med en nätt sko med klack. Jag är lite osäker på vilka accessoarer som gäller men det känns som att det finns utrymme att välja och jag spår att både salongsgevär och Gucciväska passar lika bra.

För det festligare tillfället ska man inte rädas att öppna den sin man eller brors garderob (om han har någon) och plocka ut en herrkolt med hög krage. Bär kolten med eller utan bälte, med kom i håg skorna. Det är pumps med rund tå som gäller. Herrmössan är ett måste, har du problem med att den är alldeles för stor lånar du bara ett par kalsonger och fyller ut mössan med.

Victoria - tipsar om mode


Nya scenkläder på gång

Jag har ägnat förmiddagen åt att klacka omkring i vardagsrummet med sista provversionen av min nya klänning. Det är ett jättespännande projekt. Jag har anlitat den samiska sömmerskan och designern Sara Svonni för att skapa nya scenkläder till JazzÅjojk konserterna som drar igång under senhösten.

Sara bor i Tärnaby, jag var förbi henne i somras - kul att se Stenmarks hemby också. Idag kom Sara förbi här på Lidingö och det känns som att detta kommer att bli riktigt, riktigt bra. Det blir lite bar kropp både upptill och nertill, det blir lite snävt och lite vidd. Det blir renskinn och tradition i modern tappning - ja, lite vilt och vackert!

Sara Svonni designade tillsammans med Ann-Sofi Fjällström Anja Perssons klänning vid Idrottsgalan 2002. JazzÅjojk spelar bland annat på Ája vid Jokkmokks vintermarknad i februari 2007.



22369-10 Sara Svonni Design
http://www.sarasvonni.com/sve/home/id1.asp


Sara och Ann-Sofi finns på Bohus Slöjd i Göteborg 5 - 10 oktober
http://www.sameslojdstiftelsen.com/?cat=1

Tärnaby
http://www.tarnaby.se/


Victoria - snart klädd…


Visa upp dig på Skansen

Jag har hunnit med mycket idag. Tre diskbaljor, två tvättmaskiner, fixat mat och lite städning, invigningstalat på Skansen (Skönt med en sydsamisk jojk i stället för att klippa band; Cecilia Persson jojkade och hennes pappa hade bygt kåtan), gett ett par intervjuer, gått dräktvisning, lyssnat på panelsamtal (min favorit; Lotta Gröning och Helen Doktare om norrlad och kvinnor), promenerat (ofrivilligt; halva stan var avstängd p.g.a. Sthlm maraton) käkat på Mc Donalds och handlat mat. Ja, det var ungefär allt.

Men vad jag egentligen skulle skriva är att den som har en kolt och känner sig hugad att sluta upp vid morgondagens dräktvisning på Skansen, Bollnästorget kl.12.30 ska känna sig särskilt välkommen! Det finns ett par biljetter att hämta ut i entrén sedan är det bara att bege sig till Bollnästorget och svänga lite på kjoltyget - vips har man tjänat in entrén och fått utlopp för sitt ego!

Siri Utsi, Kiruna håller i tåtarna, hon finns på området.

Victoria - er virvelvind i solen


En äkta lapp!!!

Tomt, tyst och ödsligt. Det ligger ett lätt vemod över mitt hem. Släkten har åkt, det enda som finns kvar är någon enstaka rest av allt vi har gjort - och det är inte lite. Vi hann med allt ifrån shopping till att sitta i en hästhage när solen sken.

Men det hände nåt ganska komiskt också. Det var en kille som bar kolt här, vi hamnade av en slump på en privat fest på en båtklubb nära vår lägenhet. Kolten är ju en bra dörröppnare så vi välkomnades och serverades whiskeydrinkar för att vi säkert skulle stanna kvar. En man var så fascinerad att han satt och kände ohämmat på koltkillen och bara rabblade: En äkta lapp, det kan inte vara sant, är det en tv-inspelning? En äkta lapp här!, kom och titta, vad vackra och äkta, lappen… Han avslutade med att lukta på killen och konstaterade nöjt att det till och med luktade lapp.

För att göra mannen uppmärksam på det pinsamma i situationen gjorde jag lika dant på honom. Han svarade på alla frågor om vad han jobbade med, lät mig känna på hans hand och dra i kavajslagen. Dessvärre förstod han inte ironin utan trodde verkligen att det var ett kulturmöte av sådan dignitet att vi visste lika lite av hans kultur som han om våran. Han verkade ha missat att samer har integrerats i det svenska samhället -oavsett om vi velat det eller inte. Men jag undrar om denna man inte skulle må bra av att återvända till naturen. För när vi gick tillbaka genom skogen kom han springande över stock och sten.
- Lappen, lappen, det är helt fantastiskt ropade han.

Victoria - er whiskeydrinkare i natten


Koltvård

Ägnar mig åt koltvård och allmän uppfräschning, har två fotograferingar i veckan. Mig själv är ganska lätt att fixa men det här med hur man ska få kolten i rent och snyggt skick vet jag inte riktigt. Inser att den aldrig är tvättad sedan den syddes för över tjugo år sedan! Känns lite trist när man tänker ordentligt på det. Ungefär vart tredje år tar jag fram strykjärnet och bränner ihjäl kvalstrena. Utöver det ser jag till att ha något tunnt under och vädra den efter varje användning, men ändå... Tittar man ordentligt kan man se en och annan vinfläck, tur att den är mörk.

Finns det någon som vet hur man tvättar en kolt? Jag vågar inte ens lämna in min på kemtvätt för att jag har hört för mycket om kläder som förstörts.

Victoria - opps, måste dra

Kul film förresten den där i går kväll!

Uppe i ottan på väg till Umeå

Är uppe i ottan, på väg till Samiska veckan i Umeå över dagen. Kolt eller inte kolt, den ständiga frågan. Man jag tror inte att jag tar den, det blir en lång dag med mycket sittande, taxi, flygplan, teater, möten, middag, flygplan, taxi... Men visst vor det fint att ha den på väl på plats. Kanske ska jag göra mig omaket att släpa med resväskan och byta om någon gång under dagen. Inte så dum idé egentligen... så får det nog bli. Tror jag. Och i helgen fyller jag år.

Umeå http://www.samiskaveckan.sapmi.net/

Victoria - ännu i nattsärken

Håll i er här kommer jag

Gäsp, var upp till efter midnatt. Var hos min designtjej, vi håller på med nya scenkläder, det ska bli lite raffigare. Det kommer att bli helbra. Jag ska erövra Stureplan... sessorna kan slänga sig i väggen - för nu kommer Vickan the one (jag alltså)! Sedan ska jag öppna en samisk boutiq och sälja allt som vill bli sålt i Sápmi (sätt igång att producera den som kan)!

Victoria - sömning men full av kraft

Inte folkdräkt på krogen

- Människor ser kolten som en folkdräkt. Jag skulle själv fundera hur det var ställt om jag såg en kille i folkdräkt på krogen.

Carola Grahn bär gärna kolt när hon är med sina samiska vänner. Det får henne att känna sig vacker. Men i Lund skulle hon inte gå ut och slå runt i kolt.

Carola har gjort en modern och tokläcker fotoutställning Siellu - born i Sápmi (Med själen född i Sápmi), där kolten och den samiska identiteten möter storstad och miljöer som nu är vardag för samer. Utställningen nomadiserar och paserade just Uppsala, vet inte vart den tar vägen nu, men det börjar vara vår i luften och då brukar rajden gå mot fjällen.

http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=1830

Victoria - i näbbsko och tofsar

Dags för julbord

Julen stundar och julborden med den. Idag är det dags för årets första för min del, eller egentligen inte. Jag har varit på ett par stycken men mer som en del av det som ska avnjutas - har alltså stått för underhållningen.

Och när man ska träffa människor i innerstan ska man ju se proper ut, därför på gick den vilda jakten på kläder hemma hos oss i morse. Det är en av de absolut svåraste jakterna man kan ge sig ut på. Kolten är jag just nu allmänt less på - jobbar för mycket i den.

Men om man inte tar på kolten, vad ska man ha då? Hittade en tröja som i och för sig var relativt ny, alltså inte från 80 eller 90-talet, men eftersom jag väntat barn i den har den fått en lustig form. Handlade lite i våras men det blev ju sommarkläder och nu är det - vinter.

Överhuvudtaget finns det inte mycket att säga om det som är i garderoben - för den var d-vligt tom. Nu sitter jag redo och stramar upp mig i en skjorta som är aningen för snäv. Det är bra för det betyder att jag inte kommer att kunna äta för mycket utan att riskera att knapparna spängs. Och det vill man ju inte.

Julmenyn på Mårten Trotzig (dit jag ska) http://www.martentrotzig.se/jul.html

Victoria - känner redan skinkdoften i näsborrana

Jag ska mitt ansvar som modelejon

Snart är det helg, jag ska på stan, Stockholm, i eftermiddag och titta efter nya kläder. Inte sån där vanlig shopping - jag behöver nya scenkläder. Har helt enkelt tröttnat på att se mig själv i kolten hela tiden. Jag tittade på hela utstyrseln, näbbskor och vävda band, och tänkte: - Ja, det är inte konstigt att min vän "kvällspressjournalisten" säger att samefrågan är så osexig att det inte går att skriva om den. Att man gör samerna en otjänst eftersom ingen vill identifiera sig med förlorare. Osexig tänkte jag då. - Jaha då var man osexig också. Men han har faktiskt en poäng, jag ska köpa nya scenkläder som jag kan ha ibland när jag vill hotta till det. Ta mitt ansvar helt enkelt för det samiska folket. Victoria - återkomer snart stajlad och hipp

På höga klackar över tallheden

Jag har köpt nya vinterskor, årets modell, jättesnygga, i brun mocka med kilformad sjuttiotalsklack, klack i nopprigt gummi, med pälskant högst upp, fuskpäls. Med dessa på fötterna och med min nya snygga bruna handväska med utanpåliggade fickor, spännen och kort axelrem , ett plagiat på en sån där som sitter i armhålan på på Hollywoodbönorna i reportagen och i original kostar massa tusenlappar, mötte jag min kusin när jag kom hem till norr tidigare idag.

När vi satte oss i bilen för att åka de 18 milen hem nämnde hon att vi skulle stanna till i skogen och jobba med lite förberedelser inför vintern.
- Det gör väl inget?
- Va, öh, nä. Nä det går bra, det är klart att vi ska göra det när vi ändå är i närheten, sa jag.
Ja, så vinglade jag iväg över den mossiga tallheden.
- Snygga skor, det tänkte jag direkt, sa hon.

Väl hemma i hennes kök tittade jag ut över den glittrande sjön, som ligger precis nedanför huset. Höstens färger brann i träden och luften var frisk. Det kom ett stilla regn och jag funderade på hur fort det går att tappa bort sin vardag, när man lämnar det för en annan. Det går så fort att man knappt hinner blinka. Högklackade stövlar, i mocka som blir blött på nolltid. Hur kunde jag ens få för mig att det vara sådana jag skulle ha? Och mina naglar sen, de är ju alldeles för långa.

Victoria - i blöta mockastövlar!


Uppklädd eller utklädd?

- Nu är den här söta tjejen här, hon som är utklädd i samekläder, sa restaurangchefen när hon ringde och meddelade att jag var på plats inför ett framträdande.
- Jag är inte utklädd, jag ser ut så här, mumlade jag när hon lagt på.

Det här var länge sen, men ibland blir det alldeles extra tydligt att det samiska och de svenska är två paralella världar, som när någon tror att man klätt ut sig när man i själva verket har klätt upp sig.

Victoria - dressed for success

Femton franska gynekologer

Traditionella samiska underkläder
Kläder är ju inte bara det som syns utanpå, man har lite under också. Vid ett tillfälle höll jag en kvällsavrundning för femton franska gynekologer med fruar i en tältkåta utanför Luleå. En av herrarna undrade ”hur ser traditionella samiska underkläder ut?”.

Frågan blev hängande i luften och jag rodnade. Som kvinna blir man naturligtvis smickrad. Tänk att lilla jag, bland alla dessa smäckra fransyskor, kunde få en så luttrad man som en gynekolog att fundera över mina underkläder. Och han hade dessutom frun med sig.

Förmodligen kom även fransmannen på sig, han tillade snabbt ”jag forskar om underklädernas betydelse för svampsjukdomar i underlivet”. Upp som en sol och ner som en pannkaka.
 
Victoria - Er pannkaka på golvet

Söt hundvalp eller kärnavfall

Söt hundvalp eller kärnavfall
Alla som har gått ut i kolt på platser där man inte förväntas befinna sig som same, alltså på de flesta platser utom i en renhage, har nog minst ett par egna historier om händelser som utspelat sig, enbart på grund av klädseln. Att bära kolt leder till samtal med människor man annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med. Det är litegrann som att gå ut med en söt hund eller med ett litet barn. Förutom när man befinner sig i konfliktområden då det snarare är som att bära omkring på kärnavfall som man letar någonstans att dumpa. Jag har genom min dräkt, kulturtrasan, gjort många spännande bekantskaper. 
 
Victoria - bärare av, ja vad vet jag? 

Lantromantiken finns bara i modemagasinen

Lantkök, secondhand, slarvigt uppsatt hår och prickiga gummistövlar fyller våra tidningar, inte minst under sommarhalvåret. Jag promenerade över Enonjalbmes backar i somras för att dricka kaffe när det slog mig hur rätt jag är. Åtminstone om man vill uppfylla alla trendfaktorer. 
 
Bilden av mig själv syntes på fönsterglaset mellan fläckar av fingeravtryck och ihjälklämda mygg, med eller utan blod när jag lämnade stugan. På fötterna hade jag… ja, just det; prickiga gummistövlar Helt rätt! med ett litet minus för att fläckarna är av målarfärg. Jag hade ingen volangkjol, synd det är ju årets plagg, men väl en militärgrön secondhandjacka av modell Fjällräven, 70-tal. Också helt rätt, i och för sig inte köpt utan bara nedplockad från en krok under hatthyllan, vilket inte är helt bra eftersom det betyder att någon i familjen har använt samma jacka i trettio år! Som kronan på verket var håret precis så där slarvigt uppsatt som i modereportagen, att hårsnodden bestod av gummibandet från en begagnad trosa är ju faktiskt en helt annan sak

Jag befann mig i vår fjällstuga vid foten av Akkamassivet och steg upp tidigt den morgonen, i och för sig bara därför att min lilla son till son hade fyllt dagens första blöja. En underlig lukt, som inte bara kom från blöjan, påminde mig i den tidiga timmen om vikten av god hygien. Eftersom det inte finns varmvatten innan man eldat i det bonderomantiska köket, steg jag ut naken, tog mod till mig och ett bestämt tag om vattenslangen där klart och svinkallt fjällvattnet från glaciärerna spolar fram. Kombinationen kropp och vatten drar snabbt till sig myggor. Ett vilt fäktande måste därför till, på så sätt klaras morgongymnastiken av samtidigt med duschen, påminner om snabb Quigong, en viss värme upparbetas också. Vet ni, att när ett huvud blir tillräckligt kallt ser man stjärnor, får huvudvärk och yrsel som sitter i uppåt en timma!

Till lunch när huvudet normaliserats lagade jag färsk fisk från den lokala, romantiska fiskarn, en släkting som tycker mycket om starka drycker, men som likväl utgör den lokala fiskaren. Måltiden tillagas på gasolkök. Jag använder gamla emaljsilar, udda porslin, som konstigt nog bara känns gamla, udda och kantstödda och inte det minsta retro-romantiska när man anväder dem, stearinljus och här finns hembakt bröd, råttorna åt upp det vi köpt med oss. Sedan min välartade och väluppfostrade familj slukat maten och krypit in under myggnätet i sovrummet och jag tagit hand om disken, diskmaskiner finns ju inte denna typ av kök, begav jag mig ut.

Lattedrickande är ju något varje chic storstadsmamma ägnar sig åt och jag är inte sämre, men lite smartare för jag lämnar barnen hemma. Jag tog stigen till det lilla fiket som är öppet ett par timmar om dagen för fjällvandrare sommartid. Dock ej för skoteråkare vintertid. När jag stängde igen stugdörren, märk väl inte kåtadörren, fick jag syn på min spegelbild i glaset på fönsterrutan. 

Trots att nästan varje detalj är helt rätt blir helheten något helt annat. Det blir inte så där glammigt och chict. Jag såg ingen, i och för sig mötte jag heller ingen, men jag kan inte tänka mig att någon skulle benämna det som en särskilt lyckad trendfaktor om jag hamnat på bild som jag såg ut. Möjligtvis hade någon hört av sig från ”Fab five”, ”Stylingakuten” eller i värsta fall från ”Extreme makeover”. Om det beror på min längd,156 cm, vikt, 55 kg, en halvmeter för kort och tio mjölkpaket för tung, läget på stugan, för långt från Stureplan, doften av myggmedel i stället för Chanell vet jag inte.

Möjligtvis är det så enkelt att verkligheten, med avsaknad på el, wc och silikon, inte är helt kompatibel med reportagebilder. Eller så beror det på att blanka tidningssidor inte luktar blöja, svett och myggmedel.

Hur man än vänder sig har man uppenbarligen ändan bak - Victoria



Foto: Mats Landin, ©Nordiska museet
april 2008
ti on to fr
  1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30