Vänföreningen Kvikkjokk/Årrenjarka

Suck!
Har ett klart minne från Kvikkjokk efter två veckors vandring i Sarek juli 1977. Sista etappen på 2,5 mil gick i ett svep ner genom granskogen med lätta säckar. Allt för att hinna till affär´n före stängning. Vi hann men de enda färskvarorna som fanns vara frusen falukorv. Vi la oss i slänten mot älven, något uttorkade av dagsetappen. I väntan på att korven skulle bli tuggbar tog vi varsin mellanöl och sommnade alla tre på stört.....

Ja, tänk om marker kunde berätta. När du skriver "lade oss i slänten" känner jag direkt den litet söta doften av fjällmark i näsan.

1977, då var jag fem år och sålde vävda band och klövar åt turisterna. Kanske såg du en liten flicka och en hund om du någon gång vandrade förbi backen ovanför turistbryggan i Enonjalbme.

Kvikkjokk, en kort stund inför andra Sarekvandringen. Vägning av packning (alldeles för mycket choklad) och forsandet av älven bakom huset. Förväntan! Snart sätter vi stövlarna i backen och sätter av mot Rapadalen.
Helt slut efter en halvtimme, men det hör till... Man vill liksom krypa in i vildmarken och försvinna och aldrig komma ut igen. Aldrig.
Tror jag var ren i ett tidigare liv.
Köpte en liten skinnpung i Änonjalme förresten. Det var 2004, kanske du hoppade in och hjälpte till i stugan då Victoria.

Jag gissar att skinnpungen var fylld med lite grus, om det var en sån där liten en... Vi var i alla fall i Enonjalbme den sommarn. Det var då vi döpte lillen och gifte oss. Min mormor köpte en sån liten pung till lillens gudmor från Stockholm. Om jag var där så var jag bara där och fikade. Vi bor ganska nära. Vi hade förresten vår bröllopsmiddag precis på det fiket.