I kväll har vi haft språkkurs igen och det går faktiskt framåt. Grammatiken gör mig fortfarande både svimm- och spyfärdig. Men eftersom vi bara ägnar lagom mycket tid åt den gör det inte så mycket. Och faktiskt, jag börjar få viss kläm på det hela! Ville och hans kompisar har spelat in roliga konversationer, med tillhörande skrattsalvor, i  Kautokeino som vi lyssnar till och läser.

Hur konstigt det än låter är det dessutom ganska skönt att inte vara särskilt bra på det man gör - och veta om det! Till skillnad emot annat man helhjärtat ägnar sig åt men inte fattar att man inte borde göra, här inryms en hel del kan jag tänka mig. Fyll inte på är ni snälla, det var nog hemskt att börja veta om hålet i näsan.

Hursomhelst är vi ett jättebra gäng som har roligt ihop. Språket är läckert, eller flott som en kursare med norsk bakgrund uttryckte det.

Victoria - buorre iddja (god natt)!