Tomt, tyst och ödsligt. Det ligger ett lätt vemod över mitt hem. Släkten har åkt, det enda som finns kvar är någon enstaka rest av allt vi har gjort - och det är inte lite. Vi hann med allt ifrån shopping till att sitta i en hästhage när solen sken.

Men det hände nåt ganska komiskt också. Det var en kille som bar kolt här, vi hamnade av en slump på en privat fest på en båtklubb nära vår lägenhet. Kolten är ju en bra dörröppnare så vi välkomnades och serverades whiskeydrinkar för att vi säkert skulle stanna kvar. En man var så fascinerad att han satt och kände ohämmat på koltkillen och bara rabblade: En äkta lapp, det kan inte vara sant, är det en tv-inspelning? En äkta lapp här!, kom och titta, vad vackra och äkta, lappen… Han avslutade med att lukta på killen och konstaterade nöjt att det till och med luktade lapp.

För att göra mannen uppmärksam på det pinsamma i situationen gjorde jag lika dant på honom. Han svarade på alla frågor om vad han jobbade med, lät mig känna på hans hand och dra i kavajslagen. Dessvärre förstod han inte ironin utan trodde verkligen att det var ett kulturmöte av sådan dignitet att vi visste lika lite av hans kultur som han om våran. Han verkade ha missat att samer har integrerats i det svenska samhället -oavsett om vi velat det eller inte. Men jag undrar om denna man inte skulle må bra av att återvända till naturen. För när vi gick tillbaka genom skogen kom han springande över stock och sten.
- Lappen, lappen, det är helt fantastiskt ropade han.

Victoria - er whiskeydrinkare i natten