Paltkoma och rosiga kinder
När jag flyttade till Stockholm gick jag snabbt upp ett gäng kilon som har hållit i sig några år - inte så kul! Jag har inte varit en fet person tidigare så jag ju fattat att det berott på egna val. Jag har helt enkelt annamat andra matvanor och inte lyckats peta in motion.
Nu har jag varit i norrland ett par veckor och märker direkt att jag både gått ner och ihop trots att det varit jul. Men det är inte konstigt för jag lever på helt olika sätt på de olika orterna. Här i byn finns jättefina träningsmöjligheter nästan gratis. Men det är inte det som gjort skillnad för jag har inte tillbringat en enda sekund varken på gym eller skidspår.
Hemligheten ligger i ett annat sätt att äta plus mer vardagsmotion. I dag tillexempel är många i familjen på väg till renarna. Då äter vi kött och annat stadigt till frukost. Sedan kommer alla att röra på sig ordentligt. Kylan bränner nog en del fett också. I går slaktade vi, då blev det blodpalt för hela slanten. Jättenyttigt och gott. Jag ringde just en av dem som var med. Hon hade drabbats av paltkoma, somnat halv åtta och varit avtuppad i över tolv timmar.... Men i ärlighetens namn hade hon jobbat utomhus i minusgrader hela dagen innan hon slök palten så det var välfötjänt vila.
Huset vi bor i är ganska stort så det blir mycket springa i trappor på dagarna. Att gården och naturen är nära gör ju också att man är ute mer, barnen vill vara ute och då passar man på att skotta och fixa lite själv.
Med mindre än en vecka kvar här uppe försöker jag att mentalt fokusera på hur man äter och lever här för att ta med mig det i vardagen när vi åker tillbaka snart. En sorts meditation över mat och liv.
Victoria - er grädde på moset
http://app.blogg.se/trackback/ping/3300683






