Jag har köpt nya vinterskor, årets modell, jättesnygga, i brun mocka med kilformad sjuttiotalsklack, klack i nopprigt gummi, med pälskant högst upp, fuskpäls. Med dessa på fötterna och med min nya snygga bruna handväska med utanpåliggade fickor, spännen och kort axelrem , ett plagiat på en sån där som sitter i armhålan på på Hollywoodbönorna i reportagen och i original kostar massa tusenlappar, mötte jag min kusin när jag kom hem till norr tidigare idag.

När vi satte oss i bilen för att åka de 18 milen hem nämnde hon att vi skulle stanna till i skogen och jobba med lite förberedelser inför vintern.
- Det gör väl inget?
- Va, öh, nä. Nä det går bra, det är klart att vi ska göra det när vi ändå är i närheten, sa jag.
Ja, så vinglade jag iväg över den mossiga tallheden.
- Snygga skor, det tänkte jag direkt, sa hon.

Väl hemma i hennes kök tittade jag ut över den glittrande sjön, som ligger precis nedanför huset. Höstens färger brann i träden och luften var frisk. Det kom ett stilla regn och jag funderade på hur fort det går att tappa bort sin vardag, när man lämnar det för en annan. Det går så fort att man knappt hinner blinka. Högklackade stövlar, i mocka som blir blött på nolltid. Hur kunde jag ens få för mig att det vara sådana jag skulle ha? Och mina naglar sen, de är ju alldeles för långa.

Victoria - i blöta mockastövlar!