Häromdagen åkte jag taxi från Arlanda. Bakom ratten satt Muhammed, han tillhör den näst största stammen av kamelskötare i Somalia. Vi samtalade om kameler, om att de precis som renar bryr sig väldigt lite om landsgränser när de betar. Vi talade om minoritetsproblematik när Muhammed plötsligt frågade:


- Hhhor monga barn får samer?
- Öh, ja två kanske tre. En del får fyra, eller bara ett...
- Listen now! Min farfar ville ha många kameler å mycket land. Så han tänkte att han måste göra många barn, han skaffade tolv. Now VI är 600 stycken!
- 600 stycken!
-Ja!
- Det är inte möjligt!
- You know, bara ett av de här barnen har blivit 41 stycken.
- Åhh!

Jag funderade en stund över det Muhammed sagt men kom på att vi har så lite mark.


- Men vi har ju så lite mark, det är bekymret.
- Inget bekymmer, det ordnar sig! You know, barnen kämpar för er, de arbetar och får fler barn. Och när ni är nog många - folk måste lyssna på er! Tänk bara på min farfar. Men kanske do tycker det låta konstig?
- Nej, intressant, mycket intressant!
- Men... så kom kriget och nu är vi utspridda över hela världen, 100 i skandinavien?

Medan vi körde sista biten berättade Muhammed att det finns 35 000 somalier i Sverige och 200 000 iranier. Jag vägde det mot 20 000 samer varav 2000 renskötande och tänkte att det var nog inte så dumt det här med att bli fler. Statsministern sade ju till och med det för ett par år sedan - att vi skulle gå hem och göra barn. I och för sig var det kanske inte en uppmaning direkt till samerna men vi borde ha lyssnat bätttre. Härom året fick vår släkt ett par nya barn. Min kusin kallade det en genetisk explosion. Jag tror att vi behöver en atombomb! Tio kvar till tolv?

Victoria - er... (f-n jag kom inte på nåt)