Tandfeber. Den som säger att det inte finns vet inte mycket. Niila vankar här hemma för tredje dagen med sin tandfeber och dreglande liten mun. Håret står åt alla håll och han är otroligt söt. Ibland gråter han ynkligt, då passar jag på att kramas så mycket jag hinner. Men i morse blev köksgolvet halt av tårar, dregel och snor när låg han näck och skrek efter pappa i 40 minuter. Inte roligt. Bara pappa skulle det vara, men han hade åkt till jobbet.

Jag har ju inte skrivit om hur det var på Etnografiska igår kväll. Det har resulterat i att tre stycken ringt hit och frågat. Rätt kul faktiskt! Men de kanske skulle ha ringt i alla fall, ved vet jag. Om en liten stund kommer rapporten från i går, åtminstone från delar av kvällen.

Victoria - snart är det helg