Att vara sin egen myndighet
Bredvid mig, i min ombyggda klädkammare ("att komma ut ur garderoben" har fått ett nytt begrepp i min familj), ligger statens offentliga utredning "Rätten till mitt språk", en nätt lunta på 682 sidor. Den handlar om minoriteters rätt till sitt språk. Det finns en hel del att säga, men det tar vi en annan gång, jag kanske lägger yttrandet på bloggen när det är färdigt. Remisstiden går ut på fredag, men jag åker till Jokkmokk i morgonbitti och tänkte vara klar med detta idag.
Pust och stön, sent ute som vanligt! Det kändes lite trist och j-vligt jobbigt här ett tag, jag funderade över hur det alltid kan bli så att det alltid är jag som sitter och kämpar med något hemskt dokument. Men på sidan 188 i utredningen fick jag oväntat förklaringen:
"Eftersom det hittills inte funnits någon "expertmyndighet" med ansvar att driva frågorna framåt på ett nationellt plan har de nationella minoriteterna inte kunnat vända sig till någon myndighet för att få stöd i sitt arbete. Det innebär också att minoriteterna varit tvungna att driva frågorna i respektive kommun utan någon "draghjälp" från en statlig myndighet med ansvar för frågorna." / /"Om det dessutom lever kvar en negativ attityd gentemot nationella minoriteter på orten, är det mycket lätt för majoriteten att avfärda krav från minoriteten."
Någon måste alltså göra jobbet, en del har betalt för det och andra inte. De som har betalt idag tillhör väl dem som kämpade för sin tro för femtio eller hundra år sedan.
Victoria - snart på sidan 189!
Läs om utredningen http://www.regeringen.se/sb/d/5073/a/44987
Läs om utredningen http://www.regeringen.se/sb/d/5073/a/44987
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/252533
http://app.blogg.se/trackback/ping/252533
