Styrelsemöte i tre dagar. Det är lätt att tro att ändan blir stor och platt. Men icket! Första kvällen körde vi en joggingrunda som sedan visst låtit höra tala om sig i Umeå. Sensationen bestod i klädseln. Vår ordförande och en till hade packat ned kläder och skor för jogging. Det hade jag med - men i sista stund packade jag ur dem igen! Så när motion kom på tal hängde jag på iklädd kolten. Innerst inne trodde jag nog att dessa två ledamöter skulle nöja sig med en halvtimmes promenad i omgivningen. De ser inte ut riktigt som atleter. Men ack vad jag bedrog mig! De satte av med fruktansvärda löpsteg. Och jag sprang! Med sjalar i silke och smycken av silver. Förklädsbandet viftade i vinddraget bakom oss och mina platta skor med näbb och skoband smattrade mot asfalten. Inne i de väl tilltagna skorna gled fötterna omkring och fotbladen kantades snart utav blåsor. Så småningom tog mina krafter slut och jag tvingades använda den sista luften till att ropa efter de två framförvarande ryggarna att de skulle stanna.

Mina kinder blossade, bröstkorgen bälgade och temperaturen innan det tjocka kolttyget skulle nog få den mest inbitne bastufantast att leta sig mot utgången. Tillbaka på mötet visade sig att en annan av våra ledamöter hade tagit med sig en ryggbänk som gick ut på att man spänner fast fötterna och hänger upp och ned samtidigt som man vrider sig i olika riktningar. Många av oss provade under stor förtjusning bänken. Dagen efter var det ganska uppenbart vilka av oss som deltagit i en av eller flera av de fysiska aktiviteterna. En del såg skönt avspännda ut medan andra stapplade omkring med en kombination av alltför ihopdragen skink- och vadmuskulatur men med väl utdragen och rasslande rygg. Bland samer i Umeåområdet hade telefonerna ringt, det talades om en konstig trio bestående utav två män som jagades runt Umeås ytterkanter utav en samisk kvinna. Jag tror att denna trio och några fler ska utmana andra samiska organisationer till nästa års SameSM!!!

Victoria – en fjällfru på joggingtur