Den norska fanan vajar på Rådhuset i Karlstad och blåsorkestern spelar. Viktiga män i långa rockar, däribland statsministern, är på plats för att fira att det i dag är hundra år sedan unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Karlstad, är platsen för den historiska händelsen, och dagen, ja i Norge firade man visst detta redan i juni.

Oavsett när det hände ägnar jag mig åt en liten tillbakablick på vad gränsdragningar inneburit för samerna, de vandrade ju över stora landområden utan gränser. Samerna, som under en period betraktades som ett lägre stående folkslag, har ju under många hundra år påverkats av hur de högre stående kulturerna löst sina bekymmer - genom att föra krig och rita kartlinjer. Samer har inte något ord för krig.

På 1800-talet var Finland storfurstendöme under Ryssland. Ryssland hamnade i bråk med Norge. Det hela slutade med att Ryssland stängde gränsen mot Finland, vilket drabbade de norska samernas renbete på Finsk mark. 274 samer löste detta med att flytta till svenska Karesuando, med sig hade de över 20 000 renar. Som svenska samer kunde de fortsätta nyttja vinterbetesmarkerna på finsk sida, på somrarna betade de som vanligt i de norska fjordarna.

Men jordbruket bredde ut sig i Norge och konflikter mellan samer och jordbrukare sågs allt mer. För att komma tillrätta med detta slöt Norge och Sverige ett avtal 1883 som inskränkte de (numera) svenska samernas betesrätt i Norge. I samma veva stängde Ryssland gränsen även mot Sverige. Nu var de forna Kautokeinosamerna instängda i Sverige, utan vinterbete i Finland och med reducerat sommarbete i Norge.

Betet räckte inte till och staten hade ingen övergripande plan, de erbjöd samerna två alternativ; flytta eller så tvångsslaktar vi era renar. Straffet för underlåtelse eller om man dröjde för länge var böter. Många samer, däribland min familj, tvångsförflyttades under 1900-talets början. Vi hamnade i Vaisaområdet, och de samer som redan bodde där… ja, de fick maka på sig och sina renar. I dag vet vi också att tvångsförlyttningarna bröt mot lagen.

Nu kanske ni undrar vad detta har med unionsupplösningen och firandet i Karlstad att göra? Jo, historien slutar inte där, jag tänker inte gå in på detaljer, kanske en annan gång. Men Sverige och Norge har genom tiderna försökt lösa sina bekymmer med samerna. Det har inte gått så bra, förhandlingarna om en ny renbetskonvention har gått i stöpet. Sedan 1 maj 2005 gäller Lappkodicillen, en lag från 1751! Efterom landet och livet har förrändrats en del sedan dess funkar den hellre än bra. Denna fråga är ansträngd, länderna kan inte enas, det är en internationell konflikt som handlar om folkrätt och mänskilga rättigheter.

Trots det firar statsministern och gänget unionsupplösning med pompa och ståt, medan norsk-svenska samiska bröder och systrar får stämma varandra i domstol för att komma tillrätta med att länderna inte fick till någon vettig lösning på betesfrågorna. Hurra, vad bra att vi fick till en landsgräns till!