Att ta bladet från munnen
Från samiskt håll har vi ju sällan talat om det här med diskriminering och påhopp trots att alla vet att det förkommer mer eller mindre. Här om året tog samiska föräldrar i Karesuando sina barn från skolan eftersom de trakaserades för sin samiska identitet. En släkting till mig, också same, som arbetade på en vanlig svensk arbetsplats i norrland har berättat hur han brukade sitta vid fika bordet och skratta med när kollegorna härmade samer och ifrågasatte deras rättigheter. Att säga ifrån skulle ha ödelagt hans sociala samvaro på jobbet.
Listan kan göras hur lång som helst, inte minst jag själv får ta smällar i de mest oväntade situationer. Till och med när jag är inbokad som artist och ska stå för underhållningen passar människor på att säga ett sanningens ord om småviltjakten eller äganderätten, ganska ohyfsat mot både mig och arrangören. Varför man är på platsen spelar liksom ingen roll - man är same och det räcker. MEN, det är viktigt att påpeka att den positiva responsen överväger.
Jag vågar nog påstå att om Janne Josefsson gjorde ett liknande valreportage som inför förra valrörelsen, ni kommer i håg det om invandrarna, fast i samiska områden då skulle man antagligen få ett nästintill identiskt programm.
Victoria - er pil genom luften
Hej Victoria!
Som vanligt skriver du såå bra i din blogg. Det här med Janne Josefssons reportage skulle vara mycket intressant att se !! Du har så rätt i det du skriver. Jag skulle vilja kalla detta problem för rasismen som av nån anledning glömdes bort.... varför??
Min mamma Sara satt en gång hemma vid vårt köksbord, vi hade gäster, och den kvinnliga gästen satt och ondgjorde sig över alla renar efter vägrna och sa "om jag kör på en ren ska jag minsann bara kasta in den i skuffen, inte skulle lappdjävlarna få någon pengar". Min mamma som inte på något sätt led av munhäfta satt och började skruva på sig. Så reste hon sig upp och sa "Nä, Annlis nu går jag - för i det här sällskapet passar inte jag in". Fler borde ha samma civilkurage.
Problemet med den bortglömda eller undangömda vardagsrasismen, och för all del rasism på andra plan också har nog lite olika orsaker. Det ena, som Annelise tar upp, är brist på civilkurage. Jag tror att det skulle gör stor skillnad om fler sade i från. Lika väl som vi har lär våra barn att inte slå andra människor, lika självklart kan vi markera att: nej, vi säger inte så här. Det är inte o.k. att peka ut och misskreditera människor i grupp. När jag får frågor/påståenden av barn med en rasitisk underton då hör ju jag att det inte är barnens slutsatser utan tankar de fått med sig från de vuxna hemma runt köksbordet. Min upplevelse är att många samer är rädd för ämnet eftersom man "inte vill väcka den björn som sover", det är en fråga som gör ont.
Men samhället (såväl övriga som samer)har ju också ett ansvar, nu fokuseras det på rasism mot judar m.fl. eftersom det just kommit en rapport, sådant behövs i samiskt perspektiv också.
http://app.blogg.se/trackback/ping/970878
