När Svenska FN Förbundet höll seminarium om parallellrapportering till FN på Kulturhuset i Stockholm passade jag på att prova mitt livs första mobiltelefon med kamera. (Ja, jag vet att jag är en dinusaur som inte kommit längre i min utveckling. Men så här bra blev bilden som jag skickat med MMS. Bildarrangemanget fick stå tillbaka för fokus på tekniken.) Anett Sasvari var moderator.


I går höll svenska FN-förbundet seminarium om parallellrapporteringen till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Ett område där Sverige fått återkommande kritik, inte minst i samiska frågor. Regeringen lämnade i december sin rapport, den 17 och 18 i ordningen.

Nu har frivilligorganisationerna, NGO, ungefär ett år på sig att lämna sina rapporter. Vi var en hugad skara minoriteter som slutit upp, panelen bestod av Peter Nobel, f.d. D.O. med erfarenhet av FN:s granskningsarbete, Christina Allard, forskare Luleå tekniska Universitet, vars avhandling bland annat tar upp grunden för samisk sedvanerätt i Sverige och Domino Kai, utredare på D.O.

Camilla Abrahamsson, handläggare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet som sammanställt regeringens senaste rapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté och även varit med på plats för att svara på frågor berättade att parallellrapporternas betydelse. Hon medgav att de är jobbiga för dem som tjänstemän som ska svara på kritiken men desto bättre för frågorna.

Abrahamsson berättade om vad regeringen gjort för förbättringar för att svara upp mot den 15 och 16 rapporten. För samernas del handlade det i första hand om fler utredningar (gränsdragningskommissionen, jakt- och fiskerättsutredningen, nordisk samekonvention) som ska ligga till grund för en eventuell ratificering av ILO 169. Alltså inga överraskningar för ”världens mest utredda folk” Utöver det pekade hon på informationssatsningen och barns rätt till modersmålsundervisning.

Många förvånades över regeringens svar när det gäller rättegångar och kostnaderna för dessa. Så här skriver regeringen:
76. Vad gäller rättegångar mellan markägare och samebyar har inga samebyar stämts sedan 1998 och det finns inga tecken på att ytterligare processer skulle komma att inledas. Nyligen avgjordes ett stort tvistemål i trakterna av Umeå där fastighetsägarnas yrkanden lämnades utan bifall av tingsrätten och samebyarna således befanns ha sedvanerätt på de aktuella markerna. Samtliga rättegångskostnader skall ersättas av fastighetsägarna.

Menar regeringen att markkonflikterna är lösta i och med at samebyarna har vunnit ett mål? Christina Arnells forskning visar på en annan slutsats. (läs om det längre ned) En personliga reflektion är att det är staten och inte enskilda individer som rimligtvis borde bekosta att det get bort mark som de inte har någon lagfart på.

Peter Nobel, f.d. D.O. Jur. dr. som suttit med som ledamot vid FN:s rasdiskrimineringskommitté berättade om hur arbetssituationen faktiskt ser ut vid granskningstillfällena, vilket verkar vara en nästintill omöjlig uppgift för tjänstemännen. Nobel berättar om säckvis med skrivna dokument, filmer och andra bevis som strömmar in ett par veckor innan utsatt tid. Han uppmanade NGO:s till att följa regeringslandets struktur, skriva kortfattat, utan för stora utsvävningar men gärna exemplifiera, använda mycket god engelska och att inleda med en sammanfattning som särskilt pekar på det viktigaste i de underlag som man skickar in. Det var första gången jag hörde Peter Nobel tala, Vilken pondus den mannen har!

Christina Allard, forskare Luleå tekniska Universitet, vars avhandling egentligen inte skulle vara en avhandling om samer utan om milö, tog upp grunden för samisk sedvanerätt i Sverige. Allard redogör för hur Sverige ”översätter” svenska lagar till samiska förhållanden, något som inte alltid blir så lyckat, och som andra länder löst på andra sätt (Nya Zeeland och Canada). Sveriges förfarande tar enligt Allard inte hänsyn till samernas status som urfolk utan likställer dem med andra intressenter vilket gör att ärenden faller tillbaka på prövningstillstånd och avgörs av miljöbalk, plan- och bygglag, minerallagar och liknande där det slutligen handlar om att minimera miljöpåverkan. Samerna får således väldigt svårt att hävda sina intressen.

Grunden för samisk rätt ligger enligt Allard i sedvanerätten, en oskriven rätt som i sin tur utgår från bondekulturen med mindre väl avgränsade områden. Den förutsätter också ett tidigare ägande vilket blir underligt i de fall samerna faktiskt varit först. Sedvanerätten bygger också på att man kan skaffa äganderätt över ett område genom att det ökar i värde genom nedlagt arbete och intensivt bruk.
 
När jag hörde Christina Allard tala blev jag väldigt känslomässigt engagerad. Det är ju precis det här vi samer upplevt och försökt sätta ord på i långa tider. Det är det som är grunden för min familjs levebröd och utveckling. Det är det min farmor och hennes föräldrar tampats med. Att få höra någon annan sätta ord på problemet och beskriva det utifrån är oerhört starkt. Jag ser framåt med tillförsikt. Samtidigt blir jag sorgsen över att inte många lyssnat när vi gett uttryck för detta själva.

Nu tänker jag inte säga mer om gårdagen än att jag saknade vår förbundsdirektör från Samernas Riksförbund som enligt uppgift skulle närvara. Märkligt tyckte jag, men ursäktade henne när jag hörde att hon var med och vallade kungen bland svältande renar.

Svenska FN Förbundet
www.sfn.se

Regeringens rapport
http://www.mrforum.se/articleData/6214444e5c6b4e71a32d8301d2be07dc.pdf

Christina Allard
http://www.ltu.se/press/d2958/1.13991

Universitetsstudier i samerätt, Luleå tekniksa universitet (Nyhet!!!)
http://www.ltu.se/edu/course/J00/J0020N

MR Forum om parallellrapportering
http://www.mrforum.se/default.aspx?documentid=22&g=25&c=1

DN om kungens besök i Lycksele
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=620593

Victoria - er rapportör om rapporten