Jag sprang ju inte tjejmilen fast det var lite den jag tränade för - och jag gillar inte när saker inte blir av! Det har blivit för mycket sådant på senaste tiden. Inte tog jag mina sista fem poäng i statsvetenskap i våras - kursen startade mitt i påsken då vi är i fjälls! Jag hoppade av Stand Up kursen - för jag fick matförgiftning och låg på sjukhus, men det har jag tagit igen så det är ok! Värst är att jag ställde in universitetsstudierna i Nordsamiska - för schemat kom först veckan innan kursen startade. Tänkte fortsätta rida - men hästen dog. Å andra sidan får jag ju gjort en hel del oplanerat - som yogakursen jag började. Och det flyter på med boken och lite annat.

Förra veckan sprang jag dryga sju kilometer tillsammans med Den nyblivna mamman. Har aldrig joggat så långt innan vad jag kan minnas. Jag hade krafter kvar - tills hon satte igång att rejsa i sista backen. Jag behöver väl knappast säga att jag aldrig har sprungit något lopp heller (förutom en gång i tredje klass och en gång på Same SM - fast på Same SM minns jag då inte att jag kom till start, jag tror att jag drack sprit istället). Trots det har jag börjat fundera på att springa Lidingöloppet nästa höst. Det måste ju gå tänker jag. Tre mil, det är ju bara fem kilometer längre än det vi går på kalvmärkning med packning. Men det är klart att vi springer ju inte direkt - och vi tar gärna en fikapaus och tupplur i någon backe.

Årets Lidingölopp går nu på söndag. Det finns en tjejmil också och det går ännu att anmäla sig. Men det känns inte så utmanande eftersom jag vet att jag kan springa en mil. Dessutom ska Den nyblivna mamman och pappan döpa babyn samma dag så hon kan inte vara med och jag tror att jag kommer att få panik ensam bland allt folk. Den nyblivna mamman och jag provsprang sträckan igårkväll. Det gäller ju egentligen bara att härda ut tänkte jag. I värsta fall runt 1 ½ timme så är saken klar. Men vi sprang på makligt men bra och gick i mål på 1.10. Tur att jag hälsade på min kompis Sjukgymnastmamman häromkvällen och fick lite stretschingtips. Det berhövs sannerligen för jag ska föreläsa och uppträda på PRO i eftermiddag.

Surfade in på Lidingöloppets hemsida och kollade tiderna. Hittade igen två tjejer från Gällivare på 49 minuter respektive 57 min. Jättebra! Såg ingen från Jokkmokk eller Porjus. Snabbast var en Kenyan (naturligtvis) som sprang i mål på 34:24! Otroligt! Den stora massan återfanns runt 1.22. Sämsta tiden låg på 2:04:16 förra året. Också otroligt!  Smått oroande känns att 705 kvinnor aldrig verkar ha kommit i mål. Undrar vart de tog vägen?

www.lidingoloppet.se

Victoria - er sula i barken