I lördags såg jag något helt nytt, egentligen inte nytt – tvärt om riktigt gammalt. Måne över stad.

Måne över grantoppar är helsjyst, det har jag sett förut. När jag var mindre brukade jag och mormor gå på ett skoterspår som leder över en myr i Nuortikon, vid Nattavara när det var månsken.
- Åh vad fint det är sade vi och mös emot varandra. Vi stod länge och tittade uppåt himlen. Runtomkring var det knäpptyst och kallt, milvis till närmsta granne.

Men i lördags, när vi åkte bil på en viadukt efter Stora Essingeleden, såg jag månen mot stadssiluetten. Det var så himla läckert. Jag har aldrig ens tänkt på att en måne kunde vara över stad. Det var som en film, som i Moulin rouge när dom dansar på taken och den stora mångubben ler.

Vi satt där i bilen och susade fram i trafiken, med bilen fylld av billigt julpynt från IKEA. Runt omkring fanns massor av bilar, massor av ljud och rörelse. Men trots det var månen så vacker och stilla

Moulin rouge http://moulinrougemovie.com/mr1.htm Har du inte ett filmen så gör det, fantastiskt bra musik, passionerad kärlek, död och bra skådespelare!

Victoria – med julfrid i blick