Livet bara tumlar på, det är liksom huvet upp, armar, ben, bebisar, spel och sommargrejs i en enda röra. Inne är det ett kaos av alltihop och ute på gården går grävskopor och traktorer så väggarna skakar. En bergvärmeborr söker sig hundratals meter ned i det forna potatislandet. Jag undrar vad "folket där nere" tycker om det. Jag får nog gå ut och snacka med dem.

Jag är en mästare på att dra i gång projekt men jag borde verkligen öva upp den bristande talangen - att dra ner på dem. Jag tror till och med att det är nödvändigt för det är lite svårt att rodda allt själv. Men barnen blir faktiskt också bra på att organsiera, nu monteras till exempel en stor studsmatta upp av händiga tjejer.

Språkspelslanseringen går bra, det handlas på Språkspelet.se och vi börjar få i gång återförsäljare, spelet finns nu att köpa på Naturrum i Hemavan, på Porjus Allehanda och hos Ájtte fjäll- och samemuseum. Ett par andra ligger i pipelinen.

Victoria - i centrifug mot nya mål

Vi blev galet glada när spelboxen äntligen kom!

Äntligen, äntligen, äntligen! Mitt och Villes två-års-slit har gett resultat, spelboxen har kommit men innehållet har vi inte sett ännu (lite läskigt), det är på väg från tryckeriet och kommer att landa i Hemavan där vi har spelrelease i samband med Svenska samernas riksförbunds landsmöte.

Hemsidan är i kaos, hemmet ser ut som bomben och packningen är på trekvart. Men det gör inget, spelet är snart komplett.

Bli först att kolla in, spel, bilder och pressinfo på www.språkspelet.se


Victoria - med tryck på båda sidor

Det har under en längre tid varit problem med att kommentera på bloggen, det enda sättet att komma till rätta med det verkar vara att "Öppna i nytt fönster". Snälla prova, för det är så himla kul att få lite respons.

Victoria - söker nya fönster i allmänhet

Jag älskar mitt hus. Så till den grad att frågan uppstår om det är jag som äger huset – eller om det är huset som äger mig. Hur det än är med saken har vi kopplat ett ömsesidigt grepp om varandra. Jag försöker få ordning på tomten, ett mastodontjobb i sig. Med värkande muskler och lillen i barnvagnen vinglade jag här om dagen utmattad omkring med känslan av att det här är för mycket. Att det till och med kan vara snudd på ogörligt för en ensam människa som dessutom ska laga mat, tvätta och leka.

Jag hade röjt bort en gammal buske. Men när jag svettig stödde mig mot krattan visste jag inte att vattenpölen framför mina fötter inte kom från himlen, utan från vattenledningar som sprungit läck. Det vet jag idag, och det verkar sluta med att jag, utan försäkringsbolagets hjälp, får betala för byte av sönderrostade gamla rör som är nedgrävda på min sida tomtgränsen. Till det behövs grävmaskin, det låter skönt för mina armar är trötta. Skönt men dyrt. 
 
Vet ni vad det känns som? Det känns som att Gud måste sitta där uppe och försöka få död på mig. Som att han mellan varven tittar ner och utbrister "men vad f-n, står den där idioten upp ännu?!" och så slänger han på mig lite nytt elände. Jag tror att en vacker dag kommer han att släppa ner en bautastor sten rakt ner från sin himmel i ett försök att slå mig platt och slutligen utplåna mig. Och den dagen ser jag snart fram emot.


Victoria - en droppe i havet