Nu vet redan de flesta men för den som undrar fick vi en underbar och perfekt liten pojke. Han doftar mys och är dunig som en andunge, har mörkare hår och ögon än något av mina andra barn. Det är jätteroligt, för visst söker man något av sig själv i de små... Och hittills har dom varit ljusa och blåögda.

Och appropå själv då? Jag har aldrig varit i så bra skick efter ett snitt. Helt otroligt faktiskt. Jag har alltid legat blek och skön på BB tills de fyllt på med blodpåsar och försiktigt puffat ut mig med en lättnadens suck efter nio dagar.

Nu var vi hemma redan på andra dan och vore det inte för opertationssåret skulle jag kunna köra mina vanliga motionspass. Nu känns det visserligen inte som någon brådska med motionen, för det blev mindre än ett extrakilo på vågen när lillen var ute. Också det är smått otroligt jämfört med tidigare. Återstår att när allt läkt få i hop magen som trots sitt ringa fett ser ut att dölja ett barn till.

Idag gick vi en härlig vinterprommenad från Gärdet, följde Djurgårdsbrunnskanalen och avslutade med pasta på Fältöversten. Inte dumt! I morgon ska vi tillbaka till BB på kontroll, det ska bli spännande att se om vi får godkännt för hur vi matat den lille. Alltså; för att undvika missförstånd - han åt INTE pasta!


Victoria - med namnlös bebis

Trackback-URL för detta inlägg: