Doften av jul sprider sig när nybakta bullar
kommer ur ugnen

Det blev både lussebullar och pepparkakor i helgen, men så långt som till glöggen kom vi inte, kanske var den inte lika lockande som vanligt eftersom det åtminstone för min del skulle bli den alkoholfria varaianten - som ärligt talat mest smakar som saft. Och saft och bulla hör hemma på sommarpartyn i trädgården tycker jag. Barn som bakar är i alla fall bättre än all glögg i världen.

I kväll däremot var jag på en av årets höjdpunkter, glöggbjudning hos en av ARD:s medarbetare. Hennes bjudningar är helt ojämförbara, sju sorters hembakt, ljus och hur ett stort gäng med spännande människor som tycker om att umgås. Detta i en gammal vacker längenhet med öppen spis och högt till tak på Östermalm, det är lite amerikansk film över det hela. Med ett nöjt leende steg jag för någon timme sedan ut på gatan i ett dimmigt Stockholm, rundade de falnande marschallerna och tog tunnelbanan hemmåt.

I morgon har jag lite eget för mig så det blir ingen måndagsblogg.


Victoria - möjligtvis lite för välsmaskad

Allt är färdigt för årets pepparkaksbak, nu saknas bara barnen.
Foto: Victoria Harnesk


Tänk att man bara måste sätta i gång och städa när man bjuder hem gäster och ska ha trevligt. Visst, det är mycket trevligare när det ser snyggt ut, men i ärlighetens namn hade man varit piggare och man vilat istället.

I eftermiddag kommer grannen och deras barn över för att baka pepparkakor, pyssla och dricka glögg. ”Jag har inte städat, men jag hoppas att det går bra ändå” sa jag när jag bjöd in dem här om dagen.

I går kväll satt jag och började pyssla med julkort, hittade till Vistaprints webbsida, dom hade novemberrea och en massa fina layouter. Passa på och spara nån krona!

Men vad händer sedan? Jo, en städorgie brister ut. Och den startade lite väl sent, vilket innebar att den fortsatte lite väl tidigt i morse. Nu är det i alla fall väldoftande och fräscht i hemmet, saffransdegen ska snart på jäsning och jag i duschen. Sedan ska jag traska ner i skogsbacken och hämta upp lite blåbärsris, kottar och annat för att pynta en julgrupp med hyacinter. Jättemysigt!


Victoria - doftar snart pepparkaka och barr


Bilden är från vår bro Porjus förra året, i år ser det tyvärr ut som att den sedvanliga decembervistelsen i byn inte blir av.

Grisdebatten är i full gång. Vidriga bilder fyller TV-rutan och många överväger att skippa skinkan på julbordet. Jag tycker också att det är vedervärdigt, har svårt att förstå hur man kan kliva upp på morgonen, gå till stian och sedan äta sin lunch med välbehag efter att ha sett grisarna käka på varandra i ladugården.

Naturligtvis fattar jag att inte varenda grisbonde har det så där och det är inte om det dagens blogg handlar. I stället är det debatten i sig som är intressant.

Jag har under ett antal år samlat rennäringsrelaterade nätartiklar och tillhörande kommentarer. Oavsett om det handlat om rovdjur, drunkningsolyckor eller ekonomi relaterat till rennäring fullständigt haglar fördomarna in. De fyller kommentarsfälten sida upp och sida ner och går ut på att samer besitter olika negativa egenskaper och parasitar på Sverige.

Åsikterna består i alltifrån att vi inte är nog primitiva och därför inte borde få kallas urfolk, är laglösa och ger oss på oskyldiga rovdjur men inte minst kostar vi samhället ohyggliga mängder pengar samtidigt som vi tar upp för stor del av Sveriges yta. Och som sagt kopplas det till att vi just är samer.

När jag tittar på grisdebatten som teoretiskt har potential att utveckla samma typ av resonemang finner jag – ingenting. Ytterst få får för sig att ge sig på bönder som grupp.

Titta efter själv och jämför kommentarerna
Jag hade tänkt ta alla artiklar ur DN för rättvisans skull men där fanns kommentarerna ej kvar på rovdjursartikeln.

Grisartikel i DN 
DN, drunknade renar
VF om rovdjur

 

Victoria - satsar på renkok till jul  

www.samer.se är den officiella samiska webbsidan för det samiska folket i Sverige. Bra!

www.lapp.se är en sida för lapptäcken och applikationer av designern Gun Adrian. Skönt!

Men de flesta samer och relaterade grupper finns det på Facebook. Kul!


Victoria - www.vhjojk.se

Första advent närmar sig, du glömmer väl inte att pimpa din ren?! 

Trenden med kändisar som stylar sina små hundar tog abrupt slut när det visade sig att de små accessoarerna behövde mer än att bara åka väska över röda mattan.

Men som alltid når modet Sápmi lite senare och här går det bättre - för här åker jyckarna skoter. Röda mattan har dock ingen lyckats återfinna under snölagret, den består i stället av avskavd högkammsmatta passande Skii-Do.

Också av bling-blinget återstår en del att önska, det begränsar sig ännu till reklamprydda reflexshalsband från Folksam och en och annan hemmagjord dräkt med egna sametryck på stretchtyg - någon hävdar att dräkten i själva verket är en duffel tillverkad på Västra strand i Porjus.

Kläder, väskor och annat för vallhunden kan dock köpas på exempelvis www.lechien.se. Förbered genom att måtta och kontrollera om jycken gillar leopardmönstrat, hot pink eller strass. Så här mäter du.

Men unga renskötarbratz vill ha mer, de söker också glamour för sina renar. Tillhör du dem som är ute efter en snygg outfit för din hornkädde vän är det ingen idé att Googla på "Ren skönhet". Då får du bara träffar på naturprodukter - och det har du förmodligen nog av när du kommer hem från en dag i skogen. Om nu motorolja under naglarna kan räknas som naturprodukt..?

Men lugn, vhjojk bjuder självklart på ett Gör-det-själv-tips för renen: Fixa glittriga horn genom att linda dem med foliepapper och julglitter. Låt glittret hänga ned en bit så fladdrar det vackert när ni åker släde över vidderna, en brinnande trädgren baktill i akjan ger den rätta julfeelingen - och ger garanterat en extra slant när du bjuder in turister på en åktur.

Foliepapper och glitter kan köpas hos lokala handlare eller på bensinmack även i glesbygd. Lycka till!


Victoria - en julkula insnörd i folie

Helgen har passerat och med den nya bakverk; morotskaka med Philadelphiaost och enlitersdeg med glödkakor bakade i Ikea-stekpanna på spisen blev det. Om jag bara hade orkat vara lika flitig med dammsugaren hade det kunnat bli stora bjudningar här.

Men en underlig sak är att jag trots att det mesta hamnar i frysen - så är frysen alltid nästan tom. Jag vet inte har råttor hemma eller vad det är frågan om. Vad det än är så verkar det mer intressserad av söta bakverk än köttfärsbiffar och matlådor... Men - som dom brukar säga på nyheterna - nu över till något helt annat.


SAMERÄTTSYMPOSIUM I UPPSALA
Med start Onsdag den 25 november arrangerar Uppsala Universitet och Svenska FN-Förbundet

DET ANDRA SYMPOSIET KRING FRÅGOR RÖRANDE SAMISKA RÄTTIGHETER
ÖVER DEN SVENSK-NORSKA GRÄNSEN – NOVEMBER 25-26, 2009

Rättigheter, roller och möjliga för- eller nackdelar med regelverk för mellanstatliga samiska frågor. Plats Friessalen, vid Evolutionsbiologiskt Centrum (EBC), Norbyvägen 18, Uppsala.

På programmet står bland annat
”Nordiska samerättsliga frågorna mot bakgrund av internationell folkrätt” Inledningsanförande av Professor Carsten Smith från Oslo Universitet och tidigare chefsdomare i Norska Högsta Domstolen (Høyesterett).

“Renbeteskonventionen: innehåll och skillnader mot tidigare avtal om renbete över gränserna.” P.G. Idivuoma, tidigare ordförande i Svenska Samernas Riksförbund och ledamot i den svenska förhandlings-delegationen som framtagit renbeteskonventionen.

“Lokala perspektiv och kritik av renbeteskonventionen”
Per-Anders Nutti, ordförande i Saarivuoma sameby; och John Antonson, representant från Gärde-Wesslau advokatbyrå som var ombud i rättsprövningsärendet beträffande renbeteskonventionen.

”Domstolarnas självständighet” Tomas Cramér, f.d. sameombudsman och juridisk företrädare för samerna under Altevatnmålet och Skattefjällsmålet.

“Renbeteskonventionen och Sametinget: pågående diskussioner och framtidsutsikter för Sametingets roll i renbetesfrågor,” Sara Larsson, ordförande i svenska Sametinget

Dessutom pandeldiskussioner och debatter med medverkande som Peter Nobel, f.d. DO och ledamot i FN's rasdiskrimineringskommitté Geir Hågvar, Samerättsforskare, Norge, Jörgen Jonsson, ordförande i Svenska Samernas Riksförbund, Sara Larsson, ordförande i Svenska Sametinget, Tomas Unga, förbundssamordnare, Renägarförbundet med flera.

Kontaktperson Hugh Beach, Uppsala universitet Hugh.Beach@antro.uu.se


Victoria - i Philadelphiaosten

Året är 1922, boken heter ”Lapplynne” och är skriven av J. E. Rosberg. Dagens kapitel heter ”Snygghet”. Det får mig att tänka på ytlig skönhet, som Snygg-Erik. Men i boken handlar det om att hålla sig ren. Oenighet kan sammanfatta kapitlet. Om huruvida lapparna höll sig rena eller inte råder det delade meningar om.

Smutsighet är en egenskap som de flesta folk genom tiderna har tillskrivit ”den andre”. Om det handlar bland annat Nordiska museets årsbok ”Tio tvättar sig”, 2004.

Ett dilemma – för somliga av dem som ansåg att lappar var ohjälpligt snuskiga och aldrig lärde sig hålla ordning – var att det inte därför inte var något att ha som tjänare. Herregud vilken människosyn, men den påminner faktiskt om ett tv-inslag där en kvinna från Djursholm för ungefär tio års sedan sa att det var bra att inavandrare - eller om det var svarta - fanns eftersom någon ju måste sköta sophämtning och städning.

Något som får mig att le är att man förr också lär ha använt ordet ”rykta” på sig själv. Så här skriver Tornaeus ”Mästendels äro de dhe skårwfwoga, efter dhe såg scillan twätta och hufwudet intet rykta eller bortsa”.

Men det finns andra som tycker annat, Samuel Rheen har lagt märke till att samer tvättar händer och ansikte var dag. Han får medhåll av en man som heter Högström. Oavsett hållning verkar olika betraktare eniga i att nomadlivet inte gjorde det enkelt att sköta hygienen. Skogslapparna ansågs hålla sig renast, hos dem flätade till och med kvinnorna håret. Men i det tycker en man vid namn Forslund tvärt om att fjällappar är rena och skogisar skitiga. Åter kanske ett utryck för hur man ser på den andre, Forslund hade levt ihop med fjällappar och hyllade särskilt Jokkmokkslapparna för sin renlighet.

Ett citat från den norske författaren Christian Gierlöff påminner om att man i Ludvig den fjortondes parker hade fått passa sig för att inte trampa i ”hans damers och kavaljerers efterlämnade minnen”.

Men också samerna själva lär ha noterat och funderat över skillnaden i renlighet mellan dem och de bofasta. Det gav upphov till att de ofta frågade prästen om det fanns olika rum för lappar och norrmän i himmelen – eftersom norrmännen hade så rent hos sig.

Medvetenhet om att hålla hygien i samband vid slakt och behandling av mat nämns vid ett par tillfällen så det verkar inte ha varit någon nyhet vid tiden. Men också här går uppgifterna isär om hur det egentligen stod till med saken.

Som vanligt låg blomsterkungen Linné i framkant i sina studier, han hade lättat på kläder och och förundrade sig över den snövita samiska kroppen.

Victoria – lusfri och grann

Tillbaka i Stockholm igen. Belysning som påminner om julen mötte oss när vi åkte från Centralstationen i den mörka morgontimmen. En enda husfasad bjöd på lika mycket lampor som hela Porjus befolkning tillsammans. Lite sjukt egentligen. Å ena sidan pratar vi förtvivlat om klimatförändringar men i nästa stund vet överflödet inga gränser.

Det här skulle inte bli någon gnällig blogg, jag vet inte hur det blev så där men det får stå kvar.

Trött har jag i alla fall varit idag, sov bort en rejäl stund och väcktes av en bekant som över en kaffe med hallonmuffins sa något tänkvärt. Att vi i så mycket fokuserar på att lära oss veta vad vi inte vill ha och att säga nej. Och att många när det sållat och sållat i vad de inte vill ha upptäcker att de faktiskt inte vet vad de vill. Tänkvärt.

I dag har varit en dvala men i morgon ska jag försöka gnugga liv i livet igen.

Victoria – vill ha en morgondag

Jag packar för fullt, det är redan dags att åka hem. Min plan var att lägga mig i tid så att jag orkade upp och packa utan stress. Tyvärr la jag mig lite för tidigt, vaknade klockan 03.00 och var vaken två timmar... Stön.

Nu har jag i alla fall fått i hop två väskor med små, små pluttiga babykläder. Dom är sååå söta så det är inte klokt. Strumpor så små att de passar på en tumme, pyttiga små klänningar med röda rosor och volanger. Och små silkesmjuka pyjamasar i härligt ljusa färger.

Jag hade bara tänkt packa med mig några få plagg utifall att det blir tidigare än beräknat. Men det var omöjligvt att hejda sig. Jag drog gränsen vid storlek 62 men kunde inte lämna kvar ett enda plagg mindre än så i förrådet.

Och eftersom jag inte vet vad det blir måste alla färger med. Och så barnvagnen, och den pyttelilla barnstolen. Och täcken. Och en pytteliten kudde. Och ett uppblåsbart skötbord. Till och med ett par pyttemsmå gympadojor som jag vet att jag inte ens kommer att försöka sätta på de små fötterna.

Det värsta är att jag inte hittar någon cykelpump som passar till barnvagnen. Hoppas däcken inte spriver på vägen dit. Jag vet att det finns en snabbkoppling för att få loss dem men jag minns inte hur den funkar. Jag får rulla ner till macken och kolla. Men jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska få med mig allt, jag hoppas att någon förbarmar sig över en superfet resnär med allt för stor packning.


Victoria - med luft i sikte och blytunga väskor

Tiden går för fort. Vi har just hunnit landa i byn känns det som - och vips är sista helgen här och det är dags att  förbereda återresan. Det är så himla fint här så jag skulle helst bara skippa tåget och ligga här och göra snöänglar till snön smälter i maj. Men då är faktiskt sommaren bättre i Stockholm.

Livet är så splittrande, man vill ha det ena och man vill ha det andra. Man skulle helt enkelt vilja leva en massa liv samtidigt, och det är ju lite det vi gör när vi flänger så här. I början längtade jag hela tiden, när jag var på ena platsen ville jag till den andra... och så där höll det på. Nu har jag åtminstone landat i att kunna befinna mig där jag är och det är en stor vinst.

Men jag var faktiskt så där längtande redan när jag var yngre; nere i byn, eller i Gällivare längtade jag till fjälls. Och sedan när jag satt på min backe i Enonjalme tittade jag på den ensamma gatlyktan i Ritsem på andra sidan sjön och 15 mil från civilisationen och tänkte att man borde ha varit på någon fest nere i stan.

Den känslan har gått över och det är skönt. Antagligen är det barnens förtjänst, att man är så i nuet och tillfreds med ungarna.

Gatlyktan utanför fönstret är i alla fall nu det som lyser upp Porjus, den har sällskap av ljuskäglor som söker sig ut genom husens fönster. Jag undrar vad människorna där inne längtar till.


Victoria - med barn i nuet

Kapitlet heter "Ärlighet" och finns i J. E. Rosbergs bok Lapplynne från 1922.

Renstölder lär ha förekommit då som nu, men de betraktades som ett ringa bekymmer. Eftersom samerna var nomader och tvingades lämna dyrbara ting och boplatser utan tillsyn för långa tider var de nödda att lita på, och respektera varandra. I vissa områden samlades renar som kommit på avvägar in och återlämnades mot en ersättning om två kronor per ren för infångandet. Dessa renar hade med lätthet lika väl hade kunnat stjälas.

”Otacksamhet, dryghet” är heter påföljande kapitel. Uppfattningarna går isär om huruvida lapparna var tacksamma och mindes de välgärningar som de omhuldades med eller inte. Vid den tiden ansåg man det höra till människor i ett outvecklat kulturstadium att lätt bli bortskämda. 

En personlig reflektion är att just tanken om att lappen skulle bli bortskämd kommer igen i det sena 1800- och tidiga 1900-talets ”Lapp skall vara lappolitik” där det bland annat förespråkas att samiska skolbarn inte skulle tillåtas sova i sängar då det skulle förklena dem och få dem att längta bort från sitt nomadliv – vilket var det enda det var skapta för. Rätten att skämmas bort tillkom alltså inte alla och en var. Och hemska tanke, hur skulle de finare kunna veta att de tillhörde ett högre stadium om det inte fanns skillnader?!

Hur som helst; lappar kan bli dryga på ett sätt som är otrevligt att se konstaterar bland andra P. Laestadius. Och han har säkert rätt – dryghet är aldrig trevligt. Men i kapitlets slut kommer några exempel om en samisk doktor, en äventyrare som uppgav sig vara av birkarlasläkt och vandrade i kolt genom Europa och lite annat som jag faktiskt inte begriper vad det har med saken att göra.


Victoria - odryg och vän

Uttrycket att man får gravidhjärna av att vänta barn är inte sprunget ur intet, igår var vi bortbjudna på middag och bakade därför muffins till värdinnan.

Men jag glömde att sätta mjölk i smeten, och trots att jag fick klicka ut den i formarna och tänkte att det var den tjockaste smet jag sett satte jag den i ugnen - där jag jag glömde den så att bullarna brändes vid. På väg hem från den delikata bjudningen glömde jag lillens bob i en bil vi skjuts med... Öh, jag känner igen det här. Tyvärr, att jag för fem år sedan åkte sju mil för att föreläsa - fel vecka, är dock lyckligtvis det enda jag kan dra mig till minnes.

I dag ska jag ta mig till barnmorksan i Malmberget, tur att magen sitter fast där den sitter.


Victoria - öh, vad var det nu jag... jo! Glömskan är en befrielse, nåt sånt var det jag var inne på.

Ett nytt kök och ett nytt liv tar form.

Vi har ett hus i Porjus som vi har renoverat i många år. Ett ganska stort projekt som vi skött under lediga stunder och det har gått minst sagt trögt. Men nu är det faktiskt mål i sikte. Eller snarare delmål, men ett stort sådant. Jag är här delvis för att styra lite med byggprojektet som vi äntligen haft förstånd att ta hjälp med. Nedervåningen kan vara beboelig inom ett par månader och det känns helt otroligt. Mer än otroligt faktiskt.

Det är jättebra för vi ska ha barn, och jag tänkte spendera en hel del tid här. Och bebisen, ja den känns ännu mer otrolig!

Victoria – en ledning i väggen

Det är inte första gången. Och Sverige blir dessutom allt mer senfärdigt med att bemöta den kritik man får. Men nu är det slut med det, i maj kallas för första gången regeringen till FN:s råd mänskliga rättigheter för att svara på frågor.

I en rapport som lämnas till FN-rådet i Genève i dag uppmanas Sverige att införa förbud mot rasistiska organisationer. Rapporten tar också upp kränkningar av samiska rättigheter och våld mot kvinnor.

DN


Victoria – specialrapportör i byn

Det har varit en lugn helg i byn; snö, hundvalpar, bakning och lek med barnen. Jätteskönt!

I kväll ska jag plocka fram "Lapplynne" ur resväskan, den har följt med hit och börjar så smått pocka på. Det liksom hoppar lite i väskan varje gång jag går förbi.

Det är tre renskiljningar idag men bara några få renar på varje ställe, dom som ska dit samåker och jag har ingen bil. Så jag får vi stanna hemma. Men det hade varit roligt att följa med för det är så lagom temperatur och lagoma sträckor att ta med barn.

I köket har en propp gått, så jag fumlat fram i kolsvart mörker tills jag fick tag på några stearinljus och lyckades laga till Te. Men nu kommer pappsen och fixar det, jag ska ta mig en titt på hur man gör så jag vet nästa gång det händer.


Victoria - med ett ljus i mörkret