Jag är på samisk kulturarvsvecka i Rovaniemi - eller Rovanjarga som det heter på nordsamiska. Här har sametingen från Sverige, Norge och Finland samlats i sällskap med Samerådet och andra internationella organisationer. Det är troligtvis den största samlingen någonsin av samiska företrädare. Frågan om urfolks kulturarv är stor och global.

Traditionell samisk kunskap har upparbetats under århundraden och kultur är identitet, så sammanfattade Mattias Åhren gårdagens expertseminarier under den samiska kulturarvsveckan i Rovaniemi.

Vad är kulturarv? Det är inte helt lätt att ge ett kort och precist svar på det men för att nämna något omfattar det symboler, klädesdräkt, språk, markanvändande och traditionell kunskap kopplad till det. Ju mer dessa element försvinner desto mer utarmas också kulturarvet och kulturens grund för överlevnad och utveckling.

Men om man vill kunna skydda det är definitionen viktig och därför är det nödvändigt att dokumentation kommer igång. Det är också viktigt att fundera över vad som ska skyddas, varför och för vem?

Det vi sett här i Rovaniemi är en problematisk bild som den finska turismindustrin förmedlar om samisk kultur. En bild där fejkade samer visas upp berusade och i smutsiga koltar. En bild som inte minst påverkar våra ungas syn på sig själv och deras möjligheter till utveckling.

Den samiska befolkningen deltar efter vad som framgått inte i de turistiska satsningarna. Finland skiljer sig från Sverige genom att inte bara samer har renskötselrätt - det innebär att även "vanliga finnar" kan äga renar - vilket troligtvis bidrar till att den samiska kulturen exploateras hårdare och mer okänsligt än i till exempel Sverige.

Om vi utgår från att den som upparbetat ett kulturarv också äger rätten till det, vem är då den fysiska ägaren? Samerna är ju ett folk fördelat på fyra nationer men också ett folk där traditionell kunskap och traditioner kan skilja sig väsentligt över ett område på bara ett par kilometer och mellan familjer.

Det komplicerar saken, men den internationella trenden är dock att egendomsrätt för urfolk går från att betraktas som individuell till att även kunna vara kollektiv. Bland annat domar i USA fastslår detta, det bekräftas och beskrivs av FN:s specialrapportör för mänskliga rättighetsfrågor för urfolk James Anaya som med stort intresse deltar i konferensen.

I morgon med start klockan 16.00 finsk tid demonstrerar samiska ungdomar mot Rovaniemis exploatering av det samiska kulturarvet.

Återstående dagar av veckan övergår till förhandlingar i den 19:e Samekonferensen där jag ingår i den svenska delegationen. För att inte hamna i någon konstig situation har jag beslutat att inte blogga om konferensen. Däremot har jag som målsättning att besöka det beryktade tomtelandet för att med egna ögon se vad det är och ge min upplevelse av det.


Victoria - nykter och väldoftande

Utmattad, snurrig men inspirerad. Så kan första dagen av den samiska kulturveckan i Rovaniemi sammanfattas. Eliten av samisk kultur, politik och juridik är samlad och blandad med färgstarka företrädare för FN och urfolksorganisationer.

Till och med jag som har extremt dåligt ansiktsminne noterar sametingspresidenter, jojkstjärnor - och jultomten. 

I dag har vi genom tolkapparatur orienterat oss om urfolks skydd i olika konventioner. Allt som behövs tycks finnas i dessa dokument - återstår att de efterlevs. Komplexa och globala frågeställningar dryftas; kan grupper kollektivt kan äga traditionella symboler och kunskap och i så fall hur?

Min tanke fastnar vid ett uttalande från en talesman vars folk ofta beskylls för att inte vilja dela med sig av sin kunskap.

Men måste man vilja det? Om man mist land, kultur och rätt till självbestämmande, ska man då utan kompensation ge även det sista man har? Om man nu vill det - och dessutom vill ha betalt - på vilket konto ska pengarna sättas in? Till den som delade med sig av kunskapen eller till kollektivet som upparbetat den under generationer?

När blir något "allmän egendom"? Och när det blivit allmänt, hur får då behandla det? Spelar det någon roll vilka möjligheter de som ägde traditionen först har haft att förvalta, utveckla och skaffa sig en inkomst av den? Spelar det någon roll om nyttjandet av det allmänna inte stämmer överens med "grundarens" värderingar?  Hur förhåller sig lagar om copyright och upphovsrätt till urfolks traditioner och symboler?

Victoria - en tankerynka på en pannlob

Hur urfolks kulturer används och exploateras blir en allt hetare fråga. Häromveckan nuddade vid ämnet i en blogg om Lapland UK - ett samiskinspirerat tomteland i England. Ville tyckte att det är okey, själv kanske jag också skulle tycka det - om de samiska näringarna hade samma rättsliga grund för utveckling som övriga.

Jag reser i vart fall till Tomtens förlovade land Rovaniemi i kväll för att delta i den 19:e Samekonferensen där frågeställningarna kommer att dryftas under hela kommande veckan. En del Sametingsledamöter har valt att stanna hemma i protest mot Rovaniemis komersialiserande av samisk kultur. Ett hundratal ungdomar från den samiska ungdomsorgansiationen Saminuorra kommer enligt uppgiftt demostrera så det blir en riktigt intressant vecka. Får jag till tekninken blir det dagliga bloggrapporter på vhjojk.se.

Sametinget på plats

I dag startar årets begivenhet i Huddinge när Jokkmokk tar plats. Passa på att besöka Sjödalstorget där du kan köpa samiska och norrländska delikatesser, planera din resa till Jokkmokk, lyssna till Katarina Rimpis vackra jojk - och träffa en massa trevliga människor!

För första året är inte jag där, har ju abonnerat på den scenen de senaste tre, eller är det fyra, åren. Det har blivit lite av en milstolpe för hösten så jag kommer nog att bli lite överrumplad när jultomten bara dyker upp om någon månad. Skönt i alla fall att de har förnyat sig. Appropå tomten, passa på att hitta årets särsklida julklapp i Huddinge.


Victoria - en bit av Jokkmokk på villovägar

Kommer du inte att glädja dig åt kan du låna dagens glädjeämne: att slippa vara idisslare!

"...vommen som är den största av förmagarna. Den fungerar som en stor jästank med bakterier, encelliga djur (protozoer) och en del jästsvampar. Bakterierna är de som i första hand angriper växtmaterialet i vommen. Protozoerna lever på bakterier men även på en del små växtfragment. I vommen blöts födan upp, bearbetas genom vommens kontraktioner och angrips intensivt av bakteriernas enzymer. Grövre material stöts upp i munnen och tuggas på nytt (idisslas) innan de åter sväljs ner i vommen." Ur Flora i renbetsland, Landbruksforlaget.

Alltså, jag har tyckt att idisslande ser mysigt ut men jag vet inte... jästank, encelliga djur och jästsvamp i munnen. Kanske därför våra håriga och hornklädda vänner som renar och kor inte hånglar.

Boktips Flora i Renbetesland!
En jättefin fjällflora med bakgrundsinformation om landskapets uppkomst, klimatförutsättningar för växtlivet kopplat till renens betesvanor och behov, lite traditionell samisk kunskap om växternas användingsområden i vardag och för egenvård. Bokens 112 sidor är skrivna av Kristina Warenberg, Öje Danell, Eldar Gaare och Mauri Nieminen och utgiven 1997 av Landbruksförlaget. ISBN 96-36-03370-7


Victoria - protozo på två ben

- Det går fetbort, rasade Ensam-mamma-Johanna och dumpade Renskötar-Christer.

Det här är både komik och tragedi. Hur man än ser på det är det en kulturgrej som förmodligen varenda tjej eller kille som är ihop med en renskötare känner igen. Nu drabbade det Johanna. När Christer lämnade henne gång på gång för att fara till renarna fick hon nog och skickade hem honom med orden:
- Jag är tacksam och lättad över att ha förstått hur du funkar, hon fortsatte: du ska nog ta dig en funderare över; vad vill jag med mitt liv - för du är inte där ännu!

Johanna vill träffa någon seriöst, hon säger att de andra killarna går in för dejten till hundra procent, tagit semester och att det är en väldigt speciell situation som de träffas under. Christer vill också träffa någon seriöst men det var nog tur att det inte blev Johanna för renskötarlivet tillåter varken semester eller planering. Sorry!

TV3 valde att klippa bort scenen men du kan se den här
Diskussion på TV-Planeten

Victoria - har en Stockholmare som är hemma

För ett par veckor diskuterade vi i en panel på Nordiska museet hur rika på 1800-talet fotografera sig i kolt. De som gillar iden kan 2008 få sitt foto gjort hos tomten i England.
Foto: http://www.guardian.co/


Idag upprördes jag när jag läste om bröderna Kant i Västernorrland som riskerar att få sina renhjordar tvångsslaktade efter beslut från Länsstyrelsen i Västernorrland som ska verkställas av samebyn. Blodtrycket steg ytterligare när jag fick ett tips om detta spektakel - ett gigantiskt Lapland som uppförts i England men pengar från en rik man.

Men det är inte hälsosamt att vara arg, därför tänkte jag att Lapland UK förmodligen är bröderna Kants räddning. Efter första årets stora succé ska nämligen tomten satsa på mer renar och mer snö.

Kants kan ju ta med sig sina 900 renar och emigrera till tomtelandet som erbjuder allt från lågt flygande renar, norrsken i form av laserstrålar och samiska sagor i kåta.

SR om Länsstyrelsens beslut

Vägrar tvånggslakta

Klä ut dig till same i UK
Mariana bloggar om Lapland UK

Det stinker! Samhället slår undan benen på urfolk och rika tjänar pengar på deras utarmade kulturer!


Victoria - ska klä ut sig till Landshövding

Jag har legat på den fysiska latsidan ett allt för långt tag - typ sen innan sommaren känns det som - men nu är det slut med det. Förkylningen börjar ge sig så i går blev det 6 km i joggingspåret och sedan förra veckan kör jag yoga måndagar och onsdagar.

Det är fantastiskt så skönt man mår när man rör på sig! Och vilken fart man får på jobbet. Men så blir man lite trött också - nu är det sängen som gäller.

Victoria - under ullfilten