Första advent och därmed julen närmar sig. Jättekul om det inte var för att tiden för allt känns så mycket kortare. Löjligt egentligen eftersom livet inte tar slut bara för att året gör det. Och vad är ett år egentligen! Ingenting annat än något vi konstruerat! Samtididigt är hållpunkter viktiga och jag är barnsligt förtjust i deadines. Därför mina vänner måste jag se till att slutföra åtaganden jag tagit på mig. Uppriktigt sagt känns det lite hopplöst att få till allt men skam den som ger sig. Det kommer att gå bra.


Victoria - en sekundvisare på väg mot tolvslaget

Jag vet inte om man kan vara avundsjuk på sitt eget jobb. Men ibland är jag det. Som i går. Jag började dagen med att sätta upp en tältkåta på Skansen, på Orsakullen invid den rufsiga och urmysiga arbetshästen. När kåtan var rest proveldade jag den tillsammans med parkavdelningens personal som hade bistått i arbetet och var lika mysig som hästen - men mindre rufsiga. Inte dumt.

Besöker du Skansen under julmarknaden så missa inte att sitta ned en stund i kåtan och få ett par goda historier. Kåtan kommer delvis att vara bemannad av den lulesamiska etnologen Lis-Mari Hjortfors. Också en toppentjej, eller börjar det vara dags att kalla henne för kvinna..? Hur som helst har man alltid trevligt med Lis-Mari.

Efter kåtamyset var det dags att svira om, bli av med rökdoften och ta sig in på ett möte i helt annan miljö, i pampiga banklokaler på Stureplan. Det bästa av allt alltså.

Inspirerar förestående besök eller denna text till ytterligare läsning kan jag rekommendera Köttjuven - i lavvu på Djurgården. Bra julklappstips också!

Victoria - ett granbarr på Stureplan

P.S. Till Villle och Lotta som skrivit Köttjuven - Jag såg den inte på Skansenbutiken, dom borde ju självklart ha den till försäljning. D.S.

Tittar ut, det vackra vinterlandskapet är kvar där ute i mörkret. Jag har stigit upp tidigt, är på väg till Skansen för att hjälpa till att resa, risa och iordningställa den samiska tältkåtan inför julmarknaden som närmar sig.

Förutom traditionellt svenskt hantverk och traditioner finns samisk slöjd och renkött till försäljning.

Kan du inte ta del av Skansens sagolika jul på plats så har de en julpysselsida på nätet

Victoria - ett fotspår i snön

Postens VD-lön är ett skämt. Min irritation förstärks av att det förra veckan landade ett kraftigt misshandlat brev på min hallmatta. Jag studerade ett rejält hål på var sida av det och drog ut en skadad bok med knäckt pärm. "Hur orkar man dela ut ett brev i det skicket?" tänkte jag och köade på tre olika platser med Postens symbol innan jag hittade rätt för reklamationer.

Bok och förpackning beslagtogs. Kassörskan förvarnade om att den som packat innehållet i Postens egen förpackning får stå för det. I går kom ett brev från Posten som tackade för min reklamation - med den hjälper jag dem att bli bättre. Naturligtvis beklagade de att brevet var skadat vid leverans. Men tyvärr ersätter de inte försenade, förlorade eller skadade 1:a klassbrev eller ekonomibrev. Nehej. Tack för ingenting då men så bra att jag kunde hjälpa till! Om vart boken för 380 kronor tagit vägen stod inget.

Victoria - kvalitetsutvecklare på Posten

Medan jag stänger in mig för en heldag på möten kan du njuta och inspireras av detta tal till indianerna från Barack Obama. Trender brukar ju starta i USA - vi denna var sällsynt bra. Vi hjälper den på traven.

Victoria - gräver E4:a

P.S. Detta klipp kommer från Youtube och har komit till mig via ett tips. Har du koll på bra och intressanta grejer? Maila mig på victoria@vhjojk.se eller skriv in dem som kommentarer. D.S.

I dag är det underbart höstvder med strålande sol.

I går var det hård vind, regn och bara en ynka plusgrad - och vi spelade in film om hur man gör upp eld med bara tändstål i skogarna på Lidingö!
Det var lite trixigt men det gick. 

Största utmaningen låg kanske i att saker inte går i naturlig snabb takt när man spelar in film. Ljus, omtaginingar och praktiska arrangemang får det som normalt är färdigt på en kvart att blötas ned i många långa (o)sköna timmar...

Det varma badvattnet efteråt var dock gudomligt och visst värmde det även i hjärtat när lågorna sprakade i skymingen.


Victoria - ett soltorkande näver på en sten

I fredags tog jag och lillen tåget och lämnade ett regnigt Stockholm bakom oss. Vi steg av femton timmar senare och bara tjugo minuter försenade i Gällivare. Det var sjutton grader kallt och ett glittrande och hårt snölager täckte den lilla staden. Ett julkortsliknande landskap bredde ut sig och gav en skarp kontrast till Stockholm som jag under åren ändå kommit att älska allt mer.

I dag är jag tillbaka på Lidingö, ska ut i skog och mark där vi ska spela in en film om att göra eld. Lyckligtvis har det sluta regna men det blåser lite mer än jag hade önskat.

Lustigt liv egentligen, man går på möten i Gällivare och gör upp eld i Stockholm...

Victoria - ett eldstål mot fliset

Att samiska företagare drivs av andra värden än de ekonomiska var tydigt vid onsdagens examen på Connect Sápmis försprångbräda. Företagsama kvinnor från hela landet hade samlats i Umeå för att redovisa hur långt de kommit med sina affärsplaner eller med utvecklingen av sina befintliga företag. Det var definitivt inget fel på entusiasmen, vissa befann sig dock i ett så tidigt skede att de ekonomiska beräkningarna behöver justeras väsentligt. Panelen var snäll, kanske lite för snäll.

Jag kände igen utgångspunkten hos praktiskt taget samtliga företagare. Förra året tävlade jag själv med en affärsidé i Venture Cup. Den negativa kritiken från coachande handelskillar och riskkapitalister var att kulturella och känslomässiga aspekter vägde tyngre i min affärsplan än de ekonomiska beräkningarna. Och det är ju inte så bra om man ska bygga upp en verksamhet att leva på.

Tävlingen gav utbildningstillfällen, ett utökat nätverk och var ett välbehövligt uppvaknande. Jag rekomenderar verkligen andra att delta i liknande aktiviteter. Samisk kultur är mer rätt än någonsin och motsvarar väl moderna människor efterfrågan. Det som behövs är mer produktutveckling och ett mer affärsmässigt tänkande.

Det är något samiskt över det här med att inte starta sitt företag utifrån vilka pengar man har ambitionen att tjäna. Det är inte snyggt att ta betalt - såvida man inte slöjdar knivar.

Å ena sidan gillar jag inställningen att finnas för varandra utan att ta betalt. Det finns inget värre än sammankomster - med andra företagare - där de som man möter direkt och ogenerat fokuserar på att kränga på en tjänster och produkter.

Men å andra sidan bygger ju samhället på ekonomi och med något betalar man alltid. Om man inte utgår ifrån att ens företag ska löna sig - vem ska då betala ens räkningar och vad betalar man egentligen med? Kanske med tid du kunde tillbringat med barnen. Kanske med din sömn eller med dina egna penar.

Oj, nu måste sluta med detta. Min sons dagis kom förbi - och jag bjöd in dem!

Victoria - kapitalismens tjänare

I dag har jag föreläst på en skola. En del elever var sömnigt nyfikna, andra fnissiga och någon hade egen samisk bakgrund. Ganska ordinärt. Jag funderade över det absurda i att frivilligt utsätta sig för situationer där man vet att en del kommer att garva åt en. Men det bekommer mig faktiskt inte. Jag tycker om att se elevers resa från obekväm till nyfiken. Hade jag själv sett en folkdräktsklädd människa jojka och trumma i mitt klassrum så hade jag förmodligen dött. Och drömt mardrömmar efteråt.

Jag åkte kollektivtrafik klädd i kolt. På tåget hem kände jag mig trött, undrade varför men kom på att jag stigit upp klockan fem. När man är trött hinner man höra vad som sägs omkring en. Kanske för att man inte orkar prata i mobiltelefonen. En skolklass ställde upp sig på perrongen vid Östra station. Barnen tittade stimmigt på mig och läraren förklarade att jag var en same, han log ursäktande mot mig. Jag log mot barnen - det var bra att de kom förbi.

På tunnelbanan bytte paret mitt emot från svenska till ett språk som jag inte förstod, men blickarna berättade att de talade om mig, hon sade "sami".
- Är det inte kallt i de där skorna, frågar kvinnan plötsligt på svenska.
- Öh, kallt. Nej, dom är helt formlösa så det går bra att ha flera strumpor i. Tjocksockor också, och skohö, svarar jag och funderar över hur hon kommit att tänka på kyla nu. Det regnar ju.
- Skohö, upprepar hon med alert blick. Nej, varför sade jag det, jag har ju aldrig ens haft skohö. Jag är en pappskalle - en trött pappskalle.

Sista biten hem går med buss, invid mig satt en äldre dam. Hon kände med sina fingrar på kolttyget och banden, frågade om materialet och frågade om mina släktingar som sytt och vävt. Hon berättade stolt om en lappmössa som hon klätt sina barn i och om en före detta kollega som var same. Utan att ha frågat sade hon att hon förstår att jag längtar hem, bort från stressen och bort från, ja vad?Jag hörde henne som i en dimma, log lite och tänte att det är märkligt vad en kolt kan få människor att prata.

När jag kom hem somnade jag och vaknade framåt kvällen. Åkte ned till biblioteket, bytte böcker, bakade kanelbullar och gick på yoga. Helt vanlig, helt osynlig men lika nöjd.

Victoria - ett stygn i på väven

Det är jätteroligt att vi har fått igång en liten diskussion - som i den finska turismens klädsel - handlar om utveckling av samiska näringar. Ett skäl till att det kunnat gå så långt i Rovaniemi är som jag ser det att det erbjuds väldigt få samiska produkter som möter kundens efterfrågan.

Att mycket handlar om vem som har rätt till vad, förbud och kollektivets uppfattning om vad som ska säljas är intressant och speglar traditionell avsaknad av kommersiellt tänkande i samisk kultur. Det blir en vinglig balansgång mellan bevarande av ett gemensamt kulturarv och utveckling av ett näringsliv.

Det är unika diskussioner som inte förekommer vid andra träffar jag deltar i inom organisationer för svenskt näringsliv.

Det är lätt att tro att alla samer tänker bakåt men nix! Visst rör det också på sig även i Sápmi, ett exempel på det är en spännande affärsplansexamen i Umeå i morgon. Det är Svenska Samernas Riksförbund, SSR:s som har driver ett projekt för samiska kvinnliga företagare. I morgon gör dessa publik examen i Umeå där de presenterar sina affärsidéer. Jag åker upp för att lyssna.

Medverkar gör Katarina Rimpi Ålloluokta, Inger Hellman Kraddsele, Sara Omma, Kiruna, Anna-Marja Kaddik Kroksjö, Sophia Rehnfjell, Överrödå, Lena Sandberg-Johansson, Jokkmokk, Helena Länta Jokkmokk, Monica Unnes-Sjölund Arvidsjaur, Petra Marainen, Nol och Madeleine Wetterström Mölnlycke.

Läs mer om Connect Sápmi Examen


Victoria - siktar uppåt

När Rovaniemi inte har egna fjäll, då lånas diskret norska toppar till marknadsföringen. När samerna inte vill vara med klär andra ut sig till lappmän. Låt dig väl smaka av en renlorts-godis, följ med mig på en resa till tomteland och fundera över vad som händer när den visas upp inte är nöjd med bilden.
Foto: Victoria Harnesk


Förra veckan var jag på internationell samekonferens i Rovaniemi, fokus låg på kulturarv, hur det ska användas och vem som har rätt till det. Samiska ungdomar demonstrerade mot den finska turistindustrins kommersialiserande av samer.

Jag har inget emot turism men tycker att den ska vara på sjysta villkor och jag efterlyser samverkan med den samiska befolkningen - något som skulle gynna såväl samerna, turistnäringen som besökarna.

Det är svårt att få en motbild till den kritiserade exploateringen som är påtaglig i Rovaniemi. Det är synd att de eventuella samer som finns i turistiska sammanhang inte deltar i debatten och bidrar med positiva erfarenheter. Under mina dagar i Rovaniemi försökte jag hitta någon som ville uttala sig. Jag misslyckades. Finska sametingspolitiker är förtegna, den största branschaktören kunde inte identifiera samiska entreprenörer och den jag fann som eventuellt var same ville inte prata.

En företrädare för turistnäringen besökte konferensen, enligt uppgift är det första gången som branschen möter samerna. Bland annat visades en vacker presentationsfilm, en norsk same noterade att norska fjäll återfinns i filmen och undrade över vilken kopplingen till Rovaniemi var. Det fanns ingen koppling, Rovaniemi saknar egna fjäll men vill visa upp hela Sápmi. Frågor om det finns något samarbetsprogram med samerna och om det finns några moraliska dilemman i kulturell exploatering lämnades obesvarade.

Onekligen finns en del förbättringar att göra - kanske kommer tomten med dem. Det står åtminstone på många samers önskelista.

Köp med något fint till barnen, välj mellan prinsesskrona, sagoslott eller trolltrumma. Teckenförklaring för "witch-drum" kan köpas som tillbehör. Butikerna håller öppet 365 dagar om året.

Foto: Victoria Harnesk


Vykort, varför inte skicka hem en hälsning med bild på en exotisk vild-same?

Vad passar bättre till kvällens poker än en kortlek med en berusad same? Se till att ha leken i fickan.

Utställningar om julen sponsras av multinationella företag och besöksmål. Här är det CocaCola som vill få oss att dricka mer spraklande bubblor.
Foto:Victoria Harnesk



Lynx vill sälja mer skotrar och eftersom samerna själva inte förstått att tjäna pengar på Rudolf gör tomtelandet det.
Foto: Victoria Harnesk

Samiska ungdomar demonstrerade redan 1996, läs mer här
Läs också intressanta men nedslående kommentar till artikel i Norrländska Socialdemokraten, NSD

Victoria - joker utan mössa