Att starta upp igen efter semestern är litegrann som nyårsafton. Man summerar året som gick, gläder sig lite, skäms en aning. Och tyngs över det som inte blev gjort. Lovar sig själv bättring - och bot. Siktar högt med insikt om att man ännu en gång kommer att skjuta sig själv i sank. Men tokladdad konstaterar man att det inte gör någonting eftersom man just denna höst har så exceptionellt mycket bra på gång!!! Pliktskyldigast stryker man bort något ur kalendern trots vetaskapen att kommer att genomföra det ändå. Och såååååå... Där är man iväg!

Nästa vecka smäller det. Den 6 augusti är allt som vanligt igen. Redan efter första veckan märks trenden. Kurvan brukar peka vackert uppåt. Men vart kommer det att landa?

Jag har smygstartat lite, fixat med hemsidan. Lagt upp lite engelsk material för utlandsjobb 2008. Skrivit utkast till ett par artiklar, bokat möten, biljetter och undertecknat kontrakt. Kollat firmakontot - snälla kan ingen sätta in lite sponsorpengar där; det är inte billigt att engagera sig för ett helt folk! Den sista semesterveckan ska jag spendera med familjen och boken "Begrav mitt hjärta vid Utjajaure"

Boken är skriven av regeringens förhandlare, under det han själv kallar "med-identiteten  Utdja Lasse" och handlar om övergrep och aktuella strandade renbetesförhandlingar mellan Sverige och Norge. Den utlovas vara såväl en historisk källa som spännande och underhållande läsning. 

Begrav mitt hjärta i Utjajaure, ISBN 978-91-633-0436-1, beställ på udtja.lasse@comhem.se, priset är 65 kronor + frakt.

Victoria - mot mörkret i ljuset (eller menade jag ljuset i mörkret?)

Foto:Victoria Harnesk

Landade ett par dagar i bloggosfären, kollade runt vad de andra bloggarna hade för sig - inte mycket! Och i media - nyhetstorka... Så jag tar tåget söderöver, siktar på Stockholms yttre skärgård och tackar för mig i cyberrymden för en vecka igen!

Victoria - er blomma på sommarängen

Märkligt men sant; när jag tittar mig omkring befinner jag mig i västerbottens inland. På en vacker höjd invid Vindelälven, runt om finns tallhedar och en gammal ladugård. Omtöcknad av sommarens brist på dag, natt och rutiner har jag knappt en aning om hur vi kom hit. Vi har nog varit här ett par dagar jag och barnen, men det är svårt att hålla koll på tiden. Har plockat en och annan svamp, klurat på idéer och umgåtts med min kloka faster.

Små, små fågelungar gapar och piper hungrigt i bona. En del hörs från skogen, den grå flugsnapparmamman har sina små i en gammal konservburk. Svalan har bråda dagar att mata högt under ladugårdens tak, sorgligt nog dödsstörtade två av hennes ulliga och övermodiga ungar idag. Själv bor vi i en liten timring nedåt älven, där är rofyllt men inte ensligt för här finns tusentals myror. Dessutom har jag fått fatt på ett trådlöst nätverk invid foten av en tall, där kan man surfa och kissa samtidigt, bara att hålla tummarna för att regnet håller sig undan!

Victoria - er funderare under svalans bo

Foto: Victoria Harnesk

Mmm, mys. Jag ska smygstarta verkligheten igen. Långsamt som ett lodjur som vaknar till på en fjällsida. Mjuk och loj. Rullar runt på rygg, sträcker ut frambenen. Spänner klorna lite mot solen och faller tillbaka till sidoläge igen. Sköönt, jag tror att jag vilar en dag till. Eller två!

Victoria - er kissekatt i gräset