Otroligt! Det regnar manna över mig! Nyss hittade jag ett par sprillans nya skidpjäxor i en skrubb som jag rotade i här i kåken!!! I min storlek! Och jag som har ojjat mig över att jag lämnat skidorna i fjälls.


Sedan har jag haft stora bestyr med att låna mig ett par nya. Jag vart lite snål och ville inte köpa något som jag redan har… jag får ju ända tag på dem inom ett par månader. Men nu ska jag rota ute i bodan - kanske finns det skidor till dojan där!? Stavar skiter jag i - vem behöver stavar i denna energi! Jag kommer garanterat att hitta en pulka och skaklar också så att jag kan ta med lillen på tur. Vi kan skida till hagen i kväll och mata renarna. Nej nu måste jag ut!

Lite senare; tillbaka från bodan. Jag hoppade högt i pannlampans sken och kom ut med ett par vallningfria och ett par klassiska skidor. Hurra! I mörkret skymtade jag pulka och skaklar också. Men säg den glädje som varar. Den nyfunna pjäxan passar varken de lånta eller skidorna ur bodan. Och skakeln visade sig passa hundar och inte människor. Men skam den som ger sig. Jag tänker ut något nytt!

Victoria - er evige optimist