En snabbsväng norröver

Blir alltid glad när jag läser dina texter! En tröst i natten. "...Er fläck på linsen" - det är helt sagolikt!
Tänk om bloggen funnits när man var ung - så mycket lidande som hade lösts upp som kloka tankar i vinden! Istället för tyngande bördor i ensamheten.

***
Man kan ju inte önska att alla ska bli vandrare, då vore vandringen ingen lycka längre, men visst skulle många behöva ta ledigt en vecka eller två och bära mat och bostad över fjället och bara dricka kristllklart bäckvatten!
***
Samernas kultur ska värderas lika högt som andra minoritetsfolks i andra delar av världen. Man får en känsla av att andra länder behöver läxas upp, medan Sverige är ett mönster...
Och företagens (och andras starka ekonomiska intressens)framfart i vår natur (runt om i världen)borde ifrågasättas!
Hur kan vi höja våra röster så att vi hörs?

(Texten du tänker på är kanske John Lennons sång till sonen: darling darling Sean)

Din glada och tacksamma tillropare
Anna

Jag blev så betagen av dit inlägg att jag blev mållös... Och oj, vad jag började längta till fjällen. Jag går på yoga varje vecka, det är väldigt skönt. Men som du säger att vandra över fjällen, på stigar trampade av fötter under långa tider, med sitt hem på ryggen det skänker en närvaro och en frid som är svår att uppnå på annat sätt.

Jag tror att naturen själv har börjat höja sin röst, det är synd bara att den ska behöva bli så övertydlig innan vi förstår.