Darko har en värdefull utbildning, men bara på Balkan. I Sverige får han nöja sig med att köra taxi. I hans bil kan man föra spännande samtal med perspektiv och djup anlalys. Men han är också en duktig konstnär som bland anat målat denna vackra bild.

Mina bästa och mest intressanta samtal har jag ofta när jag åker taxi. Det brukar finnas gott om tid för det blir gärna längre sträckor till och från flygplatser. Nästan varje gång tänker jag att man borde skriva en krönikebok utifrån samtalen. Det skulle bli en färgsprakande bok med berättelser från hela världen, en bok med tårar och skratt som får en att rysa och älska. Killarna som kör, för det har hittills bara varit män, bär på berättelser med perspektiv som inte är helt olik de samiska. Kanske är det därför vi förstår varandra så bra. Många kommer från släkter som har blivit av med sina land, marginaliserats, stridit och slutligen flytt.

Många är milt sagt högutbildade. Det är ju ingen nyhet men får mig ända att reagera gång på gång. Så oerhört slösaktigt med investerad kunskap, erfarenhet och mänskligt värde! Jag har mött människor med yrkesliv och levnadsöden som näst intill fått mig att tvivla på att det ens är sant. Fascinerad har jag lyssnat till den äldre mannen som var med och utvecklade en av de första datorerna, till chefsekonomen som skött hemlandets affärer och till sonsonen av den största klanen kamelskötare.

Men deras berättelser har också varit berättelser om hur äldre damer vägrar att sätta sig i deras taxi för att de har fel hudfärg, om hur en människa istället för pengar efter en körning få kan få svaret ?jag betalar inte apor för att köra bil!?.

Det är inte bara berättelserna som fascinerar mig, ännu mer berör det mig hur dessa människor lyckas balansera livets vedermödor. Muhammed, som är svart, skakar på huvudet och ler med hela ansiktet, han släpper ratten och slår ut med båda armarna.
- Vad kan jag göra? Om han vill vara oförskämd mot mig. Det kan inte vara mitt problem! Det är han som är arg. Jag bara säger, vart vill du åka?

Nej, sannerligen har han rätt men vart får människan kraften att härda ut. Kanske föds den ur att inte ha något val. Kanske ur hans bakgrund?

Nyligen tillbringade jag ett par timmar efter en slingrig vinterväg under tidiga morgontimmar tillsammans med Darko. Han är jurist och journalist, eller var kanske man ska säga för det var på Balkan han senast fick jobba med sin rätta utbildning. För uppskattningsvis femton år sedan.
- Det var viktiga arbeten men hade ett högt pris, säger han.

Sedan Darko kom till Sverige har han översatt en bok, målat tavlor, haft en utställning ? och kört taxi. Vi har analytiska diskussioner under färden, om nyheter i Sverige; om Jas Gripen, Gudrun Schyman och om internationell politik. Darko är skärpt och har spännande perspektiv. Jag säger till honom att jag tycker att han ska skriva en bok. När jag kommer hem tänker jag att svensk media skulle ha nytta av killar som Darko, med internationella perspektiv, kunskap och utbildning. I honom skulle de få en underbar arbetskamrat och ett tillskott i grabbgängets motionslag, för Darko har varit en duktig idrottsman.

Victoria ? ert öra i passagerarsätet