Helhetstänkande var något vi talade om på radion i går. Samerna har ju, liksom andra naturnära folk, inte haft den typen av religion där man tillber en allsmäktig gud. Man levde i en annan typ av samhälle utan akademisk vetenskap, präster eller någon statsmakt som använde sig av dessa attribut för att skaffa sig makt över människor och land. Samerna trodde inte att något gick att äga.

Naturreligionen var mycket av en förklaringsmodell för att kunna förstå och leva gott. En modell som är aktuell att damma av och fundera över nu när både människa, djur och vår jord mår allt sämre.

Om våren värmde solens strålar Sápmi. Samerna fick kraft efter den långa vintern, snön smälte bort, de små kalvarna föddes tillsammans med andra små ulliga djurungar.  Naturen dukade upp ett överflöd för alla och en var. Samerna tänkte att vi måste vara solens barn! Man kände också stor kraft i vatten, vind och luften man andades. Men det var mäktiga krafter som kunde ödelägga lika mycket som de gav.

Den som var god mot makterna fick ta del av den lycka de kunde ge, i jakten, i fortplantning och välmående för nära och kära. Att vårda naturen var en stor uppgift. Vad man tog skulle vägas mot vad gav och det var viktigt att känna av och kommunicera med makterna. Kraften att råda över elementen tillskrevs gudar och gudinnor. De fanns överallt, också till skydd för samerna, gudinnor vaktade dörren till kåtan, rökhålet och de små barnen.

Men ibland vände lyckan, sjukdom bland människa och djur gick hårt fram. Då var dags att rannsaka sig själv. Någonting hade vredgat gudarna och de måste blidkas. Det kunde man göra genom offer och böner.

Och jag tror att det är just där vi är idag. Vi lever förvisso i en tid där vi är ”högre upplysta” men nog ligger det mycket i naturreligionens gamla förklaringsmodell. I år har renbetet varit svårt på många håll eftersom det varit varmt och en isskorpa täcker livsviktig föda. Västvärdens forskare är eniga om att en global uppvärmning pågår till följd av luftföroreningar.

Egentligen hade vi inte behövt forskare för att förstå sammanhanget, innerst inne har nog de flesta av oss vetat om det och funderat lite till mans över hur mycket saker vi omger oss med.

En del har kämpat emot men många har förblindats i begär efter ting, makt och pengar. Nu återstår tid för eftertanke, vi måste var och en fundera över hur mycket och vad vi konsumerar och vad vi är viliga att offra av.

Organisationer kallar det för hållbar utveckling. För mig är det självklart.

SLU, grafik om atmosfären http://www-vaxten.slu.se/atmosfaren/vxthusef.htm

Victoria – er syreatom över fjällen