Jag har ju ojjat mig här på bloggen över svårigheter att få till modersmålsundervisning för samiska barn, speciellt i Stockholmsområdet. Vetskapen om svårigheterna ledde till att jag inte skrev in något sådant önskemål när jag sökte dagisplats åt lillen i våras - helt enkelt för att jag tänkte att vi kanske skulle hamna sist i dagiskön. Min sons årskull av barn tillhör nämligen den största babyboomen sedan 1967, vilket ställt till kaos i barnomsorgen här på Lidingö.

Men väl på plats tog jag mod till mig, ansökte och fick förra veckan beviljat modersmålsundervisning i nordsamiska för lillen. Jiippii! Enligt uppgigt första eleven på Lidingö på tjugo år.

Sedan i våras har jag varit i kontakt med min dotters skola i Gällivare i samma ärende, där går det ironiskt nog lite trögare. Men skam den som ger sig. Jag nöter på. Nu måste jag sticka med en buss!


Victoria - med andan i halsen