Jag är inne i en kreativ period. Antagligen är det ångesten över att JazzÅjojkpremiären är farligt nära som står för utveckllingen. I dag är ska vi repa nästan hela dagen, sedan är det bara genrepet kvar. Men jag har ont i halsen, har haft det i flera veckor och det har blivit värre. Halsont och ansträngning kan förstöra stämbanden, se bara hur det gick för Carola. Hon har sångförbud. Hon kanske har råd att ha det men det har inte jag. Jag lagade till en brygd på blåbär, lime, tre vitlökar, honung, äpple och älgört efter den desperata prinsipen man tager vad man haver. Det luktar väldigt mycket vitlök nu.


I helgen skrev jag om mellansnacket, kortade ner ganska mycket och formulerade om. Det är vådligt att göra det så tätt inpå. Innan jag gjorde om hade jag testkört dsnacket fyra gånger och det hade börjat sätta sig. Men jag var inte riktigt nöjd och då måste det göras om. Efter dagens rep är det bara genrepet kvar.

Det är svårt att memorera de samiska texterna eftersom jag har ett taskigt ordförråd och inte vet ordagrant vad allt betyder. Dessutom verkar jag ha blivit utsatt för ett attentat - alla mina tre samiska ordlböcker är borta sedan minst en månad tillbaka. Det har placerat mig i ett vakuum. Jag befinner mig i ett svart språkhål där jag svävar omkring hjälplös utan att få kontakt med någonting. Jag måste ringa till mormor och få ordning på vad alla ord betyder. Tyvärr finns det ett moment 22 med mormor. Hon är inget vidare på att förklara innehåll på svenska. Det är just därför hon är så bra på samiska.

Jag har gjort en liten omstart i mitt liv. Jag ska göra färdigt en eller ett par saker istället för att ha jättemycket halvfärdigt. Såg taktiken på ett TV-program med Ann Söderlund och det skapar faktiskt stor tillfredställelse att göra så. Fast jag har bara levt efter det ett par dagar ännu. Det konstiga är att när man gjort en sak färdigt känner man sig så duktig att man glatt tar tag i nästa. Och nästa. Och nästa. Men sen tar kraften slut. Jag såg att Ann Söderlund och hade köpt stuga på Storholmen där vi också håller till.

I alla fall ledde det till att jag bland annat tog mig för att mäta upp mönster från en gammal Rakas så att jag kan sy ett par nya. Rakas är ett sovtält som man spänner upp inne i kåtan för att få avskildhet från råttor, rök och resten av familjen. Namnet rakas måste härstamma från ordet rakas som betyder kärlek. Så det är helt enkelt ett kärlekstält. Otroligt vackert!

Victoria - i ett moln av vitlök