Det står en koltklädd korpulent man i en renhage. Han håller ena handen på det tjärade lassot som vilar snett över axeln och blickar ut över sin renhjord. Det är kallt, kölden som får det att ryka från renarnas näsborrar, söker sig mot den svarta vinterhimlen.

Jag har sett honom. På sjuttiotalet när jag var liten. Det fanns ett par sådana män kvar en bit in på åttio- och tidigt nittiotal. Sen dess har jag inte sett dem, de var mycket gamla, jag tror att de är döda nu.

De yngre, deras söner, döttrar, barn och barnbarn har behållit många traditioner men följt sin tids utveckling av kläder och utrustning. Många av dem arbetar ännu på fjället, klädda i goretex, de har plastöverdragen lassolina. Lättviktskåtor med aluminiumprofiler har ersatt yxade kåtastänger i trä.

Men den gamle mannen med kolten i gärdet står kvar. Han står så i skolböcker och på vykort.

Bilden av samer hos allmänheten blir lätt romantisk; koltar, jojk, mystik och renar finns på näthinnorna. Det är inte konstigt, en undersökning av Therese Karlsson, forskarassistent vid Umeå Universitet 2004, visar att det i dagens skolböcker ännu går att läsa om trolltrummor men inget om modern rennäring.

Therese Karlsson har granskat hur, och inte minst om samer skildras i landets 63 mest använda läroböcker. 30 av böckerna innehöll ingen information om samer. I den nationella läroplanen för geografi saknas dessutom mål som pekar mot samer och samisk kultur.

Hur är det möjligt? Markfrågorna mellan staten och samerna är och har varit bland det mest brännande under flera hundra år. Kanske är det just därför våra skolelever inte behöver lära sig om detta.

Undersökningen visar att bilden som visas av samer är exotisk i skolböckerna. Om modern renskötsel står intet. Inte heller finns mycket att läsa om förtryck mot samer, kvinnor och barn förekom ytterst sparsamt i litteraturen. Däremot kan man läsa om ”trollkarlar och trolltrummor”.

Självklart får detta konsekvenser för samerna. Vid våra skolbänkar sitter just nu de som fattar beslut i Sverige om femton år. Inte ens de samiska barnen får en objektiv bild av sitt eget liv. Vi måste ge alla barn och unga tillgång till objektivt och rättvist skolmaterial så att de får möjlighet att skapa sig en egen uppfattning.

Om situationen för samerna ska förbättras måste Sveriges befolkning ha en medvetenhet om det koloniala förflutna, om rennäringens och andra samiska näringsgrenars förutsättningar. Det kan inte vänta, klockan har redan gått för långt.

När svenska skolbarn läser om bruttonationalprodukter, handelshinder, mänskliga rättigheter, demokrati och andra kulturer måste det göras med utgångspunkt i det egna landet! Paralleller kan med fördel kopplas till det egna landet och dess urbefolkning.

Victoria – åter på resande fot, på väg mot norr för att söka den koltklädde renskötaren och min kvarglömda filofax