Det är livsfarigt att skjuta på sina bloggtexter. Då blir de inte av. En blogg ska bara flyta ut från fingrarna. Nu har jag varit både i Luleå och i Tallinn, flödet har slagit knut och har svårt att lossa upp. Just nu sitter jag på ett fint kontor i centrala Stockholm och jobbar. Tänkte lägga ut Tallinnbilder men saknade en sladd till datorn. Måste fixa kamera med bluetooth - om det finns?

Tallinn visade upp sig från sin bästa sida och ambassadens innergård badade i ett hav av sol. Jag stötte på en spännande uppgift om ett det har funnits en sameförening i på orten. En samisk tjej på norska ambassaden ska ta reda på mer så jag återkommer om det.

Annars var det kul att höra så mycket finsk-ugriska språk, samiska tillhör ju dem. Jag sjönk ner i en fåtölj på en lokal källarpub, såg mig omkring och låssades att alla talade samiska. Jag tänkte att språk som man hör människor tala är med och skapar bilden av dem. Påverkar hur man närmar sig dem och hela atmosfären. I min fantasi talade alla samiska, unga tjejer, spännande killar och bartendern. Språken ligger så nära varandra att jag - som är ganska dålig på samiska - förstod och kunde göra mig ungefär lika mycket förstådd som i en samisktalande miljö.

Victoria - siktar på en vårlätt lunch