Medvetet och omedvetet lyssnar jag till samtal som pågår runt omkring mig. Just nu diskuteras hur sommaren varit, tidpunkten då vi ojjar oss över hösten har inte kommit ännu. 

Häromdagen hörde jag hur en pappa beskrev problemet med att få plats med semesterpackningen i bilen. Utöver kläder och personliga tillbehör hade familjen cyklar, barnvagn, golfbag, och i mina ögon ganska avancerad utrustning för bad, bestående av allehanda uppblåsbara föremål, vilstolar och parasoll. 

Ja, vad säger man, – Jag förstår att det blev trångt i bilen! 

Jag vill inte glorifiera fjällslivet eller ens tycka något särskilt. Jag tänker bara att min barndoms somrar i kåtan var helt okej. De är fylda av ljusa minnen trots att jag bara hade en liten röd telefon i plast, en grön lastbil, ett egentillverkat metspö, kritor och ritblock. Dessa skatter förvarades hängande på en spik på kåtaväggen i en hemmasydd påse i tidstypiskt sjuttiotalstyg. Dessutom fanns en grönmålad låda med serietidningar, det som fanns i den lådan var hårdvaluta och nyckeln till ens popularitet. Eftersom ingen hade TV besökte vi barn ofta varandra och läste serietidningar. Vi låg på ren- eller älghudar och läste Fantomen, 91:an och massor av Kalle Anka, på senare tid även Spindelmannen. 

Men oftast var vi ute och lekte, bakom bodan fanns en osynlig ladugård med hästar, kor och höns. Vi byggde små hagar, där skalbaggarna fick vara renar. Dessutom var vi med i det vardagliga arbetet med att hämta ved, göra eld, tälja tändved, fiska och baka. Ett par gånger varje sommar fick vi gå till kiosken och köpa chokladkakor, den med schweizernöt var favoriten, och är det ännu - för att bevara smakupplevelsen äter jag den fortfarande bara i fjälls. 

Om någon hade släppt ned ett sådant lass med grejor, som uppenbarligen denna familj släpat runt på semestern, hade vi nog inte vetat vad vi skulle ta oss till med allt.

Victoria - nu med något fler grejjor.