Igår har jag gjort ett av mitt livs största prestationer, nästan i klass med att föda barn faktiskt. Det var dagen för den här dedlinen jag arbetat mot sedan i höstas. Man kan tycka att en så lång startsträcka borde borga för att man är färdig i god tid. Men det har varit ett jättestort jobb som har gått lite fram och tillbaka och jag är en person som vill prestera bra när jag väl bestämt mig. Häromkvällen var jag dock ytterst nära att kasta in handduken. Så blev det inte - istället körde jag ett maratonpass på 22 timmar! Jag trodde knappt att man kunde jobba så länge! 22 timmar, det är ganska nära ett dygn.

Förvisso tog jag en paus för middag och umgänge med familjen på två timmar men ändå. Upplägget är väl inte att rekommendera och i ärlighetens namn trodde jag inte att man orkade sånt här längre. Jag trodde att det hörde en ålder på max 19 år till - då var det inga större problem att både jobba och partaja dygnet runt. Men med rätt motivation är visst allt möjligt. Och resultatet då? Tja, skapligt! Efter förutsättningarna ganska bra, men vi får se vad det räcker till.

Idag är jag trött och ska bara ta det lungt. Eller vad man nu ska säga - det finns en hel del som blivit eftersatt och måste tas om hand, hemmet, mailboxen, räkningar... You name it! Strax efter 16.00 idag ska jag i alla fall vara med på Radio P4 Stockholm tillsammans med Lidingös näringslivschef Marianne Engvall och ytterligare en Ambassadör för kvinnors företagande som finns här på Lidingö - jag vet tyvärr inte vem det blir.

Men vilken skön känsla det är att ha lämnat ifrån sig ett jättejobb... mmm.


Victoria - ett vajande segel i vårbrisen