I dag fyller jag år och ska fira det genom att informera elever i Enköping och ha styrelsemöte på kvällen!

Villle ställde en intressant fråga utifrån att jag tidigare skrivit att näringsförbudet som förhindrar samebyar från att bedriva annan verksamhet än rennäring måste hävas.

Frågan var jättebra och löd så här:
 "Victoria, förstår jag inte varför det där näringsförbudet måste hävas. Renskötseln tycks kräva en speciell plats i Sverige. Och samebyarna är till för att förvalta renskötseln. Sen har alla individer (medlemmar likaväl som icke-medlemmar i samebyarna) möjlighet att starta andra sorters sammanslutningar och tävla på den öppna marknaden - jobba inom turistnäringen. Varför ska just samebyarna, som ju finns enkom för att renskötseln ska leva kvar, kunna syssla med annat?"

Jag ska försöka förklara. Rennäringslagen har sin förlaga i 1800-talets föreställningar om att samer var av en lägre stående ras som inte var kapabla till annat än att sköta renar och där med basta! I dag ser samhället annorlunda ut och man vet bättre - men rennäringslagen är i det närmaste förstenad.

Tillståndet hämmar samebyns möjlighet att utvecklas och finna nya inkomstkällor. De som tillexempel har stugor, en grustäkt eller annat på sina marker får inte göra något annat med dem trots att det ur byns nyttjandehänseende skulle fungera. Det samma gäller jakt och fiske som alltid varit viktiga komplement till renskötseln som när de av någon anledning inte nytjjas helt eller delvis inte kan utlokaliseras till någon annan. Alltså det man inte använder för renskötsel ska man inte kunna omsätta till pengar.

Denna näringsbegränsning saknar motstyckte, det finns ingen annan svensk näring som regleras så. Samhället i övrigt har dock som regel lätt för att få tillgång till de samiska markerna som är väldigt utsatta och påverkade av intrång. Rennäringen behöver precis som andra näringar möjlighet att utvecklas med sin tid. Därför är det viktigt att näringsförbudet hävs.

Precis som Villle skriver får enskilda samer bedriva "fri" näringsverksamhet vilket många gör och det är bra. Samtidigt är det synd att man inte nyttjar den koordination en Sameby ger. Näringslivet i stort stimuleras genom insatser för samverkan medan rennäringens naturliga förutsättning inte tillvaratas - trots påtryckningar från renskötarna.

De enskilda samiska företagen bedriver ofta sin verksamhet på byns marker, en knepig situation som kräver oerhörd hänsyn av båda parter vilket i sin tur leder till att de satsningar som görs i form av många små inte blir lika dynamiska och välplacerad som en gemensam utan kanske tvärt om till intressekonflikter. I stället för att skapa bärkraftiga samebyar styrs rennäringen mot ett fåtal stora renägare och enskilda mer eller mindra ofrivilliga turistaktörer. Och det tycker jag är synd.



Victoria - försöker birnga reda i röran