Fundera vidare på detta - gärna här på bloggen!  Perfekt sysselsättning över fredagsölen... Texten bygger på senaste veckans väljarundersökningar som visar en ny trend för vänstern. Nu kör vi!

För länge sedan behövde de svenska arbetarna s-partiet, så försvann de flesta hårda industrijobb och med dem också behovet. Lyckligtvis satt tacksamheten i märgen särskilt i norrland där många ännu slet i gruvorna så s regerade vidare.

Traditionen var sådan att om inte s kunde regera själv kunde de söka stöd i v. Och räckte inte det var det okej att kasta brödsmulor till den okuvlige lille uppstickaren mp - som seglat upp efter en uppmärksammad säldöd - och ta med honom i en jolle på släp. S regerade således till v:s påhejning och mp:s ilskna plaskande.

Men ju bättre arbetarna fick det desto mer irriterade över skatterna blev de och eftersom de sedan länge sluppit Nia adeln blev de rent av uppstudsiga. Ja, de senaste decennierna började de till och med tro att de själva tillhörde överklassen! Och varför skulle de då betala skatter för kollektiv välfärd? Nej, ut med vänstern och in med högern!

Men just när de nya livet började 2006 insåg många att de inte var tillräckligt rika för att vara med. Dom tyckte att den nye stadsministern hade lurat dem med sitt tal om att m var det nya arbetarpartiet. De nya vännerna som de röstat till makten tyckte att de kunde stå för sina egna sjuk- och arbetslöshetskostnader. Nu var goda råd dyra!

Skaran av väljare förflytta sig oroligt men visste inte vart de var på väg. En sak var dock säker: kommunistpartiet v var inget alternativ - och s hade de ju stolt valt bort. Men uppstickaren mp som fått god draghjälp av klimatdebatten tedde sig som ett bra alternativ. Och där står vi idag.

S och v är inte längre det självklara regeringsalternativet. Går det åt vänster tilltalar s och mp dem som återvänder från högerblocket. Och vad kan man då skåda i den samiska kulan..? S har dribblat undan de samiska frågorna under ett helt århundrade och lär inte frångå sin upptrampade stig såvida inte de nya miljöpartisterna plockar in den.

Alliansen å sin sida gav när de tillträdde tydliga signaler om att de skulle ta ett samlat grepp om problemen. De - framförallt gubbarna - kom dock snabbt på att det var lika intresserade av resurserna på samiska marker och hade samma snäva syn som s så den optimistiska tidsplanen förskjöts och ligger nu så långt borta att de närmar sig val igen. Ska borgligheten åstadkomma förändring kräver det nog att de får stanna en period till - om de menar allvar?!

Det skulle vara intressant att få analysera olika väljargrupper och göra en informationskampanj utifrån "ett kundperspektiv" för vi skjuter ganska vilt omkring oss och då spelar det mindre roll vilka som regerar. Men, när pendeln vänder brukar den svänga ganska rejält. Därför tror jag på förändring men det kräver stort engagemang av oss själva och ett mer strategiskt tänkande.


Victoria - er termometer i stjärten