Gårdagen började toppenbra, jag kände mig fri och tänkte att det är lycka att sjunga, men dagen slutade bokstavligt talat med en kracsh! En hemsk datakrasch. Det där som man inte tror ska hända var ett faktum. Fy! Skakad ända in i märgen begav jag mig till en datafirma som behöll den eländiga maskinen. Och nu går jag här och vankar, ikväll är det deadline för ett arbete som finns i datorn, en viktig del i ett tävlingsmoment jag deltar i. Det känns aningen kört! Men kanske är den stora livsvinsten att inse att MÅSTE bli bättre på att säkerhetskopiera! Vad vet jag? Just nu fokuserar jag på att behålla mitt tunnelseende för att inte tänka på alla timmars arbete som kanske är borta. Nu ska jag sortera papper och ringa i telefonen.