Det bloggas som aldrig förr i Sápmi. Men spelar det egentligen någon roll? Vad fyller bloggarna för funktion, eller har de någon funktion överhuvudtaget? Ser vi en maktförskjutning eller är det bara en fasad där snabba fingrar på tangentbord bejakar skribentens ego? Eller behöver vi helt enkelt samisk dagspress i form av en nättidning?

Jan Guillou uttalade vid något tillfälle att han inte läser vad som skrivs i bloggar för att det saknar betydelse. Kanske har han rätt? Kanske är det bara en massa självuppfyllt ordbajs som kommer ur alla oss som sitter och vränger ut och in på vårt privatliv och serverar det tillsammans med åsikter om ditten och datten!

Bryr sig människorna mindre?
Eller så är det en regelrätt maktförskjutning vi ser. Allt färre engagerar sig i politiska partier, nu har jag inte kollat upp exakt hur det står till i Sápmi, men generellt ser det ut så i Sverige. Betyder det då att människorna i landet bryr sig mindre? Nej, inte nödvändigtvis! Kanske är det tvärt om så att människor är mer engagerade nu än någonsin?! Från att engagemang genom partipolitik, för inte allt för länge sedan, varit den enda väg som erbjöds finns nu möjligheten att bryta loss de frågor som man själv är intresserad av och driva dem separat.

Partiledare i bara långkalsonger
Vi har det bra i Sverige. Vilket parti som styr är inte direkt kopplat till liv eller död för oss som bor här. Ingen kastar bomber på oss och få kommer att svälta ihjäl i någon dikeskant. Det ger oss möjlighet att bli våra egna partiledare och våra egna chefredaktörer. Och möjligheten att bli detta är oss given via nätet, gratis i vårt vardagsrum, iklädd bara långkalsonger om vi så vill.

Men åter till frågan; spelar bloggandet någon roll? Ja, jag påstår att det gör det. Förutom att det för mig som företagare ger mer jobb och är fantastiskt roligt koordinerar jag presskontakter med rätt informant och tillhörande underlag, resultatet ser jag i media och i mina egna uppdrag.

10.000 läsare på fyrttio dagar
Hur många läser alla bokstäver som strömmar ut? Är det så få att de bara går att vifta bort och vilka är det? Det finns olika mätverktyg på nätet som visar lite olika resultat. Enlig det som är kopplat direkt mot min blogg och min webbsida ser siffrorna i år ut så här: I snitt läser 247 personer min blogg varje dag, totalt har 10.632 varit inne på sidan sedan årsskiftet. Man kan också räkna träffar, något jag inte riktigt förstår mig på men det värdet ligger sex gånger så högt.


Varje läsare stannar en dryg minut på sidan, vilket är ett ganska högt värde som betyder att inte så många hamnar fel utan faktiskt tar del av innehållet. Jag har varit ganska dålig på att koppla mig till de tjänster på nätet som optimerar att man når ut. Men tittar jag på Bloggtoppen.se så låg min blogg igår på plats 813 av 5.874 bloggar. Inte illa för ett "smalt" ämne. Men inte heller mycket om man jämför med modebloggarna som kommer upp i tusentals läsare varje dag.


Resultatet - inget att tala med sina vänner om!
Vem läser då? Ingen och alla skulle jag säga. En hel del samer, det märker jag eftersom jag numer inte har något att tala om med dem jag möter - alla har läst allt på bloggen. Människor jag föreläst för är en grupp, utifrån de mail som kommer "bakvägen" verkar det finnas behov av information om, och vägar in till, det samiska för såväl intresserade studenter, journalister, politiker, människor som söker musik, kontakter, slöjd eller annat. Det är vanliga människor, arga människor och glada människor.

Så vad säger detta? Jag, jämför med etablerad samisk media för att se vilken spridning de har. Av Sameradion fick jag inget svar men störst var Oddasat med uppåt 250 000 tittare varje dag. Oslagbart! Tidningen Samefolket har en prenumerationsstock på 1500 personer och räknar med att tre gånger så många läser tidningen, alltså ca 4500 läsare. Ungdomstidningen Saminuorat har en upplaga på 800 ex, kanske gäller samma där att tre gånger så många läser tidningen, då blir det 2400.

Bloggbolaget bildar samisk nättidning
I Sverige finns ingen samisk dagspress vilket möjligtvis gör att bloggarna behövs lite extra för dagsfärska tankar och händelser. Kanske vore det inte så dumt med en samisk nättidning? Det kunde lösa det ständiga dilemmat; samiskt text eller inte samisk text på begränsat antal sidor, Kulturrådet kräver ju som bekant minst 25% samiska i tidningen för stöd. Frågan är vem som hinner först och på så vis också får mest pengar från Saminuorat eller Samefolket? Eller kanske Bloggbolaget.samer?!

Victoria - er barometer på väggen