Den skenande bloggen
I fredags talade jag med en tjejkompis som jag inte hört av på ett tag men hon brukade läsa bloggen så åtminstone hon hade någorlunda koll på läget.
- Men du skriver mest om jobbet, jag vill ju läsa om barnen och om vad du gör, klagade hon.
Helt sant, senast tiden har jag mest skrivit om arbetet. Nu kan jag avslöja vad det beror på - jag börjar bli rädd för min egen blogg!
Första året hade jag en lite skara läsare, i snitt under hundra om dagen. Sedan har det sakta ökat, det kröp upp emot tvåhundra och passerade det vilket var toppenkul - ambitionen är ju att nå ut med samiska frågor i stort och smått! Ökningen var stabil men tydlig: från september i år låg snittet över trehundra och kurvorna pekade allt brantare uppåt. I fredags hade 502 personer besökt min sida - på en enda dag!
I år har 81891 läsare stannat i snitt en och halv minut vilket i sammanhanget är ganska länge och visar att de som kommer till sidan har hamnat rätt och intresserar sig för vad som skrivs. Också mina publika framträdanden har en högre uppslutning nu än tidigare. Att skriva om samiska frågor känns ganska smalt, till exempel modebloggarna har mycket högre siffror. Därför är jag lite förvånad över att så många läser.
Det är naturligtvis väldigt roligt! Men självklart blir jag lite fundersam samtidigt. Vad gör och tänker alla ni som är på sidan? Det är inte så många som lämnar kommentarer... Därför har det blivit lite mindre av det privata vilket jag själv också tycker är tråkigt. Men vi får se, jag kanske gläntar lite mer på dörren igen.
Victoria - er Garbo bakom solglasögonen
hej hej
Hej Ville! Vad gulligt av dig ;)
Tänk om alla som läste lämnade en kommentar, då får du sitta hela dagen och läsa kommentarer :P
Det är förståss sant... så sant!
He he he.
Ja, så du ska egentligen vara glad att vi inte skriver något här ;)
Du ska vara tacksam att du slipper läsa våra ointressanta kommentarer...
Nej, på allvar nu: Jag tycker det är konstigt att vissa går in dag efter dag, men aldrig ger sig tillkänna. Okej att Marina och jag vågar skriva... Men de där som smyger omkring i cyberrymden och absolut inte vill bli sedda!!! Vad ska vi göra med dem?
Det är bara jag och Ville som skriver, de andra har kanske vettigare saker för sig istället för att gömma oss från att skriva hemtentor och liknande ;)
Du får skriva ett inlägg till där du verkligen uppmanar de andra att skriva hej och säga kort vem de är, jag börjar också bli nyfiken nu..
Men uppriktigt sagt, jag skulle tycka att det var roligt med lite samtal, debatt och olika perspektiv. Nu har ett dygn gått sedan jag skrev detta, drygt trehundra besökare har tassat förbi, bara tre av dem har lämnat små avtryck. Funderar på om jag ska lägga till en kategori med rubriken Frufritt inför säsongsstaren av programmet på onsdag. Problemet är egentligen bara att jag är så hopplöst dålig på att titta på TV.
Detta är den enda blogg jag läser, men jag har som inget intressant att komma med. Jag är inte insatt i alla dessa frågor. Men det är roligt att läsa!
Jag tycker ju i och för sig att frågor och reflektioner kan vara det mest intressanta och i bland till och med viktigare än svar och "sanningar". Men det är jätteroligt att många gillar att läsa, och det ser jag ju på statistiken så läs och njut - och glöm inte att förfäras!
Hej Victiroa!
Elin heter jag och brukar svänga in på din blogg då och då. Hittade den genom saminuorra, det var en intressant intervju med dig där så jag sökte din blogg och blev fast.
Det är ju jättekul och BRA att antalet läsare har ökat i antal och på så kort tid. Skulle inte det kunna innebära att svenska folket håller på att få upp ögonen och bli mer medvetna om samer och frågorna kring ert samhälle och situation idag? Hoppas det iaf!!
Tänkte fråga dig om du har någon e-mail adress eller annat man kan nå dig på? Har lite frågor som jag försökt få svar på.
Mvh Elin
Hej Elin!
Kul att få ett ansikte till, du når mig på victoria@vhjojk.se, de flesta mailar faktiskt direkt men jag tycker att det är kul med lite utåt just för att det ger tillfälle för andra att "lyssna". Men maila gärna, allt vill man ju inte fläka på nätet.
Jag tycker att jag märker ett helt annat engagemang, speciellt hos unga, än för några år sedan. Många elever i skolor käner sig lurade och blir arga över att de inte får hela sin historia. Så på sikt kanske det blir lite bättre. :)
http://app.blogg.se/trackback/ping/10979386
