Kalaset är över. Stillheten ligger tung, blandad med balonger och bullrester. En enslig serpentin hängde sig envist fast runt lilltån när jag steg ur sängen. Jag tog en återställare redan innan klockan 07.00. Det kändes bra, precis vad jag behövde!

Nu bestod inte återställaren av sprit, om någon trodde det, utan av en tre kilometers löprunda. Perfekt efter söndagens tvåmilare. Sedan käkade jag gröt. Jag tycker att jag börjar bete mig farligt likt Gunde Svan på sin tid. Inte bra för I-magen det här. Får börja ägna mig åt andra återställare och rock'n roll. Medan jag drömmer om det är det hög tid att böja huvudet över det sista i en lunta från Nordiska Museet, vi är inne på slutklämmen i den nya samiska utställningen som invigs under senhösten.

Victoria - er idrottande präktige proffessor